Sven Bertil Taube

Idag lyssnar jag på Så länge skutan kan gå vol. 2. Sven-Bertil Taube har verkligen fått en välförtjänst renässans tack vare Peter Nordahl. Här är det Gävle Symfoniorkester som magiskt magnifikt spelar under Peters ledning hans storslagna arrangemang på nio Evert-Taubeklassiker. Inleder gör Winga ungar där Sven-Bertil läser ur en av Everts böcker tills Peter Nordahls nykomponerade beledsagande musik.

Även om man har hört sångerna ofta förut är det finfint att texterna är tryckta i det medföljande cd-häftet. Och Sven-Bertils röst och fina frasering har sällan låtit bättre. Volym 1 som kom förra året tycket jag hade några lite väl tillgjorda arrangemang men här funkar det genomgående bra.

Ljudkvaliteten är genomgående mycket bra. Inspelningsproducenten Lars Nilsson skall äras för detta.
 Synd bara att Sven-Bertils sång är inspelad i en studio i Stockholm och Gävle Symfoniorkester i Gävle Konserthus. Det hade nog gett en extra nerv till det hela om sång och bakgrunder spelats in samtidigt i konserthuset.

Johan E. Skoglund

Spänannade möten!

Spännande möten som förhoppningsvis leder till nya skrivjobb har jag både idag och hade i måndags.

Intressant!

Johan E. Skoglund

Uppackning av Bach 333 boxen

https://youtu.be/BwQolUMXQhk

Jag har gjort en film, på engelska, när jag öppnar den nya stora Bach 333 boxen.

Johan E. Skoglund

Ytbärgare

I senaste Guiden Boden har jag intervjuat en ytbärgare. Finns inte på nätet än men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Tony Joe White

En träskrock-favorit har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Ett nytt skrivjobb!

Ett nytt skrivjobb fick jag klart med i torsdags.

Kul!

Johan E. Skoglund

Gillie

Ett annat tiokronorsfynd är den norske countrysångaren Gillie. Likt så många andra europeiska artister har han begett sig till Nashville för att spela in skivan Keep on keeping on från 2005. Flera ur Nashvilles studio-elit står för kompet. Det är 12 traditionella countrylåtar, alla på engelska. Gillie Larsen, har själv skrivit öppningslåten Dream. Sedan följer 11 pärlor, en fin blandning av snabba spår och tårdrypande ballader. Allt utom en låt som två norska låtskrivare står bakom är från amerikanska upphovsmän.

Kompet är som alltid när det gäller Nashville-essen sylvasst. Gillie har en mycket trevlig röst som påminner inte så lite om George Jones. Han sjunger genomgående mycket bra. Ett måste för den som vill ha äkta, oförfalskad country.

Johan E. Skoglund

D.N.A.

En av de tiokronorsskivor jag fyndade på nätet förra veckan är D.N.A. En 21-årig italiensk jazzskiva med Enrico Rava & Mario Rusca. Skivan som är 68 minuter lång bjuder på tio spår av bästa kvalitetsjazz. Mario Rusca spelar piano på alla spår och har med sig bassisten Lucio Terzano och trumslagaren Tony Arco på alla tio. På sex spår gästas man av Enrico Rava på trumpet.

Mario Rusca har också skrivit fyra originalkompositioner. Två för trion och två för kvartetten. Sedan är det sex spår där låtar fån den stora amerikanska sångboken får nytt liv. How high the moon, Bye bye Blackbird och My folish heart bland annat som tolkas på bästa sätt. Alla fyra musiker är riktigt skickliga och behärskar sina instrument till fullo.

Skivan gavs ut 1997 men är inspelad  i Milano 21 - 24 december 1996. Varför inte spendera sin julafton med att spela in en jazzskiva?

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Staffan Scheja i dagens NSD!

En fulländad pianoafton

Staffan Scheja Bodens orkesterförening
Pianoafton
Björksalen, Boden
Söndag 21 oktober

Sist Staffan Scheja besökte Boden och Björksalen, 2012, spelade han Franz Schuberts pianosonat D 960 före paus. Nu är det Schuberts pianosonat D 959 före paus. Efter pausen spelar han nu, precis som han gjorde 2012, Franz Liszt stora H-mollsonat. Så det är en viss brist på fantasi vad gäller repertoarvalet.

Franz Schubert skrev sina tre sista pianosonater 1828, månaderna innan han dog. Den näst sista, D 959 och de två andra firar alltså 190 år i år. Samtiden tycket inte om den men på senare tid har den fått en renässans. Inte minst i början av 1990-talet då den amerikanska tv-serien Vingar använde ett tema ur sonaten som signaturmelodi. Scheja spelar med lätthet de fyra satserna. Det är gripande att den svårt sjuke Schubert lyckades åstadkomma så fantastisk musik.

1904 komponerade Claude Debussy L’isle Joyeuse. Musiken är inspirerad av en målning som utspelar sig på en glad ö. En finare hyllning till jubilaren Debussy, det är i år 100 år sedan han dog, får man leta efter. Det är spännande att höra hur musiken utvecklats på 75 år. Detta är ett helt annat tonlandskap än Schuberts.

Franz Liszts H-mollsonat började han komponera i slutet av 1840-talet. Den färdigställdes 1853, 165 årsjubileum i år således, och publicerades 1854 med en dedikation till Robert Schumann. Precis som med Schubert så gillade heller inte samtiden Liszts sonat. Musikkritikern Eduard Hanslick sade att någon som hört den och finner den vacker är bortom räddning. Johannes Brahms påstås ha somnat när Liszt framförde sonaten 1853. Men efter att ha hört Staffan Scheja ta sig an denna svårspelade, vindlande halvtimme ännu en gång kan man som åhörare inte annat än kapitulera helt och fullt. Scheja bemästrar flygeln till dess yttersta och symbiosen mellan utövare och instrument är total.

När det bjuds på ett så här fantastiskt framförande gör det inget att vi har hört den förut. Ett underbart extranummer av Frédéric Chopin fullbordar en fulländad pianoafton.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Åke Ortmark.

En stor journalist har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag

på en typ av skivor som är bland det bästa jag vet. 10-kronros fynd. Fick idag ett antal sådana med posten. Skivorna har många år på nacken men någon kanske ändå letar sig in här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Idag

har jag förberett mig inför kommande skrivjobb. Vissa kräver mycket förberedelse andra i principingen alls.

Johan E. Skoglund

Franz Schrecker

För den som vill dyka ner i Franz Schreckers  orkestermusik har Naxos släppt en lika prisvärd som hörvärd skiva. JoAnn Falletta dirigerar på bästa sätt Berlins radiosymfoniker i en ouvertyr och två sviter. Spelet är genomgående på topp. Detta är en symfoniorkester som verkligen kan spela och här bevisar detta på bästa sätt.

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb!

Ett nytt skrivjobb som skall utföras denna vecka fick jag klart med idag.

Kul!

Johan E. Skoglund

Recension Anne Mette Iversen & Norrbotten Big Band Everything in Between

Varning; Beroendeframkallande storbandsjazz!

Everything in between

Anne Mette Iversen & Norrbotten Big Band

(Prophone)

Den musik danska jazzbasisten Anne Mette Iversen skrev under 2016, sitt år som composer in residence hos Norrboten Big Band, är äntligen släppt på skiva. Och för oss som hade förmånen att lyssna till Iversens jazzversion av De fyra årstiderna live för två år sedan är det verkligen äntligen. Så som vi har väntat och längtat att få kunna spela den spektakulära jazzsviten Everything In between om och om och om och om igen. Detta är tidlös jazzmusik som både är lättillgänglig och komplex på samma gång. Här behövs ingen förförståelse. Det går bra att bara lyssna. Musiken är hämtad från tre live-framträdanden, från uruppförandet i Kulturens hus i Luleå och två framträdanden i Danmark förra sommaren. Allt drivet dirigerat, och producerat av Iversen själv. En extra eloge åt ljudtekniker Mats Lundstedt som snyggt ser till att live-känslan på bästa sätt även förmedlas i inspelningen.

Norrbotten Big Band har sällan låtit bättre. Både det euforiska ensemblespelet och de sylvassa solisterna musicerar på allra högsta toppnivå. Synd bara att det i övrigt fina omslaget saknar uppgifter om vilka solisterna är.  Men annars är detta en urläckert formgiven dubbel-cd med svinsnygga foton och design signerad Marie Lundgren. Och Anne Mettes egna tankar om de tio kompositionerna gör den läckra lyssningsupplevelsen om möjligt än mer intressant. Detta är en given julklapp till alla jazzälskare. Som dock kommer med en varning. Detta är beroendeframkallande storbandsjazz. Har du en gång börjat spela den är risken stor att du vill höra den om och om och om och om igen.

Johan E. Skoglund

Stockholm Swing All Stars

7-mannabandet bevisar på nya skivan In the spirit of Duke Ellington hur en klassisk jazzslipsten skall dras. De tolkar Ellington så det står härliga till. Även två egna kompositioner och en signerad Jan Johansson smyger sig fräckt in i leken. 

Jazz när den är son renast och bäst. Toksväng blandat med stabilt lugn.

Hela skivan finns här!

Johan E. Skoglund

Ett roligt skrivjobb

har jag fått utföra idag.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Jazzskiva

En jazzskiva jag beställt från utlandet kom idag. Nu gäller det bara att få tid att njuta av fyndet. En helt ny inplastad skiva från 2015 inklusive frakt för 43 kronor är ett fynd.

Johan E. Skoglund

Paganini

Jag fortsätter att lyssna på den stora Paganini-boxen. Nu är jag på slutet av skiva 28 av 40. Ännu inte en enda dålig eller onödig ton. Paganini kunde verkligen komponera han och de olika artister som här framför hans musik kan verkligen spela de.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Montserrat Caballé!

En stor operastjärna har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Skrivande

har jag ägnat mig åt denna vecka.

Kul att få utlopp för denna passion.

Johan E. Skoglund

Don't lie to me

uppmanar Barbra Streisand Donald Trump på sin nya singel med samma namn. Inte riktigt min kopp te. Vi får se om albumet Walls, som den är hämtad ifrån, vilket innehåller både standards och nytt material känns mer spännande.

Låten kan ni höra här.

Johan E. Skoglund

Lunchkonsert

Idag var jag på lunchkonsert i Överluleå kyrka. En riktigt trevlig satsning. Carl-Anders Markström och Andreas Printz spelade orgel och en för tillfället ihopsatt körensemble under ledning av Lena Stenlund hyllade 333-åringen Johan Sebastian Bach mycket fint. En meditativ halvtimme av bästa sort. Detta ser jag gärna mer utav.

Jag är ingen fotograf så de två mobilbilder jag tog lämpar sig inte för publicering här.

Johan E. Skoglund

Dagens nyord

Dagens nyord är Datahallsbonanza. Google ger noll träffar men det finns på framsidan av en tidning från min kommun.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Aznavour, Rush, Larsen och Reynolds!

Charles Aznavour, Otis Rush, Kim Larsen och Burt Reynolds, alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund