100 procent äkta framförande
Förklädd gud
Luleå Domkyrka
Lördag eftermiddag
Lars-Erik Larssons tonsättning av Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd Gud är verkligen en tvättäkta svensk klassiker. Lika ofta spelad som den är älskad. Folklig i ordets rätta och bästa bemärkelse.
Den är den avslutande kronan på verket på den konsert som gavs i Luleå Domkyrka under lördagseftermiddagen. Inleder gjorde Luleå Domkyrkas Vokalensemble med fyra nordiska vårvisor acapella som är ren och skär njutning bara de. Kören är samsjungen som bara den och exempelvis med Edvard Griegs Våren var det längesedan som den lät så här ljuvlig. Monica Wasberg visar ännu en gång vilken skicklig kördirigent hon är.
Att det pågår en kraftfull vårvind utanför kunde nog inte domkyrkoorganist Markus Wargh veta när han passande nog valde Vårvindar friska som temat för sin orgelimprovisation. Som alltid är hans improvisationskonst med orgelpiporna en hissnande resa där han tar ett till synes enkelt tema och vänder ut och in på det. Den långa dova sluttonen var rentav magisk.
Sedan går kören upp på orgelläktaren och förenas med Markus Wargh bakom orgeln och solisterna Carina Stenberg och Erik Stålberg. Kvar framme på scenen står enbart recitatören Börje Ekström. Hemma i skivhyllan finns en favoritinspelning av Förklädd Gud med Jan Malmsjö som recitatören. Men han har en given konkurrent i Börje som med sin varma, lyriska och klara stämma omfamnar Gullbergs text på det mest naturliga vis. Det låter så självklart utan att för den sakens skull bli teatralsikt eller pretentiöst vilket lätt är en fara i sådana här sammanhang.
Markus Wargh demonstrerar i den instrumentala inledningen hur en orgel med lätthet kan ersätta en hel orkester. Johannes Landgrens orgelversion är magnifik rakt igenom. Till det bidrar det fina samspelet mellan kör, solister, organist och recitatör. Guden må vara förklädd men detta känslosamma framförande är alltigenom äkta, till 100 procent.
En hyllning till den mänskliga rösten
Luleå kammarkör, Helen Sjöholm & Martin Österdahl
Kulturens hus, stora salen
Söndag kväll
Jubileumsvårkonsert. Bara smaka på ordet.
Det sitter så skönt i munnen och rullar så fint på tungan. Precis som stämmorna hos jubilaren Luleå kammarkör och jubileumsgästen Helen Sjöholm. Söndagens tilldragelse i Kulturens hus stora sal var en hyllning till den mänskliga rösten och hur den kan låta i skön förening med andra dito och på egen hand.
Kören inleder med Intet är som väntans tider och visst är det väl Helen Sjöholm publiken väntat på. Och när hon dyker upp så gör hon det med besked. Längst inne i mitt huvud har hon gjort med kören förut och ihop med Martin Östergren bakom flygeln skapas ett av kvällens många fina ögonblick.
Martins tonsättningar av William Shakespeare sonetter är absolut magnifika. Så även ett knippe svenska folkvisor. Även om kören gärna fått medverka även här, det hade gett lite mer pondus som är välförtjänt. Där jag ville va ur Chess har likt flera av kvällens stycken gjorts av kören och Helen och Martin tidigare. Tidigare reservationer om att Tommy Körberg borde få behålla låten kvarstår. Det blir småtrevligt men inte mer.
Lika småtrevlig är kvällens presentatör Lena Callne som piggt och puttrig lotsar oss genom kvällens olika opus. A capella-versionen av Som ett blommande mandelträd är riktig kördynamit där Monica Wasbergs duktiga dirigerande lyser igenom. Så också i två kinesiska dikter tonsatta av Karl-Erik Welin och två tonsättningar ur höga visan.
Första akten avslutas med en magisk gospedoftande tolkning av Lalehs Vårens första dag. Samma fina samspel mellan kör och solister behålls i andra aktens inledning med Ted och Kenneth Gärdestads Come give me love och Olle Adolphsons Siv och Gunne där samspelet mellan Helen och kören är på topp.
Avslutande trion Hemma ur Kristina från Duvemåla, Gabriellas sång ur Såsom i himmelen och Du är min man är alla publikfirande favoriter som blir en angenäm avslutning på en ljuvlig jubileumsvårkonsert.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar