Johan E. Skoglund
torsdag 21 juni 2012
onsdag 20 juni 2012
Läs min recension av Peter Jablonski i dagens NSD
Peters perfekta pianovårspendang
Som ett slags perfekt pendang på konsertserien pianovår i Boden gästade igår Peter Jablonski återigen Björksalen. Och när man hör honom spela förstår man varför Bodensarna tagit honom till sitt hjärta. Spelskickliga pianister finns det gott om, dem går det tretton på dussinet. Men Petr är inte bara spelskicklig. Han ar en charm och karisma som får hans åhörare att smälta likt en smörklick i en het stekpanna.
Kvällens program var lika varierat som det var välspelat. De tre inledande masurkorna av Fredric Chopin tar os med till en slottsträdgård förr i tiden. I all fall känns det så när man lyssnar på musiken. Man kan höra knastret när man går längs grusgången, fåglarna sjunger, blommorna doftar och ljudet av vattnet som rinner i fontänen. August Strindberg denna jubilar i år, blev så fascinerad av de spöklika temana han tycket sig kunna höra i Ludvig van Beethovens pianosonat i d-moll op 31 nr. 2. Att han uppkallade en pjäs efter det. Noterbart är att de är bara i Sverige den kallas för spöksonaten. Oavsett om Strindberg hade rätt eller fel när han påstod sig höra anderöster i stycket så bjuder i alla fall Peter på ett andäktigt vackert framförande. De tre satserna exekuteras ytterst detaljrikt.
Efter pausen bjuds det på idel tongångar från USA. Först ut är tre jazziga preludier signerade George Gershwin vars ystra lekfullhet går inte att ta miste på. Avslutar programmet gör Samuel Barbers monumentala pianosonat från 1950. De fyra satserna har verkligen en egensinnig klangvärld som Peter låter oss kliva in i. Precis som med Beethovensonaten berättar kvällen solist förtjänstfullt om verket innan det fantastiska framförandet av de fyra satserna.
En bagatell av Beethoven blir till ett fint extranummer på en kväll som var allt annat än bagatellartad.
Johan E. Skoglund
Som ett slags perfekt pendang på konsertserien pianovår i Boden gästade igår Peter Jablonski återigen Björksalen. Och när man hör honom spela förstår man varför Bodensarna tagit honom till sitt hjärta. Spelskickliga pianister finns det gott om, dem går det tretton på dussinet. Men Petr är inte bara spelskicklig. Han ar en charm och karisma som får hans åhörare att smälta likt en smörklick i en het stekpanna.
Kvällens program var lika varierat som det var välspelat. De tre inledande masurkorna av Fredric Chopin tar os med till en slottsträdgård förr i tiden. I all fall känns det så när man lyssnar på musiken. Man kan höra knastret när man går längs grusgången, fåglarna sjunger, blommorna doftar och ljudet av vattnet som rinner i fontänen. August Strindberg denna jubilar i år, blev så fascinerad av de spöklika temana han tycket sig kunna höra i Ludvig van Beethovens pianosonat i d-moll op 31 nr. 2. Att han uppkallade en pjäs efter det. Noterbart är att de är bara i Sverige den kallas för spöksonaten. Oavsett om Strindberg hade rätt eller fel när han påstod sig höra anderöster i stycket så bjuder i alla fall Peter på ett andäktigt vackert framförande. De tre satserna exekuteras ytterst detaljrikt.
Efter pausen bjuds det på idel tongångar från USA. Först ut är tre jazziga preludier signerade George Gershwin vars ystra lekfullhet går inte att ta miste på. Avslutar programmet gör Samuel Barbers monumentala pianosonat från 1950. De fyra satserna har verkligen en egensinnig klangvärld som Peter låter oss kliva in i. Precis som med Beethovensonaten berättar kvällen solist förtjänstfullt om verket innan det fantastiska framförandet av de fyra satserna.
En bagatell av Beethoven blir till ett fint extranummer på en kväll som var allt annat än bagatellartad.
Johan E. Skoglund
tisdag 19 juni 2012
Bloggen minns Rune Gustafsson
En riktig jazzlegend och gitarrfavorit har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Läs två texter om Festspelen i Piteå av mig i NSD
måndag 11 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Läs min intervju med Kjell Sandberg i senaste Kyrkfönstret
Har börjat skriva för Kyrkfönstret. Läs gärna min intervju med Kjell Sandberg i senaste numret.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)