Bloggen är tillbaka 2023.
Johan E. Skoglund
Här bloggar jag, frilansjournalisten Johan E. Skoglund om mina två favoritämnen, musik och skrivande.
torsdag 22 december 2022
tisdag 13 december 2022
Jazzrausch Big band
Har släppt sin andra julskiva i år, Alle jahre wieder. Enda skilland4n mot den första är att tvåan är helt instrumental. I övrigt är konceptet det samma. Svängiga storbandsversioner av tyska traditionella julsånger,
Ett lyckopiller att lyssna till när vintermörkret blir för dystert.
Johan E. Skoglund
måndag 12 december 2022
fredag 9 december 2022
Hannah Svensson
har ihop med en kvartett spelskickliga jazzmusiker gjort årets julskiva.
Lyssna och njut! Duetten av Merry Christmas baby ihop med bassisten Mattias Svensson är musikmagi av absolut högsta klass. Bättr än så här kan det knappast bli.
Have Yourself a Merry Little Christmas - YouTube
Johan E. Skoglund
torsdag 8 december 2022
måndag 5 december 2022
Läs min recension av David Väyrynen och Norrbotten NEO i lördagens NSD!
Ett allkonstverk med poesi och musik
MUSIK OCH POESI
David Väyrynen
Norrbotten Neo
Modern konstmusik möter texter om Malmfältens människor
Kulturens hus, Luleå
Fredag 2 december kl 19
När Norrbotten Neo slår sina musikaliska påsar ihop med poeten David Väyrynen uppstår ett spännande möte där det bjuds på ett allkonstverk av bästa sort. Att två av kvällens sju verk har kvinnliga upphovspersoner får väl ses som en liten seger i alla fall.
Michael Gordons inledande "ACDC" (1996) är klezmermusik på speed. Mikael Edlunds 2"Trio Sol" 1980) är modernistiskt intressant. Benjamin Staerns ur Hilma Scenes "Prediction of war" (2019/20) är bitvis pulserande högoktanig.
Kate Moores "Blackbird Song" (2018) är en lågmäld trio för altflöjt, basklarinett och vibrafon. Andrea Tarrodis "Madrigali, hommage á Barbara Strozzi" (2017) rör sig i samma klangliga universum och blir än mer intressant mot slutet när David deklamerar med Norrbotten Neo som ljudkuliss.
Alfred Schnittke: "Pianokvartett" (1988) är meditativt med sina långa toner i början på stråkar och piano som följsamt åker med för att sedan bli mer kraftfullt.
Ástor Piazzolla: La muerte del ángel (1960) är som all musik av den argentinske tangokungen rytmiskt svängande. Några intensiva minuter. Att Norrbotten Neo är spelskickliga på en genomgående hög nivå känns nästan överflödigt att påpeka.
David Väyrynen läser sin poesi på klassiskt poetmaner. Och publiken skrattar inkännande åt hans absurda vardagsbetraktelser. Hjälper man ett arsle får man bara skit tillbaka – är bara ett av många slagkraftiga livsråd vi får oss till livs.
Åhörarna vid de fullsatta borden får sig till livs en kulturell smältdegel där olika uttryck samsas fint på scen. Ett intressantare sätt att tillbringa en decemberkväll på är svårfunnet.
Johan E- Skoglund