God jul & gott nytt år!

Bloggen vill önska alla läsare en god jul och gott nytt år.


Vi ses 2013 med nya inlägg och nya friska tag.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Katarina Fallholm & Svante Lindqvist i dagens NSD

Finns inte på nätet men går att läsa nedan eller i paperstisdningen.

Lokalproducerat är bäst!

Katarina Fallholm & Svante Lindqvist mfl
Luleå Domkyrka
Torsdag kväll

Luleå domkyrka fick äran att ännu en gång vara skådeplatsen för en riktigt bra julkonsert under torsdagskvällen då Katarina Fallholm och Svante Lindqvist bjöd på musikaliskt julgodis av bästa sort. Uppbackade av pianisten Ulla-Britt Sandlund, flöjtisten Sven-Erik Sandlund samt en ensemble ur Luleå kammarkör ledd av Monica Wasberg.

Inleder gör det är en ros utsprungen. Och vilken inledning det blir. Att först få höra Svante Lindqvist spela detta stycke solo på sin fiol som sedan övergår i Katarina Fallholms vackra mezzosopranstämma acapella är vakcert. Oerhört vackert. Där och då är det som tiden står stilla och allt bara är.

Sedan sjunger Katarina en finfin Marias vaggsång. Det är såhär den skall framföras. Känslosam och värdig. Samspelet med kvällens pianist Ulla-Britt sandlund är lyssnade. Så här skall ett gott samarbete låta. Casta Diva ur Bellinis opera Norma är en operapärla som Fallholm bjudit på otaliga gånger tidigare. Den här versionen med trevliga flöjtinpass singerade Sven-Erik Sandlund gör näppeligen inte någon i publiken besviken. Samma sak med Blomsterduetten ur Deliebs opera Lakmé där Sven-Erik får agera duettpartner. En annorlunda tolkning som är lika kul som lysande. Detta framförande leder till en önskan att höra mer.

Svante Lindkvist bjuder på ett härligt potpurri med tre folkliga låtar där hans ensamma fiol än en gång får fylla kyrkan med sin gudabenådade ton. Både han och Fallholm läser två fina, personliga julberättelser som manar till eftertanke. Ensemblen ur Luleå kammarkör sjunger Koppången och en koralvariant på Gläns över sjö och Strand som alltid, acapellasång av högsta klass.

Detta var en trevlig timme mitt i julruschen. Återigen får vi klart hörbara bevis på att det är de lokala julshowerna, med dito artister som klår de nationella turnébjässarna med hästlängder. Lokalproducerat är bäst!
Johan E. Skoglund

Recension Dompan, Lars & putte

För styvt ett år sedan förra hösten släpptes tre dubbel-cds med äldre inspelningar med tre svenska jazzgiganter. Alla tre nu saligen insomnade blåsare. Det rör sig om Arne ”Dompan” Domnérus, Lars Gullin och Putte Wickman.

Dompans CD Black Sheep ärt musik taget från 4 lp-skivor utgivna mellan 1969-1979 där han spelar sax och klarinett i det mindre formatet. I kompet ingår ofta Runge Gustafsson. Materialet är inte främst jazzlåtar utan svenska visor och schlagers från då och förr som han spelar med sådan glädje och värme att hela kroppen spritter. En riktigt avslappnande skiva, förutom den furiösa versionen av Povel Rammels Johanssons boogie-woogie woogie vals där Bengt Hallbergs piano får blodet att koka av upphetsning.

Lars Gulin bjuder på Good day to be you på ett antal egna kompositioner samt jazzstandards härligt framförda i mindre besättningar upp till sex man. CD 2 innehåller även en längre livekonsert från Moderna Muséet från mitten av sextiotalet, där han även bitvis backas upp av stråkar. Outgivet material har smugit sig in, bla tre tidigare ej släppta tolkningar av hans egenkomponerade titelmelodi. Mer intressant för Gullin-samlaren än den vanlige jazzlyssnaren. Men hans spel är fräckt rakt igenom och detta är två väl njutbara skivor fyllda med jazzgodis.

Den som främst tolkar standards på ”sina” skivor är Putte Wickman på My inspiration. En hel del små inspelningar från slutet av femtio-, och början av sextio-talet där hans fina klarinettlir står i centrum. CD 2 bjuder på en vacker Simon in memorian (blues). En blues spelad vid Simon Brems begravning skriven av Leif asp som kompar på kyrkorgel. När Beppo Gräsman tragiskt gick bort i slutet av sextio-talet höll han på med inspelningarna av en skiva där han skrivit storbandsarrangemang  åt Putte Wickman på ett gäng amerikanska standrads, bla en stråkbeströdd version av Misty somät  len som bomull för öronen. De inspelningar som han göras innan Gräsmans frånfälle ges här ut första gången kommersiellt och det är en fröjd att få ta del av dessa pärlor, där den svenska jzzeliten backar upp Putte.

Alla tre dubbelskivorna är intressanta på så vis att de även sätter fokus på inte bara dessa tre blåsare utan även andra svenska jazzmusiker från den här tiden. Jan Brunér från gruppen för svensk jazzhistoria står för de trevliga texthäftena till alla tre utgåvor med fullödig information om tidpunkt för inspelningarna, medverkande, längd etc. Synd bara att texthäftena är helt på engelska, nog hade man kunnat kosta på sig även svensk information. Men detta är bara en randanmärkning på tre boxar som varmt rekommenderas till jazzälskare.

Att de nu även går att då tag på via nätet för 79 spänn styck är heller inte fy skam.

Betyg; JJJJJ, till dem alla

Johan E. Skoglund

Skall jobba med skrivande...

.. både imorgon och på fredag. Återkommer med var ni kan läsa texterna när de publicertas.

Johan E. Skoglund

Recension av årets julskivor

Här kommer en recension av årets julskivor.

Gitarrsiten Mats Bergström bjuder på Julsånger utan ord ett antal välkända julsånger i instrumentala, kontemplativa versioner som inte gör en fluga förnär. Jazzbasisten Georg Riedel medverkar på flera spår men även andra gäster som Adneras Öberg, en stråksektion och slagverk dyker upp här och där. En perfekt ljudkuliss till glöggmingel men inget jag kommer att hårdlyssna på aktivt om och om igen.

Betyg; JJJ

Mauro Scoccos Årets julklapp är en liten trevlig julkaramell där han samlar eget nyskrivet material med några väl valda covers. Gästartisterna Sarah Dawn Finer, Thomas Andersson Wij och Plura förgyller denna småtrevliga soulutflykt i jullandet som är helt okej men ingen omistlig höjdare. Scocco sjunger som alltid med verklig känsla och kompet sitter fint.

Betyg; JJJ

Fredrik Sixten bjuder på Ett svenskt juloratorium på en folklig tonsättning av det välkända budskapet. Sofia Vokalensemble sjunger mycket bra ihop med en diskantkör från Stockholms Musikgymnasium. Capella Nordica spelar det härliga kompet. Helena Ek är fin sopransolist och Bengt Ollén dirigerar det hela med den äran. Ylva Eggehorns nyskrivna texter i koralerna passar väl in. En blivande klassiker som varmt rekommenderas.

Betyg; JJJJJ

Hasse Andersson visar att med kärlek till musiken kan man komma långt. Vissa av de egna låtarna på Låt aldrig ljusen slockna ä lite väl mycket schlagerformulär1a men han och Kvinnaböske band framför dessa låtar med en sådan värme och kärlek att detta snabbt glöms bort. Detta är svensk folkcountry när den är som bäst.

Både barn-, och gospelkörer gästar på en platta som är både svängig och eftertänksam. Hör bara den fina tonsättningen av Viktor Rydbergs Tomten. Dragspel och munspel bidrar till variation i kompet. En liten pärla i all enkelhet.

Betyg: JJJJJ

Steven Curtis Chapman är en amerikansk sångare, gitarrist och låtskrivare som på skivan Joy bjuder på glad pop av bästa sort. Några klassiker varvas men nya egenskrivna låtar som bjuder ett starkt budskap fint tonsatt. Det svänger ofta. Lyssna bara på öppningsspåret Joy to the world. En härlig version som sätter prägel på hela skivan. Andra spåret den egna Christmas time again är fantastisk.

Årets vitamininjektion.

Betyg; JJJJJ

Emory Symphonic Winds ger oss ett fantastiskt program av blåsmusik på skivan In the world of the spirits. Specialbeställda kompositioner som Bruce Broughtons läckra, nästan tio minuter långa, titelmelodi blandas med fina arrangemang på sådant som Adeste fideles, Greensleeves och In the bleek midwinter. Allt andäktigt vackert under ledning av Scott A Stewart.

En perfekt julskiva för alla lägen där spelskickligheten är på topp liksom njutbarheten.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs tre recensioner av mig i lördagens och dagens NSD

Malena Ernman finns här!

Norrbotten big band här!

Och Luleå kammarkör/Hemvärnets musikkår hittar du här!

Johan E. Skoglund

Skall jobba 3 kvällar i rad...

...med skrivande med början ikväll. Kul men intensivt.

Johan E. Skoglund