onsdag 18 juli 2012

Bloggen minns Kitty Wells, John Lord & önskar en glad sommar!

Både Kitty Wells och John Lord har lämnat oss. 

Bloggen lyfter på hatten.

Bloggen vill samtidigt passa på att önska en glad sommar.

Jag är åter om några veckor efter en välbehövlig semester med nya friska tag.  Och många nya recensioner. 18 veckors halsfluss har gjort att skivhögarna där hemma tornar upp sig.




Johan E. Skoglund

måndag 2 juli 2012

Läs min recension av Elisabeth Melander i dagens NSD!


En fantastisk sommarkväll i hjärtats namn

Elisabeth Melander sång, Mike Hamilton saxofon och Christian Mjörndal elpiano

Överluleå kyrka

Lördag kväll

Vissa konserter är väldigt svårrecenserade. Lördagens konsert i Överluleå kyrka var definitivt en sådan. Elisabeth Melander, Mike Hamilton och Christian Mjörndal bjöd all på sådana extraordinära insatser att superlativen inte riktigt räcker till. Som recensent gäller det att kunna variera sig med de  adjektiv man strösslar sina texter med. Men här är det bara att fyra av det tunga artilleriet direkt.

Alla tre medverkande ger en rysningar i kroppen ifrån första tonen som håller i sig hela kvällen igenom. Elisabeth Melander har en välkomnande värme i sången som fyller upp hela kyrkan med hennes sagolika klangbotten i hennes naturliga röst. Inte sedan Alice Babs glansdagar har något likande hörts i en kyrka.

Mike Hamilton bjuder på själfullt saxofonspel av sällan hört slag. Han spelar med en sådan glöd och intensitet att det känns som att kyrkans väggar skall bågna och taket lyfta. Lyssna bara på hans solospel i Oh happy day och Amazing grace samt det inledande solot i Gershwins Summertime där han ihop med Elisabeths vokaliserande firar storartade triumfer.

Christer Mjörndal är en superskicklig ackompanjatör som bjuder på elektrifierande elpianospel som både är svängigt och lyhört i samspelet med sång och sax.

Materialvalet är varierat. Alltifrån Brenda Russels softrockklassiker från 80-talet Get here via Michael Ruffs känslosamma More than you’ll ever know till svenska visklassiker som Olle Adolphsons Det Gåtfulla folket och Toots Tihlemans och Hasseåtages Bedårande sommarvals. Alla i hudnära tolkningar.  Men kvällens största ögonblick är otvivelaktigt när Elisabeth känslosamt vittnar om sorgen över sin egen barnlöshet och framför Micke Litwolds och Peter Bertilssons oerhört vackra Tårar från himlen i ett framförande som inte lämnar någon oberörd.

Avslutar kvällen gör en vacker version av Louis Armstrongs eviga What a wonderfull world och som extranummer en tidlöst taktfast tolkning av When the saints go marching in där publiken får vara med. Ett fantastiskt avslut på en fantastisk sommarkväll. Konserten hade överskriften I hjärtats namn. Sällan har en titel varit mer passande. Detta var något som gick rakt ini hjärtat och stannar där för en lång tid framöver.

Johan E. Skoglund