Recension Soundcheck Jack Cortner big band & Marvin Stamm

2009 ser ut att bli ett bra storbandsjazzår på skivfronten. En i raden som gör detta faktum är Jack Cortner Big bands nya skiva ihop med trumpetaren Marvin Stamm. Deras förra skiva ihop Fast track var så bra att det fanns bara en väg att gå. Göra en ännu bättre skiva. Fast Track var tänkt som en engångsföreteelse men glädjande nog valde man att fortsätta samarbetet på nya skivan Sound Check.

Originalkompositionerna av Jack är här färre, bara två. Resterande nio nummer är standards han arrangerat på ett mästerligt vis. Ellingtons Caravan svänger så det svartnar. Det gör även Gershwins Strike up the band och Herbie Hancocks Casntaloupe Island. Ennio Morricones oerhört vackra tema till filmen Cinema Parradiso blir till en riktig femetta som jazzballad där Stamm’s lyriska flügelhornsolo tar stycket till nya höjder. Bandet består av några av New Yorks främsta jazzmusiker och de bjuder på en tighthet och samspelhet av sällan skådat slag.

En fantastisk skiva som inte nog kan rekommenderas. Jag vågar inte tänka på vad som eventuellt väntar på en tredje skiva.

Behöver jag påpeka att betyget blir: JJJJJ?

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Mory Kanté i NSD idag!

http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4970045
Se Mory jamma loss med Santana på jazzfesrtivaln i Montreux i klippet nedan.



Johan E. Skoglund

Recension Terri Clark The long way home

Terry Clarks nya album The long way home bjuder på 10 sköna låtar, alla medkomponerade av Terri själv. Hennes själfulla kraftiga röst står i centrum för produktionen som hon själv står för. Som alltid när Nashvilles elit av studiomusiker backar upp är kompet stensäkert.

Öppningsspåret Gypsy Boots förstärks med en blåssektion vilket gör denna rockiga sak tuff och svettig. Kul att som kontrast få höra låten som bonusspår i form av en akustisk demoversion där Terri spelar alla instruments själv.

Balladerna dominerar och textmässigt är detta ett av årets starkaste album. The one you love där Vince gill gästkörar är en gripande skildring av att vara anhörig till någon som dricker för mycket. Många tetxer tar upp medelålders kvinnors drömmar och när även jag, en man i 30-årsåldern kan relatera till detta då har budskapet verkligen nått fram. Alla låtar är dock inte melodiskt lika starka som texterna.

Betyg: JJJJ

Se ett live-framförande av Gypsy Boots ivideoklippet nedan.



Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på Terry Clarks nya skiva...

... The long way home. Recension kommer på bloggen imorgon.

Johan E. Skoglund

Recensioner Count Basie & Dizzy Gillespie

Count Basie och Dizzy Gillespie är båda sedan länge döda. Ändå lever deras arv vidare i from av orkestrar som bär deras namn där yngre musiker och sådana som spelat med dem fortsätter sprida deras musik. Båda banden är aktuella med nya skivor i år.

Dizzy Gillespie All star big bands tredje skiva I’m BeBoppin’ to är en pigg skiva där Roberta Gambini sjunger några jazzstandards. Roy Hargrove bidrar med skönt trumpetspel och lite sång i titelmelodin. Det instrumentala dominerar och främst rör det sig om omarbetningar av låtar Dizzy Själv spelat in. Slide Hampton leder det tajta bandet och detta är verkligen skön jazz. Fina soloinsatser och ett band fullt av idel a-listeamn inom jazzen bidrar till en häftig skiva.
Betyg: JJJJ

Det vokala inslagen är flera på Count Basie Orchestras skiva Swinging, Singing, Playing. Janis Siegel, Jamie Cullum och Nnema Freelon bidrar alla med sköna vokal insatser. Ett tonsäkert gäng musiker, även här fullt av idel a-listeamn inom jazzen bildar ett stabilt komp. Dennis Wilsson leder och producerar. Han har även gjort alla arr utom ett och bidrar med fyra nyskrivna instrumentala låtar - både snabbare nummer och ballader. Skönt sväng i sann Basie-anda bidrar till en njutbar skiva som fint går i mästarens fotspår.
Betyg: JJJJ

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på...

Mavericks!



Johan E. Skoglund

Recension 3 x Dave Liebman

När saxofonisten Dave Liebman fick höra att tre av Miles Davis mest legendariska album, Sketches of Spain, Miles Ahed och Porgy and Bess även arrangerats av Gill Evans i versioner för saxofon och större jazzensemble var han inte sen att spela dem live. Det blev tre konserter ihop med Manhattan School of Music Jazz Orchestra under Justin DiCioccios tonsäkra ledning .

Det hela spelades in men var inte tänkt att ges ut på skiva. När man i efterhand lyssnade på resultatet ändrade sig alla inblandade och bestämde sig för att det hela var så bra att det måste ges ut på skiva. Som jazzhungrig publik kan man bara tacka och ta emot.

Tre individuellt sprakande skivor där spelglädjen är på topp. De unga skolmusikerna besitter en fräschhet som fint matchar Daves erfarna, mästerliga saxofonspel. Alla tre skivorna kan varmt rekommenderas till jazzälskare. Det är toppklass rakt igenom. Vilka skivor!

Betyg; JJJJJ till alla tre.

Johan E. Skoglund