Internationella inspelningar

Har lyssnat på en skiva där solsiterna är inspelade i Storbritannien men de stora symfoniorkesterbakgrunderna på Nya Zeeland. Tänk vad tekniken kan göra.

Johan E. Skoglund

Mendelssohn

Felix Mendelssohn kunde verkligen skriva musik som berör. När jag lyssnar på hans symfonier i den nya boxen slås jag av hur fulländat och fullödigt vackert detta är.

Tråkigt är det sista man har.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

The Waterfront studio sessions. 27 minuter, 10 spår 15 år gammal omistlig rock´n´roll med Jerry Williams som dammats fram ur arkiven. Han tolkar alltifrån Ella Fitzgerald till Hank Williams på sitt omistliga sätt. Och husguden Chuck Berry finns givetvis representerad med två rökare.

En kult- och kultur-gärning av största mått att ge ut detta. Hoppas man hittar mer och ger ut även det. För detta är en utgåva som ger mersmak.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Bengt-Åke Lundin i dagens NSD!

Pianospel som ren och skär magi

Bengt-Åke Lundin, piano

Björksalen, Boden

Torsdagen den 21 november

Sällan har någon varit i så total symbios med sitt instrument som Bengt-Åke Lundin. Gränsen mellan piano och pianist suddas ut totalt. Sergej Rachmaninovs 10 preludier, opus 23, är pianomusik när den är som mest expressiv. Ett vilddjur som måste tämjas. Och en bättre tämjare än Bengt-Åke får man leta efter. Hans spel på flygeln denna afton är inte annat än ren och skär magi. Det här är ett sådant tillfälle där superlativen inte räcker till. Det finns helt enkelt inte ord nog för att göra hans klaverkonster rättvisa.

På en skärm bakom flygeln visas också namnen på de olika preludierna, vilket avsevärt underlättar för oss i publiken att hänga med. Det är en vindlande resa som man inte vill skall ta slut.

Efter en välbehövlig men mycket motvillig paus är det så dag att förtrollas igen. Franz Liszt upptar kvällens andra halvlek. Först i form av hans transkriptioner av tre sånger signerade en annan Franz, nämligen Schubert. Här projiceras de svenska texterna till sångerna bakom flygeln vilket ger framförandet en extra dimension. Särskilt den avslutande, furiöst framförda "Erlkönig" är fysiskt drabbande med sitt tragiska slut. Men alla tre påverkar kroppen.

Liszt blev på ålderns höst religiös och prästvigdes. Från den tidpunkten kommer "Benediction de Dieu dans la solitude". Ett långt, långsamt vackert stycke om mötet med Gud. Sedan ett medryckande arrangemang av sextetten ur Gaetani Donizettis opera "Lucia di Lammermoor".

Ett ljuvt extranummer där Liszt inspirerats av vyn vid en sjö blir en angenäm avslutning på Bengt-Åke Lundins briljanta pianospel.

Johan E. Skoglund

Läs min artikel om Glampiing i Bodenguiden!

Kommer snart finnas här! Den är publicerad i decembernumret som släpps nu i helgen.

Johan E. Skoglund

Unboxing Felix Mendelssohn Bartholdy Edition

https://youtu.be/Qe0jw4uWFGA

Unboxingen är på engelska.

Johan E. Skoglund

Buddy Rich

Buddy Rich har alltid varit en favoritjazztrummis. Nu släpps Just In Time: The Final Recording, en liveinspelning av hans sista framträdande, gjort i London.

De två släppta smakproven Why bother och Wind machine bådar gott. Svängig storbandsjazz när den är som bäst. Släpps sjätte december. Jag har förbeställt deluxe-utgåvan på 2 Cd med 30 minuters extramaterial.

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb...

... fick jag klart med idag.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Luleå Storband i dagens NSD!

Hög på LSB efter svängig konsert

Luleå Storband

Magnus Plumppu, dirigent

Claes Janson & Amanda Lindgren Clarin, sångsolister

Ebeneser

Lördagen den 16 november

Thad Jones instrumentala "Groove merchant" som inleder konserten sätter an en svängig ton som håller i sig kvällen igenom. Bandet är på topp direkt. Sedan äntrar Claes Janson scenen i ett knippe Ray-Charles-klassikser där han i "Let the good times roll", "I got a woman" och "Georgia on my mind" med ens visar var skåpet skall stå. Hans röst interagerar på bästa sätt med bandet bakom. Två fina försvenskningar "Ode till Bille" ("The man I love") och "Brorsa" ("Hard times") följer på detta. Claes har en uttrycksfull röst som verkligen gör texterna rättvisa. Och bjuder också på ett mustigt mellansnack.

Sedan är det dags för att byta fokus till Povel Ramel. Orkesterns egen Amanda Lindgren Clarin sjunger en härlig "Alla har vi varit små" innan Claes avslutar första set på bästa sätt med "The gräsänkling blues". Sällan har huvudvärk illustreras bättre än av trombonerna.

Förutom Quincy Jones vackra "Stockholm Sweatin’" ägnas hela andra halvan åt Povels penna. Claes är ett lyckopiller i "Glad blues" och fortsätter så vara ihop med Amanda i duetten "De sista entusiasterna". Hon är finstämd i "Den sista jäntan". Jazz på jokkmokkska fungerar utmärkt. Och hon tolkar "Lingonben" med den äran. Claes bjuder på svängiga "Fars fabrik" och "Johanssons boogie woogie vals". Avslutande extranumret "Tummen" med båda sångsolisterna i skön förening är en perfekt avskedspresent.

Storbandet levererar ständigt stabilt tack vare dess skickliga ledare Magnus Plumppu. Här finns inga "plumppu" i protokollet utan genomgående MVG för både solon och kollektiva insatser. Ebeneser lämnas hög som ett hus. Inte på LSD eller jazztobak utan på den nya drogen LSB – Luleå Storband. Starkt jobbat.

Johan E. Skoglund

Idag fortsätter jag lyssna på

Harry Connick JRs Cole Porter-tolkningar. En bättre och svängigare start på helgen är svårfunnen.

Johan E. Skoglund

Recension; Harry Connick Jr. True Love: A celebration of Cole Porter

https://youtu.be/JsxsU2aHbiw

Recensionen är på engelska

Johan E. Skoglund

Lunchkonsert med reseinspiration

Den som har varit på en resa har något att berätta brukar det ju sägas. En sommar-tur till Leipzig gav oss i publiken glädjen att höra på porgrammet Toner från Leipzig som Lena Stenlund bjöd på. Det var höstens sista lunchkonsert i Överluleå kyrka.

På läktarorgeln bjöd Lena med oss på en angenäm musikalisk resa med musik av far och son Bach, Johan Sebastian och Carl Philip Emanuel, Felix Mendelsohn och Clara Schumann.

Vi ser fram emot vårens lunchkonserter.

Johan E. Skoglund

Märkligaste skivtiteln!

Den märkligaste skivtitel jag har sött på måste vara Basie in London. En liveskiva med Count Basie och hans orkester inspelad - inte som titeln antyder i London - utan 1956 i Göteborg.

Skivan i sig är det absolut inget fel på. Musikaliskt är det första klass av Basie och hans mannar rakt igenom. Det är bara titeln som förvirrar.

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb ...

... fick jag klart med idag.

Kul!

Count Basie

Idag lyssnar jag på Count Basie. Klassiska inspelningar från förr som släpptes i en lågprisbox förra året. Musiken är tidlös när Basies storband tar i från tårna på egen hand och med gästande vokalister.

Svänger så det svartnar.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

...Dale Kavanaugh. En skiva från tyska Naxos där hon spelar musik av Joaquin Rodrigo. Vackrare än inledande Fantasia para un gentilhombre ihop med Horst Bäcker som leder State philharmonic of Arad kan det knappast bli. Och även efterföljande solostycken är en fröjd för örat.

Johan E. Skoglund

Ett nytt skrivjobb...

... fick jag klart med idag. Alltid lika kul när de trillar in.

Johan E. Skoglund

Glad Allhelgona!

En glad allhelgona önskar bloggen alla läsare.

Johan E. Skoglund