Det är en ren och skär ynnest att få bege sig in i den fullsatta Luleå domkyrka och se Samuel Lind slå an en orkester från Luleå, Piteå och Skellefteå, Nya Motettkören och solisterna Ewa Grahn Rosell, alt, Anette Strandljung, sopran, Anders Eriksson, tenor, och Rainer Lind, bas i del 1 – 3 av Johan Sebastian Bachs "Juloratorium".
Juloratoriet är en kyrkomusikalisk klassiker älskad av många, vilket märks på de kraftfulla publikovationerna efteråt. Därför känns lektorn vid Församlingsfakulteten Göteborg, Thorbjörn Johanssons ord i programmet, om att detta är ett verk som kräver sin lyssnare med ett språk som de flesta idag har mist känsla för, som ytterst märkliga. Så skrämmer man bort en ovan konsertbesökare.
Nej – detta är ett verk som är rakt på och där inga förkunskaper krävs utan det är bara för vem som helst att njuta från första till sista tonen. Vilket detta fulländade framförande ger klart hörbara bevis på.
Orkestern har ett driv rakt igenom där flöjtisten Sven-Erik Sandlund och violinisten, tillika konsertmästaren, Nino Bisori bjuder på två underbara solon ihop med tenor-, respektive altariasång av bästa sort signerade Rainer Lind och Eva Grahn Rosell. Båda gångerna med organisten Helena Holmlund spelandes tryggt i bakgrunden.
Nya Motettkören är kraftfull och den fyller till fullo ut hela det stora domkyrkorummet med sina resursstarka röster. Och även de fyra solisterna med sina klara porlande stämmor bidrar till verkets njutbarhet. Det gör också att alla texter finns både på de språk de sjungs på, tyska, och översatt till svenska i programbladet, vilket gör det lätt att hänga med. Så också det faktum att alla inblandade sångare har en så tydlig diktion. Här är inga som helst tvivel om vad som sjungs.
Samuel Lind skall ha all heder och ära för hur han ljuvligt leder alla inblandade under en och en halv timmes jublande juloratorium. Ett bättre sätt att fira första advent är svårfunnet.
Även om Lind efteråt säger att det är osäkert med en fortsättning på grund av de ekonomiska resurser en sådan här produktion slukar får vi hoppas han tar sitt förnuft till fånga. Del 4 – 6 nästa advent tack!
Juloratoriet är en kyrkomusikalisk klassiker älskad av många, vilket märks på de kraftfulla publikovationerna efteråt. Därför känns lektorn vid Församlingsfakulteten Göteborg, Thorbjörn Johanssons ord i programmet, om att detta är ett verk som kräver sin lyssnare med ett språk som de flesta idag har mist känsla för, som ytterst märkliga. Så skrämmer man bort en ovan konsertbesökare.
Nej – detta är ett verk som är rakt på och där inga förkunskaper krävs utan det är bara för vem som helst att njuta från första till sista tonen. Vilket detta fulländade framförande ger klart hörbara bevis på.
Orkestern har ett driv rakt igenom där flöjtisten Sven-Erik Sandlund och violinisten, tillika konsertmästaren, Nino Bisori bjuder på två underbara solon ihop med tenor-, respektive altariasång av bästa sort signerade Rainer Lind och Eva Grahn Rosell. Båda gångerna med organisten Helena Holmlund spelandes tryggt i bakgrunden.
Nya Motettkören är kraftfull och den fyller till fullo ut hela det stora domkyrkorummet med sina resursstarka röster. Och även de fyra solisterna med sina klara porlande stämmor bidrar till verkets njutbarhet. Det gör också att alla texter finns både på de språk de sjungs på, tyska, och översatt till svenska i programbladet, vilket gör det lätt att hänga med. Så också det faktum att alla inblandade sångare har en så tydlig diktion. Här är inga som helst tvivel om vad som sjungs.
Samuel Lind skall ha all heder och ära för hur han ljuvligt leder alla inblandade under en och en halv timmes jublande juloratorium. Ett bättre sätt att fira första advent är svårfunnet.
Även om Lind efteråt säger att det är osäkert med en fortsättning på grund av de ekonomiska resurser en sådan här produktion slukar får vi hoppas han tar sitt förnuft till fånga. Del 4 – 6 nästa advent tack!
