God jul & gott nytt år!

Bloggen vill önska alla läsare en god jul och gott nytt år.


Vi ses 2013 med nya inlägg och nya friska tag.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Katarina Fallholm & Svante Lindqvist i dagens NSD

Finns inte på nätet men går att läsa nedan eller i paperstisdningen.

Lokalproducerat är bäst!

Katarina Fallholm & Svante Lindqvist mfl
Luleå Domkyrka
Torsdag kväll

Luleå domkyrka fick äran att ännu en gång vara skådeplatsen för en riktigt bra julkonsert under torsdagskvällen då Katarina Fallholm och Svante Lindqvist bjöd på musikaliskt julgodis av bästa sort. Uppbackade av pianisten Ulla-Britt Sandlund, flöjtisten Sven-Erik Sandlund samt en ensemble ur Luleå kammarkör ledd av Monica Wasberg.

Inleder gör det är en ros utsprungen. Och vilken inledning det blir. Att först få höra Svante Lindqvist spela detta stycke solo på sin fiol som sedan övergår i Katarina Fallholms vackra mezzosopranstämma acapella är vakcert. Oerhört vackert. Där och då är det som tiden står stilla och allt bara är.

Sedan sjunger Katarina en finfin Marias vaggsång. Det är såhär den skall framföras. Känslosam och värdig. Samspelet med kvällens pianist Ulla-Britt sandlund är lyssnade. Så här skall ett gott samarbete låta. Casta Diva ur Bellinis opera Norma är en operapärla som Fallholm bjudit på otaliga gånger tidigare. Den här versionen med trevliga flöjtinpass singerade Sven-Erik Sandlund gör näppeligen inte någon i publiken besviken. Samma sak med Blomsterduetten ur Deliebs opera Lakmé där Sven-Erik får agera duettpartner. En annorlunda tolkning som är lika kul som lysande. Detta framförande leder till en önskan att höra mer.

Svante Lindkvist bjuder på ett härligt potpurri med tre folkliga låtar där hans ensamma fiol än en gång får fylla kyrkan med sin gudabenådade ton. Både han och Fallholm läser två fina, personliga julberättelser som manar till eftertanke. Ensemblen ur Luleå kammarkör sjunger Koppången och en koralvariant på Gläns över sjö och Strand som alltid, acapellasång av högsta klass.

Detta var en trevlig timme mitt i julruschen. Återigen får vi klart hörbara bevis på att det är de lokala julshowerna, med dito artister som klår de nationella turnébjässarna med hästlängder. Lokalproducerat är bäst!
Johan E. Skoglund

Recension Dompan, Lars & putte

För styvt ett år sedan förra hösten släpptes tre dubbel-cds med äldre inspelningar med tre svenska jazzgiganter. Alla tre nu saligen insomnade blåsare. Det rör sig om Arne ”Dompan” Domnérus, Lars Gullin och Putte Wickman.

Dompans CD Black Sheep ärt musik taget från 4 lp-skivor utgivna mellan 1969-1979 där han spelar sax och klarinett i det mindre formatet. I kompet ingår ofta Runge Gustafsson. Materialet är inte främst jazzlåtar utan svenska visor och schlagers från då och förr som han spelar med sådan glädje och värme att hela kroppen spritter. En riktigt avslappnande skiva, förutom den furiösa versionen av Povel Rammels Johanssons boogie-woogie woogie vals där Bengt Hallbergs piano får blodet att koka av upphetsning.

Lars Gulin bjuder på Good day to be you på ett antal egna kompositioner samt jazzstandards härligt framförda i mindre besättningar upp till sex man. CD 2 innehåller även en längre livekonsert från Moderna Muséet från mitten av sextiotalet, där han även bitvis backas upp av stråkar. Outgivet material har smugit sig in, bla tre tidigare ej släppta tolkningar av hans egenkomponerade titelmelodi. Mer intressant för Gullin-samlaren än den vanlige jazzlyssnaren. Men hans spel är fräckt rakt igenom och detta är två väl njutbara skivor fyllda med jazzgodis.

Den som främst tolkar standards på ”sina” skivor är Putte Wickman på My inspiration. En hel del små inspelningar från slutet av femtio-, och början av sextio-talet där hans fina klarinettlir står i centrum. CD 2 bjuder på en vacker Simon in memorian (blues). En blues spelad vid Simon Brems begravning skriven av Leif asp som kompar på kyrkorgel. När Beppo Gräsman tragiskt gick bort i slutet av sextio-talet höll han på med inspelningarna av en skiva där han skrivit storbandsarrangemang  åt Putte Wickman på ett gäng amerikanska standrads, bla en stråkbeströdd version av Misty somät  len som bomull för öronen. De inspelningar som han göras innan Gräsmans frånfälle ges här ut första gången kommersiellt och det är en fröjd att få ta del av dessa pärlor, där den svenska jzzeliten backar upp Putte.

Alla tre dubbelskivorna är intressanta på så vis att de även sätter fokus på inte bara dessa tre blåsare utan även andra svenska jazzmusiker från den här tiden. Jan Brunér från gruppen för svensk jazzhistoria står för de trevliga texthäftena till alla tre utgåvor med fullödig information om tidpunkt för inspelningarna, medverkande, längd etc. Synd bara att texthäftena är helt på engelska, nog hade man kunnat kosta på sig även svensk information. Men detta är bara en randanmärkning på tre boxar som varmt rekommenderas till jazzälskare.

Att de nu även går att då tag på via nätet för 79 spänn styck är heller inte fy skam.

Betyg; JJJJJ, till dem alla

Johan E. Skoglund

Skall jobba med skrivande...

.. både imorgon och på fredag. Återkommer med var ni kan läsa texterna när de publicertas.

Johan E. Skoglund

Recension av årets julskivor

Här kommer en recension av årets julskivor.

Gitarrsiten Mats Bergström bjuder på Julsånger utan ord ett antal välkända julsånger i instrumentala, kontemplativa versioner som inte gör en fluga förnär. Jazzbasisten Georg Riedel medverkar på flera spår men även andra gäster som Adneras Öberg, en stråksektion och slagverk dyker upp här och där. En perfekt ljudkuliss till glöggmingel men inget jag kommer att hårdlyssna på aktivt om och om igen.

Betyg; JJJ

Mauro Scoccos Årets julklapp är en liten trevlig julkaramell där han samlar eget nyskrivet material med några väl valda covers. Gästartisterna Sarah Dawn Finer, Thomas Andersson Wij och Plura förgyller denna småtrevliga soulutflykt i jullandet som är helt okej men ingen omistlig höjdare. Scocco sjunger som alltid med verklig känsla och kompet sitter fint.

Betyg; JJJ

Fredrik Sixten bjuder på Ett svenskt juloratorium på en folklig tonsättning av det välkända budskapet. Sofia Vokalensemble sjunger mycket bra ihop med en diskantkör från Stockholms Musikgymnasium. Capella Nordica spelar det härliga kompet. Helena Ek är fin sopransolist och Bengt Ollén dirigerar det hela med den äran. Ylva Eggehorns nyskrivna texter i koralerna passar väl in. En blivande klassiker som varmt rekommenderas.

Betyg; JJJJJ

Hasse Andersson visar att med kärlek till musiken kan man komma långt. Vissa av de egna låtarna på Låt aldrig ljusen slockna ä lite väl mycket schlagerformulär1a men han och Kvinnaböske band framför dessa låtar med en sådan värme och kärlek att detta snabbt glöms bort. Detta är svensk folkcountry när den är som bäst.

Både barn-, och gospelkörer gästar på en platta som är både svängig och eftertänksam. Hör bara den fina tonsättningen av Viktor Rydbergs Tomten. Dragspel och munspel bidrar till variation i kompet. En liten pärla i all enkelhet.

