Nytt intressant skrivjobb

blev klart igår.

Kul! 

Johan E. Skoglund

Långa ord

Jag noterar att nyhetsbyrån AP inför en gräns på 300 -500 ord för en nyhetstext. Då får man väl helt enkelt köra med långa ord. Det av SKL (Sveriges kommuner och landsting) använda ordet personalkostnadsberäkningsmodell är fortfarande en favorit.

Johan E. Skoglund

Recension Miklos Rosza filmmusik

CD revyn i P2 har verkligen rätt då de ger veckan toppnotering till skivan där Rumon Gamba dirigerar BBC Philharmonic i sviter ur Djungelboken, Sahara, Tjuven i Bagdad och Ben hur. Det är mästerligt spel rakit igenom och som alltid hos Chandos ett välfyllt cd-häfte, med en lång läsvärd essä om filmerna och musiken med bilder på Rosza och från de fyra filmerna.

Hade nöjet och se Ben Hur på DVD under påsken och det ger verkligen en extra nerv att ha höjdpunkterna ur musiken på skiva. De som ackompanjerar galärslavarnas rodd är bara så häftig.

Fören en populärkulturell nörd som undertecknad gör texthäftet att jag går ut på nätet och läser mer om filmerna. Bland annat den fascinerande historien om Sabu som spelade Mowgli i Djungelboken.

Ännu en omistlig skiva i Chandos fina serie med filmmusik. Rekommenderas varmt och oförblomerat till alla filmmusikälskare.

Johan E. Skoglund

Recension Lunds Studentsångare

Kan bero på att jag själv är gammal lundastudent men Lunds Studentsångare har alltid legat mig varmt om hjärtat. På nya skivan Så skimrande var aldrig sjunger man svenska visor så det står härliga till. Elin Rombo och Christer Nerfont är fina gästsolister och Trio X står för trevligt komp på några spår. Men det är ändå när kören helt acapella tar sig an Evert Taubes Serenaden i San Remo, Så skimrande var aldrig havet samt Olle Adolphsons Nu kommer kvällen som det blir riktigt mäktigt och vackert.

Trio X stödjer bra i Robert Brobergs Båtlåt och Evert Taubes Fritiof och Carmencita. Elin Rombos ljuvliga stämma kan höras ibland annat Björn Ulvaeus och Benny Anderssons Min astrakan ur Kristina från Duvemåla och Astrid Lindgrens och George Riedels pigklagovisa Varför och varför och evert Taubes ystra Ellinor dansar. Christer Nerfront är skön i Dan Andersson och Gunnar Turessons jag väntar vid min mila och Birger Sjöbergs Den första gång jag såg dig och Evert Taubes Morgon i Ligurien. I Taubes Tango i Nizza förenas de båda gästsolisterna i en skön duett.

Andreas Lönnqvist är duktig dirigent och har även gjort 6 av skivans arrangemang. Trio X skicklige pianist Lennart Simonsson står för 2.

En småtrevlig skiva som varmt rekommenderas till manskörs-, och visvänner.

Johan E. Skoglund

Fick klart med nya skrivjobb

igår och i slutet av förra veckan. Kul!

Johan E. Skoglund

40 dollar

Var vad jag betala för Dolly Partons nya CD i deluxe-utgåvan. Samtidigt finns den vanliga versionen på macken i nästa kvarter för 149 spänn. vad gör man inte för fyra bonusspår?

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Uleåborgs symfoniorkester i lördgens NSD

Finland tolv poäng

Uleåborgs symfoniorkester, Andreas Brantelid cello, Johannes Gustavsson dir.
Kulturens hus, stora salen
Fredag kväll

Det är alltid lika trevligt när Uleåborgs lika maffiga som välklingande symfoniorkester hedrar Luleå och Kulturens hus stora sal med ett besök. Fredagenskvällens framförande frestade publiken med Prokofjev och Nielsen. Två mästare från två grannar runt Östersjön. Först, före paus, en dos ryskt i form av Sergej Peokofjev. Hans Simfonia concertante i e-moll op. 125 för cello och symfoniorkester är 40 intensiva minuter. Mästerligt skriven och lika mästerligt spelad musik.

Andreas Brantelids alltigenom angenämt njutbara cellospel förgyller aftonen före paus. Hans interagerande med orkestern är ren och skär musikmagi. Johannes Gustavsson är distinkt på dirigentpulten. Att få möjlighet att få sitta på andra raden och med både öron och ögon njuta av Brantelids fenomenala stråkföring är en ynnest. Andra satsens allegro giusto har en häftigt läcker inledning där Brantelid ihop med orkestern briljerar. Lyssna bara på blås och slagverk. Och stråkarna likaså. Ett soloparti för cellon är magnifikt spelat av Brantelid som totalt tämjer och är herre över sitt instrument.

Avslutande satsen, Andante con molto bjuder på ännu en magisk inledning och härligt soloparti för enbart cellon. En rusch avslutar detta magiska framförande.

Efter ett extatiskt extranummer och paus så vänds så blickarna mo Danmark och Carl NIelsen. Hans Symfoni no. 1 i g-moll op. 7 är ett aptitligt stycke dejlig dansk musik som är lätt att at till sig. Speciellt i ett sådant här frejdigt framförande. Andra satsens andante är som bomull för örat när den spelas på ett sådant här vackert och rogivande vis. Tredje satsens Allegro comodo spritter av yster vårglädje med musiker och maestro ute på grönbete i den musikaliska myllan. Särskilt ett härligt soloparti för hornisterna måste framhållas.

Även om finalen i Eurovison song contest är i morgon (läs idag), så har juryn i Kulturens hus redan bestämt sig. Finland får tolv poäng från start till finnish.

 

Johan E. Skoglund