En stor musiker, kompositör och arrangör har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
tisdag 24 november 2015
Bloggen minns Evert Sandin!
Den sjungande lantbrevbäraren har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
måndag 23 november 2015
Läs fråga bankerna i senaste Guiden Boden!
I Guiden Bodens decembernummer, ute nu i papperstidning - finns inte på nätet, är jag ansvarig för e privatekonomiska frågorna till bankerna. Läs dem!
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs min rescension av Norrbottens Kammarorkester i dagens NSD
Musikalisk toppenkväll – trots bara män
Det känns väldigt tråkigt att behöva inleda ännu en recension av Norrbottens kammarorkester med att konstatera att vi har att göra med fyra verk av döda vita europeiska män dirigerat av en nu levande vit europeisk man, men fantasilösheten är faktiskt det första som slår en när man läser programmet.
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
fredag 20 november 2015
Idag lyssnar jag på...
Två småtrevliga vokala jazzskivor som kommit ut under sommaren 2015. Det rör sig om de nya skivorna från Dee Dee Bridgewater och Kurt Elling. Båda har jag haft nöjet att se live med Norrbotten big band. Dee Dee har jag även recenserat.
Kurt Ellings nya CD Passion World är en utmärkt resa jordcen runt med olika språk och instrumenteringar. Vem annars än Kurt gör en vokal jazz-cd med en lieder av Johannes Brahms med U2s pophit where the streets have no name, Björks Carry me joy on the left, Carry my pain on the right, Edith Piaffs La vie en rose och den skotska folkvisan Loch Tay boat song?
Dee Dees album Dee Dee's Feathers Featuring Irvin Mayfield, The New Orleans Jazz Orchestra är lika fin som svängig hyllning till New Orleans och dess jazzmusik med skickliga medmusikanter genomgående i kompet.
Johan E. Skoglund
Kurt Ellings nya CD Passion World är en utmärkt resa jordcen runt med olika språk och instrumenteringar. Vem annars än Kurt gör en vokal jazz-cd med en lieder av Johannes Brahms med U2s pophit where the streets have no name, Björks Carry me joy on the left, Carry my pain on the right, Edith Piaffs La vie en rose och den skotska folkvisan Loch Tay boat song?
Dee Dees album Dee Dee's Feathers Featuring Irvin Mayfield, The New Orleans Jazz Orchestra är lika fin som svängig hyllning till New Orleans och dess jazzmusik med skickliga medmusikanter genomgående i kompet.
Johan E. Skoglund
Flera skrivjobb på G!
Fick i veckan klart med ett nytt skrivjobb. Ett annat jag tidigare utfört fick jag se slutkorr på. Ser mycket lovande ut.
Johan E.. Skoglund
Johan E.. Skoglund
måndag 16 november 2015
Läs min recnesion av New eyes on baroque i dagens NSD!
Barockt bra med Landgren
New eyes on baroque levererar vad titeln antyder, barock-klassiker signerade Johan Sebastian Bach, George Friedrich Händel, Henry Purcell och Antonio Vivaldi serverade i nya fräscha aptitretande arrangemang, med både jazz och folkmusik inblandade.
Det var längesedan en konsert besöktes där stämningen genomgående var så lugn och meditativ. Det är inte bara Bachs Air, känd från Beppes godnattstund i barn-tv som har en hypnotisk inverkan på en. Nej, hela kvällen är som en meditativ bomullsfilt som lägger sig runt dig och värmer upp hela den gråkalla höstkroppen.
Och en stor del av njutningen ligger i spel-, och sångskickligheten. Det är den som gör att detta inte blir till en sockrad muzakpannkaka. Tvärtom! Här är topparna lika många och höga som i Himalaya.
Mr Redhorn himself, Nisse Landgren är förutom en duktig trombonist även en utmärkt mellanpratare. Saxofonisten Jonas Knutson, basisten Eva Kruse och gitarristen Johan Norberg – alla är de ekvilibrister på sina respektive instrument något som hörs i flera storartade soloinsatser under kvällens lopp.
Jeanette Köhn besitter en sopranstämma som är så där vacker att man bara smälter som en chokladbit i byxans bakficka en varm sommardag i ett galonklätt bilbaksäte.
Lägg därtill Skellefteå Kammarkör under Leif Åkesson som med sina stabila stämmor på flera stycken bidrar till att ytterligare höja trivselfaktorn och vi har en synnerligen lyckad kväll. Kammarkören sjunger på egen hand tre Ward-Swingle-arrangemang och visar att det inte bara är i hockeyrinken Skellefteå ger Luleå en match.
