Två musikfavoriter har lämant oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
torsdag 28 februari 2019
fredag 22 februari 2019
torsdag 21 februari 2019
John Field
Idag lyssnar jag på Naxos nya box med John Fields vackra pianomusik. Återkommer med recension när jag lyssnat igenom hela boxen.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
onsdag 20 februari 2019
Lunchkonsert i Överluleå Kyrka
I dag var jag på årets andra lunchkonsert i Överluleå Kyrka. Musik vid flygeln stod på programmet. Först spelade Lena Stenlund ett stycke av Franz Schubert som i år firar 222-årsjubileum. Sedan bjöds det på musik av Claude Debussy. Andreas Printz bjöd på ett stycke inspirerat av katedralen i legenden om staden YS samt den oerhört vackra Flickan med linhåret. Kjell Sandberg som ju är jazzintresserad hyllade sedan den nyligen bortgångne Michel Legrand med ett fint medley på tre av hans sånger. Den sista, titelmelodin från filmen Paraplyerna i Cherbourg har ju faktiskt en Norrbottenskoppling då Luleås egen schlagerkung Gunnar Wiklund sjöng in den på svenska, När du längtar.
Sedan blev det ännu mera Franz Schubert. Sällan har väl uttrycket Knö dej in från Jubel i busken varit mer passande. Ett fyrhändigt stycke där Lena och Kjell delade på ena stämman. Således sexhändigt vid pianot.
En trevlig halvtimme, meditativ på allra bästa sort. Jag ser redan fram emot den tjugonde mars då vårterminens sista konsert går av stapeln – Kjell Lindström bjuder på fransk orgelmusik.
Johan E. Skoglund
Sedan blev det ännu mera Franz Schubert. Sällan har väl uttrycket Knö dej in från Jubel i busken varit mer passande. Ett fyrhändigt stycke där Lena och Kjell delade på ena stämman. Således sexhändigt vid pianot.
En trevlig halvtimme, meditativ på allra bästa sort. Jag ser redan fram emot den tjugonde mars då vårterminens sista konsert går av stapeln – Kjell Lindström bjuder på fransk orgelmusik.
Johan E. Skoglund
Recension Glazunov kompletta symfonier och konserter
För den som vill dyka ned i den ryske kompositören Alexander Glazunovs (1865 – 1936) kompletta symfonier och konserter finns nu ett utmärkt tillfälle. De inspelningar José Serebrier gjorde mellan 2004 till 2010 finns nu samlade i en prisvärd 8-cdbox (Warner Calssics), jag betalade 219 kronor exklusive frakt. Han dirigerar Royal Scotisch National Orchestra i Glaxunovs 8 fullbordade symfonier och de tio minuter som finns bevarade av den nionde ofullbordade orkestrerad av Gavrill Yudin. Förutom dessa ingår även den symfoniska dikten La Mer, Introduktion och Dans från skådespelsmusiken till Oscar Wildes Salome samt en svit från baletten Raymonda och baletten Årtiderna. Detta upptar boxens sex första skivor.
Russian National Orchestra ackompanjerar solisterna på de två sista skivorna. Det rör sig om hans violinkonsert och ett kortare stycke för violin och orkester, hans cellokonsert och ett kortare stycke för cello och orkester, hans två pianokonserter, hans konsert för altsaxofon och stråkorkester samt ett kortare stycke för valthorn och orkester.
Skivorna kommer i pappfickor i en pappbox med ett häfte med en essä av José Serbrier själv om Glazunov och hans symfonier. Skivornas innehåll skiljer sig åt från när de släpptes en och en. Här kommer symfonierna i nummerordning och konserterna är salade så att de för samma instrument kommer i en följd.
Det finns ingen biografisk information om de enskilda symfonierna, baletterna eller konserterna. Heller inge info om dirigent, solister eller orkestrar. Jag antar att den som vill få tag på denna information måste köpa de enskilda skivorna, vilket känns tråkigt men är en acceptabel brist.
För det handlar ju trotts allt i första hand om musiken. Över åtta timer musik som är lika välskriven som den är välspelad. Här finns inte en enda tråkig sekund. Detta är rysk klassisk musik när den är som bäst. Spelglädjen och kärleken till Glazunovs musik hos både dirigent, orkestrar och solister går inte att ta miste på. Det är en fröjd att få plöja ned sig i dessa skivor och dyka in i Glazunovs underbara tonvärld. För den som gillar klassisk musik är detta essentiell lyssning,
Johan E. Skoglund
Russian National Orchestra ackompanjerar solisterna på de två sista skivorna. Det rör sig om hans violinkonsert och ett kortare stycke för violin och orkester, hans cellokonsert och ett kortare stycke för cello och orkester, hans två pianokonserter, hans konsert för altsaxofon och stråkorkester samt ett kortare stycke för valthorn och orkester.
Skivorna kommer i pappfickor i en pappbox med ett häfte med en essä av José Serbrier själv om Glazunov och hans symfonier. Skivornas innehåll skiljer sig åt från när de släpptes en och en. Här kommer symfonierna i nummerordning och konserterna är salade så att de för samma instrument kommer i en följd.
Det finns ingen biografisk information om de enskilda symfonierna, baletterna eller konserterna. Heller inge info om dirigent, solister eller orkestrar. Jag antar att den som vill få tag på denna information måste köpa de enskilda skivorna, vilket känns tråkigt men är en acceptabel brist.
För det handlar ju trotts allt i första hand om musiken. Över åtta timer musik som är lika välskriven som den är välspelad. Här finns inte en enda tråkig sekund. Detta är rysk klassisk musik när den är som bäst. Spelglädjen och kärleken till Glazunovs musik hos både dirigent, orkestrar och solister går inte att ta miste på. Det är en fröjd att få plöja ned sig i dessa skivor och dyka in i Glazunovs underbara tonvärld. För den som gillar klassisk musik är detta essentiell lyssning,
Johan E. Skoglund
måndag 18 februari 2019
Läs min recension av Bodens Oreksterförening i dagens NSD!
Genomtrevlig midvinterkonsert
Midvinterkonsert med Bodens orkesterförening
Bodens Symfoniorkester
Orkesterföreningens kör
Dirigent: Markus Jonsson
Solister: Carina Stenberg & Katarina Giotas
Björksalen, Boden
Lördag 16 februari kl 16:00
Vissa arrangemang är så genomtrevliga att det är svårt att hitta något att anmärka på i dem. De återkommande konserterna i Björksalen med symfoniorkester, kör och solister är ett lysande exempel på detta. Inleder gör en pigg operettouvertyr, Jacques Offenbachs Orpheus i underjorden. Det bjuds på can can så det står härliga till. Med utsökt solistspel men utan bensprattel.
De två sopranerna Carina Stenberg & Katarina Giotas skäms verkligen inte för sig. Rösterna passar fint ihop i två duetter. På egen hand får de strålande visa upp sig i välkända ariapärlor.
Efter paus kommer så kvällens utropstecken. Fagottisten Gunnar Ullbergs uruppförande Moarhmma är ett mäktigt orkesterstycke inspirerat av fjällvärlden. Vore jag musikläggare på någon av alla de dramaproduktioner som spelas in i länet skulle jag direkt använda musiken. Detta är Hollywood-klass. Lika mäktiga är de elva satserna ur Carl Orffs Carmina Burana. Här ger kör och orkester verkligen allt och Carina Stenberg göra några ljuvliga inhopp mot slutet. Kvällens maestro Markus Jonsson lyckas på bästa sätt krama ut det mesta av kvällens medverkande.
För några år sedan nominerades orkesterföreningen primus motor Åke Sundberg till NSD:s kulturpris. Det är lätt att förstå varför. Bodensarna har verkligen tagit dessa konserter till sina hjärtan. All heder åt de inblandade som låter publiken kunna fortsätta göra detta. Och 85-åringen som välförtjänt gratulerades på scenen av kommunpolitiker och Sveriges Orkester förbund verkar inte lida av några ålderskrämpor. Detta är en pigg och vital jubilar.
Midvinterkonsert med Bodens orkesterförening
Bodens Symfoniorkester
Orkesterföreningens kör
Dirigent: Markus Jonsson
Solister: Carina Stenberg & Katarina Giotas
Björksalen, Boden
Lördag 16 februari kl 16:00
Vissa arrangemang är så genomtrevliga att det är svårt att hitta något att anmärka på i dem. De återkommande konserterna i Björksalen med symfoniorkester, kör och solister är ett lysande exempel på detta. Inleder gör en pigg operettouvertyr, Jacques Offenbachs Orpheus i underjorden. Det bjuds på can can så det står härliga till. Med utsökt solistspel men utan bensprattel.
De två sopranerna Carina Stenberg & Katarina Giotas skäms verkligen inte för sig. Rösterna passar fint ihop i två duetter. På egen hand får de strålande visa upp sig i välkända ariapärlor.
Efter paus kommer så kvällens utropstecken. Fagottisten Gunnar Ullbergs uruppförande Moarhmma är ett mäktigt orkesterstycke inspirerat av fjällvärlden. Vore jag musikläggare på någon av alla de dramaproduktioner som spelas in i länet skulle jag direkt använda musiken. Detta är Hollywood-klass. Lika mäktiga är de elva satserna ur Carl Orffs Carmina Burana. Här ger kör och orkester verkligen allt och Carina Stenberg göra några ljuvliga inhopp mot slutet. Kvällens maestro Markus Jonsson lyckas på bästa sätt krama ut det mesta av kvällens medverkande.
För några år sedan nominerades orkesterföreningen primus motor Åke Sundberg till NSD:s kulturpris. Det är lätt att förstå varför. Bodensarna har verkligen tagit dessa konserter till sina hjärtan. All heder åt de inblandade som låter publiken kunna fortsätta göra detta. Och 85-åringen som välförtjänt gratulerades på scenen av kommunpolitiker och Sveriges Orkester förbund verkar inte lida av några ålderskrämpor. Detta är en pigg och vital jubilar.
Johan E. Skoglund
fredag 15 februari 2019
Köpa svenskt
Idag beställde jag motvilligt en skiva från Storbirtanien. Inte så att jag inte vill ha skivan. Den har jag väntat på länge men hade hellre köpt den från en svensk nätbutik. Mern där har den varit på väg in sedan den släpptes 28 december förra året. Nu fick det bli ett utlandsköp i stället.
Skivan kostade i Sverige 219 kronor utan frakt. Från Storbritanien gick det på 207 kronor inklusive frakt. Och den fanns som sagt i lager.
Ända sedan jag läste om Mickie Most i häftet till en samlings-cd med Harpo för 22 år sedan har jag varit intresserad av honom. Så när nu ACE records släpper en samlingskiva decicerad till honom i sn producentserie var jag inte sen att slå till.
Johan E. Skoglund
Skivan kostade i Sverige 219 kronor utan frakt. Från Storbritanien gick det på 207 kronor inklusive frakt. Och den fanns som sagt i lager.
Ända sedan jag läste om Mickie Most i häftet till en samlings-cd med Harpo för 22 år sedan har jag varit intresserad av honom. Så när nu ACE records släpper en samlingskiva decicerad till honom i sn producentserie var jag inte sen att slå till.
Johan E. Skoglund
torsdag 14 februari 2019
Allexander Glazunov & John Field
CD-boxar med Allexander Glazunov & John Field har kommit i veckan. Båda är samlingar av tidigare utgivna enkel-cds nu till bra priser.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
onsdag 13 februari 2019
tisdag 12 februari 2019
Nytt skrivjobb!
Ett nytt skrivjobb fick jag klart med idag.
Alltid lika kul när de trillar in.
Johan E. Skoglund
Alltid lika kul när de trillar in.
Johan E. Skoglund
måndag 11 februari 2019
Ludwig Göransson
Så kul att vi fått en svensk grammy för bästa filmmusik. Nu håller vi tummarna inför Oscars-galan.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs min recension av Sven-Bertil Taube & Peter Nordahl i dagens NSD!
Taubes skuta kommer lastad med visfavoriter
Så länge skutan kan gå
Sven-Bertil Taube och Peter Nordahl
Kulturens hus
Fredag 8 februari
När Sven-Bertil Taube senast gästade kulturens hus hösten 2016 var det med två framgångsrika Homage-album i bagaget. Båda producerade och arrangerade av mångsidige pianisten Peter Nordahl. Sedan dess har två volymer av Så länge skutan kan gå-album blivit ytterligare resultat av duons fruktbara samarbete. Där tolkar Sven-Bertil pappa Everts visor I Peters arrangemang för full symfoniorkester. Scenversionen som först gets på Dramaten är, för att låna titeln på Berndt Egerbladhs tv-klassiker, Två och en flygel. Även om vissa förinspelade intron med full orkester förekommer. Den 84-årig legendaren och hans 32 år yngre ackompanjatör har under dessa år blivit till en lika skicklig som samspelt duo.
De anekdoter som Sven-Bertil berättar om faderns visor gör att autenciteten i kvällens framförande. Likaså den digitala skärm som visar upp Evert Taubes fina teckningar bakom artisterna. Kvällens låtlista är som en gottpåse fylld med favoriter. Så länge skutan kan gå, Dans på Sunnanö, Briggen Bluebird av Hull, Änglamark, Brevet från lillan, Damen i Svart, Fragancia, Stockholmsmelodi, Fritiof Andersons paradmarsch, Sjösalavår, Nudistpolska, Nocturne och Så skimrande var aldrig havet – aldrig låter dessa Taube-klassiker så bra som i dessa versioner. Sven-Bertil har en till formen fenomenalt fulländad frasering som på bästa sätt uppbackas av Peter Nordahls angenäma arrangemang fulla av liv och små egenheter.
Avslutar gör recitationen Diktaren och tiden. Everts tolkningar av Shakespeares sonetter är fullkomligt fabulösa i händerna på kvällens dynamiska duo. Detta är en fulländad konsert och kulturupplevelse som sent skall glömmas. Större än så här kan knappast tonkonst bli. När Peter Nordahl efter konserten säljer skivor får han frågan om han och Sven-Bertil Taube har några nya planer på gång. Svaret blir att inget är bestämt men att Nordahl gärna vill jobba mer med Taube. Vi får hålla tummarna att de fortsätter ösa ur det ymnighetshorn de lyft på locket till.
Kvällens titel kunde inte vara mer passande Detta är en skuta som kan gå länge än. Sven-Bertil Taube och Peter Nordahl bjuder på ett skepp som kommer lastat med en visskatt. Det är bara att tacka och ta emot.
Johan E. Skoglund
Så länge skutan kan gå
Sven-Bertil Taube och Peter Nordahl
Kulturens hus
Fredag 8 februari
När Sven-Bertil Taube senast gästade kulturens hus hösten 2016 var det med två framgångsrika Homage-album i bagaget. Båda producerade och arrangerade av mångsidige pianisten Peter Nordahl. Sedan dess har två volymer av Så länge skutan kan gå-album blivit ytterligare resultat av duons fruktbara samarbete. Där tolkar Sven-Bertil pappa Everts visor I Peters arrangemang för full symfoniorkester. Scenversionen som först gets på Dramaten är, för att låna titeln på Berndt Egerbladhs tv-klassiker, Två och en flygel. Även om vissa förinspelade intron med full orkester förekommer. Den 84-årig legendaren och hans 32 år yngre ackompanjatör har under dessa år blivit till en lika skicklig som samspelt duo.
De anekdoter som Sven-Bertil berättar om faderns visor gör att autenciteten i kvällens framförande. Likaså den digitala skärm som visar upp Evert Taubes fina teckningar bakom artisterna. Kvällens låtlista är som en gottpåse fylld med favoriter. Så länge skutan kan gå, Dans på Sunnanö, Briggen Bluebird av Hull, Änglamark, Brevet från lillan, Damen i Svart, Fragancia, Stockholmsmelodi, Fritiof Andersons paradmarsch, Sjösalavår, Nudistpolska, Nocturne och Så skimrande var aldrig havet – aldrig låter dessa Taube-klassiker så bra som i dessa versioner. Sven-Bertil har en till formen fenomenalt fulländad frasering som på bästa sätt uppbackas av Peter Nordahls angenäma arrangemang fulla av liv och små egenheter.
Avslutar gör recitationen Diktaren och tiden. Everts tolkningar av Shakespeares sonetter är fullkomligt fabulösa i händerna på kvällens dynamiska duo. Detta är en fulländad konsert och kulturupplevelse som sent skall glömmas. Större än så här kan knappast tonkonst bli. När Peter Nordahl efter konserten säljer skivor får han frågan om han och Sven-Bertil Taube har några nya planer på gång. Svaret blir att inget är bestämt men att Nordahl gärna vill jobba mer med Taube. Vi får hålla tummarna att de fortsätter ösa ur det ymnighetshorn de lyft på locket till.
Kvällens titel kunde inte vara mer passande Detta är en skuta som kan gå länge än. Sven-Bertil Taube och Peter Nordahl bjuder på ett skepp som kommer lastat med en visskatt. Det är bara att tacka och ta emot.
Johan E. Skoglund
fredag 8 februari 2019
Bloggen minns fallna hjältar!
Filmhistorikern Nick Redman, folkmusikexperten Izzy Young och skådespelaren Albert Finney-alla har de lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
onsdag 6 februari 2019
Apollo 13
Deluxe-utgåvan av Apollo 13s filmmusik av James Horner kom med posten idag. Den hade lyckats slinka igenom Postnords tullnät så jag slapp betala importavgift för den.
Detta är filmmusik när den är som bäst, vackrast och mest episk.
Johan E. Skoglund
Detta är filmmusik när den är som bäst, vackrast och mest episk.
Johan E. Skoglund
måndag 4 februari 2019
Läs min recension av Erik Westbergs Vokalensemble i dagens NSD!
Framföranden som berör
Erik Westbergs vokalensemble, Erik Westberg dir.
Markus Wargh, orgel
Daniel Saur, percussion
Luleå Domkyrka
Lördag 2 februari
När Erik Westbergs Vokalensemble intar Luleå Domkyrka under lördagskvällen är de bättre än någonsin. De brukar skämma bort oss i publiken med fantastiska framföranden men den här gången har de banne mig överträffat sig själva. Erik Westberg leder sina 18 sångare till ständigt nya stordåd.
De inleder sin kavalkad av nutida körmusik med Brett Deans Was it a voice. Ett läckert acapella-stycke som verkligen fyller hela kyrkan precis som publiken gjort i de fullsatta bänkraderna. Sedan äntrar kompositören Catharina Backman scenen för att berätta om kvällens första uruppförande, Kinderlied VI. Monókeros. Kören går upp på orgelläktaren och ihop med Markus Wargh på orgeln levererar ett fint framförande.
Sedan kommer Frode Fjellheim och bjuder på jojk i absolut toppklass. Hans A sister from the north är mäktig med Daniel Saur på handtrumma och förinspelad bakgrund som fint blandas med Frodes jojk och kören i bakgrunden. Uruppförandet Bidam vuolle, en jojk till Piteå med Frode även på keyboard känns äkta och hudnära. Så även Njoktje.
En fri orgelimprovisation signerad Markus Wargh är alltid lika spännande att få vara med om. Kvällens är inget undantag.
Sedan mer norsk musik i Ainél av Björn Andor Drage. Acapella när det är som bäst. På tal om bäst så har man valt att spara det bästa till sist. Raua Needmine av Veljo Tormis är något av det starkaste en kör kan framföra. Daniel Saur som slår med sin klubba på handtrumman är som kanonskott. Likaså solisterna tenoren Anders Eriksson och basen Daniel Åberg. Det är inte svårt att förstå varför myndigheterna i dåvarande Sovjetunionen bannlyste verket då det skrevs i början av 1970-talet. Järnets förbannelse med sin text ur Kalevala och sitt antikrigsbudskap är fysiskt drabbande och känns som ett eko i hela kroppen.
Sedan bjuder Frode Fjellheim och kören på en oerhört vacker avslutande extrajojk i form av Altaret skiner som fjällen.
För den som inte hade möjlighet att närvara i domkyrkan så ges konserten i Piteå idag måndag. Då sänds den också i radio live i Sveriges Radio P2, inte bara i Sverige utan till flera europeiska länder. Det är den väl värd. Detta är framföranden som alla som vill bli berörda av musikens inneboende kraft bör ta del av.
Erik Westbergs vokalensemble, Erik Westberg dir.
Markus Wargh, orgel
Daniel Saur, percussion
Luleå Domkyrka
Lördag 2 februari
När Erik Westbergs Vokalensemble intar Luleå Domkyrka under lördagskvällen är de bättre än någonsin. De brukar skämma bort oss i publiken med fantastiska framföranden men den här gången har de banne mig överträffat sig själva. Erik Westberg leder sina 18 sångare till ständigt nya stordåd.
De inleder sin kavalkad av nutida körmusik med Brett Deans Was it a voice. Ett läckert acapella-stycke som verkligen fyller hela kyrkan precis som publiken gjort i de fullsatta bänkraderna. Sedan äntrar kompositören Catharina Backman scenen för att berätta om kvällens första uruppförande, Kinderlied VI. Monókeros. Kören går upp på orgelläktaren och ihop med Markus Wargh på orgeln levererar ett fint framförande.
Sedan kommer Frode Fjellheim och bjuder på jojk i absolut toppklass. Hans A sister from the north är mäktig med Daniel Saur på handtrumma och förinspelad bakgrund som fint blandas med Frodes jojk och kören i bakgrunden. Uruppförandet Bidam vuolle, en jojk till Piteå med Frode även på keyboard känns äkta och hudnära. Så även Njoktje.
En fri orgelimprovisation signerad Markus Wargh är alltid lika spännande att få vara med om. Kvällens är inget undantag.
Sedan mer norsk musik i Ainél av Björn Andor Drage. Acapella när det är som bäst. På tal om bäst så har man valt att spara det bästa till sist. Raua Needmine av Veljo Tormis är något av det starkaste en kör kan framföra. Daniel Saur som slår med sin klubba på handtrumman är som kanonskott. Likaså solisterna tenoren Anders Eriksson och basen Daniel Åberg. Det är inte svårt att förstå varför myndigheterna i dåvarande Sovjetunionen bannlyste verket då det skrevs i början av 1970-talet. Järnets förbannelse med sin text ur Kalevala och sitt antikrigsbudskap är fysiskt drabbande och känns som ett eko i hela kroppen.
Sedan bjuder Frode Fjellheim och kören på en oerhört vacker avslutande extrajojk i form av Altaret skiner som fjällen.
För den som inte hade möjlighet att närvara i domkyrkan så ges konserten i Piteå idag måndag. Då sänds den också i radio live i Sveriges Radio P2, inte bara i Sverige utan till flera europeiska länder. Det är den väl värd. Detta är framföranden som alla som vill bli berörda av musikens inneboende kraft bör ta del av.
Johan E. Skoglund
fredag 1 februari 2019
Bloggen minns Clive Swift!
Richard från Skenet bedrar har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E.. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E.. Skoglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)