Stefan Bojsten, han kan han
När professorn från Kungliga Musikhögskolan Stefan Bojsten sätter sig bakom flygeln i Björksalen är det som Ingemar Stenmark sa, ”De ä bar å åk. Från första till sista tonen. Helt utan noter spelar Bojsten Mozart, Schubert, Debussy och Chopin på de mest makalösa sätt.
Inleder gör ett sällan spelat "Rondo A-moll" av Wolfgang Amadeus Mozart. Musik från slutet av hans korta levnad som bygger en bro till romantiken. Väldigt vacker och eftertänksam musik som får kroppen att slappna av, av total vällust.
Sedan följer "Tre pianostycken" av Franz Schubert, skrivna ett halvår innan hans tidiga frånfälle. Detta är musik som är lika klang-, som variationsrik. De tre satserna bjuder på både ömsinta och mer vildsinta tongångar. Allt exekuterat till perfektion av Stefan Bojsten.
Efter pausen bjuds så på "12 Preludier bok 2" av Claude Debussy. I ett mycket märkligt framförande. Ja, musikaliskt finns inget att anmärka på. Här möter vi visionären Debussy. Han inkorporerar både de engelska och franska nationalsångerna. I de tolv preludierna som verkligen är olika.
När han lånar av den amerikanska folkvisan "Camptown races" hör man tydliga frön till den jazz som George Gershwin komponerade något decennium senare. Bojsten bevisar återigen vilken skicklig pianist han är och de olika temperamenten i de olika delarna framkommer fint.
Nej, det som gör att framförande känns mycket märkligt är det bildspel som ackompanjerar musiken. Bojsten har själv satt ihop olika konstverk och citat som tillsammans med olikfärgad belysning skall spegla hans tolkningar av musiken och visas på en stor duk i scenens bakre del. Ett bildspel som för övrigt hakar upp sig, vilket inte gör saken bättre. Bättre hade varit att låta oss i publiken själva få associera till musiken. Bildspelet är bara onödigt och i vägen. Med det sagt, efter ett härligt extranummer i form av ett kort stycke signerat Fredric Chopin lämnas ändå konsertlokalen med ett leende på läpparna. Bravissimo Stefan Bojsten!
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar