Folkmusikern har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten
Johan E. Skoglund
onsdag 30 maj 2012
tisdag 29 maj 2012
Har köpt mig en kamera...
Bara jag blir lite piggare så jag orkar packa upp den och börjar lära mig fota.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
torsdag 24 maj 2012
Bloggen minns fallna hjältar
Dietrich Fischer-Dieskau, Donna Summer och Robin Gibb, alla har de lämnat oss denna vecka. Noterade nyligen också att Bob Brookmeyer avlidit, om än redan före jul förra året. Men vissa nyheter nås man av långt efteråt.
Bloggen lyfter på hatten för dem alla.
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten för dem alla.
Johan E. Skoglund
tisdag 22 maj 2012
måndag 7 maj 2012
Flitigt skrivande och en enveten sjukdom...
... gör att bloggen för tillfället ligger lite på sparlåga. Jag har helt enkelt inte orkat/hunnit lyssna igenom alla de skivor som jag skall recensera här. Men det har kommit en hel del spännande plattor i posten på sistone. Så recensioner kommer framöver - var så säkra. Bara pigghetsnivån vill öka ett snäpp!
Filmmusiken till Varghuden och en film om Churchill. Jazz med Bertil "Jonas" Jonason. En magisk Brahmsskiva från Naxos och den stora Beethoven-boxen Tomten lade under granen i julas är bara några av de skivor som förtjänar uppmärksamhet här på bloggen.
Johan E. Skoglund
Filmmusiken till Varghuden och en film om Churchill. Jazz med Bertil "Jonas" Jonason. En magisk Brahmsskiva från Naxos och den stora Beethoven-boxen Tomten lade under granen i julas är bara några av de skivor som förtjänar uppmärksamhet här på bloggen.
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Naoko Sakato i dagens NSD
Äkta jazz som berör
Naoko Sakata trio
Kulturens hus, konsthallen
Fredag kväll
Det finns artister som är så charmerande att man direkt blir förälskad och faller som en fura. Naoko Sakata tillhör verkligen denna skara. En chosefri, Göteborgsbaserad ung japanska som bjuder på pianotriojazz som både är nyskapande och fast rotad i jazzmyllan. Många berördes av den spontana glädje hon uttryckte när hon tog emot priset Jazzkatten för årets nykomling under Swedish Jazz Celebration i Luleå förra året. Den glädjen och kärleken till musiken lyser igenom även under fredagskvällens spelning i Kulturens hus. Flera låtar kommer från debutalbumet Kaleidoscope som gavs ut förra året, men det bjuds även på hörvärda smakprov från skiva nummer två som är under inspelning.
Hennes kongeniala kompositioner, såsom Kaleidoscope, Tambour och Butterfly in the circle, är både intrikata och melodiska på samma gång. Ihop med bassisten Anton Blomgren och trumslagaren Johan Birgenius bildar hon en lika läcker som välspelande trio där både laget och jaget står i fokus. Alla tre inblandade är lika skickliga lagspelare som solister. Både basist och trumslagare bidrar med varsin komposition, Digerhuvud och Victoria station, vilka också är underfundigt egna. If I could see you, skriven av Naoko efter Tsunamikatastrofen som drabbade Japan förra året berör med sin vackra melodi. Likt många andra av hennes alster genomgår stycket en metamorfos, där både tempo och melodi ändras, innan man återvänder till öppningsmelodin i låtens slut.
En Ornette Coleman-låt blir en härlig öppning på andra set med flyhänt och fingerfärdigt spel. Kontrasten kunde inte vara större än till kvällens avslutande stycke. En låt av en japansk kompositör, vars namn eller titel tyvärr inte uppfattas. Men dess ljuva tema blir en perfekt slutton att ha med sig ringandes i huvudet ut i den kylslagna vårvinterkvällen. Efter sista låten ställer sig trion på rad och tackar publiken en och en när de lämnar konsthallen i. Naokos tack så mycket, på klingande svenska med japansk brytning, känns lika äkta som hennes musik är. Detta är jazz som berör.
Johan E. Skoglund
Naoko Sakata trio
Kulturens hus, konsthallen
Fredag kväll
Det finns artister som är så charmerande att man direkt blir förälskad och faller som en fura. Naoko Sakata tillhör verkligen denna skara. En chosefri, Göteborgsbaserad ung japanska som bjuder på pianotriojazz som både är nyskapande och fast rotad i jazzmyllan. Många berördes av den spontana glädje hon uttryckte när hon tog emot priset Jazzkatten för årets nykomling under Swedish Jazz Celebration i Luleå förra året. Den glädjen och kärleken till musiken lyser igenom även under fredagskvällens spelning i Kulturens hus. Flera låtar kommer från debutalbumet Kaleidoscope som gavs ut förra året, men det bjuds även på hörvärda smakprov från skiva nummer två som är under inspelning.
Hennes kongeniala kompositioner, såsom Kaleidoscope, Tambour och Butterfly in the circle, är både intrikata och melodiska på samma gång. Ihop med bassisten Anton Blomgren och trumslagaren Johan Birgenius bildar hon en lika läcker som välspelande trio där både laget och jaget står i fokus. Alla tre inblandade är lika skickliga lagspelare som solister. Både basist och trumslagare bidrar med varsin komposition, Digerhuvud och Victoria station, vilka också är underfundigt egna. If I could see you, skriven av Naoko efter Tsunamikatastrofen som drabbade Japan förra året berör med sin vackra melodi. Likt många andra av hennes alster genomgår stycket en metamorfos, där både tempo och melodi ändras, innan man återvänder till öppningsmelodin i låtens slut.
En Ornette Coleman-låt blir en härlig öppning på andra set med flyhänt och fingerfärdigt spel. Kontrasten kunde inte vara större än till kvällens avslutande stycke. En låt av en japansk kompositör, vars namn eller titel tyvärr inte uppfattas. Men dess ljuva tema blir en perfekt slutton att ha med sig ringandes i huvudet ut i den kylslagna vårvinterkvällen. Efter sista låten ställer sig trion på rad och tackar publiken en och en när de lämnar konsthallen i. Naokos tack så mycket, på klingande svenska med japansk brytning, känns lika äkta som hennes musik är. Detta är jazz som berör.
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)