Betyg: JJJJJ

Steven Curtis Chapman är en amerikansk sångare, gitarrist och låtskrivare som på skivan Joy bjuder på glad pop av bästa sort. Några klassiker varvas men nya egenskrivna låtar som bjuder ett starkt budskap fint tonsatt. Det svänger ofta. Lyssna bara på öppningsspåret Joy to the world. En härlig version som sätter prägel på hela skivan. Andra spåret den egna Christmas time again är fantastisk.

Årets vitamininjektion.

Betyg; JJJJJ

Emory Symphonic Winds ger oss ett fantastiskt program av blåsmusik på skivan In the world of the spirits. Specialbeställda kompositioner som Bruce Broughtons läckra, nästan tio minuter långa, titelmelodi blandas med fina arrangemang på sådant som Adeste fideles, Greensleeves och In the bleek midwinter. Allt andäktigt vackert under ledning av Scott A Stewart.

En perfekt julskiva för alla lägen där spelskickligheten är på topp liksom njutbarheten.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs tre recensioner av mig i lördagens och dagens NSD

Malena Ernman finns här!

Norrbotten big band här!

Och Luleå kammarkör/Hemvärnets musikkår hittar du här!

Johan E. Skoglund

Skall jobba 3 kvällar i rad...

...med skrivande med början ikväll. Kul men intensivt.

Johan E. Skoglund

Recension Grayynomineringar

Fem skivor jag inte recenserat här på bloggen tidigare har belönats med grammynominerringar. Nedan följer recensioner av dessa.

Joan Osborne Bring it on home

Ännu en platta där Joan Osborne bjuder på Blues-, och soulcovers till en härlig rnb-smältdegel där hennes röst är i centrum. Kompet är sylvasst, hennes vokala piruetter lika så. Hon gör verkligen dessa låtar till sin egna. Ett extra plus till att det inte bara är de vanligaste låtarna hon grävt fram ur musikhistoriens skattkista. En välförtjänt grammynominering för bästa bluesalbum säger allt.

För den som vill lära känna filmmusikkompositören Dimitri Tiomkin lite närmare kan skivan The Greatest Film Scores Of Dimitri Tiomkin varm rekomenderas. Vi som redan känner till Tiomkin och hans mästerliga filmmusik kan även vi finna mycket glädje i denna välspelade skiva där Richard Kaufmann dirigerar London Symphony orchestra i teman och suiter ur ett flertal filmer Tiomkin stod bkom musiken till. Whitney Claire Kaufman och Andrew Playfoot står för dem trevliga vokala inslagen och London Voices för härliga körinsatser. James Mallinson är nominerad som årets producent (klasisk musik) för bla denna skiva. Nan Schwartz är nominerad för bästa orkesterarrangemang ackompanjerande vokalist/(er).

·         Även nominerad som årets klassiska producent är Tim Handley. Två av de skivor han nominerats för är Debussy: Orchestral Works, Vol. 7 (Jun Märkl & Orchestre National De Lyon) samt Debussy: 24 Préludes (Jun Märkl & Royal Scottish National Orchestra). Båda dessa skivor ingår i den synnerligen välljudande niocd-boxen med Claude Debussys kompletta orkesterverk med Jun Märkl som här leder Lyon National orchestra till stordåd rakt igenom. Jag har i ärlighetens namn inte lyckats fatta om det rör sig om olika inspelningar av hans 24 preludier. I boxens häfte påstås de framföras av den franska orkestern men på soloskivan är det skottarna som spelar. Hur som helst är det en imponerade gärning när Naxos satt samman denna mycket njutbara box. Visst, alla sentida arrangemang av pianostycken som upptar flera skivor kanske inte är oumbärliga men ack så välspelade. Rekommenderas varmt. Och som alltid hos Naxos ett välfyllt medföljande häfte med eoner av information om Debussy och musiken.

·        Lika välfyllt är häftet till Händels opera Agrippina med, René Jacobs, dir; Marcos Fink, Sunhae Im, Bejun Mehta, Alexandrina Pendatchanska & Jennifer Rivera (Akademie Für Alte Musik Berlin). Ännu en fin fin opera inspelning frå Harmonia Mundi med Rene Jacobs vid rodret. Välsjungen barock med en medföljande dvd som väl visar på iscensättningen. Orkester och sångare är på topp rakt igenom. Det är en fröjd att få ta del av detta barock-godis.

·         Betyg; JJJJJ, till dem alla

·         Johan E.Skoglund

Läs två texter av mig i senaste numret av Guiden Boden

Estetiska programmet samt nyårstraditioner hittar ni här.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Ravi Shankar

Sitarmästaren har gått ur tiden, bara dagar etfer det att han senaste skiva fått en Grammynominering.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Fick klart med.....

Ett nytt intressant skrivuppdrag idag.

Alltid lika kul när mina tjänster efterfrågas.

Johan E. Skoglund

Årets julskiveskörd innehåller....

...mycket som inte intrsserar mig för fem öre men några guldkorn har jag ändå lyckats vaska fram i floden.

Så fort en sista skiva kommit från England om någon vecka kommer en recension av dem alla  här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Recension Swedish Choral Society, Vol. 8: Till Glädje och tröst Adolf Fredriks Bachkör Anders Öhrvall

Ännu en oumbärlig CD i serien Swedish choral society från Naxos. Denna gång en hyllning till nyligen bortgången körgiganten Anders Öhrvall och Adolf fredriks Bachkör som han ledde i många år.

Detta är musik så ljuvlig att ord nästan saknas. Första skivan är tidigare utgivna studioinspelningar där inledande oerhört vackra Alta Trinita Beata sätter en ton för hela skivan. Och för att inte tala om sättningen av I denna ljuva sommartid med flöjt. Detta är essensen av vad musik skall och kan vara då den är som allra allra bäst.

 Cd-två bjuder på Bach i tidigare outgivna radioinspelningar. men även redan utgivet material, där även Drottningholms Barockensemble och solister som Anne Sofie von Otter och Hillevi Martinpelto medverkar.

Kören bjuder genomgående på skönsång av mästarklass. Sällan har jag blivit så rörd och berörd av enskillda framföranden. Detta är en skiva som verkligen förtjänar alla superlativen i ordboken oh mer därtill. Stor musikalisk konst minst sagt.

 Onödigt bra blir slutomdömet för en dunderhärlig dubbel-cd.

 Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recesion av Nina Ramsby och Ludvig Berge trio

Skulle ha varit införd i lördagens NSD men kunde tyvärr inte publiceras. Så den kommer här på bloggen i stället.

Egensinnighet som engagerar

Nina Ramsby & Ludvig Berghe trio

Kulturen hus lilla salen

Fredag kväll

Fredagskvällens jazzövningar å Kulturens hus lilla sal inleddes med att fem unga hungriga jazzstudenter vid Framnäs folkhögskolas jazzlinje tar för sig och intar scenen. Sällan har Take the A-train svängt så som när Leo Verne, altsax, albin Westerberg gitarr, Anders Engström bas och Elias Sandkvist får sätta tänderna i den. Addera Marika Hjelm på sång och vi får två störtsköna tolkningar av Alone together, med härlig scatsång och en rusande My favourite things.

Sedan äntrar så kvällens huvudakt scenen. Det finns jazzsångerskor och så finns det Nina Ramsby. Hon intar scenen med hela sin kropp och iförd grå kostym, bruna herrskor och helrakat huvud liknar hon en robot när hon långsamt tar sig fram mot mikrofonen. Oavsett om hon sjunger eller inte så är hon ständigt på. Aldrig av.

Trion, Ludvig Berghe som far fram som en piassavakvast över pianotangenterna, den briljante basisten Lars Ekman och träffsäkre trumslagaren Daniel Fredrikson är perfekt uppbackning till Ramsbys sångtexter. Hand i hand går de med Berghes kongeniala kompositioner. Här blandas jazz och visa i en egen häxkittel till en magisk bryggd som drabbar dig som åhörare med full kraft. Ramsbys frustande fraser i ett mästerligt mellansnack gör verkligen att låtarna flyter in i varandra. Detta är multikonst med stundens infall som kreativ motor. Hon bjuder även på läckert gitarrlir och sprött klarinettspel. Av pressläggningsskäl kunde tyvärr inte hela konserten avnjutas.

Det hela artar sig till en galet skön kväll där det bjuds på egensinnighet som engagerar.

Johan E. Skoglund

Sitter och tittar på grammynominenringarna

Kul med flera svenska nomineringar till bla Anne Sofie von Otter för Sogno barocco som jag tidigare recnserat här på bloggen. Även flera andra skivor som jag gillar och skall recensera framöver har blivit nominerade.

Mest udda svensknomineringen måste ändå vara Hans Olof Gottfridsson, Beatleskännaren som nominerats i kategorin för årets bästa album-texthäfte.

Bloggen önskar alla svenskar som nominerats lycka till

Johan E. Skoglund

Flera skrivjobb på G framöver!

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Thomas Lindell i senaste Kyrkfönstret

Finns inte på nätet än men läs den gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Dave Brubeck

En tvät äkta jazzlegendar har gått bort i går, dagen före sin 92 födelsedag.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Hans, Lars-Gunnar, Sandor och Bosse

Två journalistveteraner har nyligen lämnat oss. Lars-Gunnar Björklund och Sandor Berglund.

Hans Villius frånfälle skedde redan i juni men då bloggen inte tidigare uppmärksammat detta så blir det först nu. Samma med Bosee Gentzel som avled tidigare i höst.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Alison Balsom Sound the Trumpet: Royal Music of Purcell & Handel

Alison Balsom hörde jag första gången på last night of the proms för några rå sedan. Hon har gett ut flera skivor. Den senaste är denna där hon framför musik av Händel och Purcell. Både musik som i original skrevs för trumpet men även nya arrangemang speciellt fördetta album från operor bland annat. Hennes hantering av hornet är onödigt bra. Hon spelar med en fräschör och lätthet vilket ger denna eleganta barockmusik nytt liv. Tre spår är undersköna vokala duetter. Två med countertenoren Iestyn Davies och en med sopranen Lucy Crowe.

Samspelet med barrockspecialsiterna The English Concert under Trevor Pinnocks mästerliga ledning kan inte beskrivas som annat än magiskt. Denna skiva är en lisa för själen rakt igenom från första till sista tonen.

En riktig euforikick oavsett när den spelas.

Nedan kan ni sen en film om skivinspelningen.

 

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Jeremias Session band

Jeremias Session band går från klarhet till klarhet. Staffan Ernestam tonsättningar av Jeremias i Tröstlösas tidlösa texter är magiska. Lyssna bara på Önskevisa. Den vackraste svenska kärleksvisan på mycket länge. Eller Sveriges hjärta där Karin Wistrand sjunger en mäktig miljöbeskrivning signerad Enersatm som här även skrivit den fantastiska texten. Eller lyssna bara på Lundell/Springsteen-svänget i den ystra Älvdansen. Höstkväll passar bra nu i mörkret.

En kväll i Trastland är inspelad live i Örebro och även om det är färre musiker med nu än på den studioinspelade underbara debuten så bjuder denna på tio nya pärlor ur Jeremias diktning varsamt klädda i rätt musikalisk dräkt. Ja, det är vispop, men en evig sådan. Man blir glad och varm och rycks med i hela kroppen.

Detta är lätt årets bästa svenska skivor alla kategorier.  Detta är en blivande klassiker inom genren var så säker.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund