måndag 29 februari 2016

Läs min text om militärövningen Vintersol i senaste Guiden Boden!


Vintersol - viktig övning för försvaret

Det är en klar dag första söndagen i februari när Guiden möter upp Mats Carlsson, informatör vid I 19, som tar med oss ut i terrängen runt Brännberg för ett besök på övningen Vintersol.

Förövning inför Cold Response

Vintersol har anordnats årligen under flera års tid och är i år en förövning till den stora övningen Cold Response som anordnas i Norge i början av mars då Sverige med 2000 av totalt 15000 medverkande är ett av de 15-tal länder som deltar.  I Vintersol medverkar totalt drygt 1000 personer. Övningsområdet är på och vid Bodens södra skjutfält, på försvarets egen mark, men också vid Brännberg där man med markägarnas tillstånd övar på deras marker.

Förutom soldater från Boden medverkar förband söderifrån. Man har delat upp sig i två stridande parter, röd och blå där den ena anfaller och den andra försvarar sig. Vårt första stopp ute i terrängen blir hos ena sidans stridsledningscentral, fem man som befinner sig i ett stridsfordon 90 av ledningsmodell.  En lucka öppnas där bak och vi får en pratstund med Jesper Kallin, ställföreträdande bataljonschef. Hans grupp har gått på sitt pass för två timmar sedan och kommer att befinna sig i fordonet det närmaste dygnet. De äter mat som värms kemiskt i en påse inne i fordonet där de även får vila om så behövs. Det enda som sker utanför fordonet är toalettbesök som man gör i naturen. Ett ledningsfordon har ingen kanon men som alla soldater är de beväpnade med automatkarbiner. Det som ständigt hörs är radiotrafiken som oavbrutet pågår på fyra olika nät. Centralen basar över två kompanier och flera fristående plutoner, totalt 300 -350 man.

Vidare mot Brännberg

Vi följer efter bataljonsövningsledare Per Carlsson som kör framför oss och åker genom Brännberg och stannar till vid den gamla sågen. Här finns trupper som inte är längst fram vid frontlinjen vilket gör att de har tid att prata med oss. Per Carlsson fäller upp en bärbar dator på motorhuven på sin bil och tar fram digitala kartor som i realtid visar hur de olika förbanden rör sig. Markstridsskolan med sin stridsträningsanläggning övervakar alla fordon med sändare och all radiotrafik spelas in så att när övningen avslutats kan man ha utvärdering för att se hur det hela avlöpt gentemot satta mål. Vad fungerade bra och vad kan bli ännu bättre?

Efter kartgenomgången tar vi sikte på en stridsvagn där en lucka i taket öppnas. Ut tittar vagnchefen Richard Zakrisson. Han är inte heltidsanställd av försvaret utan rycker in då och då vid sidan av sitt civila jobb. Han förklarar hur de bott i tält under natten som de själva fått resa och ta ner. Sedan fraktar packgruppen utrustningen vidare till nästa sovplats.

I ett annat stridsfordon finns driftstödsgruppen. De hjälper till om andra fordon råkar ut för problem. Ställföreträdande plutonchef Evelina Bertilsson och systemtekniker William Dahlström kommer ut för en pratstund och fototillfälle. – Vi är en sammansvetsad grupp på sju personer inne i vagnen intygar de båda. Bara vi får i oss mat så går det bra säger de och skrattar. De gillar verkligen att öva och ser fram emot både denna övning och Norgeresan i slutet av februari. Sedan går färden vidare ut i terrängen där vår fotograf får möjlighet att fotografera de två sidorna som strider mot varandra.

Övningsledaren vill sätta Boden på kartan

Några timmar senare så slår vi oss ned inne på Artilleriregementet för en pratstund med I 19:s regementschef Mikael Frisell som är övningsledare under Vintersol. Han är nyss hemkommen från Enköping där han följt en annan övning under lördagen där personal ur två av I 19:s hemvärnsbataljoner deltagit. Det är oerhört viktig för Frisell att själv vara med ute på övningen.
– Det är viktigt att jag som övningsledare följer övningen och deltagande förband, de behöver också bli uppmärksammade i sin verksamhet.

Efter vårt möte bär det av för honom ut i övningsterängen. Mikael Frisell är även övningsledare för alla svenska förband under Cold Response. En finsk officer som ska delta i Cold Response i Norge kommer på besök till Vintersol och Frisell hoppas kunna locka hit finska förband på övningar i framtiden.

Övningen är viktig för att vässa Försvarsmaktens vinterförmåga och kunna samträna de svenska förbanden inför Cold Response. Det som framhålls i senaste försvarsbeslutet är bland annat vikten av att öva väpnad strid mot kvalificerade motståndare. De förband som kommer söderifrån hit är mycket imponerade av Boden och Bodens garnison. Något som gläder övningsledaren som vill sätta Boden på kartan och stärka varumärkena Boden, Bodens garnison, Norrbottens regemente och Artilleriregementet. 2017 hoppas man på ett ännu större deltagande i övning Vintersol. Då är övningen även slutövning för de soldater som genomfört sin militära grundutbildning och krigsförbandsövning för en av de mekaniserade bataljonerna vid I 19.

När avslutningsvis Mikael Frisell får berätta ett eget övningsminne i vintermiljö så får det bli från övningen Snöstorm i Norrbotten 2001 då värmen i stabshytterna slutade fungera i – 35 grader och man fick stå i sovsäckar. 
Johan E. Skoglund

Läs min recension av Euforsikt i dagens NSD!

Når inte upp till det ouppnåeliga

Enligt ordboken betyder euforisk alldeles upprymd av glädje, överlycklig. Så det är med högt ställda förväntningar man anträder konsertsalen för att lyssna på något som i förhandsreklamen beskrivs som ”en unik konsert” ... ” tänjer på traditionella gränser för körsång och bjuder på något alldeles extra” och ”en fantastisk och välklingande, musikalisk resa. En galakväll det kommer att pratas om länge.”
Inledande Ouvertyren till Gioacchino Rossinis opera Wilhelm Tell är pigg och fräsch. Sedan följer fyra välkända operakörer ur fyra lika välkända operor.

Kvällens dirigent Anders Lundström leder med varm och van varsam hand Luleå Symfoniorkester och kören Northern Light genom kvällens program.

Konferenciern Morgan Stenberg, även vice ordförande i medarrangerande Norrbottens Körsångarförbund bjuder på ett mellansnack som tyvärr är för banalt. Precis som texten till sångerna texttolkas Morgans tal vilket gör att alla kan hänga med. Även om textskärmen känns i vägen ibland. Mest parodiskt blir det när textremsan påstår att konferencieren säger att de varit en fantastisk kväll – något han inte alls säger.

Bäst är Fångarnas kör ur Giuseppe Verdis Nabucco. Slutraderna "Snart skall Israel åter leva i frid. Ja i frihet och frid" är mer aktuella än någonsin. Vad passar bättre att följa den med än Hallelujakören ur George Friedrich Händels oratorium Messias om den återuppståndne Jesus?

Efter pausen blir det så ett besök i musikalernas och filmens värld. Den symfoniska sviten ur Sagan om ringen med Howards Shores musik är vacker. Men när kören kommer in så framför man stycken ur musikaler som egentligen är för soloröster vilket känns märkligt. Och i Du måste finnas ur Benny Anderssons och Björn Ulvaeus Kristina från Duvemåla har man av någon utgrundlig anledning tagit bort den bärande inledningen om Guds fördrivelse.

Det är aldrig fel att bryta mot Jantelagen och våga skryta om sig själv, men detta är tyvärr en kväll som inte håller vad den lovar. Ingen skugga skall falla över de duktiga körsångare och musiker som övat i över ett år för detta projekt. De levererar sitt yppersta efter bästa förmåga. Nej, då ligger felet snarare hos den ansvarige för att i förväg haussa det hela till en ouppnåelig nivå.

Bloggen minns Josefin Nilsson

En duktig sångerska som jag recenserat två gånger har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 26 februari 2016

Höjt pris ett snäpp

Dagens reaskivor kostar jag lyssnar på kostar 29 kronor. Alltså ett snäpp dyrare än gårdagens. Men fynd och spännande nya upptäckter är de likafullt. Inte viste jag till exempel att man i Berg i Jämtland har satt ihop en sommarensemble som spelar klassiks musik av bästa snitt.

Johan E. Skoglund

torsdag 25 februari 2016

Idag lyssnar jag på

min favorityp av skivor. Fynd för  mellan 5 och 9 kronor. Rea är aldrig fel.

Johan E. Skoglund

måndag 22 februari 2016

Fick idag klart med...

...två nya skrivjobb - kul.!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Henning Kraggerud och Norrbottens Kammarorekster i lördagens NSD!

Härlige violinisten Henning Kraggerud

Henning Kraggerud har på senare år framstått som en allt mer klart lyssnade stjärna på den nordiska klassiska musikhimlen. Bidragande är hans mångsidighet. Förutom hans spelskicklighet som violinist är han även skicklig arrangör, kompositör och dirigent. Och en god ambassadör för nordisk musik, vilket tydligt hörs i kvällens repertoarval.

Kraggerud Inleder med landsmannen Edvard Grieg. Hans två nordiska melodier op. 63 är stark nationalromantik när den är som njutbarast. Den inledande långa satsen I folktonsstil och efterföljande ko-lockrop är något av det vackraste Grieg skrivit. Avslutande Bondedansen är ystert befriande. Med ett framförande som detta kunde kvällen knappast börja bättre.

Lika vackert skrivet och framfört är Adagiot ur likaledes norske Christian Sindings svit för violin och orkester op. 10 i gammal stil. Här visar Kraggerud vilken superb solist han är med sitt drömlika violinspel.

Sedan är det dags för Henning Kraggerud att även visa upp sig som kompositör i Sviten från Equinox. Fem härliga postludier som tar oss jorden runt. Lika välspelat som välskrivet med kompositören själv som solist.

Efter paus bär det så av till Ungern och Zoltán Kodálys trevligt framförda Intermezzo for String Trio. Kraggeruds svärmor Ewa Serafin har komponerat kvällens uruppförande. Modern musik när som bäst.

Kurt Atterberg är en svensk tonsättare från förra seklets början och mitt som förtjänar att framföras mer. När Henning Kraggerud och Kim Hellgren spelar solistpartierna i hans Svit nummer 3 för violin, viola och stråkorkester op. 19 så hör man tydligt varför. Åter till Ungern för Sándor Veress fyra aptitretande transsylvanska danser. Ett extra plus för de roliga anekdoter kvällens maestro bjuder på mellan verken.

Sätt en fiol i händerna på härligt händige Henning Kraggerud och vi har en toppenkväll. Varken mer eller mindre.

torsdag 18 februari 2016

Senaste BBC Music kom idag

Mars- numret har georgiska pianisten Khatia Buniatshvili på omslaget med ett dekolletage som får mig att reagera. Jag har ställt  frågan förut här på bloggen men den tål att återupprepas. Varför måste sexiga bilder sälja klassisk musik? Detta känns så tröttsamt och förlegat. Bilderna inne i tidningen är däremot inte alls lika utmanande.

Johan E. Skoglund

tisdag 16 februari 2016

onsdag 10 februari 2016

Recnesion Eggert Symfonier

https://youtu.be/O0kEuTbMWxM

Då denna video spelades in 2015 är det 2015 som avses när jag talar om årets bästa skivor.

Recensioner av;

EGGERT, Johan.Nicholas.: Symphonies Nos. 1 and 3 / Svant Sture och Märta Lejonhufvud (Gävle Symphony, Korsten)
EGGERT, Johan.Nicholas.: Symphonies Nos. 2 and 4 (Gävle Symphony, Korsten)

Johan E. Skoglund

måndag 8 februari 2016

Läs min recension av Arctric Light i lördagens NSD!

Magiskt när två visionärer möts i igloon

Både kören Arctic Light och Ice Music är visionsdrivna projekt. Det krävs starka visionärer som Arctic Lights ledare Susanna Lindmark och Ice Musics Tim Linhart för att projektet skall materialisera sig. Så när två visionärer slår sig ihop kan inte slutresultatet bli annat än magiskt.
Det spelar ingen roll om Arctic Light sjunger folkvisor från Finland, Indien, Syrien/Irak, Lalehs Goliat eller Härlig är jorden. Deras klara rena stämmor är som gjorda för iskonserthallens unika och underbara akustik. De interagerar fint med de två slagverkarna Johan Englund och Sigurd Löf, cellisten Matias Sandlund och gitarristen Staffan Söderlund. Alla är de med på noterna till max när de får ackompanjera kören på sina intrikata isinstrument.

Susanna Lindmark håller monologer på engelska mellan vissa av låtarna och även om de ibland tenderar att sväva ut lite väl mycket så kan man som åhörare ändå inte annat än imponeras av hur hon vill gjuta mod i dessa unga kvinnor som är på väg ut i en värld som är allt annat än enkel.
Susanna är även en driven dirigent som med de rörelser hon får kören att utföra lägger till en extra spännande dimension som gör upplevelsen i igloon till ett allkonstverk av allra bästa sort.
Körsången har debuterat i Ice Music. En debut som definitivt ger mersmak. Vi får hoppas att andra körer följer efter Arctic Light.

Johan E. Skoglund

fredag 5 februari 2016

Idag lyssnar jag på

Gerard Presencers nya album Groove Travels, den bästa storbandsjazzskivan på länge. Trumpetaren spelar ihop med danska radions storband.

Mums!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Maurice White

En stor sångare har lämnat oss. Blir till att plocka fram den stora Earth Wind and Fire boxen.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

tisdag 2 februari 2016

Fick igår klart

med ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Nisse Landgrens trevliga hyllning till Leonard Bernstein som damp ned på hallmattan igår från Tyskland. Gillar man hans spröda softa röst- vilket jag gör - är plattan Som other time A Tribute to Leonard Bernstein en hit. Gör man det inte är den en tråkig gäspning. Han spelar som vanligt finfin trombon. Janis Siegel, från Manhattan Transfer, bidrar med sin sköna stämma på flera spår. Jan Lundgren spelar fint piano och leder en tajt trio ihop Med Dieter Ilg på bas och trumslagaren Wolfgang Haffner.

Vince Mendoza har arrangerat och dirigerar blås, slagverk och harpa från Bochumer Symphoniker på flera spår. En perfekt godnattvaggare där sävligheten är storheten.

Johan E. Skoglund

måndag 1 februari 2016

Läs två recernsioner av mig i dagens NSD!

Aldanas fräcka spel på saxofon

Melissa Aldana & Crash Trio
Kulturens hus
31 januari

Att den chilenska jazzsaxofonisten Melissa Aldana vann 2013 års Thelonius Monk internationella saxofontävling är föga förvånande när man hör henne spela live, in action. Hon har en egen stil full av fräschör utan att för den skull ge avkall på den klassiska tidlösa jazz-idiomen.
Hennes Crash Trio som förutom Melissa själv på tenorsax består av basisten Pablo Menares och trumslagaren Allan Mednard är en skickligt samspelt skara musiker som kan varandra utan och innan.
Den sex låtar långa spelningen är 75 härliga jazzminuter utan en enda tråkig sekund. Melissas egna kompositioner är alla aptitretande läckerbitar som får pulsen och rytmen i blodet hos publiken att kraftfullt stegra sig av yster glädje.
Även Pablo Menares får visa med ett nummer vilken duktig kompositör även han är. Alla tre medverkande är skickliga utövare av sina respektive instrument och även om Melissas fräcka saxofonspel står i centrum får både trummis och basist flera tillfällen att glänsa med välspelande solon.
Avslutande Sonny, en hyllning till idolen Sonny Rollins är en fartfylld sak där Rollins egna kompositioner som St. Thomas fint vävs in i Aldanas egen tongångar. Och tolkningen av standarden I’ll be seeing you bjuder på känslofyllt balladspel när det är som bäst. Melissa Aldana och Crash Trio bjöd på en kväll som sent skall glömmas.

Hyllning med sylvassa solister

MUSIK
From Me to You
Arrangör, dirigent: Tom Trapp
Solister: Mats Öberg, Napoleon Murphy Brock, Josie James, Byron Miller och Zad McGough
Medlemmar från Norrlandsoperans Symfoniorkester
Norrbotten Big Band, med Morgan Ågren och Max Schultz
Kulturens hus, stora salen
Lördag den 30 januari

Kvällens drivne dirigent och tillika utsökte arrangör Tom Trapp har skapat superläckra kostymer åt George Dukes välklingande musik. De sitter som en smäck från början till slut.
Sällan har Norrlandsoperans symfoniorkester och Norrbotten big band låtit så här entusiastiska. Snacka om synergieffekter. Till detta bidrar kvällens alla sylvassa solister.
Mats Öberg på flygel och keyboard visar ännu en gång vilken urskicklig musiker han är. Hans solospel är precis så intrikat och egensinnigt som hos George Duke själv. Det krävs en stor musiker för att ersätta en annan storhet.
Mats ständige följeslagare Morgan Ågren bakom trummorna är också han en fröjd att följa konserten igenom. Och Max Schultz är lika flyhänt på sin gitarr oavsett om den är elektrisk eller akustisk.
Som grädde på moset har vi kvällens amerikanska gäster, vokala trion Napoleon Murphy Brock, Josie James och Zad McGough samt elbassisten Byron Miller. Både Brock, James och Miller har spelat ihop med George Duke vilket både hörs och märks.
Detta är en kärleksfull hyllning till en alltför tidigt bortgången nära vän och spelkamrat. Enda missräkningarna är att sången tyvärr är för lågt mixad och dränks i de kraftfulla musikbakgrunderna samt att programbladen tagit slut.
Musikaliskt rör sig kvällen genom allt ifrån en Star Wars-inspirerad fanfar via renodlad storbandsjazz till drömskt filmiska tongångar, folkmusik och popsånger.
Avslutande Dukey treats blir till en funkig psykedelisk workout som får lokalen att koka. Samma sak innan paus då Napoleon Murphy Brook spelar ett svinhäftigt flöjtsolo i Frank Zappas mäktiga Inca Roads.
Det gamla talesättet ju fler kockar desto sämre soppa fick sig en rejäl törn denna kväll då vi bjöds på en angenäm anrättning där det var lika trångt som varmt på den stora scenen.
Johan E. Skoglund

Läs om vardagsekonomi i Guiden Boden!

I senaste numret är jag ansvarig för frågorna till bankerna. Finns inte på nätet men läs gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund