är alltid lika kul att göra. Senast idag lyssnade jag på en trevlig samling med George Brassens För någon veka sedan var det en potrrättskiva av den amerikanske kompositören Dan Locklear. Vad har dessa båda herrar gemensamt? Båda syns röka pipa på omslaget till respektive skiva.
Johan E. Skoglund
Här bloggar jag, frilansjournalisten Johan E. Skoglund om mina två favoritämnen, musik och skrivande.
tisdag 29 april 2014
måndag 28 april 2014
Läs min recension av Lina Nybergs nya CD i lördagens NSD!
Nytänkande Lina Nyberg
Lina Nyberg
Lina Nyberg
The
Sirenades
Hoob
records
När jazzsångerskan, kompositören, textförfattaren,
arrangören och skivproducenten Lina Nyberg uppträdde i Kulturens hus ihop med
sitt band och Norrbotten big band i början av oktober upplystets publiken om
att början av konserten skulle spelas in. Resultatet kan nu avnjutas på
dubbel-cdn The Sirenades. Första skivan Sirens är 40 minuter, 6 låtar ihop med
Norrbotten big band. CD 2 Monsters är 7 spår på 30 minuter med hennes eget band
inspelade i Stockholm. För alla som var på plats förra året och de som inte var
det är detta ett utmärkt tillfälle att få grotta ned sig i Lina Nybergs
egensinniga tonuniversum. Storbandet och hennes egen grupp jazzar verkligen
loss och bjuder på gränstämjande spel och vokala utflykter som är lika
omistligt intressanta som skickligt bra.
Låten The monster song är kul att jämföra då hon bjuder oss
på den både med stor och med liten orkester. The Sirenades och One tone song,
beställda av Norrbottensmusiken och Cybersong, beställd av Stockholms
jazzfestival är alla festliga verk som verkligen visar vilken skicklig
tusenkonstnär Lina Nyberg är. Hon bjuder även på tonsättningar av Virginia Wolf
och arrangemang av Wolfgang Amadeus Mozart. 70 självklara jazzminuter ihop med
nytänkande Lina Nyberg.
Johan E. Skoglund
fredag 25 april 2014
Läs min recension av Stefan Arnold i dagens NSD!
Träffsäkra tontavlor på en utsökt
utställning!
Stefan Arnold, flygel
Björksalen, Boden
Torsdag kväll
Den trevliga vårtraditionen med pianoaftnar i Björksalen
Boden fördes under torsdagskvällen vidare då Österrikaren Stefan Arnold kom på
besök för att bakom flygeln flyhänt bjuda på en bukett musikaliska vårblommor i
form av Joseph Haydn, Claude Debussy, Edward Grieg och Modest
Mussorgskij.
Haydn, Debussy och Grieg före pausen är alla förryttare
till det som komma skall efter pausen. Mussorgskijs monumentala Tavlor på en
utställning. Men vilka förryttare.
Stefan Arnold målar verkligen med tangenterna när han slår sig ned bakom flygeln
och blir dess beroendeframkallande betvingare. I Den inledande Haydn-sonaten i
B-moll blir man hypnotiserad av Arnolds översvallande pianospel. Grieg är skir
elegans sin norska romantiska lyricism som lyser igenom de tre lyriska styckena.
Debussys fyra preludier är exempel på fransk impressionism när den är som allra
bäst.
Så, efter pausen går Stefan Arnold in, slår sig ned och
slår bums an en majestätiskt mäktig Mussorgskij-tolkning som får inspelningen
dör hemma i skivhyllan att blekna. Med hästlängder. Den läckra promenaden blir
till en finfin inramning av de enskilda tavlorna som alla är hissnande
framförda. Det gamla slottet är strålande storartat bra. För att nämna en av
tavlorna. Avslutande Stora porten i Kiev är fullkomligt fulländat fenomenal.
Även om det bjuds på två excellenta extranummer
signerade bland annat Robert Schuman så är detta en konsertafton som man inte
vill skall ta slut. Lusten är stor att gå fram till Stefan Arnold och likt en
gröthungrande Charles Dickensk Oliver Twist be; Snälla min bäste herre kan jag
få mer? Ett betyg så gott som något på en utsökt utställning full av träffsäkra
tontavlor.
Johan E. Skoglund
torsdag 24 april 2014
Recension 3 Rockabilly-skivor
Recensioner av
Rockabilly Nationals,
Rockabilly Nationals vol. 2 samt
Simon Crashly and the Roadmasters - It's only Rock'n'roll
Johan E. Skoglund
onsdag 23 april 2014
tisdag 22 april 2014
fredag 18 april 2014
onsdag 16 april 2014
Bloggen mins Jesse Winchester
En stor countrysångare och låtskrivare har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
tisdag 15 april 2014
Läs min recension av Johannespassionen i måndagens NSD!
Johannespassionen – ett storverk
Nya Motettkören och Öjeby Kammarkör, solister och orkester,
dir. Samuel Lind
Örnäskyrkan
lördag kväll
Staffan Sandlund som gör Kristus, sopranen Anette
Strandljung, alten Ewa Grahn Rosell tenoren Bert-Ola Jonson, basen/Pilatus
Rainer - alla får de tillfällen att glänsa under de nästan två timmar hela
verket tar.
Den här konserten var en avslutning på fastan och inledning på stilla veckan. Bättre avslutning och inledning får man leta efter. Länge!
fredag 11 april 2014
Recension John Storgårds Sibelius symfonier
Chandos har nyligen släppt debutinspelningarna med John Storgårds och BBC-filharmonikerna. På en trevlig, hörvärd liten box bjuds vi på 3 cd-skivor med Sibelius alla sju symfonier + de tre sena fragmenten som kunde vara en början på den åttonde. Utmärkt spel från styrkorna och insatser från dess hänförare gör att boxen väl rekommenderas för alla Sibelius-älskare.
Ett sammarbete som verkligen ger och lovar mersmak.
Johan E. Skoglund
Ett sammarbete som verkligen ger och lovar mersmak.
Johan E. Skoglund
Recension Arvo Pärt komplett piano musik Jerone van Veen
Jeroen van Veen spelar piano som en gud. Arvo Pärt skriver pianomusik som en gud. Så det är inte undra på att dubbel-cdn med Estländares kompletta pianomusik, utgiven på Brilliant Classics är en av de bästa skivor jag hört på länge.
Inledande für Alina är 20 magiska minuter. Spiegel im Spiegel och Fratres är urläckra likaså. Sandra van Veen är fin partner i verk för två pianon. Flera verk finns inspelade i olika versioner med olika tempon.
Imponerande rakt igenom. Så meditativt men samtidigt så genomkomponerat i all grandiositet i all sin enkelhet. Var slutar pärts kompositioner och var börjar van Veens tolkningar?
Johan E. Skoglund
Inledande für Alina är 20 magiska minuter. Spiegel im Spiegel och Fratres är urläckra likaså. Sandra van Veen är fin partner i verk för två pianon. Flera verk finns inspelade i olika versioner med olika tempon.
Imponerande rakt igenom. Så meditativt men samtidigt så genomkomponerat i all grandiositet i all sin enkelhet. Var slutar pärts kompositioner och var börjar van Veens tolkningar?
Johan E. Skoglund
Flera nya spännande skrivjobb...
.....har utkristalliserat sig denna vecka. Roligt när jobben trillar in.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
tisdag 8 april 2014
Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i lördagens NSD.
Marimba
Fillibaba!
USA:s
presidents officiella helikopter heter Marine one. På det instrument Daniella
Ganeva trakterar står det skrivet Marimba one medstora bokstäver på fronten.
Och det är verkligen en världsledare – på att traktera denna slagverksbjässe
som gästar Norrbottens kammarorkester denna kväll. Hennes inledande
transkribering Claude Debussys DoctorGradus ad Parnasum är bara så
läcker. Precis som i extranumret, Richard Stubras Koral får instrumentet
här en orgelliknande, säregen klang som förundrar och fascinerar. För att inte
tala om spelet och samspelet med orkesterns stråkar i Emmanuel SéjournésKonsert
för marimba och stråkorkester i två satser. Allt är underbart men särskilt
andra satsens inledning måste framhävas. Här är interaktionen mellan Daniella
och orkesterns spelande dirigent Levon Chilingirian lysande. Detta är första
gången men förhoppningsvis inte sista dessa två musicerar tillsammans.
Utan solist
glänser orkestern också denna kväll. Edward Elgars Introduktion och Allegro för
stråkar op. 47 och Arnold Schönbergs Verklärte Nacht, op. 4 kunde inte vara mer
olika. Och det är det som gör dem så storartade. Det är framföranden som dessa
som visar varför båda verken är då älskade och ofta spelade. Den ystra glädjen
hos Elgar står i bjärt kontrast mot Schönbergs något mer karga tonvärld.
Men båda två är
lika utmärkta som tydliga representanter för det tidiga 1900-talets musikaliska
inriktningar. Att spela verk av kvinnliga svenska tonsättare hör tyvärr inte
till vanligheterna. I synnerhet inte sådana som var samtida med både Schönberg,
Elgar och Debussy. Så glädjande då att Elfrida Andrée tas fram ur glömskans
skugga och in i scenens strålkastarljus. Hennes Andante quasirecitativo är
något som definitivt ger mersmak.
Alltigenom en
lysande kväll. Marimba fillibabba!
Johan E.
