Flera skrivjobb på g!

Återkommer var no kan läsa dem när de publicerats!

Johan E. Skoglund

Läs 2 recensioner av mig i dagens NSD!

Midvinterfolk hittar ni här!

Norrbotten NEO finns inte på nätet men den kommer nedan.

NEO tar ut kompassriktningen

Konsert

Kompass

Norrbotten NEO, Christina Karlsen dir.

Kulturens hus, konsthalen

Söndag kväll

Som alltid när det vankas konsert med Norrbotten NEO vet man inte riktigt vad som väntar en som publik förutom att det blir annorlunda och nyskapande klangvärldar som besöks under resans gång.

Här är det ett varierat program med fokus på kompassen och dess möjligheter till navigation i olika riktningar.  Alla fyra framförda tonsättare har det gemensamt med kvällens dirigent Christian Karlsen att de är verksamma i länder där de inte är födda. De har gjort en resa, vilket även hörs även i deras musik.

Mauricio Kagel får äran att både inleda och avsluta det hela, med två diametralt olika verk. Osten är ett kort stycke som minner om salongsmusik från förra seklets början. Tonen är glad och uppsluppen. Hans avslutande Südwesten däremot är totalt annorlunda. Här bjuds på spel bland annat på harmonium och en stor korallsnäcka som slagverkaren Magdalena Meiztner blåser i så det står härliga till.

I Kaaija Saariahos Je sens un deuxième choeur, kan man verkligen höra hjärtslagen hos fostret i magen i verkets andra och fjärde satser. Expressivt och fascinerande. Inte bara en, utan två kvinnliga tonsättare finns representerade.  Yin Wangs Compass får en extra dimension av Christian Svarfvars livelektronik som skall spegla en femte kompassriktning.

André Chinis La Princesse de Babylone manar till eftertanke med sin utgångspunkti främlingsfientlighet och intollerans samt nödvändigheten att stå upp mot dessa. Vad kan vara mer passande att spela denna Förintelsens minnesdag?

Alla medverkande musiker visar upp en grym spelskicklighet och duktige dirigenten Christian Karlsen sammanfattar det hela bra när han frågar publiken; ”Vet ni Luleåbor egentligen hur privilegierade ni är som har denna ensemble?”

Johan E. Skoglund

 

 

 

Läs min recension av Hi Hat Xpress i dagens NSD!

Hi Hat Xpress ett formexperiment

Hi-hat Xpress, koreograf Veera Suvalo Grimberg
Kulturens hus
Stora salen
Torsdag eftermiddag

Det bjöds på en timmes komprimerad dans-, och musikunderhållning i Kulturens hus. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden visade upp hi-hatens historia i föreställningen Hi Hat Xpress. Tio stycken scener staplade på varandra, ger inte mycket till eftertanke eller reflektion. Men det kanske inte var meningen heller.

Alla på scen gör ett utmärkt jobb. Kroumata spelar slagverk så det står härliga till. Och dansarna bjuder på härlig koreografi som ihop med musiken och den suggestiva ljussättningen verkligen ger sinnebilden av ett allkonstverk. Att beskriva cymbalens historia tar oss med på en svindlande resa från 20-talets jazzscen i USA, till Led Zepelin 1969, barn i Kina, Burma, det forntida Sumer och Egypten samt 1600-talets Turkiet.

Dansarna ger verkligen allt när de gestaltar åsnor, torn i Top Kapi palatset och en mänsklig elgitarr. De funktionshindrade dansarna visar att rörelse är mer ett uttryck än en form. Kontrasten mellan dansare med och utan hjälpmedel är slående och en scen mot slutet där en dansare med full rörlighet i benen hjälper ne med nedsatt benfunktion att dansa som en docka är speciellt påträngande.

Nigel Osoborne har verkligen lyckats få till dansvänlig musik i de specialkomponerade tonerna som beledsagar dansarna. Den skotske kompositören bjuder på på frustande snabba rytmer och mer avskalat lågmälda tongångar. Kroumata bjuder på spel både på vibrafoner och en Thermin. En berättaröst och ett avsnitt med en förinspelad stumfilmssekvens bidrar till verkets mångsidighet.

Hi Hat Xpress var i ärlighetens namn mer intressant som formexperiment än slutprodukt. Men ibland är det skönt att kunna lämna en förställning utan att ha med sig en massa bagage att bearbeta efteråt. Gott så!

Johan E. Skoglund

Ännu ett skrivjobb denna vecka!

Skall göra en grej på lördag. Kul!

Johan E. Skoglund

Två nya skrivjobb på G!

Skall jobba både idag och på söndag med skrivande. Kul! Återkommer med var ni kan läsa mina alster då de publicerats.

Johan E. Skoglund

Recension Vilde Frang Nielsen/Tchaikovsky violinkonserter

Vilde Frang var innan denna skiva i alla fall för mig en ny bekantskap. Och en mycket angenäm sådan, må jag tillägga. Med bästa tänkbara uppbackning, av Danmark radios symfoniorkester under ledning av Elvind Gullberg Jensen, spelar den unga norska violinisten Nielsens och Tchaikovskys violinkonserter så det står härliga till.

Hon ger verkligen liv åt dessa klassiska verk och spelet är på topp rakt igenom. Så även samspelet med, och spelet från uppbackande orkester och dirigent.

En mycket njutbar och hörvärd skiva.



Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Carl Anders Markström i senaste Guiden Boden!

Ni hittar den här!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Cacka Isarelsson

Sågnaren har lämnat oss i helgen.

Gamle svartten i all ära men det är med låte Purple people eater jag främst minns Cacka.



Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Nya Countryskivor på G!

Det ser ut att bl ien intressant countryvår. Brad Paisley har ny skiva på G, så även Tim Mcgraw. George Strait släppte en ny singel i höstas som jag inte hört, vilken sägs vara en försmak av kommande album. Oklart när under året det släpps. Han har även tillkännagett att hans turné 2013-2014 blir en avskedsturné. Han kommer att fortsätta spela in skivor men sluta turnera i strukturerad form. Så enskillda uppträdanden då och då kan vi nog räkna med.
 
Terri Clark är ännu en i raden av artister som släpper en skiva med duetter och covers på gamla countryklassiker. Av de smakprov jag hört på nätet känns det mest som en gäspning.

Rodney Crowell släpper en skiva ihop med sin gamla arbetsgivare Emmy-Lou Harris. Men det som närmast är på tapetern är Mavericks nya CD som redan är förberställd när den släpps om två veckor. En ny skiva från dem 2013 är lika glädjande som oväntat.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Janne Schaffer & Markus Wargh i dagens NSD

Orgel + elgitarr = En lysande kombination

I den nästan fullsatta Domkyrkan bjöds publiken under söndagseftermiddagen på en och en halv timme andäktigt vacker musik där instrumenten var i fokus.

 

Janne Schaffer med sin röda gitarr och Markus Wargh bakom läktarorgeln är båda ekvilibrister på sina respektive instrument, något de verkligen bevisar för den tacksamma publiken.

 

Inleder gör en härlig Childs anthem. Toto-låten skall Janne Schaffer spela vid invigningen av bandy-VM i Vänersborg om en vecka upplyser han oss om. Bara en av många fascinerande fakta som han delger oss i sitt avspända mellansnack som på ett fint sätt binder ihop konsertens stycken.

 

Sedan följer blandat musikaliskt örongodis. Schaffers egna kompositioner, Norrland Claire, Tid och Den gudomliga kraften, den sista ur senaste Stig-Helmer filmen är alla meditativt sköna. Så också tolkningar av Ted Gärdestads Jag vill ha en gen måne, Björn J.Son Lindhs Brusa högre lilla å, Björn Skifs Håll mitt hjärta och Elvis Presleys Can’t help faling in love with you. Psalmerna Som fågeln vid ljusna dag och Det är en ros utsprungen får nytt liv i Leif Strands fina arrangemang.

Markus Wargh bjuder solo på en frän Fuga i h-moll signerad Johan Sebastian Bach och en egen njutbar improvisation Night afternnon in january 2013. Abbas Eagle visar som Toto att det går utmärkt att rocka fett på en kyrkorgel och en elgitarr.

 

Detta var inte första gången Markus Wargh och Janne Schaffer duellerade ihop och förhoppningsvis inte sista gången heller. Dessa två musiker har hittat ett fint samsepl som man gärna vill höra mer av. Avslutande extranumret, Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet är precis som eftermiddagen i övrigt klart hörbara bevis på att orgel + elgitarr = en lysande kombination.

 

Johan E. Skoglund‏

Recension Musikens politiska ekonomi

Att doktorsavhandlingar recenseras här på bloggen hör verkligen inte till vanligheterna. Detta är nog första och enda gången detta kommer att ske. Musikvetaren Rasmus Fleischer bjuder i Musikens politiska ekonomi (Ink förlag) på ett oerhört intressant porträtt av upphovsrättens framväxt och striderna om den inom musikområdet, både i Sverige och i övriga världen under 1900-talet.

Med en notparat på över 1000 noter och en inledande metoddel som kan vara rätt så svårsmält är detta ändå en bok som varmt kan rekommenderas till den som är intresserad av musik och upphovsrättsutveckling ur ett bredare perspektiv. Detta är fascinerande läsning som sätter de senaste årens debatt om fildelning och minskad skivförsäljning i en välebehövlig historisk kontext.

Fleischer är en noggrann forskare och det är oerhört intressant att följa hans grävande i arkiv och läsning av gamla protokoll och tidningsartiklar från bland annat Musikerförbundet.

Det har verkligen tagit mig tid att ta sig igenom dessa 464 sidor (+ noter och källförteckning) men det har det verkligen varit värt.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Intressant möte igår

Hade ett intressant möte girå som resuklterade i en text. Alltid lika spännande att träffa människor som berättar om någonting man inte hade en aning om. Nyfiknhet är en bra drivkraft för skrivande. Oavsett vad ämnet än må handla om.

Återkommer med var ni kan läsa min text när den publiceras.

Johan E. Skoglund

Recension 2 x Nicolai Gedda

Den svenske tenoren Nicolai Gedda är i fokus på två nya hörvärda cd-utgåvor, en enkel-cd respektive en 10-cdbox.

På cd:n Nicolai Gedda sings Arias & Lieder (Hänsler Calssics) bjuds vi inspelningar ur SWR, Südwestrundfunk, en tysk radiostations arkiv. Han ackompanjeras både av symfoniorkester och pianister i inspelningar gjorda 1954, 1957, 1960 och 1965. Inleder gör en magisk version av Postiljonsvisan ur Adolphe Adams opera Postiljonen i Lonjumeau, sjungen på franska. En svensk lika härlig tolkning inleder 10 cd-boxen Gesangkunst in Vollendung/Perfect vocal art (Membran).

Som alltid hos Membrans 10-cdboxar så rör det sig om enklast möjliga paketering. Tio pappfickor med basinformation utan något som helst texthäfte. Alla omslag är exakt likadana och det hela kommer i en enkel papbox. Men vet man bara om detta så spelar det absolut ingen roll. För detta är verkligen fulländad sångkonst som titeln anger. Lyssna bara på operettutsnitten ur Franz Lehárs Leendets land och Glada änkan eller Johan Strauss Sigenarbaronen, Läderlappen, En natt i Venedig och Winerblod. Förutom Gedda själv så bjuder boxen även på en hel del andra sköna solister såsom Maria Callas, Elisabeth Schwarzkopf, Ingvar Wixell, Kerstin Meyer och Margareta Halin. Bland dirigenterna märks Herbert von Karajan. Anslaget är musikaliskt brett från Mozart via Verdi, Rossini och Puccini till rysk opera.  

Allt är mycket välsjunget och välspelat. Sista skivan är en hel underbar lieder-konsert inspelad live på festspelen i Salzburg 1959 ihop med pianisten Erik Werba. Inspelningskvallititen på dessa 10 c-skivor är genomgående bra. Några livespår bjuder på applåder mitt i men inga spår är direkt dåliga. Geddas fantastiska röst är i centrum och ljudbilden är finfin för att ha över 50 år på nacken.

Lika bra är det på Hänsler- skivan. Visst överlappar några spår i lieder-delen, återigen med bland annat Erik Werba bakom pianot men båda skivorna är omistliga för älskare av operasångkonst av yppersta klass. Hos Hänsler får vi bara hör Gedda sjunga, ingen annan.

Att enkel-cd:n kan fås för ynka 89 kronor och boxen för bara en tia mer, 99 kronor, gör dem än mer värda att rekommendera. Det enda negativa är att Membran anger vilka roller Geddas medsångare gestaltar, men inte vilka han sjunger.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Lyssnar just nu på...

...en 10cd-box med Nicolai Gedda. Recension utlovas framöver här på bloggen!

Johan E. Skoglund

Nya skrivjobb på G!

Fick just klart med årets två första skrivjobb! Alltid lika kul när ens tjänster efterfrågas.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar

Under bloggens jul-, och nyårsledighet har en hel del hjältar länat oss, både inom musik och journalistik. Bloggen lyfter på hatten åt dem alla. Ingen nämnd och ingen glömd.


Johan E. Skoglund