Recension Soundcheck Jack Cortner big band & Marvin Stamm

2009 ser ut att bli ett bra storbandsjazzår på skivfronten. En i raden som gör detta faktum är Jack Cortner Big bands nya skiva ihop med trumpetaren Marvin Stamm. Deras förra skiva ihop Fast track var så bra att det fanns bara en väg att gå. Göra en ännu bättre skiva. Fast Track var tänkt som en engångsföreteelse men glädjande nog valde man att fortsätta samarbetet på nya skivan Sound Check.

Originalkompositionerna av Jack är här färre, bara två. Resterande nio nummer är standards han arrangerat på ett mästerligt vis. Ellingtons Caravan svänger så det svartnar. Det gör även Gershwins Strike up the band och Herbie Hancocks Casntaloupe Island. Ennio Morricones oerhört vackra tema till filmen Cinema Parradiso blir till en riktig femetta som jazzballad där Stamm’s lyriska flügelhornsolo tar stycket till nya höjder. Bandet består av några av New Yorks främsta jazzmusiker och de bjuder på en tighthet och samspelhet av sällan skådat slag.

En fantastisk skiva som inte nog kan rekommenderas. Jag vågar inte tänka på vad som eventuellt väntar på en tredje skiva.

Behöver jag påpeka att betyget blir: JJJJJ?

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Mory Kanté i NSD idag!

http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4970045
Se Mory jamma loss med Santana på jazzfesrtivaln i Montreux i klippet nedan.



Johan E. Skoglund

Recension Terri Clark The long way home

Terry Clarks nya album The long way home bjuder på 10 sköna låtar, alla medkomponerade av Terri själv. Hennes själfulla kraftiga röst står i centrum för produktionen som hon själv står för. Som alltid när Nashvilles elit av studiomusiker backar upp är kompet stensäkert.

Öppningsspåret Gypsy Boots förstärks med en blåssektion vilket gör denna rockiga sak tuff och svettig. Kul att som kontrast få höra låten som bonusspår i form av en akustisk demoversion där Terri spelar alla instruments själv.

Balladerna dominerar och textmässigt är detta ett av årets starkaste album. The one you love där Vince gill gästkörar är en gripande skildring av att vara anhörig till någon som dricker för mycket. Många tetxer tar upp medelålders kvinnors drömmar och när även jag, en man i 30-årsåldern kan relatera till detta då har budskapet verkligen nått fram. Alla låtar är dock inte melodiskt lika starka som texterna.

Betyg: JJJJ

Se ett live-framförande av Gypsy Boots ivideoklippet nedan.



Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på Terry Clarks nya skiva...

... The long way home. Recension kommer på bloggen imorgon.

Johan E. Skoglund

Recensioner Count Basie & Dizzy Gillespie

Count Basie och Dizzy Gillespie är båda sedan länge döda. Ändå lever deras arv vidare i from av orkestrar som bär deras namn där yngre musiker och sådana som spelat med dem fortsätter sprida deras musik. Båda banden är aktuella med nya skivor i år.

Dizzy Gillespie All star big bands tredje skiva I’m BeBoppin’ to är en pigg skiva där Roberta Gambini sjunger några jazzstandards. Roy Hargrove bidrar med skönt trumpetspel och lite sång i titelmelodin. Det instrumentala dominerar och främst rör det sig om omarbetningar av låtar Dizzy Själv spelat in. Slide Hampton leder det tajta bandet och detta är verkligen skön jazz. Fina soloinsatser och ett band fullt av idel a-listeamn inom jazzen bidrar till en häftig skiva.
Betyg: JJJJ

Det vokala inslagen är flera på Count Basie Orchestras skiva Swinging, Singing, Playing. Janis Siegel, Jamie Cullum och Nnema Freelon bidrar alla med sköna vokal insatser. Ett tonsäkert gäng musiker, även här fullt av idel a-listeamn inom jazzen bildar ett stabilt komp. Dennis Wilsson leder och producerar. Han har även gjort alla arr utom ett och bidrar med fyra nyskrivna instrumentala låtar - både snabbare nummer och ballader. Skönt sväng i sann Basie-anda bidrar till en njutbar skiva som fint går i mästarens fotspår.
Betyg: JJJJ

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på...

Mavericks!



Johan E. Skoglund

Recension 3 x Dave Liebman

När saxofonisten Dave Liebman fick höra att tre av Miles Davis mest legendariska album, Sketches of Spain, Miles Ahed och Porgy and Bess även arrangerats av Gill Evans i versioner för saxofon och större jazzensemble var han inte sen att spela dem live. Det blev tre konserter ihop med Manhattan School of Music Jazz Orchestra under Justin DiCioccios tonsäkra ledning .

Det hela spelades in men var inte tänkt att ges ut på skiva. När man i efterhand lyssnade på resultatet ändrade sig alla inblandade och bestämde sig för att det hela var så bra att det måste ges ut på skiva. Som jazzhungrig publik kan man bara tacka och ta emot.

Tre individuellt sprakande skivor där spelglädjen är på topp. De unga skolmusikerna besitter en fräschhet som fint matchar Daves erfarna, mästerliga saxofonspel. Alla tre skivorna kan varmt rekommenderas till jazzälskare. Det är toppklass rakt igenom. Vilka skivor!

Betyg; JJJJJ till alla tre.

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på...

... den något udda kombinationen Garth Brooks & Kiss.

Bra eller blä? Bedöm själva



Johan E. Skoglund

Recension Nils Hanson Grävande journalistik

Nils Hanson under flera år redaktör för, numera reporter, på SVT:s granskande flaggskepp Uppdrag granskning har gett ut boken med den självförklarande titeln Grävande journalistik. Hansson har mångårig erfarenhet av grävjobb på flera stora redaktioner innan och han känner många av våra mest kända grävare vilka alla bidrar med egna exempel på hur de har arbetat. Boken är en grundläggande genomgång av vilka lagar och regler som gäller. Hur begär man ut uppgifter från myndigheter? Vad gäller rörande sekretess? En fyllig notapparat med hänvisning till konkreta beslut från JO och domstolar gör det hela till en guldgruva för den som vill överklaga ett beslut och behöver råg i ryggen.

Hur några av senare års mest uppmärksammade granskningar hos Uppdrag granskning genomförts bidrar till den spännande läsvärdheten. Källskyddet ges en grundlig genomgång och i tre separata appendix ger experter inom varje område handfasta tips på hur man granskar person, företag och EU.

En mycket intressant och läsvärd bok. Lättläst och välskriven. Kan varmt rekommenderas till alla som vill lära sig mer om hur man får fakta till en story.

Betyg: JJJJJ

Skall bli spännande att få sätta tänderna i medierådgivaren Paul Ronges ”motbok” När Janne Josefsson ringer.

Johan E. Skoglund

Recension Toby Keith American Ride

Toby Keiths nya skiva American ride knockar mig direkt. Ineldande tittelspåret, det enda Toby inte skrivit, ger en fascinerande bild av nutida USA med referenser till både Desperate Houswives och Youtube i texten. Som vanligt när det gäller Toby blandas snabba honkytonk-rökare med utsökta ballader. Are You feelin’ me måste vara årets tårdrypare nummer ett. Cryin´ for me (Wyman’s Song) där tre jazzmusiker gästar visar att det gamla epitetet hästjazz om countryn nog inte var helt mallplacerat. En släpande sak där texten fint accentueras.

En annan favorit är halvtempo gospelinfluerade If you’re tryin’ you ain’t. En självhjälpande låt som verkligen tar tag i en med stor kör och sitt upplyftande budskap. Ett lysande prov på Tobys ständigt närvarande humor får vi i avslutande låten Ballad of Balad som görs ihop med gruppen the Hogliners. En satirisk betraktelse över militärlivet. Textraden You never told med I’d get ny ass shot at är en blivande klassiker. Även hyllningen till underdoggen Every dog has it’s day är en störtskön text som fint parafraserar Andy Warhols klassiska 15 minutes of fame uttalande. Loaded och If I had one är andra texter som rockar fett. Den senare om hur man egentligen skulle vilja bete sig i trafiken.

Alla 12 texter har budskap som verkligen betyder något och sätter sig. Parat med sylvassa melodier som sitter lika fast som tuggummi under en skosula har vi här en värdig utmanare till Geroge Strait om årets country-album. Inte en enda dålig eller svag låt. Nedräkningen inför konserten på cirkus har börjat mina vänner. Och den kunde knappast börja bättre. Jag är både andlös och mållös.

Betyg: JJJJJ

Se videon till American Ride på föjande länk; http://www.youtube.com/watch?v=7TBtgzRW94o&feature=fvst



Johan E. Skoglund

Läs min recension av Uleåborgs symfoniorkester i NSD idag!

http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4939242

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på Toby Ketihs nya skiva...

... American ride. Recension kommer på bloggen i morgon.

Johan E. Skoglund

Att göra en enré

Skall du in på scen gäller det att göra en minnesvärd entré. Se bara på hur Jan Malmsjö gör i klippet nedan där han "skojar" med orkesterledaren Leif Kronlund.



Johan E. Skoglund

Recension Harry Connick Jr Your songs

Clive Davis, superproducenten har övertalat Harry Connick Jr att på sin senaste skiva arrangera mjuka versioner av kända pop-låtar från 60-, och 70-talet och blanda upp det hela med några låtar från the great American songbook. Allt är oförvitligt och snyggt framfört. Harrys softa stämma passar dessa lugna klassiker utmärkt. Årets coktail-skiva alla kategorier Harmlös musik som kan spelas på varje fest utan att någon klagar. Det är bara in inledande All the way vi får höra ett fullt storband. Annars är det mest stråkar, piano och akustiska gitarrer.

Betyg; JJJ

Se Harry intervjuas om skivan i youtube-klippet nedan.



Johan E. Skoglund

Recension Pernilla Andersson Ashburry Apples.

Pernilla Anderssons jazzrock har alltid tilltalat mig. Hon är en riktigt duktig låtskrivare, sångare producent och musiker. Senaste skivan Ashburry Apples är inget undantag. 8 egna låtar och två covers, allt på engelska där inte en ton ligger fel. Välpolerat? Javisst men det är såhär bra kommersiell radiovänlig musik med själ och hjärta skall låta. Alla låtar är favoriter och hela skivan är perfekt att spela som avslappning innan man skall somna. Jag är helsåld. Att skivan är utgiven ihop med projektet ge fan i våra vatten från sportfiskarna gör bara saken ännu bättre.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Jeff Golub Blues for you

Jeff Golub började som turnerande musiker bakom bland annat Rod Stewart. Sedan dess har han en framgångsrik solokarriär som smothjazzgitarrist. Han har gett ut 11 solo-album hittills, av vilka jag inte hört några av de tidigare. Hans senaste skiva fick mig intresserad då sångare jag gillar som John Waite och Marc Cohn gästar. Det är en eklektisk mix av främst ballader men även två snabbare låtar som inleder. Blues-klassiker blandas med nyskrivet eget material. 4 låtar är vokala och 7 instrumentala En riktigt avkopplande och skön skiva att luta sig tilllbaka och stilla njuta utav. En blås-sektion förstärker vissa av låtarna. På ett spår medverkar saxofonisten Kirk Whalum i en pigg duett. Golubs gitarrspel är soft och eget. Perfekt bakgrundsmusik på jobbet.

Betyg; JJJ

Johan e. Skoglund

Betyg

Läser böcker om journalistik.

Håller på och läser Nils Hansons bok Grävande Journalistik. Recension kommer på bloggen inom kort.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Al Martino

Bloggen lyfter på hatten för den amerikansk-italienske sångaren Al Martino som har avlidit 82 år gammal. Han är kanske mest känd för sin roll som Don Vito Corleones gudson Johnny Fontane i Gudfadern-filmerna men han hade en sångkarriär med flera hits ända sedan 1940-talet. Se honom i ett sentida youtube-klipp nedan.




Johan E. Skoglund

Recension Dave Siebels With Gordon Goodwin's big phat band

Gordon Goodwin's big phat band är ett av mina favoritstorband som under senare år gjort flera svänginga skivor. Nu backar man på en ny skiva upp organisten Dave Siebels på 7 låtar. 3 låtar i trio kvartett och kvintettsättning rundar av skivan. Dave har skrivit 7 originallåtar vilka är både svänginga funknummer och softa ballader. Hans solospel är kanske inte världens mest originella men som värme i höstmörkret funkar skivan utmärkt. Covern på Stevie Wonders I wish är finurlig. Ingen världsomskakande platta men perfekt höstunderhållning. Sköna arr rakt igenom och genomgående duktiga solister ger ett högt betyg.

Betyg: JJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Miranda Lammbert!

Jag gillade verkligen Miranda Lamberts förra album Crazy Ex-girlfirend. En klassisk country-skiva som jag gärna återkommer till och lyssnar på om och om igen. Det känns därför tråkigt att konstatera att amerikanskans nya skiva Revolution inte alls når upp till dessa höjder. Anslaget är bredare än förra gången och det hörs tydliga rock-influenser a´la Sheryl Crowe på flera av låtarna. Att skivan dessutom är lång gör knappast saker och ting bättre. 15 låtar och 51 minuter känns som en enda stor gäspning. Det hela framstår som både tråkigt och oengagerat. Dock så är det inget fel på varken Mirandas röst eller produktion. Det är låtmaterialet som inte levererar. Tyvärr!

Betyg; JJ

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... nya skivor med David Sibels & Gordon Goodwin Big phat band samt Miranda Lambert. Recensioner kommer i morgon på bloggen.

Recension Nisse Hellberg & John Anderson

Wilmer-x sångaren Nisse Hellbergs fjärde soloalbum, En modig man, fortsätter på samma spår som de två senaste dvs. pop på svenska med inslag av blues och rockabilly. Mer akustiskt den här gången i en något förändrad ljudbild. 12 sköna texter, där Bok i retur sticker ut, samt en instrumental-låt. Varken nyskapande eller revolutionerande på något vis men klart godkänt. Allt är inspelat live i studio vilket bidrar till en gammaldags ljudbild som är luftig och enkel. De 2 senaste skivorna var bättre så något toppbetyg blir det inte för Nisse den här gången.

John Andersons nya skiva Bigger hands är traditionell country utan åthävor. Snabba honky-tonkrökare blandas med eftertänksamma ballader. Shuttin Detriot down är en samhällskritsik låt i finnanskrisens spår, en känga åt giriga direktörer. Balladen The greates storry never told är fin och några ölhävartexter som How can I be so thirsty, Cold Coffee and hot beer och Bar room country höjer parytfaktorn på även den tristaste tillställning. Några oengagerade låtar drar ned betyget. Johns speciella röst lämnar dock ingen oberörd.
Båda skivorna får samma betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... nya skivor med Nisse Hellberg & John Anderson. Recensioner kommer inom kort på bloggen.

Johan E. Skoglund

Du kan attlid lita på pojkarna över 35, nej 55 är det numera

Mats Rådberg & Rankarna låg på svensktoppen 1987 med låten Du kan alltid lita på pojkarna över 35. I videoklippet från youtube nedan filmat i år på Lida Countryfestival framför Mats och hans Rankar återigen låten, men nu, med över 20 år på nacken så är texten ändrad till Du kan alltid lita på pojkarna över 55. Vi som gillar Mats kan bara hoppas att om 20 år få höra Du kan allitd lita på pojkarna över 75. Det är fascinerande att låttexter åldras precis som vi med dem.


Johan E. Skoglund

Recension Chris Young The man I want to be

Att vinna en talangtävling i TV kan vara både ett lyckokast och en hämsko om karriären. En som verkligen lyckats är Chris Young. Han vann den amerikanska talangshowen Nashville Star 2006 och nyligen släpptes hans andra album The Man I want to be. 10 låtar som klockar in på strax över 30 minuter.

8 nyskrivna låtar, där Chris själv varit med och skrivit några samt 2 covers. Alla l0 låtar är riktigt bra. Balladerna dominerar och där gillar jag särskilt de 2 tolkningarna av Tony Joe Whites klassiker Rainy night in Georgia samt Waylon Jennings Rose in paradise. Den senare i en skön duett med Willie Nelson. Många av texterna är riktigt känslosamma och Chris själfulla röst passar verkligen låtar som Voices, The dashboard, The shoebox samt titelmelodin. Den snabba 21 candles är en härlig honkytonkrökare. Fin produktion och bra kompmusiker bidrar till en trevlig lyssningsupplevelse.

Betyg: JJJJ

I youtube-klippet nedan kan Chris ses framföra titelmelodin live till eget akustiskt gitarrackompanjemang på en amerikansk countryradiostation.


Johan E. Skoglund