http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=7480668
Klassiskt efter jobbet - inte dumt
After Work classics
Luleå symfoniorkester
Kulturens hus, stora
salen
Fredag kväll
Luleå symfoniorkester är ett namn som
förpliktigar. Ordet symfoniorkester ger onekligen högt ställda förväntningar hos
en hugad recensent. Men lugn bara lugn. Precis som förra årets premiär så är
årets upplaga av After work classics med återigen Markus Jonsson som dirigent
och Kjell Peder Johanson som presentatör en riktigt njutbar
konsertupplevelse.
Fats det kunde börjat bättre. I inledande Ouvertyren
ur Wolfgang Amadeus Mozarts opera Figgaros bröllop är väl inte hornen riktigt
med i början. Men det tar sig som pyromanen sade. För att fortsätta på
eldmetaforen så bjuder resten av kvällen på en sprakande symfonisk brasa som
värmer gott i februarikvällen och själen.
De tre satserna ur tre olika
symfonier signerade Mozart, Joseph Haydn och Franz Schubert bjuder alla på
välkända teman man gärna nynnar med i. Detta är outslitliga klassiska pärlor som
aldrig blir tröttsamma. Särskilt inte i sådana här trollbindande tolkningar.
Markus Jonsson lyckas hitta helt rätt balans mellan orkesterns olika sektioner.
Han har en skön stil rakt igenom. Pausen intas med en eufori i
kroppen.
Kjell Peder Johanson är verkligen den perfekte presentatören.
Han kan läsa en vårdikt av Gustaf Fröding så det spritter i hela kroppen. På ett
härligt sätt lotsar han publiken genom kvällens stycken och kompositörer. Fler
konserter borde ta efter detta lysande inslag.
Andra avdelningen ägnas
helt åt nordiska tonsättare. Erland von Kochs Nordiskt Capricio är enligt egen
utsago kvällens dirigents favoritstycke. Det hörs varför. Från Kjell Westbergs
magiska inledningsspel på pukorna bjuds på härlig svensk nationalromantik när
den är som bäst.
Den egenhändigt sammanfogade triptyken med delar ur verk
av Karl Birger Blomdahl och Lars-Erik Larsson ger verkligen mersmak. Blåset är
på topp ihop med stråkarna i dessa lyriska godbitar. Jean Sibelius Vals Triste
och Hans Christian Lumbyes Champagnegalopp blir till en fartfylld avslutningsduo
som verkligen ser till att det hela går i mål på topp.
På frågan om
maestro Magnus Jonsson kan tänka sig att återkomma nästa år igen för att
genomföra detta tredje gången gillt, blir svaret; Gärna! Hoppas Luleå
orkesterförening tar honom på orden. Varför ändra på ett vinnande
koncept?
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar