.... Tony Hatch Look for a star 1959-62. En välfylld , 36-spårs CD, med omistliga tidliga inspelningar av och med den skicklige låtskrivaren och bandledaren. Lyssna bara på den übercoola tolkningen av temat till Perry Mason. Titeln på spår 32 In party mood säger väl egentligen allt. Det finfina häftet fullpäckat med bilder och text blir mumma att bläddra i.
Johan E. skoglund
Här bloggar jag, frilansjournalisten Johan E. Skoglund om mina två favoritämnen, musik och skrivande.
onsdag 28 maj 2014
Bloggen minns Anders Töpel och Tommy Blom
Två Tagesprofiler har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs min intervju med Olle Westberg i senaste kyrkfösnret
Pappersutgåvan kommer först i Bodensarnas brevlådor om en vecka men på nätet hittar ni den redan här.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs mina frågor i senaste Guiden Boden
Jag är ansvarig både för frågorna till de politiska partierna, Valguiden, samt de privatekonomiska frågorna till bankerna.
Hittar ni här!
Johan E. Skoglund
Hittar ni här!
Johan E. Skoglund
tisdag 27 maj 2014
torsdag 22 maj 2014
Nya skivor
med både Nisse Hellberg och Dolly Parton i posten denna vecka. Båda låter riktigt bra.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
tisdag 20 maj 2014
DN:s konstrecensent sågas: Han är oetisk - Dagens Media
DN:s konstrecensent sågas: Han är oetisk - Dagens Media
Kul när recensioner engagerar. Att anklaga någon för att vara "självframkallad visuell analfabet" är intressant språkbehandling.
Johan E. Skoglund
Kul när recensioner engagerar. Att anklaga någon för att vara "självframkallad visuell analfabet" är intressant språkbehandling.
Johan E. Skoglund
Schindlers List vs fotboll
Radiosporten gör en intressant granskning av damfotbollslandslaget Tyresö FF:s trassliga ekonomi. Inget fel med det alls. Snarare tvärtom. Men varför väljer man att musiksätta sekvenser om hur jobbigt det varit med temat från Schindlers list?
Johan E. Soglund
Johan E. Soglund
måndag 19 maj 2014
Läs mina recensioner av Förklädd gud samt Luleå Kammarkör och Helen Sjöholm i dagens NSD
100 procent äkta framförande
Förklädd gud
Luleå Domkyrka
Lördag eftermiddag
Lars-Erik Larssons tonsättning av Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd Gud är verkligen en tvättäkta svensk klassiker. Lika ofta spelad som den är älskad. Folklig i ordets rätta och bästa bemärkelse.
Den är den avslutande kronan på verket på den konsert som gavs i Luleå Domkyrka under lördagseftermiddagen. Inleder gjorde Luleå Domkyrkas Vokalensemble med fyra nordiska vårvisor acapella som är ren och skär njutning bara de. Kören är samsjungen som bara den och exempelvis med Edvard Griegs Våren var det längesedan som den lät så här ljuvlig. Monica Wasberg visar ännu en gång vilken skicklig kördirigent hon är.
Att det pågår en kraftfull vårvind utanför kunde nog inte domkyrkoorganist Markus Wargh veta när han passande nog valde Vårvindar friska som temat för sin orgelimprovisation. Som alltid är hans improvisationskonst med orgelpiporna en hissnande resa där han tar ett till synes enkelt tema och vänder ut och in på det. Den långa dova sluttonen var rentav magisk.
Sedan går kören upp på orgelläktaren och förenas med Markus Wargh bakom orgeln och solisterna Carina Stenberg och Erik Stålberg. Kvar framme på scenen står enbart recitatören Börje Ekström. Hemma i skivhyllan finns en favoritinspelning av Förklädd Gud med Jan Malmsjö som recitatören. Men han har en given konkurrent i Börje som med sin varma, lyriska och klara stämma omfamnar Gullbergs text på det mest naturliga vis. Det låter så självklart utan att för den sakens skull bli teatralsikt eller pretentiöst vilket lätt är en fara i sådana här sammanhang.
Markus Wargh demonstrerar i den instrumentala inledningen hur en orgel med lätthet kan ersätta en hel orkester. Johannes Landgrens orgelversion är magnifik rakt igenom. Till det bidrar det fina samspelet mellan kör, solister, organist och recitatör. Guden må vara förklädd men detta känslosamma framförande är alltigenom äkta, till 100 procent.
En hyllning till den mänskliga rösten
Luleå kammarkör, Helen Sjöholm & Martin Österdahl
Kulturens hus, stora salen
Söndag kväll
Jubileumsvårkonsert. Bara smaka på ordet.
