Läs min recension av Naoko Sakato i dagens NSD

Äkta jazz som berör

Naoko Sakata trio
Kulturens hus, konsthallen
Fredag kväll

Det finns artister som är så charmerande att man direkt blir förälskad och faller som en fura. Naoko Sakata tillhör verkligen denna skara. En chosefri, Göteborgsbaserad ung japanska som bjuder på pianotriojazz som både är nyskapande och fast rotad i jazzmyllan. Många berördes av den spontana glädje hon uttryckte när hon tog emot priset Jazzkatten för årets nykomling under Swedish Jazz Celebration i Luleå förra året. Den glädjen och kärleken till musiken lyser igenom även under fredagskvällens spelning i Kulturens hus. Flera låtar kommer från debutalbumet Kaleidoscope som gavs ut förra året, men det bjuds även på hörvärda smakprov från skiva nummer två som är under inspelning.

Hennes kongeniala kompositioner, såsom Kaleidoscope, Tambour och Butterfly in the circle, är både intrikata och melodiska på samma gång. Ihop med bassisten Anton Blomgren och trumslagaren Johan Birgenius bildar hon en lika läcker som välspelande trio där både laget och jaget står i fokus. Alla tre inblandade är lika skickliga lagspelare som solister. Både basist och trumslagare bidrar med varsin komposition, Digerhuvud och Victoria station, vilka också är underfundigt egna. If I could see you, skriven av Naoko efter Tsunamikatastrofen som drabbade Japan förra året berör med sin vackra melodi. Likt många andra av hennes alster genomgår stycket en metamorfos, där både tempo och melodi ändras, innan man återvänder till öppningsmelodin i låtens slut.

En Ornette Coleman-låt blir en härlig öppning på andra set med flyhänt och fingerfärdigt spel. Kontrasten kunde inte vara större än till kvällens avslutande stycke. En låt av en japansk kompositör, vars namn eller titel tyvärr inte uppfattas. Men dess ljuva tema blir en perfekt slutton att ha med sig ringandes i huvudet ut i den kylslagna vårvinterkvällen. Efter sista låten ställer sig trion på rad och tackar publiken en och en när de lämnar konsthallen i. Naokos tack så mycket, på klingande svenska med japansk brytning, känns lika äkta som hennes musik är. Detta är jazz som berör.

Johan E. Skoglund