Årets julskiveskörd

är synnerligen mager. Jag väntar på ett album som släpps i morgon som jag vill provlyssna på innan jag bestämmer mig för om det skall beställas. Så får vi se om den kvalar in bland årets tips. Hittills består listan av en ep, en låt och ett album som egentligen inte är julmusik men som ändå på nåder kan få vara med på listan.

Johan E. Skoglund

Mulo Francel

är en ny störtskön tysk jazzbekantskap. Lika spelskicklig saxofonist som driven kompositör. Mocca Swing (Act) är en fullträff till dubbel-cd. CD 1 är kanonbra kvartett-låtar medans cd 2 är storartad symfonisk jazz med hela Münchens radioorkester som stabilt stöd.

Mums för den som är sugen på jazzgodis av bästa sort. En helt kalorifri pralin inför julen.

Johan E. Skoglund

Fick igår

klart med ett skrivjobb som kommer att publiceras 2018, mitt första nästa år.

Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Dmitri Hvorostovsky!

Den ryske operafavoriten har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Ale Möller i dagens NSD!

Kärt återseende med Ale Möller

Norrbottens kammarorkester och Ale Möller med gäster
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll

Att kalla Ale Möller för en mångsidig man är en grov underdrift. När han återigen möter Norrbottens Kammarorkester bjuds det på en häpnadsväckande bredd som ännu en gång bevisar den eviga sanningen att musik inte har några gränser.

Ales trio, med slagverkaren Olle Linder och klaviaturspelaren Mats Öberg inleder med den funkiga Länge leve statens trafikverk där Ale bjuder på fantastiskt spel på en orange plogpinne han bygg till ett blåsinstrument.  Både Mats och Olle förgyller kvällen med djupt personliga solon.

Sedan kommer kammarorkesterns stråkar in och bjuder på en spelglädje av sällan hört slag. Det är stora breda leenden från de vanligtvis rätt så allvarsamma musikerna. Konsertmästare Brusk Zanganeh spelar så taglet yr från stråken i ett snabbt solo. Hela orkestern glänser lite extra i Béla Bartóks Rumänska folkdanser. Fast det som imponerar mest är deras samspel med kvällens gästande kvartett. Här får de verkligen visa vad de går för.

Ale Möller sjunger fina versioner av George Harrisons Here comes the sun och Hoagy Carmichaels örhänge The nearness of you. Han spelar smäktande vackert på olika blås- och stråkinstrument som flöjter, trumpet och bouzouki.  Och så är han en fena på dragspel.

Ale skriver också djupt vackra romantiska melodier som Pilgrimsfalkens vals, Björkpolska och Sommarvalsen. Men även furiöst snabba saker som Veum. Redan då och där har vi en toppenkväll.

Som skruvas upp ytterligare ett varv när koraspelaren och sångaren Solo Cissokho äntrar scenen. Svängigt är bara förnamnet när hans afrikanska tongångar får stora salen att fullkomligt koka. Publiken vägrar gå hem och det är först efter två välförtjänta extranummer som Kulturens hus ytterst motvilligt lämnas. Ett kärt återseende.

Johan E. Skoglund

Läs två tetxer av mig i Guiden Bodens decembernummer!

I tidningen, som kommer ut idag, har jag skrivit om julmatens historia och en mattetävling på Björknäsgymnasiet. Finns inte på nätet än, men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Recension Lee Ann Womack The Lonely, the lonesome & the gone

https://youtu.be/aYtA1KKOGFQ

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Jon Hendricks!

Jazzsångarnas jazzsångare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

ännu en ny bra Naxos-skiva som kom förra veckan. Mark Fitz-Geralds världspremiärinspelning av Dmitri Sjostakovitj kompletta musik till filmen the Gadfly . Fitz-Geralds restaurering av musiken är ett viktig filmmusikarkeologiskt arbete.

Inspelningen är något i hästväg som inget fan av genren bör missa. Fitz-Gerald dirigerar drivet Deutsche Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz som spelar med den äran och även solsiter på violin, cello orgel och gitarr är underbara. 29 spår på 57 minuter som var med i filmen och 5 minuter musik som ströks.

Som bonus runda skivan av med den dryga 9 minuter musik som finns bevarad från filmen the Counterplan. Cd-häftet är fullt med matnyttig information om Sjostakovitj, spår för spår kommentar och Fitz-Gerald skriver själv om restaureringsarbetet.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Mel Tillis!

En stor countryhjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Igår

fick jag klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

På en öde ö

Om jag bara fick välja en skiva att at med mig till en öde ö skulle det nog få bli en ny skiva med en för mig helt okänd artist. Varför ta med sig något man redan känner till liksom?

I går kom med posten en inspelning med Timothy Hamiltons Requiem (Naxos). Både verk, kompositör och alla som framför verket, kör, orkester, organist och sångsolister är nya för mig. Eller rättare sagt var nya för mig fram tills igår. Nu har jag läst deras biografier och lyssnat på det mycket vackra verket beställt 2012 för att minnas första världskrigets utbrott. Så ännu en skiva jag inte kan  ta med mig till en öde ö. Kom med något nytt och okänt.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Luis Baccalov och Rickard Wolff, båda har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

I onsdags

genomförde jag ett sedan länge inplanerat skrivjobb. Det är alltid lika kul att få skriva och få utlopp för sin kreativa sida.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns John Hillerman!

Higgins i Magnum har lämnat oss.

Blogeen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Den som väntar på något gott..

Brukar det ju heta. I helgen har jag lyssnat på en skiva jag beställde i somras men som kom först nu, So Nice!. Och det var väl värt väntan. David Benoit och Marc Antoines smoothjazz-hyllning till bossanovan, samban och den brasilianska jazzen från 60-talet är riktigt bra. Egna kompositioner blandas med två väl valda covers på klassikerna So nice! och So Danço samba.

En spelskicklig kvintett under ledning Benoit på Piano och Fender Rhodes samt Antoine på akustiska och elektriska gitarrer bildar en perfekt soft ljudkuliss i bakgrunden. Båda David och Marc kör flera störtsköna solon. Och de övriga 3/5 i form av John "JR" Robinson, på trummor, Luis Conte på percussion samt basisten Ken Wild utgör ett taktfast komp som bidrar till det genomgående gunget och svänget, även i de lugnare spåren.

Johan E. Skoglund

Korrekturläsning

av andras texter ingår som en del av mitt ordinarie arbete. Det är spännande att få läsa vad andra skrivit och få förbättra deras texter. Idag har jag ägnat mig år det.  Kul!

Johan  E. Skoglund

De 4 cd-skivorna

i svensk jazzhistoria volym 11 är fullspäckade med bra musik. Vilken bredd den svenska 70-talsjazzen bjöd på, alltifrån tradjazz till jazzrock.  All heder åt de som lagt ned timvis med tid för att ro detta projekt i hamn.

Detta arbete kan inte prisas nog.

Johan E. Skoglund

Essäerna

I Volym 11 av svensk jazzhistoria har jag nu läst. En lång intressant exposé över hela 70-talets svenska jazz år för år och tre något kortare texter om kvinnliga jazzmusiker på 70-talet samt två porträtt/intervjuer av/med Lennart Åberg respektive Monica Dominique. De också väldigt intressanta. Däremot har jag ännu inte hunnit lyssna igenom boxen då essäerna är så faktaspäckade att jag valt att fult ut fokusera på dem. Att lyssna på musik samtidigt är i alla fall för mig inte medgörligt.

Johan E. Skoglund

Volym 11 av svensk jazzhistoria

kom idag med posten. 4 CDs och ett tjockt häfte med långa essäer. Jag har bara hunnit lyssna igenom en och en halv skiva och bläddrat som hastigast i den medföljande textmassan. Men det ser mycket lovande ut.

Johan E. Skoglund 

Idag lysnar jag på

en skiva med två verk av den franske barocktonsättaren François Couperin, L'Apothéose de Lully  och Leçons de ténèbres, framförda av Arcangelo undrr ledning av Jonathan Cohen (Hyperion). Inget jag själv skulle köpa men barockälskarna hittar mycket att upptäcka. Jag fick skivan som bonus i en kampanj. Vackert sjunget och spelat och gratis är alltid gott!*

Johan E. Skoglund

*= Jag är väl medveten om att skivor som man får på köpet när man handlar för ett visst belopp inte är gratis.

Bloggen önskar

alla läsare en glad allhelgona!

Johan E. Skoglund

Deadlines

Jag älskar deadlines. För mig är det en sporre. Som recensent har man oftast högst en halvtimme, om ens det, från konsertens slut till pressläggning. Ibland får man skriva i pausen på sin bärbara dator. 

I veckan har jag färdigställt två skrivjobb med längre framförhållning. Ett skulle vara klart senast i mitten av denna månad och det andra i slutet av denna månad. Men mina uppdragsgivare vill naturligtvis ha dem klara så snart som möjligt. Och jag ger mig egna deadlines, långt innan och bokar in specifika skrivtider då jag jobbar enbart med dessa texter. Annars skjuter jag bara upp det hela till sista minuten.

Johan E. Skoglund

USA är inte Sverige

Senaste beviset är att Lee Ann Womack på omslaget till sin nya lysande skiva the lonesome, The lonely and the gone sitter och röker. Hade detta tillåtits i Sverige? Tror inte det.

Se bilden nedan i viden nedan till första fantastiska spåret All the Trouble.

http://www.youtube.com/embed/V-oPoDN_WTU

Recension av hela skivan kommer.

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på

Bamse och Häxans dotter på DVD. Liksom Bamse och tjuvstaden har den tecknade uppföljaren en fantastisk symfonisk musik signerad Henrik Lörstad framförd av Göteborgsymfonikerna.

Tyvärr finns den inte utgiven på CD men Lörstad har lagt ut klipp på youtube med musiken högre mixad för den som vill digga. https://www.youtube.com/user/hlorstad/videos?disable_polymer=1

Det tackar vi för i brist på skivor/downloads.

Johan E. Skoglund