http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4828278
Johan E.
Här bloggar jag, frilansjournalisten Johan E. Skoglund om mina två favoritämnen, musik och skrivande.
måndag 31 augusti 2009
torsdag 27 augusti 2009
Kulturens hus höstprogram pressenterat!
Tidigare i veckan presenterades höstprogrammet för Kulturens Hus i Luleå. Det kan i sin helhet läsas här; http://www.kulturenshus.com/program.4.fad391114421ce01880005049.html
Verkar vara en hel del intressanta konserter, där vissa förhoppningsvis får recenseras. Vi får bara hålla tummarna för att inte svininfluensan och rädslan att smittas av den blir den hämsko mot att våga gå ut på konsert som många tyvärr tycks tro/befara.
Johan E. Skoglund
Verkar vara en hel del intressanta konserter, där vissa förhoppningsvis får recenseras. Vi får bara hålla tummarna för att inte svininfluensan och rädslan att smittas av den blir den hämsko mot att våga gå ut på konsert som många tyvärr tycks tro/befara.
Johan E. Skoglund
onsdag 26 augusti 2009
Grattis Meta Roos Lena Swanberg och Gustav Karlström!
Årets stipendium till Monica Zetterlunds minne tilldelas som etablerad artist Meta Roos och som unga och lovande Lena Swanberg och Gustav Karlström. Hatten av för dem alla. De unga känner jag inte till men Meta Roos är en av mina absoluta svenska favoritjazzsångerskor. Har haft förmånen att få se henne live 2 gånger varav en som recensent. Toppenupplevelser båda. Tyvärr har hon gett ut altför få skivor så hennes senaste där hon sjunger Ella Fitzgerald-låtar ihop med Kjell Öhmans kvartett är verkligen välkommen. Att hennes man Janne Ottessen, en av våra bästa jazzgitarrister, som oftast alltid medverkar på hennes skivor gör inte saken sämre direkt.
Hon har ju också en otrolig bredd vilket visas i det humoristiska klippet nedan om mattanter som fått nog.
Johan E.
Hon har ju också en otrolig bredd vilket visas i det humoristiska klippet nedan om mattanter som fått nog.
Johan E.
tisdag 25 augusti 2009
2 svenska musikprofiler ur tiden!
Under dem senaste dagarna har musiksverige drabbats av 2 tråkiga dödsfall. Åke Gerhard som skrev några av våra tidigaste melodifestivalvinnare och upptäckte/var manager åt Hep Stars har avlidit. Åke blev 88 år gammal.
Nedan sjunger Östen Warnerbring Åkes vinnare i Melodifestivalen 1960.
Yngre, blott 57 år var blåsaren David Wilczewski vars sax-, och flöjtspel förgyllt mången svensk pop-, och rockinspelning. Men han spelade även jazz, både under eget namn och ihop med andra. Se honom i ett eldigt solo i klippet nedan. Må dem båda vila i frid.
Nedan sjunger Östen Warnerbring Åkes vinnare i Melodifestivalen 1960.
Yngre, blott 57 år var blåsaren David Wilczewski vars sax-, och flöjtspel förgyllt mången svensk pop-, och rockinspelning. Men han spelade även jazz, både under eget namn och ihop med andra. Se honom i ett eldigt solo i klippet nedan. Må dem båda vila i frid.
måndag 24 augusti 2009
Recension Svendsen Norwegian Rhapsodies
Kombinationen Bjarte Engeset och norsk nationalromantik har visat sig vara en lysande kombination. Hans serie på naxos med Griegs orkesterverk har snurrat flitigt i min cd-spelare de senaste åren. Och när han nu ställer sig framför Sydjyllands symfoniorkester och framför Johan Svendsens 4 norska rapsodier lyckas han få till en femetta igen. Nordisk lyrisk nationalromantik som är kraftfull och betagande. Folkmusik som arrangerats upp och får full orkesterdräkt. Även skivans två övriga stycken Romeo och Julia samt Zorahayda imponerar starkt på mig. Ljudbilden är exemplarisk.
Melodiskt lättlyssnat perfekt att spela i bakgrunden på jobbet. Som alltid när det gäller Naxos utgåvor är det medföljande cd-häftet fylld av matnyttig information om Svendsen, verken på skivan och artisterna. Betyg: JJJJJ
Johan E.
Melodiskt lättlyssnat perfekt att spela i bakgrunden på jobbet. Som alltid när det gäller Naxos utgåvor är det medföljande cd-häftet fylld av matnyttig information om Svendsen, verken på skivan och artisterna. Betyg: JJJJJ
Johan E.
torsdag 20 augusti 2009
Recension att inspireras av!
Gillar skarpt SVDs recension av Tomas Ledins nya CD:
http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_3041591.svd
Sköna formuleringar att inspireras av då man själv skall recensera.
Johan E.
http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_3041591.svd
Sköna formuleringar att inspireras av då man själv skall recensera.
Johan E.
onsdag 19 augusti 2009
Recension Ljuva spanska sånger
När man inte är så insatt i en musikstil så kan 31 låtar på en dubbel-cd med ca 2 timmars speltid vara alldeles lagom. Därför passar samlingsdubbeln Ljuva spanska sånger utmärkt för att stilla min hunger för spansk och latinamerikansk modern musik. Trevligt att festa till på Tapas-kalas. Om sedan låturvalet är representativt för den moderna spanska/latinomusiken låter jag vara osagt, då jag inte alls är insatt i genren. Men som introduktion för en oinvigd som undertecknad duger den gott.
Betyg: JJJ
Johan E.
Betyg: JJJ
Johan E.
tisdag 18 augusti 2009
Intressanta skrivjobb på G!
Har några intressanta skrivjobb som ligger i pipen. Återkommer när jag kan berätta mer.
Johan E.
Johan E.
måndag 17 augusti 2009
Recension Alan Jackson Eskilstuna
Bara för att en stor countryartist kommer till Sverige hade jag begett mig till Eskilstuna och Sundbyholms travbana oavsett vem det var. Men nu råkade det vara en artist jag verkligen gillar och har flera skivor med. Efter att ha köat i cirka en timme där det verkligen kändes i fötterna att man hade nya boots på sig så kom man in på området. Efter en halvtimme där gick Refreshments upp på scen och spelningen var helt OK. Rockmusiken lät precis som på skiva. Inga nya solon eller dylikt. Bra men inte revolutionerande på något vis. Efter ytterligare en paus på ca en halvtimme så äntrar Jill Johnson scenen.
Likt Refreshments kör hon bara 8 låtar. Några covers vilket gör hennes framträdande tämligen ointressant. Det skall tydligen komma en platta music row 2 i höst där hon tolkar ytterligare favoritcovers från Nashville! Gäsp och åter gäsp!
Publiken var precis som jag hade förväntat mig. Cowboyhattar, boots, skinnvästar, jackor med fransar, sporrar och olika westernsmycken. Öl dracks i kopiösa mängder men jag såg ingen bli omhändertagen av vakterna eller någon som bråkade eller spydde. Folk var där för sin kärlek till countryn och Allan jackson. Amerikanska veteranbilar visades upp och hamburgeroset låg tätt över nejden liksom i viss mån cigarettröken.
När Allan äntrar scener råder en eufori och en lycka som går att ta på. Han ger oss alla sina största hits på en och en halv timme utan paus. Mellansnacket är korthugget. Här berättas inga turnéminnen eller historier. I stället avverkas i rask takt låtar som Gone country, Little bitty, Chattahoochee, Drive, Small town southern man, Remember when och It’s five ó clock somewhere. Några obligatoriska publikfriande hälsningar till Sweden och lite filmade bilder från Eskilstuna på videoskärmen bredvid scenen ramar fint in det hela. Kompbandet the Strayhorns var några av de skickligaste pickers jag sett bakom en artist någonsin. Deras spel på fidle, steelguitar, mandolin, gitarr, piano trummor m.m. är hänförande. En perfekt match till Alans sagolikt varma röst.
Folk dansar ystert och sjunger både glatt och känslofyllt med i låtarna. Ingen som varit där inklusive undertecknad lämnar travbanan oberörd. På bussen hem är jag i ett lyckorus som inte riktigt vill lägga sig - än. Under konsertens gång nöp jag mig i armen för att kolla att jag inte drömmer. Och det gjorde jag inte. Detta är en kväll som sent skall glömmas.
Betyg: JJJJJ till Alan Jackson. Jill och Refreshments betygsätter jag inte då jag primärt var där för att se en världsstjärna som Alan och en jämförelse med honom känns orättvis.
Johan E.
Bara för att en stor countryartist kommer till Sverige hade jag begett mig till Eskilstuna och Sundbyholms travbana oavsett vem det var. Men nu råkade det vara en artist jag verkligen gillar och har flera skivor med. Efter att ha köat i cirka en timme där det verkligen kändes i fötterna att man hade nya boots på sig så kom man in på området. Efter en halvtimme där gick Refreshments upp på scen och spelningen var helt OK. Rockmusiken lät precis som på skiva. Inga nya solon eller dylikt. Bra men inte revolutionerande på något vis. Efter ytterligare en paus på ca en halvtimme så äntrar Jill Johnson scenen.
Likt Refreshments kör hon bara 8 låtar. Några covers vilket gör hennes framträdande tämligen ointressant. Det skall tydligen komma en platta music row 2 i höst där hon tolkar ytterligare favoritcovers från Nashville! Gäsp och åter gäsp!
Publiken var precis som jag hade förväntat mig. Cowboyhattar, boots, skinnvästar, jackor med fransar, sporrar och olika westernsmycken. Öl dracks i kopiösa mängder men jag såg ingen bli omhändertagen av vakterna eller någon som bråkade eller spydde. Folk var där för sin kärlek till countryn och Allan jackson. Amerikanska veteranbilar visades upp och hamburgeroset låg tätt över nejden liksom i viss mån cigarettröken.
När Allan äntrar scener råder en eufori och en lycka som går att ta på. Han ger oss alla sina största hits på en och en halv timme utan paus. Mellansnacket är korthugget. Här berättas inga turnéminnen eller historier. I stället avverkas i rask takt låtar som Gone country, Little bitty, Chattahoochee, Drive, Small town southern man, Remember when och It’s five ó clock somewhere. Några obligatoriska publikfriande hälsningar till Sweden och lite filmade bilder från Eskilstuna på videoskärmen bredvid scenen ramar fint in det hela. Kompbandet the Strayhorns var några av de skickligaste pickers jag sett bakom en artist någonsin. Deras spel på fidle, steelguitar, mandolin, gitarr, piano trummor m.m. är hänförande. En perfekt match till Alans sagolikt varma röst.
Folk dansar ystert och sjunger både glatt och känslofyllt med i låtarna. Ingen som varit där inklusive undertecknad lämnar travbanan oberörd. På bussen hem är jag i ett lyckorus som inte riktigt vill lägga sig - än. Under konsertens gång nöp jag mig i armen för att kolla att jag inte drömmer. Och det gjorde jag inte. Detta är en kväll som sent skall glömmas.
Betyg: JJJJJ till Alan Jackson. Jill och Refreshments betygsätter jag inte då jag primärt var där för att se en världsstjärna som Alan och en jämförelse med honom känns orättvis.
Johan E.
torsdag 13 augusti 2009
Tänk vad musik kan förhöja en upplevelse
I går kväll när jag zappade mellan kanalerna på TVn så fastnade blicken på filmen US marshals med Tomny Lee Jones, Wesley Snipes och Robert Downey Jr. i huvudrollerna. Filmens högoktaniga action förstärks ytterligare av Jerry Goldsmiths pulserande musik. Han har skapat ett kort tema som återkommer genom hela filmen. Mycket effektivt och spänningsskapande. Tänk vad musik kan förhöja en upplevelse.
Johan E.
Johan E.
onsdag 12 augusti 2009
Recension George Strait Twang
En av countryns mest distinkta sångare och produktiva artister är åter aktuell med en ny skiva, Twang. Det inledande titelspåret är en riktig honytonk-rökare som liksom låtarna Some kind of crazy och Hot Grease & Zydeco nästan får kontorsstolen välta av det fotstampsbehov de skapar. Balladerna är som vanligt höjdpunkten på Straits skivor. A perfect day for goodbye är en riktigt tårdrypande sak om ett förhållande i upplösning. Likaledes The breath you take om förhållandet mellan en fader och en son får känslorna att svalla fram och beröra på det speciella sätt som bara George röst kan göra. Easy as you go är en annan favorit bland de långsamma låtarna.
Även den rena radiovänliga countrypoppen i spår som I gotta get to you och He's got that something special imponerar. En annorlunda avslutning bjuds i form av mexikanska El rey. Komplett med mariachi-trumpeter och sång helt på spanska visar Strait upp en ny sida av sig själv. Och en riktigt bra sida också. Vågar man hoppas på att nästa skiva blir ett helt zydeco-album?
Att George son Bubba även bidragit som låtskrivare till fyra spår, två ihop med pappa George själv ger skivan ytterligare en dimension. Då bland annat både Toby Keith, Rheba Mcentire och Tim Mcgraw har album redo för utgivning under hösten kan det verka dumdristigt att redan nu utse årets bästa countryalbum men det kan inte hjälpas. Jag är så totalt såld på Twang att den blir svårslagen på förstaplatsen. Givetvis fem glödheta JJJJJ i betyg.
I klippet nedan berättar George om Twang.
Även den rena radiovänliga countrypoppen i spår som I gotta get to you och He's got that something special imponerar. En annorlunda avslutning bjuds i form av mexikanska El rey. Komplett med mariachi-trumpeter och sång helt på spanska visar Strait upp en ny sida av sig själv. Och en riktigt bra sida också. Vågar man hoppas på att nästa skiva blir ett helt zydeco-album?
Att George son Bubba även bidragit som låtskrivare till fyra spår, två ihop med pappa George själv ger skivan ytterligare en dimension. Då bland annat både Toby Keith, Rheba Mcentire och Tim Mcgraw har album redo för utgivning under hösten kan det verka dumdristigt att redan nu utse årets bästa countryalbum men det kan inte hjälpas. Jag är så totalt såld på Twang att den blir svårslagen på förstaplatsen. Givetvis fem glödheta JJJJJ i betyg.
I klippet nedan berättar George om Twang.
tisdag 11 augusti 2009
Toby Keith till Sverige
Knappt har chocken lagt sig över att Alan Jackson faktiskt kommer till Sverige och att man skall få se honom live på fredag då nästa countrybomb dimper ned. Toby Keith kommer till Sverige. Jag upprepar: T O B Y K E I T H kommer till Cirkus i Stockholm den 16e november! Gissa vem som kommer att hänga på låset och boka biljett på torsdag den 13 augusti då biljetterna släpps? Gissa vem som kommer att ta på sig sin cowboyhatt från Toby Keiths officiella kollektion den 16e november? Lycksalig är bara förnamnet.
Nedan några klipp med mannen;
Toby Keith ärt en artist som rör upp känslor hos många. Han tar aktiv ställning för USA i kampen mot terrorismen och skriver låtar om Talibaner, barer, kvinnor och Willie Nelssons knark (se klipp 1 ovan). Han är en högröstad redneck som kan framstå som lätt korkad vilket han långt ifrån är. Han driver ett eget skivbolag där han ger ut både egna och andras skivor. Han skriver lejonparten av sina låtar själv. Har man sålt över 25 miljoner skivor det senaste decenniet så har man uppenbarligen något som folk, inklusive undertecknad, gillar.
Johan E.
Nedan några klipp med mannen;
Toby Keith ärt en artist som rör upp känslor hos många. Han tar aktiv ställning för USA i kampen mot terrorismen och skriver låtar om Talibaner, barer, kvinnor och Willie Nelssons knark (se klipp 1 ovan). Han är en högröstad redneck som kan framstå som lätt korkad vilket han långt ifrån är. Han driver ett eget skivbolag där han ger ut både egna och andras skivor. Han skriver lejonparten av sina låtar själv. Har man sålt över 25 miljoner skivor det senaste decenniet så har man uppenbarligen något som folk, inklusive undertecknad, gillar.
Johan E.
måndag 10 augusti 2009
Tips; Intressant tv-dokumentär om Jill Johnsson
Förra veckan visades ännu ett reprisavsnitt av TV-serien dom kallar oss artister På SVT. Programmet handlade om Jill Johnsson som visade reportern sitt Nashville. Missade programmet första gången det sändes men nu tittade jag som en försmak av vad som komma skall i Eskilstuna nu på fredag. En intressant dokumentär med bla. låtskrivande och studiojobb för Jill. Kan ses fram till 22 september på SVT-play; http://svtplay.se/v/1641975/dom_kallar_oss_artister/del_9_av_12?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1648591/sb,p102921,1,f,-1
Johan E.
Johan E.
fredag 7 augusti 2009
Billiga skivfynd från USA på nätet!
Amazon är en av världen största sajter för att handla på nätet. Den finns i många länder, USA, Storbritannien, Tyskland, Canada, Frankrike bl. a. Förutom egna varor kan även mindre butiker ansluta sig till amazon och bli underleverantör så kallad z-shop. Amazon tar då en procent av försäljningssumman och sköter betalningen säkert med kreditkort.
Ray Scott är en amerikansk countrysångare som för några år sedan gav ut en skiva. Sedan jag hört titelmelodin på en samlingsskiva så har jag funderat på att skaffa hans skiva men av olika anledningar har det inte blivit av. Igår gick jag in på http://www.amazon.com/ och sökte efter skivan. Det visade sig att skivbolaget inte längre pressade nya skivor så amazon själva säljer den inte längre. Men hos en z.shop fanns den ny och inplastad för 24 cent. Inklusive frakt gick hela kalaset på $ 7.13 inklusive frakt vilket blev 64,12 kronor. Nu återstår bara det smärtsamma. Att vänta några veckor tills skivan dimper ned i postlådan.
Johan E.
Ray Scott är en amerikansk countrysångare som för några år sedan gav ut en skiva. Sedan jag hört titelmelodin på en samlingsskiva så har jag funderat på att skaffa hans skiva men av olika anledningar har det inte blivit av. Igår gick jag in på http://www.amazon.com/ och sökte efter skivan. Det visade sig att skivbolaget inte längre pressade nya skivor så amazon själva säljer den inte längre. Men hos en z.shop fanns den ny och inplastad för 24 cent. Inklusive frakt gick hela kalaset på $ 7.13 inklusive frakt vilket blev 64,12 kronor. Nu återstår bara det smärtsamma. Att vänta några veckor tills skivan dimper ned i postlådan.
Johan E.
torsdag 6 augusti 2009
Det gäller att hitta sin nisch – recension av Jacques Lousier Plyas Bach the 50th aniversary edition
I en allt snabbare snurrande musikvärld med fler och fler artister som slåss om skivköparnas pengar så gäller det att hitta sin egen nisch – helt enkelt att sticka ut. En som gjort detta i 50 år med sin trio är 75-årige Jacques Lousier. Hans jazztriotolkningar av Bachs musik har tidigare intresserat mig. Skivan med Brandenburgkonserterna har ända sedan den kom för något år sedan fascinerat mig. Detta är nydanande arr och spel i den högre skolan. På nya skivan deklarerar han själv på omslaget att han aldrig tidigare spelat så här bra. Och det är bara att njutfullt nicka instämmande. De 11 Bach-styckena är både vilsam och intrikat lyssning på samma gång. Ett givet köp. Behöver jag säga att betyget blir JJJJJ?
Johan E.
Johan E.
onsdag 5 augusti 2009
Stavningskontrollen - räddaren i nöden!
Många människor har uppfattningen att om man är en duktig skribent - alltså bra på att formulera sig så stavar man även bra. Inget kunde vara mer fel. När man på en halvtimme snabbt låtar fingrarna flyga över tangenterna för att få ihop något läsbart så är stavningskontrollen en skänk från ovan. Tänk när man hade skrivmaskiner och färgband. Då var det ännu jobbigare att både upptäcka och rätta stavfel.
Johan E.
Johan E.
tisdag 4 augusti 2009
Refreshments
Förutom Jill Johnson så är det utlovat ytterligare en suportact till Alan Jackson. Kollade igår på nätet och det blir Sveriges hårdast turnerande och svängande rock ’n’ roll band the Refreshments. Riktiga partyfavoriter som jag har alla skivor med. Skall bli kul att få se dem live.
Johan E.
Johan E.
måndag 3 augusti 2009
Uppdatering om Cowboybootsen
De kom i fredags. Passar perfekt men måste som alla nya skor gås in lite. Och med detta korta meddelande stängs modeavdelningen i bloggen för den här gången.
Johan E
Johan E