Något som går som en röd tråd kvällen igenom är de oerhört vackra arrangemangen och varierade instrumenteringen som gör att dessa eviga klanger får nytt liv.
Lyssna bara på Jonas Knutssons förföriska saxofonspel i extranumret, Bachs Jesu bleibt meine freunde. Saligt är bara förnamnet. En perfekt avslutning på en barockt bra kväll.
Det var längesedan en konsert besöktes där stämningen genomgående var så lugn och meditativ. Det är inte bara Bachs Air, känd från Beppes godnattstund i barn-tv som har en hypnotisk inverkan på en. Nej, hela kvällen är som en meditativ bomullsfilt som lägger sig runt dig och värmer upp hela den gråkalla höstkroppen.
Och en stor del av njutningen ligger i spel-, och sångskickligheten. Det är den som gör att detta inte blir till en sockrad muzakpannkaka. Tvärtom! Här är topparna lika många och höga som i Himalaya.
Mr Redhorn himself, Nisse Landgren är förutom en duktig trombonist även en utmärkt mellanpratare. Saxofonisten Jonas Knutson, basisten Eva Kruse och gitarristen Johan Norberg – alla är de ekvilibrister på sina respektive instrument något som hörs i flera storartade soloinsatser under kvällens lopp.
Jeanette Köhn besitter en sopranstämma som är så där vacker att man bara smälter som en chokladbit i byxans bakficka en varm sommardag i ett galonklätt bilbaksäte.
Lägg därtill Skellefteå Kammarkör under Leif Åkesson som med sina stabila stämmor på flera stycken bidrar till att ytterligare höja trivselfaktorn och vi har en synnerligen lyckad kväll. Kammarkören sjunger på egen hand tre Ward-Swingle-arrangemang och visar att det inte bara är i hockeyrinken Skellefteå ger Luleå en match.
Något som går som en röd tråd kvällen igenom är de oerhört vackra arrangemangen och varierade instrumenteringen som gör att dessa eviga klanger får nytt liv.
Lyssna bara på Jonas Knutssons förföriska saxofonspel i extranumret, Bachs Jesu bleibt meine freunde. Saligt är bara förnamnet. En perfekt avslutning på en barockt bra kväll.
fredag 13 november 2015
Idag lyssnar jag på...
Sven Bertil Taubes underbara uppföljare Hommage 2 där han åter ihop med Peter Norddahl och Norrköpings symfoniorkester visar var visskåpet skall stå. Sällan har Olle Dolphson, Lars Forsell och Carl-Fredrik Reuterswärd låtit så här mäktigt. Vackert är bara förnamnet.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
onsdag 11 november 2015
Recnesion 2 x Umo JAzz Orchestra
https://youtu.be/QlgvQDoFGVY
Recensioner av;
Umo Jazz Orchestra & Michael Brecker Live in Helsinki 1995
Umo Jazz Orchestra feat. Lenny Picket The perscription
Johan E. Skoglund
Recensioner av;
Umo Jazz Orchestra & Michael Brecker Live in Helsinki 1995
Umo Jazz Orchestra feat. Lenny Picket The perscription
Johan E. Skoglund
tisdag 10 november 2015
Bloggen minns Allen Toussaint!
New Orleans pianisten och singer songwritern var en tvättäkta legend i ordets rätta bemärkelse.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
måndag 9 november 2015
Läs min recension av Peter Danemo & Norrbotten big band i dagens NSD!
Peter Danemos musikaliska fyrverkeri
Idén att låta en kompositör vara gäst hos storbandet under ett helt år och därmed i lugn och ro ihop med bandet kunna utarbeta ny, specialskriven musik har tidigare år varit ett synnerligen lyckat koncept. Och årets composer in residence, Peter Danemo är inget undantag. Att detta är musik som processats fram och ibland omarbetats flera gånger för att passa bandet så bra som möjligt hörs tydligt. Om det är något ord som kännetecknar kvällens kompositioner så är det genomkomponerat. Detta är musik som fått ta sig tid. Tid till att utvecklas och nå den ultimativa form den nu har.
När Björn Hängsel i två stycken byter ut sin bastrombon mot en bastuba är det ingen slump. Inte heller när saxofonsektionen går över till flöjt eller att Jan Thelin spelar basklarinett. Minsta lilla infall eller vinkel är genomtänkt. Utan att för den skull verka tråkig eller förutbestämd. Den spontana lekfullheten många förknippar med jazzen är ständigt närvarande.
Bland kvällens kompositioner fastnar särskilt Den nationalromantiska Hedvigsnäs där Adam Foreklids glimmande piano fint förmedlar arvet efter Wilhelm Petterson-Bergers Frösöblomster och för den svenska nationalromantiken in i 2015.
I Woodland spelar Christian Spering ett filmiskt kontrabassolo över träblåsinstrumenten som får hela kroppen att rysa av välbehag. Hyllningen Antoine till saxofonens uppfinnare som skulle fyllt 201 år igår är en funkig workout. Man undrar om det var detta Sax tänkte på då han konstruerade instrumentet som bär hans namn?
Som solister utmärker sig under aftonens lopp en hel radda; Dan Jonasson, Peter Dahlgren, Håkan Broström och Arvid Ingberg är bara några eminenta musiker som skiner denna kväll.
Peter Danemo är dynamitarden som får det dynamiska Norrbotten big band att explodera i ett musikaliskt fyrverkeri av sällan hört eller spelat slag. Som en annan känd dynamitard skulle ha uttryck det; Vilken j-dra smäll! Och ser sedan redan fram emot vad nästa composer in residence, den danska jazzbasisten Anne Mette Iversen, har att bjuda på.
När Björn Hängsel i två stycken byter ut sin bastrombon mot en bastuba är det ingen slump. Inte heller när saxofonsektionen går över till flöjt eller att Jan Thelin spelar basklarinett. Minsta lilla infall eller vinkel är genomtänkt. Utan att för den skull verka tråkig eller förutbestämd. Den spontana lekfullheten många förknippar med jazzen är ständigt närvarande.
Bland kvällens kompositioner fastnar särskilt Den nationalromantiska Hedvigsnäs där Adam Foreklids glimmande piano fint förmedlar arvet efter Wilhelm Petterson-Bergers Frösöblomster och för den svenska nationalromantiken in i 2015.
I Woodland spelar Christian Spering ett filmiskt kontrabassolo över träblåsinstrumenten som får hela kroppen att rysa av välbehag. Hyllningen Antoine till saxofonens uppfinnare som skulle fyllt 201 år igår är en funkig workout. Man undrar om det var detta Sax tänkte på då han konstruerade instrumentet som bär hans namn?
Som solister utmärker sig under aftonens lopp en hel radda; Dan Jonasson, Peter Dahlgren, Håkan Broström och Arvid Ingberg är bara några eminenta musiker som skiner denna kväll.
Peter Danemo är dynamitarden som får det dynamiska Norrbotten big band att explodera i ett musikaliskt fyrverkeri av sällan hört eller spelat slag. Som en annan känd dynamitard skulle ha uttryck det; Vilken j-dra smäll! Och ser sedan redan fram emot vad nästa composer in residence, den danska jazzbasisten Anne Mette Iversen, har att bjuda på.
fredag 6 november 2015
Bloggne minns Kjell Öhmsn och Nora Brokstedt
Två musikaliska giganter har lämnat oss.
Här finner ni min recension av när Kjell Öhman ihop med Meta Roos gästade Norrbotten big band 2011.
http://www.nsd.se/kultur/?articleid=6002115
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Här finner ni min recension av när Kjell Öhman ihop med Meta Roos gästade Norrbotten big band 2011.
http://www.nsd.se/kultur/?articleid=6002115
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
tisdag 3 november 2015
Recension Jackson, Keith & Strait
https://youtu.be/gFqlbcP4pOA
Recensioner av;
Alan Jackson; Angels And Alcohol
Toby Keith 35 mph Town
George Strait Cold beer ocnversation
Johan E. Skoglund
Recensioner av;
Alan Jackson; Angels And Alcohol
Toby Keith 35 mph Town
George Strait Cold beer ocnversation
Johan E. Skoglund
Inga videorecensioner idag.
Hade tänkt färdigställa två videorecensioner idag men då man renoverar tvättstugan under kontoret där jag spelar in våra videos så gör ljudnivån från borrande/bilande att det får vänta tills arbete är klart. Oklart när.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
måndag 2 november 2015
Idag lyssnar jag på..
flera trevliga countryskivor som kommit med posten från utlandet. Recensioner av nya plattor med Toby Keith, Alan Jackson och George Strait utlovas framöver på bloggen.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)