Sammy Davis Jrs skratt när Frank Sinatra tar på sig en hatt är obetalbart.
Johan E. Skoglund
Här bloggar jag, frilansjournalisten Johan E. Skoglund om mina två favoritämnen, musik och skrivande.
måndag 31 oktober 2022
fredag 28 oktober 2022
torsdag 27 oktober 2022
Läs mina texter i NSD och Bodenguiden!
Min text i Bodenguidens novembernummer om Rödbergsfortet hittar ni här.
Vackert snickeri av nyskapande nyckelharpsduo
MUSIKErik Rydvall och Torbjörn Näsbom
Från Bach till Sahlström beyond
Luleå kammarmusikförening
Kulturens hus, lilla salen
Onsdag 26 oktober klockan 19
Att de två
spelmännen Torbjörn Näsbom och Erik Rydvall behärskar sina nyckelharpor till
fullo råder det inget tvivel om. De är spelskickliga som få.
ett kliv som inte är särskilt långt. Kvällens program bjuder på en fin
blandning av stilar och epoker. Mellansnacket bidrar till kvällens njutbarhet.
Här får vi oss till livs fullödig information om det som spelas.
Johan Sebastian Bach stycken för soloviolin har
mästerligt transkriberats av Torbjörn Näsbom. Särskilt den långa Chacomen är en
upplevelse utöver det vanliga. Torbjörn Näsboms solospel vill man aldrig skall
ta slut. Samma sak när Erik Rydvall tar sig an Bachs svit för solocello och
stoppar in en Halling av Mats Edén och Ale Möller.
Erik
Sahlström och Byss-Kalle står för de folkmusikaliska inslagen. Även Erik
Rydvalls eget stycke inspirerat av en fjällvandring i Sarek
förvaltar det naturlyriska arvet från Sahlström fint. Hans The man med
pizzicatto-spel är mycket läcker. De spelas på både violin-, och
violanyckelharpa. Extranumret Vatten signerat Torbjörn Näsbom blir till en fin
avslutning på en lika fin konsert.
En afton med bara två nyckelharpor kan tyckas långtråkig men man får absolut
inte någon överdosering. De två generationerna spelmän bjuder på en lagom dos
som man gärna intar mer av vid flera tillfällen. Det är som det välkända
vaccinet. Sådana
här musikupplevelser behöver man en boosterdos av då och då.
Johan E. Skoglund
onsdag 19 oktober 2022
torsdag 13 oktober 2022
Läs min recension av Erik Westbergs vokalensemble i dagens NSD!
Angenäm men alldeles för kort Alfvén-hyllningNY CD
Erik Westbergs vokalensemble
Erik Westberg, dirigent
Hugo Alfvén:
Papillon
När Erik Westbergs vokalensemble deltar i hyllningskören för Hugo Alfvén görs det med en nyinspelning av 20 av tonsättarens sånger för blandad kör.
Hugo Alfvén både skrev egna melodier och arrangerade välkända folkvisor som "Uti vår hage". Flera av sångerna gör här sin premiär på skiva. Detta är nordisk nationalromantisk körlyrik när den är som bäst. Musik att avnjuta långa sommarnätter ute i naturen.
Sångerna är oklanderligt framförda och dirigerade. Sopranen Terese Olsson och barytonen Andreas E. Olsson är fina solister.
Om någon undrade vad körsång är för något är detta den skiva man bör ta fram och spela upp som ett illusoriskt exempel. Detta är musik som är omöjlig att inte tycka om. För den som vill gräva djupare i texterna ingår de även i det välfyllda texthäftet.
Enda smolket i den musikaliska glädjebägaren är att skivan klockar in på blott strax under 47 minuter. Man vill ha mer. Och med den drucknes envishet. Kan vi få information om sångerna och Alfvén på svenska? Det är en skam för vårt svenska kulturarv att allt är på engelska. Skärpning!
Johan E. Skoglund
Erik Westbergs vokalensemble
Erik Westberg, dirigent
Hugo Alfvén:
Papillon
När Erik Westbergs vokalensemble deltar i hyllningskören för Hugo Alfvén görs det med en nyinspelning av 20 av tonsättarens sånger för blandad kör.
Hugo Alfvén både skrev egna melodier och arrangerade välkända folkvisor som "Uti vår hage". Flera av sångerna gör här sin premiär på skiva. Detta är nordisk nationalromantisk körlyrik när den är som bäst. Musik att avnjuta långa sommarnätter ute i naturen.
Sångerna är oklanderligt framförda och dirigerade. Sopranen Terese Olsson och barytonen Andreas E. Olsson är fina solister.
Om någon undrade vad körsång är för något är detta den skiva man bör ta fram och spela upp som ett illusoriskt exempel. Detta är musik som är omöjlig att inte tycka om. För den som vill gräva djupare i texterna ingår de även i det välfyllda texthäftet.
Enda smolket i den musikaliska glädjebägaren är att skivan klockar in på blott strax under 47 minuter. Man vill ha mer. Och med den drucknes envishet. Kan vi få information om sångerna och Alfvén på svenska? Det är en skam för vårt svenska kulturarv att allt är på engelska. Skärpning!
Johan E. Skoglund
onsdag 12 oktober 2022
Mickey Jupp
är en gammal favorit. CDn som nu ges ut med blanda godbitar av hans tidigare outgivna heminspelningar gör ingen besviken. Ser fram emot utlovade kommande volymer.
Johan E. Skoglund
tisdag 11 oktober 2022
Yellowjackets
nya album Parallel motion är mycket bra. Inte lika bra som att se dem live i Skellefteå förra hösten men gillar man bandet är nya skivan ett måste.
Sylvasst apel rakt igenom från kvartetten i egna välskrivna nummer.
Johan E. Skoglund
måndag 10 oktober 2022
fredag 7 oktober 2022
tisdag 4 oktober 2022
Läs min recension av Bodens orkesterförening
Romantiskt och vemodigt med systrarna Helsing
MUSIK
Bodens orkesterförening
möter Jean Sibelius, George Gerschwin och Louis Armstrong
Pia-Karin Helsing, sopran
Peter Jablonski, piano
Dirigent Anna-Maria Helsing
Söndag 2 oktober klockan 15 Björksalen, Boden
Musik av Jean Sibelius står på programmet i först akten. Symfoniorkesterns stråkar och slagverk inleder med ett vackert Andante Festivo.
Hela orkestern blommar ut till fullo när de avslutar första set med en pigg Karelia-svit. Kvällens sångsolist Pia-Karin Helsing bjuder mellan de två orkesterverken på fem av den finske gigantens sånger. Hon besitter verkligen de vokala kvalitéerna som dessa orkestersånger behöver. Hennes syster Anna-Maria Helsing leder orkestern med den äran. Detta är nordisk nationalromantik när den är som allra vackrast och vemodigast.
Efter paus bjuder Pia-Karin Helsing på en känslofull "My man is gone now" ur George Gershwins opera Porgy and Bess. Man kan riktigt känna sorgsenheten i framförandet. Kvällens avslutande Louis Armstrong-hyllning "What a wonderful world" framförs som så många gånger tidigare av Pia-Karin Helsing på sång och cello. Det för kvällen specialbeställda arrangemanget signerat Hans Hjortek ger det fina framförandet en extra symfonisk dimension.
Mitt under brinnande andra världskrig skrev Aaron Copland sin "Fanfar for the common man" för att gjuta mod i hemmafronten. Framförandet med blås och slagverk är mycket bra. Men det känns ändå något tondövt att inte sätta stycket i sitt sammanhang när det introduceras, med tanke på vad som sker i Ukraina.
Huvudnummer efter paus är George Gershwins "Rhapsody in blue". Här firar pianosolisten Peter Jablonski och orkesterföreningens symfoniorkester ständigt nya triumfer. De två delarna blir ett med varandra och det är som ett gammalt strävsamt par som inte gjort annat än att spela stycket ihop. Magnus Toressons frejdiga klarinettspel är också värt ett hedersomnämnande. Jablonski tackar för välförtjänta applåder med ett skirt solostycke av Fredric Chopin.
Bodens orkesterförening
möter Jean Sibelius, George Gerschwin och Louis Armstrong
Pia-Karin Helsing, sopran
Peter Jablonski, piano
Dirigent Anna-Maria Helsing
Söndag 2 oktober klockan 15 Björksalen, Boden
Hela orkestern blommar ut till fullo när de avslutar första set med en pigg Karelia-svit. Kvällens sångsolist Pia-Karin Helsing bjuder mellan de två orkesterverken på fem av den finske gigantens sånger. Hon besitter verkligen de vokala kvalitéerna som dessa orkestersånger behöver. Hennes syster Anna-Maria Helsing leder orkestern med den äran. Detta är nordisk nationalromantik när den är som allra vackrast och vemodigast.
Efter paus bjuder Pia-Karin Helsing på en känslofull "My man is gone now" ur George Gershwins opera Porgy and Bess. Man kan riktigt känna sorgsenheten i framförandet. Kvällens avslutande Louis Armstrong-hyllning "What a wonderful world" framförs som så många gånger tidigare av Pia-Karin Helsing på sång och cello. Det för kvällen specialbeställda arrangemanget signerat Hans Hjortek ger det fina framförandet en extra symfonisk dimension.
Mitt under brinnande andra världskrig skrev Aaron Copland sin "Fanfar for the common man" för att gjuta mod i hemmafronten. Framförandet med blås och slagverk är mycket bra. Men det känns ändå något tondövt att inte sätta stycket i sitt sammanhang när det introduceras, med tanke på vad som sker i Ukraina.
Huvudnummer efter paus är George Gershwins "Rhapsody in blue". Här firar pianosolisten Peter Jablonski och orkesterföreningens symfoniorkester ständigt nya triumfer. De två delarna blir ett med varandra och det är som ett gammalt strävsamt par som inte gjort annat än att spela stycket ihop. Magnus Toressons frejdiga klarinettspel är också värt ett hedersomnämnande. Jablonski tackar för välförtjänta applåder med ett skirt solostycke av Fredric Chopin.
Johan E. Skoglund