God jul och gott nytt år!

Önskar bloggen alla läsare!

Nu blir det en julledighet men jag återkommer i januari 2019 med nya friska tag.

Johan E. Skoglund

Recension av Sibelius boxen

Sibelius-boxen jag bloggat om här finns nu recenserad, på engelska på Youtube, här

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Alf Nilsson!

En favoritskådespelare född i min hemstad Boden har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Galt MacDermot och Jerry Chesnut!

Två låtskrivarlegendarer har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Laurent Eyquem

Laurent Eyquem framstrå som en allt mer klarare lysande stjärna på filmmusikkompositörshimlen under senare år. Hans musik till tyska tv-serien Clash of futures (Quartet records)är inget undantag. Detta är en tät symfonisk score av bästa sort. Full med läckra trumpetsolon och en pregnant körinsats i sista spåret. Över en timme som verkligen speglar tidsandan under mellankrigstiden då dramadokumentären utspelar sig.

Johan E. Skoglund

Läs min text i Bodenguidens julspecial 2018!

Hänt i Boden 2018 hittar ni här!

Johan E. Skoglund

Idag fortsätter jag...

... lyssna på Cecilia Bartoli. Det är den stora Rossini-boxen med 15 CDs och 6 DVDs som gäller.

Just som jag skriver detta är jag mitt i nästa sista satsen i Stabat Mter. Ljuvligare kan det knappast bli.

Boxen i guld och vitt är något av det vackraste jag sett i formgivningsväg på länge.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Nancy Wilsson!

En favorit bland jazzsångerskor har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Cecilia Bartoli Antonii Vivaldi

På Cecilia Bartolis nya skiva sjunger hon Vivaldi så det står härliga till uppbackad på bästa sätt av Ensamble Matheus under Jean-Christophe Spinosis säkra hand.

Det är tio arior där hennes vokala förmågor är på topp rakit igenom. Den medföljande bookeltten är däremot ett stort skämt. Visst, vi får full info om spårlängder och från vilka operor spåren kommer och alla sångtexter, på flera språk. Men den långa essän är plåga att läsa. Ett enda långt hyllningsode över hur fantastiskt och banbrytande Bartolis första Vivaldi-album från 1999. Och citat från folk som Rolando Vilazon, Daniel Barenborin och Gustavo Dudamel om hur fantastisk Cecilia och den första Vivaldi-skivan var. Ingen information om dessa arior och de operor de kommer ifrån. Eller om Ensamble Matheus och Jean-Christophe Spinosis.

Men framförandena både vokalt och instrumentalt är sinnebilden av total perfektion. Bartolis soloinsatser ger en genomgående rysningar av det allra största och förnämaste välbehag.

Johan E. Skoglund

Nya skrivjobb på G!

Fick tidigare i veckan klart med två nya skrivjobb. Det är det första jag fått klart med som kommer publiceras 2019.

Kul!

Johan E. Skoglund

Nidarosdomen

Nu är jag tillbaka efter mitt besök i Norge, Trondheim och Nidarosdomen. Bachs juloratorium var underbart framfört. Vilken akustik i denna gigantiska kyrka. När jag skriver dessa lyssnar jag på en skiva jag köpte inspelad i domen. Ett läckert körverk med några år på nacken som heter Out of darkness som Torbjörn Dyrud skrivit.

Det är 2L inspelning alltså ljudspecialisterna Lindberg Lyd som ligger bakom denna skiva med domens egen kör, två trumpetare, en slagverkare och recitatör som läser bibeltexter på engelska. Ljudet är så mäktigt.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

.... Michael Bublés nya album Love. Hans lena tolkningar av jazzstandards och poplåtar är den perfekta gör inte en fluga förnär bakgrundsmusiken när man jobbar.

Inget för den som söker tuggmotstånd. Detta är mer lättsmält än en isglass en varm sommardag.

Johan E. Skoglund

Bachs Juloratoriet i Norge

Lyssnar idag på Bachs Juloratoriet som jag skall få uppleva live i Nidarosdomen i Trondheim.på fredag. Det är de tre första kantaterna. Svenske Anders Dalin sjunger tenor/evangelisten och landsmannen Olof Boman leder styrkorna. Så det blir svenskt både i publiken och på scenen.

Johan E. Skoglund

Recension av årets julskivor!

Det är som jag tidigare nämnt på bloggen tre olika skivor jag vill tipsa om vad gäller nyutkommen julmusik i är.

A German Christmas är 78 välfyllda minuter med renäsansjulmusik av bästa sort. Holländska Margaretha Consort under Margit Broekroelofs säkra ledning ger oss en Naxos-debut som ger mersmak på alla sätt och vis.

Det är 9 samspelta röster uppbackade av skickliga musiker på bland annat orgel som skapar en tidlös känsla. Michael Praetorius musik dominerar men även Heinrich Schütz och andra kompositörer har smugit sig in i denna välklingande julbukett.

Inledande orgelpreludiet av Franz Tunder slår an en vacker ton som håller i sig under hela skivan. Det är genomgående musicerande och sång av yppersta klass. Detta är meditativt och kontemplativt som passar perfekt för reflektion och andhämtning.

Margit Broekroelofs harskrvit en fin essä i skivhäftet. För den som vill läsa texterna, även översatta till engelska finns de att läsa och skriva ut på ensemblens hemsida.

Hur kan en julmässa ha låtit 1620? Det försöker Paul McCreesh ta reda på när han satt ihop en tänkt sådan på DVDn Messe de noël, inspelad i ett kapell i Versailles. Gabriel concort & Players leder han till musikaliska stordåd i denna konsert inspelad för publik. Det seplas och sjungs så det står härliga till med återigen Michael Praetorius musik i förgrunden. Det går att få engelsk text på DVDn och den kommer med ett välfyllt häfte fullt utav en intressant essä och alla sångtexter, både i original och översatta. En vällustifylld DVD att sätta på i vintern.

Dessa båda skivor är lika bra som de är intressanta för den musikhistoriskt intresserade.

Svenska sångerskan, låtskrivaren och arrangören Evelina Gard släppte för några år sedan en femspårs jul-ep. Nu har hon byggt ut den med ytterligare nio låtar till den nästan timslånga skivan The story of christmas. En värmande skiva som visar upp en oerhörd musikalisk bredd. One touch from the king är en underbar gospellåt av bästa sort som hon själv skrivit. Det svänger så det svartnar. Strålandejul och låt julens klockor ringa är två andra egenskrivna låtar där hon använder sig av moderna nästan dansmusikaktiga syntrytmer i bakgrunden på det mest mäktiga vis.

Sången är genomgående på topp från Evelina och de körsångare som backar upp en henne. Amerikanen John stoddart gör en mäktig duett av Grown-up christmas list. Charlotte Berg och Beatrice Robertsson bidrar med sköna trioharmonier på Dolly Partons bluegrasiga Once upon a christmas.

O helga natt lyckas Evelina med en extra finess på slutet förvandla till något eget. Här får Evelina verkligen visa vilken fantastisk pipa hon har.

Även några klassiker som Gå sion din konung att möta, Hossianna Davids son och Bereden väg för herran och Dagen är kommen lyckas hon på bästa sätt gjuta nytt liv i.

Gards egna låtar är välskrivna med tänkvärda texter. Som alla finns att läsa i det medföljande texthäftet. Och för den som vill sjunga och spela själ släpps även skivan samtidigt som notbok.

 Den rosa designen på skivans digipack är väldigt vacker. Detta är en av de bästa svenska julskivor jag hört på år och dag.

Johan E. Skoglund

Äntligen kom Evelina Gard idag

Skivan har jag börjat lyssna på och den är mycket bra. Recension av årets julskivor kommer imorgon.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Åke Arenhill!

Ett unikum har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs mina texter i senaste Kyrkfönstret

Jag har skrivit om Rörvikskyrkans julfest och intervjuat barn om julen i tidningen som ni hittar här.

Johan E. Skoglund

Recension av julskivor kommer

Jag väntar fortfarande på Evelina Gard som förhoppningsvis kommer i början av nästa vecka.

Johan E. Skoglund

Recension Paul Carrack Theese days

Ni hittar den här!

Recensionen är på engelska.

Johan E. Skoglund

Läs min text i Boden Guidens decembernummer!

Jag har skrivit en jubileumstext med anledning av att Boden Guiden fyller tio år. Finns inte på nätet än men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar och tittar jag på

Michael Praetorius. Dvd och cd med hans renässans julmusik är mycket intressanta. Mer fullödiga recensioner kommer.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

Ett ord till mina polare. Claes Jansons nya skiva där han sjunger blues på svenska. Tänkvärda texter är aldrig fel.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Göran Strandberg & Norrbotten Big Band i dagens NSD!

Klockren jazzkväll!

Going North

Norrbotten Big Band och Göran Strandberg

Kulturens hus, stora salen

Lördag 17 november 2018

2019 fyller pianisten, kompositören, arrangören och bandledaren Göran Strandberg 70 år. I år är det 40 år sedan han fick Jan Johansson-stipendiet och började undervisa på Musikhögskolan i Stockholm. Så det är en jubilar på flera vis som Norrbotten Big Band bjudit in till att vara 2018 års composer in residence. Flera skivor där Stockholm Jazz Orchestra spelat in hans storbandsjazzkompositioner har verkligen gjort förväntningarna inför kvällens konsert skyhöga.

Och de infrias verkligen. Sun är en powerballad om man nu kan tala om sådana inom jazzen. Cycles där fyra toner upprepas om och om igen är mycket fascinerande. Både Jan Johansson, Per Henrik Wallin och Claude Debussy inspirerar till fin musik. Arrangemanget på Thelonius Monks Off Minor imponerar. Likaså extranumret ABC som bygger på standardlåten All the things you are. Görans musik som han specialskrivit för bandet är genomarbetad och välskriven. Han leder bandet med den äran. Och namn som slagruta och Utan tvekan är utan tvekan passande till sin respektive stycken.

Bandets många duktiga solister får talrika tillfällen att visa upp sig. Robert Nordmark, Mats Garberg och Håkan Broström på saxofoner, Janne Thelin på basklarinett, Mats Äleklint, Arvid Ingberg och Michal Tomaszczyk på trombon, Danne Johansson och Jacek Onuszkiewicz på trumpet/flygelhorn Petter Olofsson på bas, Sebastian Ågren bakom trummorna och Adam Forkelid vid flygeln - alla bjuder de på solon som dröjer sig kvar. Att kvällens huvudperson är pianist märks tydligt i det faktum att flygeln ofta har en central roll.

Kvällens enda minus är att tre stycken i programmets låtlista inte spelas. Fast de kanske kommer med på den skiva som spelas in i samband med konserten. I övrigt innehåller programbladet en mycket läsvärd text om Göran Strandbergs skapandeprocess. Som lett fram till en urläcker tidlöst klockren jazzkväll.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Roy Clark!

En countryhjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Johan Rothstein!

Popgruppen Toms Tivoli mins man från förr. Och sololåten En sista sång känns passande en dag som denna. https://www.youtube.com/watch?v=UE16pa5Mrik

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Van Morrison

är verkligen en produktiv herre. Två nya plattor förra året och två till i år.

Förra årets andra skiva versatile är en småtrevlig jazzplatta. Där han tolkar standards blandat med några egna låtar. Han spelar själv även saxofon på några spår och det ingår en blåssektion i det tajta bandet som backar upp honom. Han sjunger lojt, ibland nästan mumlande, på ett sätt som nog inte tilltalar alla.

Men för den som likt undertecknad gillar hans sångstil är detta helt okej. Bedöm själv här;

https://www.youtube.com/results?search_query=van+morrison+versatile

Johan E. Skoglund

Fick idag

klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Brahms Requiem i dagens NSD!

Mästerlig dödsmässa

Brahms Ein Deutsches Requiem

Luleå Domkyrkas Motettkör, symfoniorkester, Pia-Karin Helsing Saur, Olle Persson, solister Samuel Lind dir.

Luleå Domkyrka

Söndag 11 november

Precis som med många andra banbrytande verk kan det idag var svårt att förstå hur nyskapande Johannes Brahms Ein Deutsches Requiem var när det uruppfördes för 150 år sedan. Men att 1868 helt förbigå den latinska rekviemtexten och göra ett folkets verk med helt andra religiösa texter på tyska var helt nyskapande. Och tidsoberoende. Än idag känns de sju satserna i tonsättarens längsta verk både relevanta och samtida.

Samuel Lind leder en för konserten förstärkt Motettkör och speciellt ihopsatt symfoniorkester på bästa sätt. Balansen mellan körsångare och musikuppbackning är perfekt. Hela verket är en enda lång gåshuds- och ståpällsframkallande njutning från första till sista tonen. Det hörs tydligt att många timmars övande ligger bakom sådan här fulländad perfektion.

Kvällens två solister är mycket bra. Olle Persson har en mäktig baryton som fint får visa upp sig i solopartierna i tredje och sjätte satsen. I femte är det Pia-Karin Helsing Saurs fina sopranstämma som intar solistpositionen.

Och att det är ett älskat verk hörs både hos publiken och hos de medverkande.

Konsertens programhäfte med texterna både på tyska och i svensk översättning gör det lätt att följa med i vad som sjungs.

Att en konsert med klassisk musik är en lisa för själen må vara en sliten klyscha men till denna musikupplevelse så är man tvungen att plocka fram den igen. Mästerligare framförd dödsmässa får man leta efter.

Johan E. Skoglund

Bruno De Filippi

är en mycket skicklig italiensk munspelare och gitarrist. På skivan Giants of jazz som är inspelad i New York 1996 bjuder han på ett gäng mjuka standardtolkningar som håller sig på precis rätt sida hissmusikgränsen. Även ett eget välskrivet spår vardera från honom och skivans pianist Don Friedman ingår. Jeff Fuller spelar bas Mat Wilson bas. Bruno har gjort alla arrangemang, utom Friedmans stycke som han själv arrangerat, allt lika väl. Och alla fyra inblandade är riktigt skickliga musiker som behärskar sina instrument till fullo.

Embraceable you, Lili Marlene, As time goes bym blue moon och Fascinating rythm  får i dessa kostymer visa hur evigt slitstarka de är. En väl investerad tia.

Skivan kan avlyssnas här; https://www.youtube.com/playlist?list=OLAK5uy_lmpkht4QjdzvPyJlXNdNM9hVgt8vDZQLs

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Francis Lai!

En fransk filmmusikfavorit har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Evelina Gard

Har idag beställt ännu en julskiva. Evelina Gards The storry of christmas. Smakproven  jag lyssnat på bådar mycket gott. Härliga arrangemang på några klassiker och nyrivet av henne själv, bland annat en av de svängigaste gospelåtar jag hört på år och dag. Me want.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Karin Liungman!

En favorit från barndomen är borta.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Lunchkonsert

Idag var jag på höstens sista lunchkonsert i Överluleå kyrka. Lena Stenlund bjöd på ett lika vackert som meditativt välspelat program på den stora orgeln. Glädjande nog kunde hon också meddela att serien fortsätter med lunchkonserter även våren 2019.

Det ser vi fram emot.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Roy Hargrove

En jazztrumpetarfavorit har lämnat oss.

Det här klippet när han gästar WDR Big Band säger väl egentligen allt.

https://www.youtube.com/watch?v=WsdpXV_cS-U

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Julskivor

Årets första och hittills enda julskivor är beställda idag. Det rör sig om en dvd och en cd med den gemensamma nämnaren, den tyske renässanskompositören Michael Praetorius. Fast skivan är med en holländsk ensemble och dvd:n är inspelad i Versailles.

Jag har provlyssnat på nya julskivor med countryfavoriterna, Mavericks, Martina McBride och Rodney Crowell men inget av dem fick tyvärr julpulsen att öka.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med...

....ett nytt skrivjobb.

Kul att få börja fila på formuleringar.

Johan E. Skoglund

Glad allhelgona!

En glad allhelgona önskar bloggen alla läsare.

Själv skall jag spendera den ihop med 2 fyndade jazzskivor som kom med posten idag, signerade Van Morrison och Bruno De Filippi. Den  senare en för mig helt ny bekantskap som likt Toots Thielermans spelar både munspel och gitarr.

Johan E. Skoglund

Sven Bertil Taube

Idag lyssnar jag på Så länge skutan kan gå vol. 2. Sven-Bertil Taube har verkligen fått en välförtjänst renässans tack vare Peter Nordahl. Här är det Gävle Symfoniorkester som magiskt magnifikt spelar under Peters ledning hans storslagna arrangemang på nio Evert-Taubeklassiker. Inleder gör Winga ungar där Sven-Bertil läser ur en av Everts böcker tills Peter Nordahls nykomponerade beledsagande musik.

Även om man har hört sångerna ofta förut är det finfint att texterna är tryckta i det medföljande cd-häftet. Och Sven-Bertils röst och fina frasering har sällan låtit bättre. Volym 1 som kom förra året tycket jag hade några lite väl tillgjorda arrangemang men här funkar det genomgående bra.

Ljudkvaliteten är genomgående mycket bra. Inspelningsproducenten Lars Nilsson skall äras för detta.
 Synd bara att Sven-Bertils sång är inspelad i en studio i Stockholm och Gävle Symfoniorkester i Gävle Konserthus. Det hade nog gett en extra nerv till det hela om sång och bakgrunder spelats in samtidigt i konserthuset.

Johan E. Skoglund

Spänannade möten!

Spännande möten som förhoppningsvis leder till nya skrivjobb har jag både idag och hade i måndags.

Intressant!

Johan E. Skoglund

Uppackning av Bach 333 boxen

https://youtu.be/BwQolUMXQhk

Jag har gjort en film, på engelska, när jag öppnar den nya stora Bach 333 boxen.

Johan E. Skoglund

Ytbärgare

I senaste Guiden Boden har jag intervjuat en ytbärgare. Finns inte på nätet än men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Tony Joe White

En träskrock-favorit har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Ett nytt skrivjobb!

Ett nytt skrivjobb fick jag klart med i torsdags.

Kul!

Johan E. Skoglund

Gillie

Ett annat tiokronorsfynd är den norske countrysångaren Gillie. Likt så många andra europeiska artister har han begett sig till Nashville för att spela in skivan Keep on keeping on från 2005. Flera ur Nashvilles studio-elit står för kompet. Det är 12 traditionella countrylåtar, alla på engelska. Gillie Larsen, har själv skrivit öppningslåten Dream. Sedan följer 11 pärlor, en fin blandning av snabba spår och tårdrypande ballader. Allt utom en låt som två norska låtskrivare står bakom är från amerikanska upphovsmän.

Kompet är som alltid när det gäller Nashville-essen sylvasst. Gillie har en mycket trevlig röst som påminner inte så lite om George Jones. Han sjunger genomgående mycket bra. Ett måste för den som vill ha äkta, oförfalskad country.

Johan E. Skoglund

D.N.A.

En av de tiokronorsskivor jag fyndade på nätet förra veckan är D.N.A. En 21-årig italiensk jazzskiva med Enrico Rava & Mario Rusca. Skivan som är 68 minuter lång bjuder på tio spår av bästa kvalitetsjazz. Mario Rusca spelar piano på alla spår och har med sig bassisten Lucio Terzano och trumslagaren Tony Arco på alla tio. På sex spår gästas man av Enrico Rava på trumpet.

Mario Rusca har också skrivit fyra originalkompositioner. Två för trion och två för kvartetten. Sedan är det sex spår där låtar fån den stora amerikanska sångboken får nytt liv. How high the moon, Bye bye Blackbird och My folish heart bland annat som tolkas på bästa sätt. Alla fyra musiker är riktigt skickliga och behärskar sina instrument till fullo.

Skivan gavs ut 1997 men är inspelad  i Milano 21 - 24 december 1996. Varför inte spendera sin julafton med att spela in en jazzskiva?

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Staffan Scheja i dagens NSD!

En fulländad pianoafton

Staffan Scheja Bodens orkesterförening
Pianoafton
Björksalen, Boden
Söndag 21 oktober

Sist Staffan Scheja besökte Boden och Björksalen, 2012, spelade han Franz Schuberts pianosonat D 960 före paus. Nu är det Schuberts pianosonat D 959 före paus. Efter pausen spelar han nu, precis som han gjorde 2012, Franz Liszt stora H-mollsonat. Så det är en viss brist på fantasi vad gäller repertoarvalet.

Franz Schubert skrev sina tre sista pianosonater 1828, månaderna innan han dog. Den näst sista, D 959 och de två andra firar alltså 190 år i år. Samtiden tycket inte om den men på senare tid har den fått en renässans. Inte minst i början av 1990-talet då den amerikanska tv-serien Vingar använde ett tema ur sonaten som signaturmelodi. Scheja spelar med lätthet de fyra satserna. Det är gripande att den svårt sjuke Schubert lyckades åstadkomma så fantastisk musik.

1904 komponerade Claude Debussy L’isle Joyeuse. Musiken är inspirerad av en målning som utspelar sig på en glad ö. En finare hyllning till jubilaren Debussy, det är i år 100 år sedan han dog, får man leta efter. Det är spännande att höra hur musiken utvecklats på 75 år. Detta är ett helt annat tonlandskap än Schuberts.

Franz Liszts H-mollsonat började han komponera i slutet av 1840-talet. Den färdigställdes 1853, 165 årsjubileum i år således, och publicerades 1854 med en dedikation till Robert Schumann. Precis som med Schubert så gillade heller inte samtiden Liszts sonat. Musikkritikern Eduard Hanslick sade att någon som hört den och finner den vacker är bortom räddning. Johannes Brahms påstås ha somnat när Liszt framförde sonaten 1853. Men efter att ha hört Staffan Scheja ta sig an denna svårspelade, vindlande halvtimme ännu en gång kan man som åhörare inte annat än kapitulera helt och fullt. Scheja bemästrar flygeln till dess yttersta och symbiosen mellan utövare och instrument är total.

När det bjuds på ett så här fantastiskt framförande gör det inget att vi har hört den förut. Ett underbart extranummer av Frédéric Chopin fullbordar en fulländad pianoafton.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Åke Ortmark.

En stor journalist har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag

på en typ av skivor som är bland det bästa jag vet. 10-kronros fynd. Fick idag ett antal sådana med posten. Skivorna har många år på nacken men någon kanske ändå letar sig in här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Idag

har jag förberett mig inför kommande skrivjobb. Vissa kräver mycket förberedelse andra i principingen alls.

Johan E. Skoglund

Franz Schrecker

För den som vill dyka ner i Franz Schreckers  orkestermusik har Naxos släppt en lika prisvärd som hörvärd skiva. JoAnn Falletta dirigerar på bästa sätt Berlins radiosymfoniker i en ouvertyr och två sviter. Spelet är genomgående på topp. Detta är en symfoniorkester som verkligen kan spela och här bevisar detta på bästa sätt.

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb!

Ett nytt skrivjobb som skall utföras denna vecka fick jag klart med idag.

Kul!

Johan E. Skoglund

Recension Anne Mette Iversen & Norrbotten Big Band Everything in Between

Varning; Beroendeframkallande storbandsjazz!

Everything in between

Anne Mette Iversen & Norrbotten Big Band

(Prophone)

Den musik danska jazzbasisten Anne Mette Iversen skrev under 2016, sitt år som composer in residence hos Norrboten Big Band, är äntligen släppt på skiva. Och för oss som hade förmånen att lyssna till Iversens jazzversion av De fyra årstiderna live för två år sedan är det verkligen äntligen. Så som vi har väntat och längtat att få kunna spela den spektakulära jazzsviten Everything In between om och om och om och om igen. Detta är tidlös jazzmusik som både är lättillgänglig och komplex på samma gång. Här behövs ingen förförståelse. Det går bra att bara lyssna. Musiken är hämtad från tre live-framträdanden, från uruppförandet i Kulturens hus i Luleå och två framträdanden i Danmark förra sommaren. Allt drivet dirigerat, och producerat av Iversen själv. En extra eloge åt ljudtekniker Mats Lundstedt som snyggt ser till att live-känslan på bästa sätt även förmedlas i inspelningen.

Norrbotten Big Band har sällan låtit bättre. Både det euforiska ensemblespelet och de sylvassa solisterna musicerar på allra högsta toppnivå. Synd bara att det i övrigt fina omslaget saknar uppgifter om vilka solisterna är.  Men annars är detta en urläckert formgiven dubbel-cd med svinsnygga foton och design signerad Marie Lundgren. Och Anne Mettes egna tankar om de tio kompositionerna gör den läckra lyssningsupplevelsen om möjligt än mer intressant. Detta är en given julklapp till alla jazzälskare. Som dock kommer med en varning. Detta är beroendeframkallande storbandsjazz. Har du en gång börjat spela den är risken stor att du vill höra den om och om och om och om igen.

Johan E. Skoglund

Stockholm Swing All Stars

7-mannabandet bevisar på nya skivan In the spirit of Duke Ellington hur en klassisk jazzslipsten skall dras. De tolkar Ellington så det står härliga till. Även två egna kompositioner och en signerad Jan Johansson smyger sig fräckt in i leken. 

Jazz när den är son renast och bäst. Toksväng blandat med stabilt lugn.

Hela skivan finns här!

Johan E. Skoglund

Ett roligt skrivjobb

har jag fått utföra idag.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Jazzskiva

En jazzskiva jag beställt från utlandet kom idag. Nu gäller det bara att få tid att njuta av fyndet. En helt ny inplastad skiva från 2015 inklusive frakt för 43 kronor är ett fynd.

Johan E. Skoglund

Paganini

Jag fortsätter att lyssna på den stora Paganini-boxen. Nu är jag på slutet av skiva 28 av 40. Ännu inte en enda dålig eller onödig ton. Paganini kunde verkligen komponera han och de olika artister som här framför hans musik kan verkligen spela de.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Montserrat Caballé!

En stor operastjärna har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Skrivande

har jag ägnat mig åt denna vecka.

Kul att få utlopp för denna passion.

Johan E. Skoglund

Don't lie to me

uppmanar Barbra Streisand Donald Trump på sin nya singel med samma namn. Inte riktigt min kopp te. Vi får se om albumet Walls, som den är hämtad ifrån, vilket innehåller både standards och nytt material känns mer spännande.

Låten kan ni höra här.

Johan E. Skoglund

Lunchkonsert

Idag var jag på lunchkonsert i Överluleå kyrka. En riktigt trevlig satsning. Carl-Anders Markström och Andreas Printz spelade orgel och en för tillfället ihopsatt körensemble under ledning av Lena Stenlund hyllade 333-åringen Johan Sebastian Bach mycket fint. En meditativ halvtimme av bästa sort. Detta ser jag gärna mer utav.

Jag är ingen fotograf så de två mobilbilder jag tog lämpar sig inte för publicering här.

Johan E. Skoglund

Dagens nyord

Dagens nyord är Datahallsbonanza. Google ger noll träffar men det finns på framsidan av en tidning från min kommun.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Aznavour, Rush, Larsen och Reynolds!

Charles Aznavour, Otis Rush, Kim Larsen och Burt Reynolds, alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs mina tetxer i Guiden Boden

I oktobernumret av Guiden Boden som kommer ut i dagarna har jag gjort en intervju om folkrace och ansvarar för de privatekonomiska frågorna som bankerna och kommunens budget-,och skuldrådgivare svarat på. Finns inte på nätet än men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Kan man få för mycket Elvis Presley?

Frågar ni mig är svaret givetvis nej. Igår när jag åkte hem vid tolvsnåret, under lunchen, och kollade min post hade en katalog från en nätskivbutik landat i brevlådan. Där fanns en cd-box betitlad Complete 1956- 1962 albums. 8 Cd-skivor med 17 originalalbum med the King för under 2 hundringar, inklusive frakt, är ett fynd även om jag redan hade flera av albumen i andra Elvis-boxar. Så en beställning gjordes, som glädjande nog skickades redan igår och kom med posten klockan 10 idag. Snacka om snabb service.

Boxen är inte på något vis officiell men den är 24 bit digitalt remastrad. Jag har börjat lyssna på första skivan och den remastrade ljudkvalliteten på dessa över 60 år gamla inspelningar är imponerande. Den innehåller även ett häfte på 20 sidor med bilder på Elvis och en lång essä om hans karriär dessa är och de 17 albumen. De 8 skivorna kommer i pappfickor. På framsidorna till de 8 pappfickorna är albumens originalomslag tryckta, de finns även på boxens baksida och ovansida. På baksidan av varje pappficka finns en kort text om de album som ingår på denna skiva samt fullödig information om varje låt, vem/vilka som skrev den, hur lång den är, när varje enskild låt spelades in, vilka musiker som medverkade vid de olika sessionerna och skivans totala längd.

Detta är varje skivsamlares våta dröm vad gäller hur en box skall paketeras. Albumen går säkerligen att få tag på i officiella utgåvor med bonusspår och alternativa tagningar, något som helt saknas här, för den som vill ha allt som går att få tag på. Men detta är en mycket bra och prisvärd Elvis Presley-box som varmt rekommenderas.

Johan E. Skoglund

Paganini

Idag fortsätter jag att lyssna på dem stora Paganini-boxen. Annat har kommit emellan men nu är jag inne på skiva nummer 8 av 40. Underbar kammarmusik.

Johan E. Skoglund

Recension Meadow Creeek Til Death Do us part

https://youtu.be/OUROuoRshVQ

Recensionen är på engelska.

Linda Dahl och Peter Dahl, tidigare mest kända som låtskrivare (2/3 av trion bakom bland annat Roger Pontares När vindarna viskar mitt namn) har bildat en countryduo. De sjunger och skriver låtar så det står härliga till. 9 tänkvärda egna texter som tål att läsa om och om igen i det medföljande texthäftet, samt en fin John Mayer-cover. Trevlig ljudbild med både akustiska och elektriska inslag. Fin egen-produktion ihop med Göran Eriksson.

Bästa svenska country-debuten på länge.

Johan E. Skoglund

En blivande klassiker

som du villspela om och om igen. Så beskriver ledaren Scotty Barnhart själv Count Basie Orchestras nya CD i den långa essä om plattans 11 spår som finns i skivans häfte. För den som vill veta varför de har valt att tolka Tequila och Hello exempelvis är  den en guldgruva. Och han har delvis rätt. Detta är klassisk storbandsjazz av bästa sort. Men att redan nu utnämna den till en blivande klassiker.

Så långt vågar jag inte gå ännu.

Johan E. Skoglund

Dagens fråga

Vad har Adeles Hello, The Champs Tequila, Earth, Wind and Fires Can’t hide love, Stevie Wonders My cherie amour, Fats Wallers Honeysuckle rose och Leonard Cohens Hallelujah gemensamt?

Jo, de tolkas alla på The Count Basie orchestras nya skiva All about that Basie. Basie Själv må vara död sedan 1984 men de musiker som för hans storbandsarv vidare gör det verkligen på de mest tänkbara svängiga sätt.

Johan E. Skoglund

Eurospy

Eurospy var en typ av filmer som kom i kölvattnet på de första Bondfilmerna i mitten av 1960-talet, i olika europeiska länder. Quartett records har nu släppt en box med Bruno Nicolais musik till 3 filmer i genren från 1966 -1967. Gillar man kitchig filmmusik och bondpastischer med är detta essentiell lyssning. En välfylld booklett med en lång essä om filmerna och musiken gör att detta är en god introduktion till genrens musik. Många korta stycken och otaliga fräcka variationer på ett läckert huvudtema bjuds exempelvis i filmen Kiss kiss kiss bang bang. Ttielsången Love love bang bang är också den härlig resa ett halvsekel bakåt i tiden.

Boxens omslag med en påklädd manlig agent omgiven av två lättklädda damer skulle nog aldrig göras idag. Boxen görs i 500 exemplar.

Johan E. Skoglund

Amarilli Nizza

Sopranen Amarilli Nizza var för mig ett okänt namn. Men inte längre. Den reafyndade skivan This is my Verdi som kom med posten idag har snabbt ändrat på det. Här sjunger hon tio Verdi-arior så det står härliga till underbart uppbackad av Janáček Philharmonic Ostrava under Ginaluca Martinenghis läckra ledning. Opera när den är som allra bäst och mes dramatiskt halsbrytande. Det var längesedan jag hörde någon sjunga med sådan mäktighet, klarhet, renhet och fräschör i rösten.

Vackert är bara förnamnet.

Johan E. Skoglund

Idag har jag

fortsätt lyssna på Sibelius-boxen jag bloggade om i torsdags. Perfekt vacker musik att jobba till.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbottens Kammarorkester i dagens NSD!

Med stråkarna i centrum


Skönhet i sorg och glädje

Norrbottens kammarorkester Spelande ledare: Marika Fältskog, violin Solist: Andreas Brantelid, cello

Kulturens hus, stora salen

Torsdagen den 13 september klockan 19.00

Andrea Tarrodi har på senare år framstått som en av våra främsta nu levande svenska tonsättare. Hennes ”Paradisfåglar” från 2008 är ett gott bevis på detta. Fågelljud framförda ljudhärmande blandas med sirliga spel på stråkarna till ett ljudlandskap som fint beskriver de bevingade varelser som namngett verket. Att vi bara hör stråkar kvällen igenom märks inte här. De låter även som blås då de härmar fågelläten.

Ända sedan kammarorkestern bjöd på ett bejublat framförande av Joseph Haydns andra cellokonsert med Maria Kliegel som superb solist 2007 så har vi som var där törstat efter mer av samma vara. Så när Andreas Brantelid skall ta sig an Haydns första konsert för instrumentet skriven omkring 1761–1765 är förväntan på hög nivå. Tyvärr har Brantelid drabbats av en inflammerad tumme, så vi får bara höra mellansatsen. Men den är vackert ljuvligt spelad av Andreas i all sin långsamhet.

Den ensatsiga ”Trubadurens sång” av ryske Alexander Glazunov från år 1900 är ännu ett tillfälle för Brantelid att bevisa vilken skicklig cellist han är. Även de stycken han kastat in hastigt – som inte kräver tumspel – gör han med bravur. Sergej Rachmaninovs vackra ”Vocalise” med orkestern, och på egen hand några svindlande satser ur Johan Sebastian Bachs första solocellosvit.

Tjeckiske Leoš Janáceks ”Idyll för stråkorkester”, som avslutar kvällens program, är nationalromantik med tydligt hörbara folkmusikinslag från 1878. De sju satserna är mästerligt framförda. Kvällens spelande ledare, violinisten Marika Fältskog, är skicklig ledare kvällen igenom. Även om två satser ur Haydns cellokonsert uteblev så känner man sig inte alls blåst på konfekten. Detta var en klassisk gottpåse med stråkarna i centrum.

Johan E. Skoglund

Prisvärd Sibelius

När jag 2015 såg att Leif Segerstam skulle släppa en serie om totalt 6 skivor med Åbofilharmonikerna där de framför Jean Sibelius skådespelsmusik till olika pjäser blev jag mycket glad. Både dirigent och kompositör samt repertoarval är personliga favoriter (av den repertoar jag redan hört).

Nu har serien kommit i en box med alla skivor. Det enda som skiljer de från originalet är att de sex vanliga plastfodralen nu är samlade i en tunn pappbox med citat från recensioner av fem av skivorna på baksidan av den. Och så priset förstås. Skivorna kostade när de kom 89 kronor styck. Boxen går på 279 kronor. En sänkning med nästan halva priset alltså.

Man vet inte förväg om serier kommer att samlas i boxar till lägre pris något år senare. Men här är jag glad att jag väntade och fick dem samlade till ett lägre pris.

Johan E. Skoglund

Fick idag

klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E.Skoglund

Niccolò Paganini

När violinisten dog fick kan inte begravas på någon kyrkogård då kyrkans ledande man ansåg att en man med sådant violinspel måste vara besatt av djävulen. Nu är han sedan länge begraven. Men när jag lyssnar på hans musik så är den snarare gudomligt vacker.

Johan E. Skoglund

Idag har jag

gjort klart ett skrivjobb. Kul när alla pusselbitar faller på plats och man kan avsluta det.

Johan E. Skoglund

Paul Carrack These days

som äntligen kom med posten idag är verkligen bästa sortens blåsförstärkt  gladpop.

Johan E. Skoglund

Fick idag

klart med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Stig Nahlbom!

Hans humorsitiska inslag i Expressen läste jag med stor behållning nä jag var liten.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min text om ordets görare i senasste Kyrkfönstret!

Texten om diaskonerna och deras viktiga arbete hittar du här.

Johan E. Skoglund

Fick

idag klart med två nya skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Paul Carrack

Har nu släppt en video till årets hittills bästa låt, In the cold light of day. Nya plattan These Days som släpps i övermorgon är givetvis förhandsbokad. En 27 minuter lång video om skivan inspelad i hans studio är också mycket sevärd. Man får höra albumet i bakgrunden och Paul berättar om varje låt när den spelas.

Jag har recenserat mannen då han uppträdde med Rhapsody in rock när Boden Arena invigdes. Att få höra Paul sjungs The living years live utomhus i den ljumma försommarkvällen med ett stort band i bakgrunden är det få saker som slår.

Johan E. Skoglund

Årets Julskivor

Kan man redan nu förbeställa en hel del utav.

Priset till årets mest stereotypa omslag går redan nu till LeAnn Rhimes, för den här godbiten.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Anita Lindman Lamm!

Televinkens mamma har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag

har jag varit nere på mitt utlämningsställe och hämtat ut 2paket med totalt 52 CD-skivor. Bland annat den nya 40 CD-boxen Nicolò Paganini Complete edition som verkar mycket intressant. Återkommer med mina tankar när jag hunnit lyssna på den.

Johan E. Skoglund

Birgit Nilsson Museum

I slutet av juni hade jag det synnerligen trevliga nöjet att besöka Birgit Nilsson Museum. Det är beläget på gården i Västra Karup där hon växte upp. En fantastisk utställning över hennes liv och karriär. Underbar audioguide som jag lyssnade på samtidigt som jag tittade på alla föremål och bilder.  

Och i museishopen fick jag tag på både en kylskåpsmanget en nysläppt dokumentär-dvd och den nysläppta cd-premiären av en gammal LP. Den innehåller en konsert ihop med Lars Roos vid pianot i Västra Karups Kyrka.

Detta besök fördjupade verkligen bilden av, och kunskapen om, mäniskan och artisten Birgit Nilsson. Väl värt ett besök för den som har vägarna förbi.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på Schweiziska armen

Glöm deras små knivar. Det är deras storband som gäller.

https://www.youtube.com/watch?v=RIaPd-1Caa4

https://www.youtube.com/watch?v=0r7CHEBB-jM

https://www.youtube.com/watch?v=1sK93FB2rMM

https://www.youtube.com/watch?v=RAF6cMggPNE

Johan E. Skoglund

Läs texter av mig i Guiden Bodens septembernummer 2018!

I tidningen, som kom ut i helgen, är jag ansvarig för frågorna i Valguiden och har gjort ett reportage om filmen Ensamma i rymden. Finns inte på nätet än men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Garth Brooks-box nu i Sverige

Med posten idag kom The ultimate Collection. En 10-cdbox med Garth Brooks som gavs ut i USA 2016. Men först nu har den kommit till Sverige för det facila priset av 199 spänn.

Även om jag har flera låtar innan så är detta skön country väl värd att satsa på. Och 18 spår fanns bara på denna box då den gavs ut. 19 kronor och 90 öre per skiva är verkligen prisvärt. 7 ihopsatta temaskivor med 12 spår och ca 40 minuter speltid per styck. En dubbel-live med tidigare outgivna livelåtar bland annat en 9 minuter lång American pie med Don Mclean och en 7 minuter lång New York state of mind med Billy Joel.

Sista skivan är hans då nya album Gunslinger som gavs ut i denna box innan den släpptes separat något senare. Och här i boxen får man två exklusiva bonusspår som inte är med på enkelcdsläppet. Bland annat 25-års jubileumsversionen av Friends in low places med George Strait, Jason Aldean, Florida Georgia Line och Keith Urban som gäster.

Fick idag klart med...

...2 nya skrivjobb. Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Aretha Franklin

Epitetet Queen of soul passar verkligen på Aretha Franklin. De senaste dagarna har jag lyssnat mycket på den finfina 4-cdboxen som tagit sitt namn efter hennes smeknamn. Det rör sig om nyutgåvan från 2014 som har något ändrad låtlista jämfört med originalet från 1992.

Musiken från 1967 – 1976 som är tidsperioden boxen täcker, från hennes allra första singel, är omistlig. Oavsett om det är eget material eller sylvassa covers på Beatles och Rolling Stones. Detta är en grundkurs i hennes bästa låtar och perfekt för den som vill börja utforska hennes låtskatt.

Johan E. Skoglund

 

 

Alan Silvestri

Han hade verkligen stora skor att fylla när han följde i Jerry Goldsmiths fotspår och skrev filmmusiken till Mumien 2. Men han lyckades verkligen. Det är en häftig, fartfylld score fylld av egna teman. Både Allan och Jerry utför sina uppgifter med bravur men jag tycker nog att Jerry är strået vassare.

Johan E. Skoglund

Gerd Schaller

Är inte bara en skicklig dirigent. Att han även är en dito organist får vi utmärkt prov på i sista skivan av den nya Bruckner-boxen där han framför Antons orgelverk. Lika mäktigt som välspelat.

Johan E. Skoglund

Jerry Goldsmith

Som den mannen kunde skriva filmmusik. Mumien som jag nu lyssnar på är något av det mest adrenalinstinna och bombastiskt maffiga i musikväg jag hört på länge. Inte en tråkig sekund hittills.

Johan E. Skoglund

Anton Bruckner

kan vara tidernas främsta symfoniker. När jag fortsätter lyssna på boxen med hans kompletta symfonier blir jag mer och mer övertygad om detta.

Just nu är jag inne på cd 12 av 18, med den 24 minuter långa mäktiga fjärde sista satsen till den åttonde symfonin. De tre första satserna upptar cd 11.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Aretha Franklin!

Soulens drottning har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Igår kom

äntligen två skivor jag väntat på från USA. Det rör sig om de nya dubbelcd-utgåvorna av filmmusiken till Mumien, av Jerry Goldsmith, och Mumiens återkomst av Alan Silvestri. Som alltid hos Intrada fullmatade cd-häften med massor av intressant information i de långa essäerna och teknikpratet. Nu skall jag bara hinna få tid att lyssna på dem. Bruckner-boxen jag skrev om tidigare i veckan upptar fortfarande min tid.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

.. den nya maffiga 18-cdboxen med Anton Bruckners samtliga symfonier i, ibland i sällan hörda  versioner. Symfoni nummer 9 får man exempelvis i 4 olika versioner med olika slutkompletteringar av andra kompositörer i vissa.  Gerd Schaller och Philharmonie Festiva gör verkligen sitt jobb här på denna Profil/ Hänsler box.

Just nu är jag inne på skiva fyra med den 70 minuter långa fjärde symfonin i en version från 1872.

Bättre musik att jobba till är svårfunnen.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Kompositören Bo Nilsson, Grönköpings Veckoblads Gunnar Ljusterdal, sångaren/skådespelaren Tab Hunter, trubaduren Stefan Demert, textförfattaren Björn Barlach, kompositören Patrick Williams, trumpetaren och kompositörn Tomasz Stańko, författaren Rune Pär Olofsson och poeten Caj ”Kajenn” Lundgren – alla har de lämnat oss under sommaren.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

 

Glad sommar!

Önskar bloggen alla läsare.

Återkommer i mitten på augusti med nya friska tag.

Johan E. Skoglund

Läs 2 texter av mig i Guiden Bodens sommarnummer!

Jag har skrivit om Boden Events talangjakt och ansvarar för Valguiden. Finns inte på nätet än men läs gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Recensioner av klassiska skivor

Recension av Barry Douglas Brahms komplett solopianomusik (Chandos)

https://youtu.be/6LlTh_KPkBQ

Recension av 2 Ondine-skivor

https://youtu.be/0zG5iuwGq2M

Georgy Sviridov Canticles and prayers Latvian radio Choir (Ondine)
Robert Schumann Adventlied, Ballade vom Pagen und der Königstochter& Cantata BWV 105 - Häkkinen, Aapo (Ondine)

Recensionerna är på engelska.

Johan E. Skoglund

Recension av Hoyt Axton Jeremiah Records collection

https://youtu.be/nHXmg-zeBhs

Den är på engelska

Johan E. Skoglund

Idag

fortsätter jag att lyssna på Tower of Powers nya lysande CD. Nånting säger mig att den kommer att gå på repeat under helgen.

Johan E. Skoglund

Tower of power

är en synnerlig pigg 50-åring. I alla fall om man skall bedöma av nya skivan The soul side of town.

Funkig blås-solu/rnb när den är som bäst. Och när man läser i det medföljande häftet om alla hinder i form av olyckor och sjukdomar som kantat albumets tillblivelse så blir denna latta ännu mer magisk.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

Beethovens 5 cellosonater på en dubbel-cd för 20 kronor.

Cellsiten Simca Heled och pianisten Simone Dinnerstein bjuder på underbara tolkningar av dessa magiska verk. Detta är essentiellt på alla sätt och vis.

Johan E. Skoglund

Bloggen mins Sebastian Wiklander!

En stor fotbollsspelare och journalist har lämnat oss alldeles för tidigt.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Jobbar idag

med flitigt skrivande och lyssnar på ny musik som kom med posten idag. Trumpetaren Lasse Lindgrens nya Maynard Ferguson hyllning. Recension kommer!

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

ännu ett skrivjobb.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Mikael Samuelsson

har jag haft nöjet att se live på en av Malena Ernmans julkonserter som jag recenserade. Nu har han kommit med årets näst bästa album.  Bäst är fortfarande Göran Fristorps tonsättningar av Johannes Edfeldts dikter. Men Samuelssons nya skiva kommer inte långt efter. Han och parhästen, gitarristen Mats Bergström har länge turnerat med Olle Adolphsons sånger. De har nu spelat in 14 av dessa och skapat det perfekta soundtracket till sommaren 2018. Lyssna och njut!

De gör i alla fall jag när jag ägnat mig åt flitigt skrivande idag. En underbar diktion som ackompanjeras av ett lika underbart gitarrspel. Så skall någon annans låtskatt tolkas.

Johan E. Skoglund

Läs texter av mig i Guiden Boden, Kyrkfönstret och NSD!

I  Guiden Bodens juninummer 2018 är jag ansvarig för de vardagsekonomiska frågorna och Valguiden. Finns inte på nätet än, men läs gärna pappersutgåvan.

I Kyrkfönstrets sommarnummer 2018 har jag bevakat Boden Ptide. Ni hittar den här.

Recensionen nedan var inne i lördagens NSD.

Välbehövlig välklingande vitamininjektion

MUSIK

Norrlandsoperans Symfoniorkester och Nordiska Kammarorkestern Elim Chan dirigent
Kulturens hus, Luleå, stora salen
Fredag 25 maj klockan 19

Kaija Saariahos ”Vinterhimmel” är 10 minuter som på bästa sätt beskriver det titeln säger. Långsamma njutbara klanger. Det är när man hör musik som denna man tydligt förstår varför finskan fick Polarpriset för några år sedan. Att sommaren är här spelar absolut ingen roll. Detta kan avnjutas året om.

Om Gustav Mahler levt när Polarpriset delades ut hade han säkert också fått det. Hans monumentala femsatsiga femte symfoni är prisvärd musik på alla sätt och vis. Särskilt när den framförs så här aptitretande attraktivt. Från första trumpetsolot som inleder första satsens begravningsmarsch, via det välkända adagiettot till den furiösa avslutningen, allt är på topp. Alla medverkande musiker får välförtjänt stå upp till publikens jubel efteråt. Det sista man vill göra efter detta majestätiska framförande är att gå hem och sätta på sin egen favoritinspelning av femman. Inget kan mäta sig med ett sådant här ljuvligt livfullt livsbejakande liveframförande. Detta är en karamell som man vill få suga länge på och inte låta minnet beslöjas av andra Mahler-intryck.
Elim Chan är ett kärt återseende på dirigentpulten. Hon får Norrlandsoperans symfoniorkester och Nordiska kammarorkestern att smälta ihop till ett enda 80-hövdat kraftpaket där inget övrigt lämnas att önska. Hon har verkligen framtiden för sig och det skall bli riktigt spännande att få följa hennes fortsatta karriär. De går spikrakt uppåt.

Vi får hoppas att detta Norrlandsutbyte fortsätter framöver. Sådana här välbehövliga vitamininjektioner behöver publiken och Kulturens hus få sig en rejäl dos av då och då. På återseende och återhörande snarast, tack.

 Johan E. Skoglund

 

 

 

 

Förahndstitt på två boxar

Jag har gjort två youtube-videos där jag visar upp två stora boxar som kom med posten i veckan.

Birgit-Nilsson boxen visar jag här; https://www.youtube.com/watch?v=W4ml6SAXl64

Ingmar Bergman Boxen visar jag här; https://youtu.be/NYuetXSlOD4

Båda är på engelska.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Thomas Hempel och Yrsa Stenius!

Två journalistveteraner har dött.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med

två stycken kommande skrivjobb som skall utföras denna och kommande veckor.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Ny Dvorak-box

För den som vill djupdyka ned i Antonin Dvoraks kompletta religiösa körverk har brilliant classics släppt en fin 7 cd-box Complete sacred choral music där vi får hans Requiem, Mässa, Te Deum, Stabbat mater, oratoriet Svatá Ludmilla och Psalm CXLIX. Alla är symfoniska körverk med solistinslag, således ingen acapellasång.

Det är tidigare utgivna inspelningar från bland annat Naxos som samlats på denna utgåva där man för några hundralappar kan njuta av ypperliga insatser från solister, körer, orkester och dirigenter. I ett medföljande häfte får vi en fin essä om Dvorak och verken på engelska. På skivbolagets hemsida kan texterna läsas för den som så önskar.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Tom Wolfe!

Mannen som gav oss new journalism har dött.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Kimberly Marshall i dagens NSD!

Marshall och Bach får orgeln att rocka fett!

Kimberly Marshall
Luleå Domkyrka
Onsdag 15 maj 19.00

I ett avsnitt av den tecknade tv-serien Simpsons väljer busungen Bart att byta ut kyrkans, i hans tycke, tråkiga psalmer mot rockmusik. Organisten kollapsar och kyrkoherden tvingar Bart att rengöra alla orgelpipor han besudlat med sin rockmusik.

När man hör professor Kimberly Marshall sätta sig bakom läktarorgeln i Luleå Domkyrka och spela Johan Sebastian Bachs längsta Preludium och Fuga, BWV 548 i e-moll hörs med en gång att gamle Bach ju måste ha varit den förste rockmusikern och kompositören. Detta är orgel som rockar fett. Från första till sista tonen. Hans Lutherska koraler ur Lilla orgelboken däremot är ljuva betraktelser över påsk och pingst.

Ärkebiskop Nathan Söderbloms utnämning av Bach till den femte evangelisten kunde inte vara mer rätt. Det hörs att de komponerades tjugo år innan Preludiet och Fugan. Snacka om skillnad.

Margret Vardell Sandresky, amerikansk tonsättare född 1921 har med sin orgelmässa från 1979 skrivit ett attraktivt verk där Kimberly Marshall i de olika satserna verkligen visar sin fenomenalitet som organist. Verket bygger på en medeltida melodi som tonsättaren fint bearbetat och behandlat. Det får vi veta i det innehållsrika mellansnacket där professor Marshall gör populärvetenskap av det hon spelar.

Avslutande Choral III i a-moll av César Franck är precis som inledande Bach också rock’n’roll. Särskilt i det mäktiga slutet. Enda plumpen i protokollet står arrangören för som stavat vårt amerikanska storfrämmandes efternamn fel i programbladet. Men det skall hon inte lastas för. Tack för det underbara besöket och välkommen åter snart igen.

Johan E. Skoglund

Glada helger!

Då jag varken önskat glad valborg eller Kristi himmelsfärd så önskar jag glada helger i efterskott till alla läsare.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Ulla Sallert!

En riktigt musikalstjärna har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Nytt skrivjobb på G!

Beställdes igår, skall göras idag, publiceras imorgon.

Älskar snabba tag.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

...Standing roon only. En ny trecd-box med tre livekonserter från Frank Sinatra. En från vardera 60-, 70-, och 1980-talet. Allt inspelat i USA. Med en fin booklet full av bilder och på Sinatra och på turnédokument. Sinatra live är alltid Sinatra live. Även om hans röst 1966, första skivan är helt annan än den han har 1987, tredje skivan.

Johan E. Skoglund

Sämst när det gäller

Så skulle man kunna sammanfatta mina åsikter om Bäst när det gäller. Sveriges officiella VM-låt med Gyllene tider och Linnea Henriksson som likt truppen släpps idag. Jag har lyssnat en gång frivilligt. Och mer lär det inte bli. Tråkigt utan att fastna. Var är hooken i refrängen? Har man  växt upp med Ciao ciao Italia och När vi gräver guld i USA ställer i alla fall jag mycket högre krav på trallvänlighet och läktarskrålbarhet än det man uppnår här.

Mitt födelseår 1978 gjorde i alla fall VM-truppen ihop med Schytts den VM-låt som haft bäst titel. Vi gör så gott vi kan. Inget vi skall vinna här inte. Då var ju också precis som på Ciao ciao Italia truppen med och sjöng. Lite mer äkta så.

Vi får hoppas på de inofficiella låtarna detta år.

Johan E. Skoglund

Glenn Freys

solokarriär sammanfattas fint på nya deluxe-utgåvan av Above the Clouds the Collection. Den släpps på fredag men jag fick ett ex som fanns i lager redan förra torsdagen och den har gått på repeat sedan dess.

En CD fullmatad med hans största hits. Som uppväxt på 1980-talet har jag växt upp med låtar som Smugler's Blues och You belong to the city - kul att återupptäcka dem. Hans hits är ritkig att göra musik. Dvs musik man vill göra något till. Städa, lösa korsord, cykla, jogga etc. En CD till med låtar som är mindre kända, varav en hel del från hans coverplatta från 2012 där han tog sig an the great american songbook. CD 3 är debuten på CD för Longbranch/Pennywhistle som var don han hade ihop med JD Souther innan Eagles. Deras enda album från 1969 är en liten poppärla som här fått ny mix där JD Souther varit inblandad.

Fjärde skivan är en 80 minuter lång lysande live-DVD från 15 september 1992 i Dublin där Glenn och hans tajta band är i lysande form rakt igenom.

Lägg därtill en fin booklet med en faktaspäckad essä signerad Ian McCann.

Rekommenderas varmt och oförblomerat till alla älskare av solig soulig pop.

Recension av 2 Sammy Davis Jr. Boxar

https://youtu.be/64NaZaHRNdU

Recensioner av Sammy Davis Jr. Milestones of a legend
Sammy Davis Jr. The 1961-1962 Marty Paich Sessions

Johan E. Skoglund

Trenden

med klassiska megaboxar fortsätter. Jag har beställt den med 79 cds och 2 DVD som är operor med hundraårsjubilerande Birgit Nilsson. Andra med nordisk koppling är boxar med danska blockflöjtisten Michala Petri och finske dirigenten Esa-Pekka Salonen .

Johan E. Skoglund

Läs mina recensioner av Lill Lindfors och Happy days are here again i måndagens NSD!

Lysande Lill!
Lill Lindfors
Kulturens hus, stora salen
Fredag 27 april klockan 1900

Att Lill Lindfors är en artist som skivdebuterade för 57 år sedan hörs klart och tydligt under kvällens konsert. Det är en legend och showartist uti fingerspetsarna vi här har att göra med.
Hon backas upp av den hungriga kvartetten Claes Crona, piano, Mats Norrefalk, gitarr, Johan Granström bas och Johan Löfcrantz på trummor.

De blir en perfekt sparringpartner till Lills underbara röst. Sällan har en artist så älskat att stå på scen. Hon är som ett enda stort lyckopiller som lyser upp hela scenen i sin vita byxdress med glittrig top under. Hennes hovleverantör av texter Björn Barlach hyllar hon med flera underfundiga små pärlor som "Ägget", "Söderjäntans söndag" och "Tillsammans är ett sätt att finnas till" där Lindfors är kanon. Även ett försvenskat medley på amerikanska jazzstandards och George Harrisons "Here comes the sun" imponerar storligen. Den sista med en fantastisk vokalisering på Luleå ihop med Mats Norrefalk.

Och Lills lika roliga som tänkvärda mellansnack som fint binder ihop de berättelser hon sjunger är storartade de med. Efter paus då Lill svidat om till svart kommer bland annat "Sången han sjöng var min egen". En übersvängig version av Kris Kristoffersons "Me and Bobby McGee". En jazzig tolkning av Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet". Och Bob Dylans "Don’t think twice it’s allright" som på svenska blivit "Låt mig va, det är bra" blir till en sylvass kommentar till det som sker i Svenska Akademien.

 

Både Claes Crona, Johan Granström och Mats Norrefalk bjuder alla på härliga solon. Stabilt uppbackade av motorn Johan Löfcrantz bakom trummorna.

 

Detta är underhållning i dess renaste och bästa format. Avslutande musik skall byggas utav glädje och extranumren "En sån karl", "En man i byrån" och "Du är den ende" bevisar detta ännu en gång.

 

Show som kittlar störtskönt

Happy Days are here again

Kulturens hus, stora salen

Lördag 28 april 1930

 Detta - mina damer och herrar är tidlös underhållning när den är som bäst. En hyllning till sången, musiken och dansen, men kanske allra främst en hyllning till livet och livsglädjen. Glädjen av att få stå på en scen och ge allt i två tempofyllda akter.  Sångarna och dansarna  Karl Dyall och Rennie Mirro tillsammans med sopranen Jeanette Köhn utgör kvällens välklingande vokala trio. Med det knivskarpa kompet Trio X, det vill säga Lennart Simonsson, piano, Per V Johansson, basoch Joakim Ekberg, trummor utgör denna sextett något av det bästa man kan se på en scen. Punkt.

Swe-Danes hyllas med två lika långa som fantastiska medleyn där särskilt Jeanette Köhns vokaliserande i bästa Alice Bas stil imponerar storligen. Hon bjuder även på en urläcker Music for a while av barockmästaren Henry Purcell med Lennart Simonsons läckra piano i bakgrunden och ett intro på bas signerat Per V Johansson som verkligen inte går av för hackor. Och det blir en passande Povelhyllning när hon sjunger Rammelklassikerna Underbart är kort och Ta av dig skorna i ett strålande medley. Likaså Lovin dat man of mine/Monicas Vals.

Alla tre bjuder även på ett ösigt musikal-medley komplett med paraplyer när de gör Sinigin’ in the rain. Och avslutar med ett lika dito dansmelodipotpurri. Rennie Mirro och Karl Dyall tar tillfället i kat och steppar på det mest utmärkta vis. Även Jeanette Köhn får slå sina lurviga så det står härliga till. Rennie gör en fin It was a verry good year. Karl levererar for once in my Life och Feelin good hjärtevärmande. De två sångarna bjuder även på flera inspirerande duetter med varandra och med Jeanette.

Att Trio x är Sveriges främsta pianojazzimprovisationstrio bevisar de med råge när de på egen hand tolkar Stephn Sondheims Send in the Clowns och Burt Bacharachs Raindropps keep faling on my head på de mest fascinerande sätt. Men även då de agerar komphundar imponera de storligen. Extranumret It don’t mean a thing if it ain’t got that swing blir till den ultimata avslutningen på en show som kittlar störtskönt i kistan.

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i Guiden Bodens majnummer!

Jag har intervjuat en skräddare som bor och jobbar i London och kommunens mark- och planavdelning om deras arbete. Finns inte på nätet än men läs gärna papperstidningen!

Johan E. Skoglund

Köpte en skiva från USA

Den skickades som vanligt brev. 9 april får jag ett brev att postnord vill ha betalt moms och tull. Jag swishar summan samma dag. Idag när jag ringer till postnord får jag veta att försändelsen funnits hos mitt postombud att hämta sedan tisdag den 17 april men det har ingen meddelat mig. Sedan dess har jag hämtat flera andra stora brev och paket där. Men tydligen har inte personalen kunnat se detta och passa på att ge mig den.

Nåja, nu skall jag i alla fall bege mig till Coop och hämta ett ex av Bruce Broughtons filmmusik till Disneys tecknade De tre musketörerna.

Märkligt.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Miloš Forman, Aviccii och Verne Troyer, alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Nya skrivjobb

Har jag fått klart med denna vecka. Flera stycken dessutom.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Läs två recensioner av mig i dagens NSD!

Majestätiskt mäktig musik

Sagan om ringen
Symfonisk blåsorkester, dirigent Petter Sundkvist
Kulturens hus, stora salen
Lördagen den 21 april klockan 16.00

Johan de Meijs första symfoni, ”Sagan om Ringen” från 1984 – 1988, är fem spännande satser där det på bästa sätt attraktivt tonmålas upp en bild av de landskap J.R.R. Tolkien skapat. Den månghövdade blåsorkestern, för tillfället ihopsatt, spelar denna filmbildsskapande musik med full bravur rakt igenom.

Detta är majestätiskt mäktig musik när den är som bäst. Mera storvulet än så här kan det knappast bli. Konsertmästaren Magnus Toresson på klarinett och sopransaxofonisten Sigurd Löf bjuder båda på utmärkta soloinsatser.

Maestro Petter Sundkvist lyckas få alla musiker framför hans dirigentpodium att på bästa sätt samspela. Det hörs tydligt att Petter verkligen är sprungen ur blåsmusikmyllan och brinner för att detta skall bli så bra som möjligt.

Mellan de fem satserna har man bjudit in recitatören Börje Ekström som läser Tolkiens originaltexter så att vi får en känsla för det som musiken är tänkt att förmedla. Ett riktigt genidrag. Och extranumret i form av marschen Avskedet till den slaviska kvinnan är fantastiskt.
Svängigare avsked får man leta efter.

Luleå orkesterförenings ordförande Bengt Grahn berättar glädjande nog att denna tradition som förekommit under några år kommer att fortsätta även framöver. Det är så roligt att vårt norrbottniska blåsmusikarv stolt och välklingande förs vidare. Varför ändra på ett vinnande koncept?

En kväll värd att minnas

Norrbotten big band möter Vein
Kulturens hus, lilla salen
Lördagen den 21 mars klockan 19.00

Pianisten Michael Arbenz, basisten Thomas Lähns och trumslagaren Florian Arbenz utgör den schweiziska improvisationstrion Vein. Ihop med ett till tänderna taggat Norrbotten big band bjuds på en kväll som kommer att låta tala om sig länge. Riktigt, riktigt länge.

Florian Arbenz inledande ”Boarding the beat” är ett långt stycke med mycket att upptäcka. Sedan följer ett kortare stycke där Thomas Läns musicerar med enbart trombonsektionen i sin egen kongeniala” Willi’s pool”. Sedan avslutas första set med en urspännande triptyk där kvällens drivne dirigent Joakim Milder arrangerat tre teman för storband och improvisationstrio. Ur Arnold Schönbergs andra kammarsymfoni, Bela Bartoks andra violinkonsert samt Alban Bergs opera ”Lulu”. Detta är musik som är så läcker att ord knappast räcker till för att beskriva vad som sker på scenen.

Efter paus så bjuder Michael Arbenz på två sylvassa egna kompositioner, ”Under construction” och ”Clear light”. För att sedan övergå till rollen som arrangör av andras musik i form av kvällens magnum opus. Maurice Ravels ”Bolero” är nästan söndertjatad men inte när man gör så här. Från den ljuva flöjtinledningen till det avslutande tordönscrescendot – detta är ett skolexempel på hur en jazzslipsten skall dras. Både gäster och storband bjuder på störtsköna spelskickliga solon kvällen igenom.

Att ett valår bjuda på extranumret ”No we can’t but vote for us” är fullkomligt lysande. När Spotify nyligen lanserades på börsen i New York hissade man den schweiziska flaggan utanför börshuset. Här är dock en svensk-schweizisk musikalisk sammanblandning av bästa sort. Att detta skall komma på skiva gör lyckan fulländad.

Idag går Just då på repeat

Adolphson och Falks nya singel inför kommande album och turné inför att fira 50 år sedan de möttes är bästa vårpopen och vårpeppen.

https://www.youtube.com/watch?v=fmij2ExDY8A

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Duo Matilda Streby & Per Olsson i dagens NSD!

Tre par i leken; Succé
Duo Matilda Streby & Per Olsson
Kulturens hus, lilla salen
Tisdag kväll

Om man spelar poker och lägger fram tre par så kommer man att anklagas för fusk. Sådan tur då att pokerreglerna inte gäller i musiken.  Duo Matilda Sterby & Per Olsson är ett perfekt sopran och pianopar. De bjuder på musik av paren Clara och Rober Schumann samt Alma och Gustav Mahler.
Det är kul att få möta båda kompositörerna i de berömda tonsättarparen.
Före paus är det fokus på makarna Schumann. Först fyra av Roberts sånger. Sedan en av Robert Schumanns sånger som Franz Liszt arrangerat där Per Olssons pianospel verkligen är magnifikt. Sedan följer sex sånger av Clara Schumann. Båda makarna Schumanns sånger är aptitretande små läckerbitar för örat.

Efter paus bär det så av in i makarna Mahlers klangvärld. Fröst fem sånger av Alma sedan dito av Gustav.  Almas sånger är mer moderna medan Gustavs är fast förankrade i romantiken. Hans tredje sång till text av Friedrich Rückert, Vid Midnatt är konsertens absoluta höjdpunkt. Här bevisar kvällens sopran Matilda Sterby tydligast varför hon besitter en stämma som inte lämnar något övrigt att önska. Om hon är så bra redan nu kn man bara fantisera om hu fint hon kommer att låta framöver då hennes röst fått mogna ännu mer.

Det finfina mellansnacket bidrar på bästa sätt till kvällens sköna stämning. Det sätter fint in kvällens verk i sina sammanhang och berättar engagerat om parens kärleksliv.  Men även om man som kan tyska hade det varit trevligt med att få sångtexterna, även översatta i programbladet. Men Sterbys diktion är så utmärkt att det går att hänga med hjälpligt ändå.
  Med tre par i leken är given en given succé. Och med en Jussipopdämga som extranummer är lyckan fulländad.

Johan E. Skoglund

4 nya skrivjobb

fick jag klart med i fredags och idag.

Ett gjorde jag idag, resten skall ske under denna vecka.

Kul!

Johan E. Skoglund

Ven-inspirerad musik.

Inför ett kommande besök på Ven känns det inspirerande att idag lyssna på klassisk musik inspirerad av Öresundsön. Det är Naxos som 1998 spelade in och gav ut en skiva där Aalborg symfoniorkester under ledning av den skicklige brittiske dirigenten Owan Arwel Hughes spelar tre verk av konpositören Håkon Böressen (1876 - 1954). Ett frejdigt förspel till operan Den kungliga gästen från 1919 inleder. Avslutar gör en ljuvlig Romans för cello från 1903 med Henrik Brendstrup som stilsäker solist.

Inklämd mellan dessa inledande och avslutande kortare verk - båda under 10 minuter - återfinns skivans pièce de résistance. Den 12 satser och 58 minuter långa sviten ur baletten På Uranienborg - Tycho Brahes dröm från 1924. Lika underbar som den är lång.

Johan E. Skoglund.

Bloggen minns fallan hjältar!

Sydsvenkans filmnestor Jan Aghed, Ventures-gitaristen Nokie Edwards, sångerskan Lys Assia, el-sistemaskaparen Jose Antonio Abreu, tv-producenten Steven Bochco, jazzpianisten Cecil Taylor och bondfavoriten Soon-Tek Oh från Mannen med den gyllene pistolen - alla har de lämnat oss.

 Bloggen lyfter på hatten!

 Johan E. Skoglund

 

Ulf Lundells skisser

Är en fascinerande inblick i ett stort konstnärskaps tillblivelse. Alla skisser är inte omistliga men mycket är bra. Mycket bra. Det medföljande tjocka häftet med originaltexterna från Ulfs egen Facetti-skrivmaskin med handgjorda ändringar i blått och svart bläck stärker bara äktheten i det hela. ibland är det bara en röst, med eget akustiskt gitarrackompanjemang och lite munspel här och där som behövs för att skapa magi.

Och poesin är rent av magisk. Att läsa texterna högt ger en oerhört stark påverkan.

Detta är stor konst från en stor konstnär.

Johan E. Skoglund

Ett nytt skrivjobb

Fick jag klart med igår.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Bachs Johannespassionen i påskaftonens NSD!

Passionerad passion!

Johannespassionen
Nederluleå Kyrkokör, orkester och solister, Andreas Söderberg dir,
Nederluleå kyrka
Långfredagen

En tidlös klassiker må vara en sliten klyscha men när det gäller 

Johan Sebastian Bachs Johannespassionen är ett annat och bättre epitet synnerligen svårfunnet.

Det hade sin urpremiär just på långfredagen 1724. 

 

Men det är en synnerligen pigg och vital 294-åring vi har att göra med. 

Särskilt när verket framförs så attraktivt och aptitretande

som här. Så här vackert kan man också tolka Jesu gripande, förhör,

korsfästelse och begravning.

Kvällens solister är alla mycket njutbara i sina storartade

sånginsatser. 

De tre huvudsolisterna, tenoren Johan Christensson som

evangelisten, basen Anton Eriksson som Jesus och 

basen Anders Nyström som Pilatus förtjänar ett extra omdöme.

Nederluleå Kyrkokör sitter som en smäck. De bjuder rakt igenom på

strålande sånginsatser. Och den för tillfället ihopsatta orkestern är

ljuvligt njutbar.

Kvällens programblad är en fröjd att grotta ned sig i för en

musiknörd. Här finns alla texter, både på tyska och nyöversatta till

svenska av Andreas Söderberg och intressanta fakta och tolkningar om

vad de handlar om. Detta är ett riktigt praktverk som man kan ta med
sig hem och ha nytta av långt tid framöver. Mums på det.

Andreas Söderberg är kvällens durkdrivne dirigent som med säker hand
lotsar alla inblandade genom hela kvällens framförande på absolut
bästa sätt. All heder åt alla inblandade som har lagt ned timmavis av
energi och ideellt arbete för att kunna bjuda på denna mästerligt
magnifika musikupplevelse av en passionerad passion. En får tacke!
Johan E. Skoglund

Bloggen minns Lill-babs!

En stor entertainer har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Glad påsk!

Önskar jag all läsare. Den kommer jag att spendera ihop med Lundells skisser som kom på CD idag.

Johan E. Skoglund

Läs min debattartikel i NSD!

Var inne i NSD igår. Nu har norrbottensteatern svarat och slopat entréavgiften.

 

 

Vad kostar kulturpolitiken?

Ett valår som detta bör även kulturpolitiska diskussioner ges utrymme. Så kul när man då läser att Norrbottensteatern bjuder in till kulturpolitisk debatt 3 april med de kulturpolitiska talespersonerna för Moderaterna och Socialdemokraterna på riksplanet. En fråga som säkert kommer att komma upp är vad kulturen får kosta. En fråga vi redan nu kan svara på är vad den kulturpolitiska debatten kommer att kosta. Skattefinansierade Norrbottensteatern som bjuder in skattefinansierade riksdagsmän tar 50 kronor i entréavgift.  Att andra evenemang i serien Barrikaden med författare som Herman Lindkvist kostar pengar är självklart. Men detta lämnar en fadd eftersmak. Att kulturen skall vara till för alla är en självklarhet. Men den kulturpolitiska debatten skall tydligen bara var till för dem som betalar 50 kronor.

 

Johan E. Skoglund

Kulturjournalist

Bloggen minns Jerry Williams!

På städskåpet hemma i morse, i köket, tittade jag på mitt foto av Jerry Williams som han signerat. Nu är han borta.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs 3 texter av mig i Guiden Boden och kyrkfönstret!

Idag kommer senaste numret av både Guiden Boden och Kyrkfönstret ut. I Guiden Boden har jag intervjuat bilspionen Andreas Mau och skrivit om allt spännande som händer i vintersportanläggningen Klinten i vinter. I kyrkfönstret har jag gjort ett porträtt av Mariakyrkans nya präst, Viktoria Svärdh som berättar om sitt spännande karriärbyte från frisör till präst.

Guiden Boden finns tyvärr inte på nätet än - läs gärna pappersutgåvan än så länge - men Kyrkfönstret hittar du här.

Johan E. Skoglund