En angenäm arktisk filharmoni
Att konserter inleds med att en kulturpotentat håller ett flammande tal bådar sällan gott. Och kvällen är inget undantag. Efter en känslofylld hyllning till samarbete mellan Sverige och Norge från kvällens orkesters direktör så kommer det obligatoriska namndroppandet. Hör och häpna Norges Sverigeambassadör finns i lokalen. När chocken efter detta besked lagt sig väntar så det rent musikaliska. Från en norsk orkester som känner sig hemma i Sverige men ändå måste byta till ett engelskt namn och ha ett programhäfte helt på engelska.
Det finns knappast någon mer aptitretande konsertöppnare än den typ av musik som Edvard Grieg bjuder på i hyllningsmarschen ur "Sigurd Jorsalfar" op. 56 från 1892. Från de inledande trumpetfanfarerna får hela orkestern här på en gång visa vad de har att levererar– och som de levererar.
Christian Lindberg är en skicklig dirigent som verkligen lyckas få Norske Arctic Philharmonic att briljera från första till sista tonen. Som så många andra klassiska verk var Jean Sibelius inte nöjd vid urpremiären av hans violinkonsert i d-moll, op. 47 1904 så han gjorde flera ändringar i den slutgiltiga versionen från 1905. Detta är en konsert där violinisten inte får vänta utan börjar direkt spela i den långa första satsen. Tredje satsens början med de inledande pukslagen är magisk. Kvällens solist den österrikiske violinisten Benjamin Schmid spelar med en sådan lätthet att den är svår att uttrycka i ord. Hans violinhantering måste upplevas.
På senare år har Christian Lindberg ägnat sig åt att sätta ljuset på Allan Pettersons symfonier. Han spelar in alla på skiva och det märks verkligen i det här framförandet av den sjunde symfonin komponerad 1966-1967 varför Lindberg så älskar denna musik. Verket består av en enda 40 minuter lång sats och blev en succé när den uruppfördes av Radiosymfonikerna. Petterson har något filmiskt över sig. Detta är bombastisk musik som får åhöraren att drömma sig bort. Lika vackert och uttrycksfullt framfört som tankeväckande av alla inblandade. Vilken avslutning!
Detta var Norske Arctic Philharmonics första besök i Kulturens hus men förhoppningsvis inte det sista. Sådan här angenäm arktisk filharmoni hör man gärna mer utav.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar