Läs min recension av Kurt Rosenwinkel i dagens NSD!

Tíoårskalas ljumt som mellanmjölk

KONSERT
Kurt Rosenwinkel & Norrbotten Big Band, dir. Tim Hagans
Arrangörer: Tim Hagans, och Geir Lysne
Solister: Kurt Rosenwinkel
Kulturens hus
Lördag den 28 januari

Det finns jazzkonserter och så finns det jazzkonserter. Lördagskvällens I Kulturens hus med Norrbotten big band under Tim Hagans ledning hör tyvärr till den förstnämnda kategorin.
Kurt Rosenwinkels mellanmjölksljumma fusion gör inte en fluga förnär. Hans långa gitarrsolon låter exakt likadana oavsett i vilket stycke de kommer. Och storbandets blåsare är oftast helt tysta under dessa. De framförs med rytmsektionen som bakgrund. När bandet kommer in är Kurt mer tystlåten i sitt spel och de skiftande tempoväxlingarna gör att det är som att man lyssnar på två konserter i en, med och utan blås.

Det dröjer länge in i konserten innan vi får höra något solo från bandets blåsare och visst – de spelar utmärkt – men inte ens deras oklanderliga instrumenthantering kan rädda denna kväll.

Det bjuds på åtta kompositioner. Alla lika långa som intetsägande. Sju av Kurt Rosenwinkel och ett extranummer signerat Tim Hagans. Inklusive en femton minuters inledande talparad och paus så tar det hela två timmar och 45 minuter. Vilket är alldeles för mycket. Geir Lysne, norrmannen som står för flera av kvällens arrangemang har gjort dem på tok för spretiga. Fokus saknas.

Och när Tim Hagans inte vill uttala ordet trumpet för att det börjar med efternamnet på USA:s nyvalde president känns det bara märkligt. Detta var en tyvärr alltför tråkig del av Kulturens hus tioårskalas. Och det är ju tråkigt att det var så här tråkigt. Jubilaren hade definitivt förtjänat en bättre hyllning.

Johan E. Skoglund