Det sitter så skönt i munnen och rullar så fint på tungan. Precis som stämmorna hos jubilaren Luleå kammarkör och jubileumsgästen Helen Sjöholm. Söndagens tilldragelse i Kulturens hus stora sal var en hyllning till den mänskliga rösten och hur den kan låta i skön förening med andra dito och på egen hand.
Kören inleder med Intet är som väntans tider och visst är det väl Helen Sjöholm publiken väntat på. Och när hon dyker upp så gör hon det med besked. Längst inne i mitt huvud har hon gjort med kören förut och ihop med Martin Östergren bakom flygeln skapas ett av kvällens många fina ögonblick.
Martins tonsättningar av William Shakespeare sonetter är absolut magnifika. Så även ett knippe svenska folkvisor. Även om kören gärna fått medverka även här, det hade gett lite mer pondus som är välförtjänt. Där jag ville va ur Chess har likt flera av kvällens stycken gjorts av kören och Helen och Martin tidigare. Tidigare reservationer om att Tommy Körberg borde få behålla låten kvarstår. Det blir småtrevligt men inte mer.
Lika småtrevlig är kvällens presentatör Lena Callne som piggt och puttrig lotsar oss genom kvällens olika opus. A capella-versionen av Som ett blommande mandelträd är riktig kördynamit där Monica Wasbergs duktiga dirigerande lyser igenom. Så också i två kinesiska dikter tonsatta av Karl-Erik Welin och två tonsättningar ur höga visan.
Första akten avslutas med en magisk gospedoftande tolkning av Lalehs Vårens första dag. Samma fina samspel mellan kör och solister behålls i andra aktens inledning med Ted och Kenneth Gärdestads Come give me love och Olle Adolphsons Siv och Gunne där samspelet mellan Helen och kören är på topp.
Avslutande trion Hemma ur Kristina från Duvemåla, Gabriellas sång ur Såsom i himmelen och Du är min man är alla publikfirande favoriter som blir en angenäm avslutning på en ljuvlig jubileumsvårkonsert.
Johan E. Skoglund
Förklädd gud
Luleå Domkyrka
Lördag eftermiddag
Lars-Erik Larssons tonsättning av Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd Gud är verkligen en tvättäkta svensk klassiker. Lika ofta spelad som den är älskad. Folklig i ordets rätta och bästa bemärkelse.
Den är den avslutande kronan på verket på den konsert som gavs i Luleå Domkyrka under lördagseftermiddagen. Inleder gjorde Luleå Domkyrkas Vokalensemble med fyra nordiska vårvisor acapella som är ren och skär njutning bara de. Kören är samsjungen som bara den och exempelvis med Edvard Griegs Våren var det längesedan som den lät så här ljuvlig. Monica Wasberg visar ännu en gång vilken skicklig kördirigent hon är.
Att det pågår en kraftfull vårvind utanför kunde nog inte domkyrkoorganist Markus Wargh veta när han passande nog valde Vårvindar friska som temat för sin orgelimprovisation. Som alltid är hans improvisationskonst med orgelpiporna en hissnande resa där han tar ett till synes enkelt tema och vänder ut och in på det. Den långa dova sluttonen var rentav magisk.
Sedan går kören upp på orgelläktaren och förenas med Markus Wargh bakom orgeln och solisterna Carina Stenberg och Erik Stålberg. Kvar framme på scenen står enbart recitatören Börje Ekström. Hemma i skivhyllan finns en favoritinspelning av Förklädd Gud med Jan Malmsjö som recitatören. Men han har en given konkurrent i Börje som med sin varma, lyriska och klara stämma omfamnar Gullbergs text på det mest naturliga vis. Det låter så självklart utan att för den sakens skull bli teatralsikt eller pretentiöst vilket lätt är en fara i sådana här sammanhang.
Markus Wargh demonstrerar i den instrumentala inledningen hur en orgel med lätthet kan ersätta en hel orkester. Johannes Landgrens orgelversion är magnifik rakt igenom. Till det bidrar det fina samspelet mellan kör, solister, organist och recitatör. Guden må vara förklädd men detta känslosamma framförande är alltigenom äkta, till 100 procent.
En hyllning till den mänskliga rösten
Luleå kammarkör, Helen Sjöholm & Martin Österdahl
Kulturens hus, stora salen
Söndag kväll
Jubileumsvårkonsert. Bara smaka på ordet.
Det sitter så skönt i munnen och rullar så fint på tungan. Precis som stämmorna hos jubilaren Luleå kammarkör och jubileumsgästen Helen Sjöholm. Söndagens tilldragelse i Kulturens hus stora sal var en hyllning till den mänskliga rösten och hur den kan låta i skön förening med andra dito och på egen hand.
Kören inleder med Intet är som väntans tider och visst är det väl Helen Sjöholm publiken väntat på. Och när hon dyker upp så gör hon det med besked. Längst inne i mitt huvud har hon gjort med kören förut och ihop med Martin Östergren bakom flygeln skapas ett av kvällens många fina ögonblick.
Martins tonsättningar av William Shakespeare sonetter är absolut magnifika. Så även ett knippe svenska folkvisor. Även om kören gärna fått medverka även här, det hade gett lite mer pondus som är välförtjänt. Där jag ville va ur Chess har likt flera av kvällens stycken gjorts av kören och Helen och Martin tidigare. Tidigare reservationer om att Tommy Körberg borde få behålla låten kvarstår. Det blir småtrevligt men inte mer.
Lika småtrevlig är kvällens presentatör Lena Callne som piggt och puttrig lotsar oss genom kvällens olika opus. A capella-versionen av Som ett blommande mandelträd är riktig kördynamit där Monica Wasbergs duktiga dirigerande lyser igenom. Så också i två kinesiska dikter tonsatta av Karl-Erik Welin och två tonsättningar ur höga visan.
Första akten avslutas med en magisk gospedoftande tolkning av Lalehs Vårens första dag. Samma fina samspel mellan kör och solister behålls i andra aktens inledning med Ted och Kenneth Gärdestads Come give me love och Olle Adolphsons Siv och Gunne där samspelet mellan Helen och kören är på topp.
Avslutande trion Hemma ur Kristina från Duvemåla, Gabriellas sång ur Såsom i himmelen och Du är min man är alla publikfirande favoriter som blir en angenäm avslutning på en ljuvlig jubileumsvårkonsert.
Johan E. Skoglund
fredag 16 maj 2014
onsdag 14 maj 2014
Recension Miklos Rosza filmmusik
CD revyn i P2 har verkligen rätt då de ger veckan
toppnotering till skivan där Rumon Gamba dirigerar BBC Philharmonic i sviter ur
Djungelboken, Sahara, Tjuven i Bagdad och Ben hur. Det är mästerligt spel rakit
igenom och som alltid hos Chandos ett välfyllt cd-häfte, med en lång läsvärd
essä om filmerna och musiken med bilder på Rosza och från de fyra filmerna.
Hade nöjet och se Ben Hur på DVD under påsken och det ger
verkligen en extra nerv att ha höjdpunkterna ur musiken på skiva. De som ackompanjerar
galärslavarnas rodd är bara så häftig.
Fören en populärkulturell nörd som undertecknad gör texthäftet
att jag går ut på nätet och läser mer om filmerna. Bland annat den fascinerande
historien om Sabu som spelade Mowgli i Djungelboken.
Ännu en omistlig skiva i Chandos fina serie med filmmusik. Rekommenderas
varmt och oförblomerat till alla filmmusikälskare.
Johan E. Skoglund
tisdag 13 maj 2014
Recension Lunds Studentsångare
Kan bero på att jag själv är gammal lundastudent men Lunds Studentsångare
har alltid legat mig varmt om hjärtat. På nya skivan Så skimrande var aldrig sjunger
man svenska visor så det står härliga till. Elin Rombo och Christer Nerfont är
fina gästsolister och Trio X står för trevligt komp på några spår. Men det är
ändå när kören helt acapella tar sig an Evert Taubes Serenaden i San Remo, Så skimrande
var aldrig havet samt Olle Adolphsons Nu kommer kvällen som det blir riktigt
mäktigt och vackert.
Trio X stödjer bra i Robert Brobergs Båtlåt och Evert Taubes
Fritiof och Carmencita. Elin Rombos ljuvliga stämma kan höras ibland annat
Björn Ulvaeus och Benny Anderssons Min astrakan ur Kristina från Duvemåla och
Astrid Lindgrens och George Riedels pigklagovisa Varför och varför och evert
Taubes ystra Ellinor dansar. Christer Nerfront är skön i Dan Andersson och
Gunnar Turessons jag väntar vid min mila och Birger Sjöbergs Den första gång
jag såg dig och Evert Taubes Morgon i Ligurien. I Taubes Tango i Nizza förenas de
båda gästsolisterna i en skön duett.
Andreas Lönnqvist är duktig dirigent och har även gjort 6 av
skivans arrangemang. Trio X skicklige pianist Lennart Simonsson står för 2.
En småtrevlig skiva som varmt rekommenderas till manskörs-, och
visvänner.
Johan E. Skoglund40 dollar
Var vad jag betala för Dolly Partons nya CD i deluxe-utgåvan. Samtidigt finns den vanliga versionen på macken i nästa kvarter för 149 spänn. vad gör man inte för fyra bonusspår?
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Uleåborgs symfoniorkester i lördgens NSD
Finland tolv poäng
Uleåborgs symfoniorkester, Andreas Brantelid cello, Johannes Gustavsson dir.
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll
Det är alltid lika trevligt när Uleåborgs lika maffiga som välklingande symfoniorkester hedrar Luleå och Kulturens hus stora sal med ett besök. Fredagenskvällens framförande frestade publiken med Prokofjev och Nielsen. Två mästare från två grannar runt Östersjön. Först, före paus, en dos ryskt i form av Sergej Peokofjev. Hans Simfonia concertante i e-moll op. 125 för cello och symfoniorkester är 40 intensiva minuter. Mästerligt skriven och lika mästerligt spelad musik.
Uleåborgs symfoniorkester, Andreas Brantelid cello, Johannes Gustavsson dir.
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll
Det är alltid lika trevligt när Uleåborgs lika maffiga som välklingande symfoniorkester hedrar Luleå och Kulturens hus stora sal med ett besök. Fredagenskvällens framförande frestade publiken med Prokofjev och Nielsen. Två mästare från två grannar runt Östersjön. Först, före paus, en dos ryskt i form av Sergej Peokofjev. Hans Simfonia concertante i e-moll op. 125 för cello och symfoniorkester är 40 intensiva minuter. Mästerligt skriven och lika mästerligt spelad musik.
Andreas Brantelids alltigenom angenämt
njutbara cellospel förgyller aftonen före paus. Hans interagerande med
orkestern är ren och skär musikmagi. Johannes Gustavsson är distinkt på dirigentpulten.
Att få möjlighet att få sitta på andra raden och med både öron och ögon njuta
av Brantelids fenomenala stråkföring är en ynnest. Andra satsens allegro giusto
har en häftigt läcker inledning där Brantelid ihop med orkestern briljerar.
Lyssna bara på blås och slagverk. Och stråkarna likaså. Ett soloparti för
cellon är magnifikt spelat av Brantelid som totalt tämjer och är herre över
sitt instrument.
Avslutande satsen, Andante con molto
bjuder på ännu en magisk inledning och härligt soloparti för enbart cellon. En
rusch avslutar detta magiska framförande.
Efter ett extatiskt extranummer och paus
så vänds så blickarna mo Danmark och Carl NIelsen. Hans Symfoni no. 1 i g-moll
op. 7 är ett aptitligt stycke dejlig dansk musik som är lätt att at till sig. Speciellt
i ett sådant här frejdigt framförande. Andra satsens andante är som bomull för
örat när den spelas på ett sådant här vackert och rogivande vis. Tredje satsens
Allegro comodo spritter av yster vårglädje med musiker och maestro ute på
grönbete i den musikaliska myllan. Särskilt ett härligt soloparti för
hornisterna måste framhållas.
Även om finalen i Eurovison song contest
är i morgon (läs idag), så har juryn i Kulturens hus redan bestämt sig. Finland
får tolv poäng från start till finnish.
Johan E. Skoglund
torsdag 8 maj 2014
Bloggen minns Thory Bernhards
Ännu en schlagerhjältinna från förr har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!
onsdag 7 maj 2014
Deluxe-utågvor
Hade bespetsat mig på Dolly Partons nya skiva som släpps på fredag men det visar sig att det finns en svåråtkomlig amerikansk deluxeutgåva med fyra bonuslåtar. Me want. Får ordna den istället. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Publicistklubben Norrbotten
Publicistklubben Norrbotten har årsmöte ikväll. Före väntar en intressant diskussion om lokal journalistik. Som valberedning ser jag fram emot kvällen.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
tisdag 6 maj 2014
Bättre kostymer förr!
Gick igenom lite kommande skivor och hittade följande bild på Hank Snow;
http://www.ginza.se/product/snow-hank/hank-snow-s-most-requested-/212693/
De hade sannerligen bättre kostymer förr!
Johan E. Skoglund
http://www.ginza.se/product/snow-hank/hank-snow-s-most-requested-/212693/
De hade sannerligen bättre kostymer förr!
Johan E. Skoglund
måndag 5 maj 2014
Recension Alice Babs What a Joy
Här är en riktigt trevlig dubbel-cd utgiven nu efter hovsångerskans död. Men att det saknas information om låtarna annat än titel, låtlängd och spårnummer är i riktigt dåligt. Men musikalsikt finns sannerligen inget att klaga på. Även den som likt jag redan har en massa Alice hemma i skivhyllan blir glad över dessa två härliga skivor. Sådan här musik kan man knappast få nog av.
CD 1 är tidiga inspelningar från 40-talet och början av 50.talet på svenska. CD 2 jazz och gospel från 70-talet. En fin introduktion är det under alla förhållanden som varmt rekommenderas.
Johan E. Skoglund
CD 1 är tidiga inspelningar från 40-talet och början av 50.talet på svenska. CD 2 jazz och gospel från 70-talet. En fin introduktion är det under alla förhållanden som varmt rekommenderas.
Johan E. Skoglund