Läs min recnesion av Edda Magnason i dagens NSD!

Magiskt med magnifika Magnason

Fakta

JAZZ

Norrbotten big band, Edda Magnason Håkan Broström, dirigent & arrangemang, Johan Lindström, arrangemang Kulturens hus, lilla salen, lördag 11 mars

Edda Magnason är essensen av en jazzsångerska. Hennes coola läckra röst är som klippt och skuren till att sjunga jazz. Och hennes genomarbetade låtar är som gjorda för att kläs upp i bästa lyxiga storbandskostymen.

Och aftonens två arrangörer Håkan Broström och Johan Lindström utnyttjar kompositionerna fullt ut när de skapar tretton unika uttryck som gör att man inte vill att musiken skall ta slut.
Förutom att hon är en svinskicklig sångerska och låtskrivare är även Edda en ekvilibrist på både flygel och elpiano. Det är en ren och skär ynnest att under två timmar få bege sig in i hennes egensinniga musikaliska universum. Flera av låtarna på programmet såsom Coco amber, Polar bear, Hombre och Bones har något tidlöst över sig. Viste man inte att det är Edda själv som skrivit dem hade man gott kunnat tro att de är covers från 60-talets gyllene popålder eller the great american songbook. Så kvalitativt är konsertens material genomgående.

Storbandet är taggat till tusen och bjuder på sylvassa solon och engagerande ensemblespel. Johan Lindström visar att pedal steel gitarren är lika naturlig i jazzen som saxofon och ståbas. Saxofonsektionen bidrar till en lika varierad som välklingande ljudbild med spel på både tvär- och piccoloflöjt, klarinett och bas-dito. Håkan Broström leder bandet på bästa sätt kvällen igenom.
Edda Magnason och Norrbotten big band fortsätter sin turné runtom i Norrbotten med avstickare både till Finland och Norge. Så kul att många fler får möjlighet att upptäcka det magiska med magnifika Magnason.

Johan E. Skoglund

Recension Alice Babs Duke Ellington Serende to Sweden

I mitten av 960-talet jobbade Duke Ellington som skivproducent och fick i uppdrag att välja ut ett halvdussin europeiska artister han ville gör ett album med. Ett självklart val blev Alice Babs. Resultatet i form av plattan Serenade to Sweden finns nu för första gången på CD tack vare entusiasterna på Real Gone Music. Alice backas upp v en mindre besättning med bla flera franska horn som faktiskt låter som ett litet storband och en pianotrio med Dukes fantastiska pianospel i fokus.

Ellington har skrivit lejonparten av låtarna. Sällanhar Come Sunday, ”C” jam blues och I’m beginning to see the light låtit så här bra. Hela skivan är en underbar uppvisning i Alice Babs fulländade vokala piruetter. Ett måste för alla älskare av  jazzsång i allmänhet och Alice i synnerhet.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

... En finfin skiva som damp ned på hallmattan när dagens post trillade ned genom inkastet.  British Tone Poems volume 1 från Chandos. Min absoluta favoritdirigent när det gäller brittisk musik från 1900-talet Rumon Gamba leder BBC nationa Orchestra of Wales i lika välkomponerade som välklingande verk signerade sex bra britter.

Johan E. Skoglund

Fick igår...

...klart med ännu ett skrivjobb.

Alltid lika kul när de trillar in.

Johan E. Skoglund

Recension Supersax & L. A. Voices

Supersax var en grupp som bildades i början av 1970-talet med syfte att spela Charlie Parkers saxsolon på 5 saxofoner+ gästblås och en rytmtrio med piano bas och trummor. 1983 tog man hjälp av sångruppen L.A. Voices som består av dem sångare i bästa glas and pals och Manhattan Transfer anda.  Tillsammans gav man ut albumet Supersax & L. A. Voices där et sjungs och spelas jazzstandards på det mest underbara vis. Sällan har pärlor som Embraceble you . The song is you, Stardust och Stella by starlight framstått så här välpolerade.

Återutgåvan från förra året i lågprisklass på CD har snurrat på repeat sedan den kom förra veckan.  Rekommenderas varmt.

Johan E. Skoglund

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

Recension Devienne flöjtkonserter nos. 5-8

2014 släppte Naxos en underbar liten skivpärla där Patrick Gallois både var dirigent och solist i François Deviennes fyra  första flöjtkonserter uppbackad av Svenska Kammarorkestern. Så förväntningarna är minst sagt skyhöga när samma besättning nu ger ut en andra volym med flöjtkonserterna nos. 5 - 8. Och de infrias med råge.

Patrick Gallois visar här ännu en gång vilken duktig dirigent och fenomenal flöjtist han är. Och superba Svenska kammarorkestern har sällan låtit bättre.  Nej, detta är ljudbilds och framförandemässigt en inspelning i absolut toppklass. Och Deviennes musik är så välkomponerad att man inte har en enda tråkig sekund under skivans 66 minuter och 58 sekunder.

Lägg där till ett välfyllt cd-häfte med en intressant biografi över tonsättaren och konserterna. Men tonsättarbiografin är exakt densamma som i volym ett – men det gör ingenting. Deviennes fascinerande levnadsöde från hyllad fagottist och kompositör av konserter och operor under 1700-talets sista decennier och 1800-talets tre första år tills hans död 1803 på ett mentalsjukhus tål att läsas om, om och om igen.

Nu ser vi med spänning fram emot volym 3 med konserter nummer 9 – 13.

Detta är musik man blir glad och som får vårkänslor att spritta i hela kroppen.

Johan E. Skoglund

Tack Jan - välkommen Birgitta!

Jan Bergsten går nu i pension som kulturredaktör på NSD och ersätts av Birgitta Östling. Tack Jan för den tid som varit och lycka till Birgitta.

Johan E. Skoglund