Skoglund
fredag 4 april 2014
torsdag 3 april 2014
Recnesion Johnny Cash Out among the stars
En småtrevlig samling sånger från början och mitten av 80-talet som först nu färdigställts och ser dagens ljus. Ett måste för oss fans men knappast oumbärligt. Bra men inte mer. det är absolut inget fel på inspelningarna och June Carter och Waylon Jennings är som alltid stabila duettpartner till Johnny men man förstår till viss del varför detta inte gavs ut när dt begav sig.
Kul dock med nytt med Cash och vi ser fram emot att John Carter Cash fortsätter botanisera bland farsans kvarlämnade tejper. Det här definitivt inget at skämmas för.
Johan E. Skoglund
Kul dock med nytt med Cash och vi ser fram emot att John Carter Cash fortsätter botanisera bland farsans kvarlämnade tejper. Det här definitivt inget at skämmas för.
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Norrlandsoperan 40 år i diagens NSD!
Sönderpratad konsert
Norrlandsoperans symfoniorkester, Daniel Cohen dir, Pia Johansson presentatör, solsiter
Kulturens hus, stora salen
Onsdag kväll
Norrlandsoperans symfoniorkester, Daniel Cohen dir, Pia Johansson presentatör, solsiter
Kulturens hus, stora salen
Onsdag kväll
Trenden att låta skådespelerskor utan närmare anknytning till det som framförs prata sönder en föreställning nådde ett nytt lågvattenmärke under onsdagskvällens konsert i Kulturens hus stora sal. Vissa av oss hade gått dit för att få njuta av opera. Men ack vad vi bedrog oss. Det bestående minnet är tyvärr Pia Johanssons alltför långa monologer med på minuten klocka. Alla som är intresserade av att veta att Pias citrongula byxor färgades lingonröda av mens 1974 räcker upp en hand. Nej, tänkte väl det.
Men musiken då undrar kanske någon. Jo, Norrlandsoperans symfoniorkester är det absolut inget fel på. De spelar piggt och vackert rakt igenom. Mellanspelet till Wilhelm Stenhammarssången är magnifikt med sina bastanta bleckblåspartier. Ouvertyren till Läderlappen av Johan Strauss d.y. som inleder andra akten likaså. Ingen skugga skall falla på dirigenten Daniel Cohen och hans underordnade.
När de backar upp kvällens tre sångsolister är de också mycket bra, genomgående. Solisterna är det väl heller inget fel på. Susanna Levonen, KosmaRanuer och Ronald Samm besitter alla imponerande berömvärda pipor. Men ibland när de tar i från tårna märks att de saknar det där lilla extra som skiljer agnarna från vetet.
Men NesunDormaur GIacomo Puccinis Turandot, Seguidillianur George Bizets Carmen och E lucevan le stelleur Puccinis Tosca är alla så välkända att man har vant sig vid en nivå högre än detta. Och varför får vi i Luleåpubliken samma programblad som den i Umeå? Det är aldrig kul att få vet vad man inte får uppleva under kvällen.
Innan befarades att kvällens konsert skulle vara en förvuxen gottpåse. Ibland är det väldigt tråkigt att ha rätt.
Men musiken då undrar kanske någon. Jo, Norrlandsoperans symfoniorkester är det absolut inget fel på. De spelar piggt och vackert rakt igenom. Mellanspelet till Wilhelm Stenhammarssången är magnifikt med sina bastanta bleckblåspartier. Ouvertyren till Läderlappen av Johan Strauss d.y. som inleder andra akten likaså. Ingen skugga skall falla på dirigenten Daniel Cohen och hans underordnade.
När de backar upp kvällens tre sångsolister är de också mycket bra, genomgående. Solisterna är det väl heller inget fel på. Susanna Levonen, KosmaRanuer och Ronald Samm besitter alla imponerande berömvärda pipor. Men ibland när de tar i från tårna märks att de saknar det där lilla extra som skiljer agnarna från vetet.
Men NesunDormaur GIacomo Puccinis Turandot, Seguidillianur George Bizets Carmen och E lucevan le stelleur Puccinis Tosca är alla så välkända att man har vant sig vid en nivå högre än detta. Och varför får vi i Luleåpubliken samma programblad som den i Umeå? Det är aldrig kul att få vet vad man inte får uppleva under kvällen.
Innan befarades att kvällens konsert skulle vara en förvuxen gottpåse. Ibland är det väldigt tråkigt att ha rätt.
Johan E. Skoglund
onsdag 2 april 2014
Yuotube
Är ovärderligt när man skall recensera och vill kolla upp sällan spelade verk. Då hittar man även annat godis.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
tisdag 1 april 2014
Att Martina Mcbride gör soulcovers på sitt nya album
... känns väl lika spännande som vetskapen att jag värmde en fryst korv till lunch. Varför slösa sin utmärkta pipa på andras låtar?
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund