En fulländad pianoafton
Staffan Scheja Bodens orkesterförening
Pianoafton
Björksalen, Boden
Söndag 21 oktober
Sist Staffan Scheja besökte Boden och Björksalen, 2012, spelade han Franz Schuberts pianosonat D 960 före paus. Nu är det Schuberts pianosonat D 959 före paus. Efter pausen spelar han nu, precis som han gjorde 2012, Franz Liszt stora H-mollsonat. Så det är en viss brist på fantasi vad gäller repertoarvalet.
Franz Schubert skrev sina tre sista pianosonater 1828, månaderna innan han dog. Den näst sista, D 959 och de två andra firar alltså 190 år i år. Samtiden tycket inte om den men på senare tid har den fått en renässans. Inte minst i början av 1990-talet då den amerikanska tv-serien Vingar använde ett tema ur sonaten som signaturmelodi. Scheja spelar med lätthet de fyra satserna. Det är gripande att den svårt sjuke Schubert lyckades åstadkomma så fantastisk musik.
1904 komponerade Claude Debussy L’isle Joyeuse. Musiken är inspirerad av en målning som utspelar sig på en glad ö. En finare hyllning till jubilaren Debussy, det är i år 100 år sedan han dog, får man leta efter. Det är spännande att höra hur musiken utvecklats på 75 år. Detta är ett helt annat tonlandskap än Schuberts.
Franz Liszts H-mollsonat började han komponera i slutet av 1840-talet. Den färdigställdes 1853, 165 årsjubileum i år således, och publicerades 1854 med en dedikation till Robert Schumann. Precis som med Schubert så gillade heller inte samtiden Liszts sonat. Musikkritikern Eduard Hanslick sade att någon som hört den och finner den vacker är bortom räddning. Johannes Brahms påstås ha somnat när Liszt framförde sonaten 1853. Men efter att ha hört Staffan Scheja ta sig an denna svårspelade, vindlande halvtimme ännu en gång kan man som åhörare inte annat än kapitulera helt och fullt. Scheja bemästrar flygeln till dess yttersta och symbiosen mellan utövare och instrument är total.
När det bjuds på ett så här fantastiskt framförande gör det inget att vi har hört den förut. Ett underbart extranummer av Frédéric Chopin fullbordar en fulländad pianoafton.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar