Recnesion Johannes Möller

Jag recenserade nyligen Johannes Möller som konsertsolist. Så, vad kan passa bättre än att komma med en recension av hans Naxos-CD? Den kom redan i maj 2011 men jag köpte den först på en rea i höstas.

Han bjuder här på en trevlig liten soloexposé för gitarr med en blandning av kända och okända kompositörer. Allt är välspelat och för den som gillar klassisk gitarr är detta mumma. Jag är inte överdrivet intresserad av genren men Möllers tekniska briljans och spelskicklighet går inte att ta miste på.

Han visar även med avslutande Poem to a distant fire att han även är en skicklig kompositör. Skivan ingår i Naxos serie med tävlingsvinnare. Här är det som vinnare av Guitar foundation of Americas tävling 2010.  Den obligatoriska nya kompositionen som all deltagare där måste spela är den kanadensiske kompositörens Denis Gougeons speciellt för ändamålet komponerade Lamento Scherzo, ett lika njutbart som välspelat stycke. De, ihop med Johannes tidigare nämnda egna komposition samt Introduktion och variationer på ett tema från Friskytten av 1800-talskompositören Karel Arnoldus  Craeyvanger får här sina världspremiärinspelningar på skiva.

Alla nya bekantskaper för mig, så även Giulio Regondi samt Augustin Barrios Mangore. Välbekanta är däremot Hector Villa-Lobos Leo Brouwer. En av den senares gitarrkonserter var det som stod på programmet jag recenserade. Här är det en gitarrsonat.

En trevlig gitarrskiva som bjuder på en spännande repertoarmix.  Som alltid hos Naxos är ljudkvalliteten på inspelningen och informationsen i CD-häftet om musiken och Johannes Möller på topp.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

P.S.

Jag har gjort fler klassiska reafynd i höstas som har något år på nacken som jag kommer att recensera här i bloggen framöver.

D.S.

Dagens ord...

...Är rockachocken, taget ifrån Aftonbladet på nätet. Är bara en rubrik på förstasidan så det går tyvärr inte att länka till den.

Johan E. Skoglund

Nya skivjobb på g!

Var på ett intressant möte i måndags om kommande skrivjobb. Kul!

Johan E. Skoglund

Recension Sven Zetterberg Mileage

För styvt ett år sedan hade jag nöjet att få se och recensera Sven Zetterberg & the Rockarounds live. Du hittar min recension här.  Det material man bjöd på live har nu dykt upp i plattform på skivan Milage som verkligen är en utmärkt turnésouvenir.

Sven sjunger som alltid så det står härliga till med sin sandpappersgrova röst i perfekt harmoni med hans störtsköna strängbändande och mustiga munspelande. Kompbandet går inte av för hackor heller. Micke Finell lirar själfull saxofon, Calle Brickman pregnant paino, Tommy Cassemear, bastant bas och Ingemar Dunker trollbinder bakom trummorna.

Skivan inleder med tre originalkompositioner signerade Sven själv för att sedan övergå i sju väl valda soul-, och bluescovers. Love can go worng är en mjukt gungande fin ballad med gästspel av Augie Myers fjäderlätta dragspel. Tall, dangerous and drunk en taktfast liten pärla. Likaså tolkningen av Sam Coockes Rome wasn’t built in a day.

Sven Zetterberg levererar som alltid hörvärda skivor av klass.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Duo Carr Quennerstedt i lördagens NSD

En knockout av två kammarmusiker

Duo Carr Quennerstedt
Kulturens hus, konsthallen
Torsdag kväll

Torsdagens konsert i konsthallen i Kulturens hus bjöds på en storartad kammarmusikalisk upplevelse. Duo Carr Quennerstedt tog sig an tre violinsonater så det stod härliga till. Elna Carr med sin violin och Håkan Quennerstedt bakom pianot bjöd på en fantastisk kväll som sent skall glömmas.

Klassiska musiker kan ofta upplevas som lite fjär då de framträder. Kul då att se Elna Carrs livliga mimik när hon med liv och lust hänger sig åt Ludwig Van Beethoven, Johannes Brahms och Sergej Prokofiev. I alla te fallen rör det sig om den första violinsonaten som de tre olika kompositörerna skrev. I Beethovens första finner vi kompositören på sitt mest soliga humör. Att han inte tidigare skrivit denna typ av verk märks inte alls då formen är fulländad.

Något som för övrig gäller kvällens alla tre tonsättare. Detta är genomkomponerade verk som är en fröjd för örat att få njuta av i dessa underbara tolkningar. Även Prokofievs mörkt dova ödesmättade sonat full av krigsångest är väldigt välklingande.

Bramhs som bygger på två tidigare melodier av honom blir till en vacker elegi över hans nyligen avlidne gudson.

Håkan Quennerstedt uträttar stordåd bakom painot och samspelet mellan kvällens två aktörer kunde knappast vara mer intrikat. Under en kort sekvens går plötsligt strömmen i lokalen men duon spelar glatt vidare som om inget hänt. Så agerar riktiga proffs.

Hatten av för Luleå Kammarmusikförening som oförtrutet fortsätter att bjuda Luleåpubliken på kvalitativ klassisk musik i det mindre formatet som i denna kammarmusikaliska knockout.

Johan E. Skoglund

Recension Mavericks In time

Det räcker med att hör de inledande orgel-, och trumpetslingorna på första spåret Back in your arms again för att inse att Mavericks är tillbaka i toppform. In time är 56 fantastiska minuter. Tretton nyskrivna välspelade låtar med Raul Malos mörka karaktäristiska stämma i  centrum. Han har själv varit med och skrivit skivans alla fjorton spår, ett är en spansk version av en engelsk låt.

Här bjuds på både snabba partylåtar och långsamma ballader i en härlig blandning. Både medlemmarna i Mavericks själva och gästande musiker bidrar till den mäktigt maffiga ljudbilden som är så symptomatisk för bandet.

Lies är en härlig snabb rockrökare.  Born to be blue är sådan där sextiotalsinfluerad pop á la Roy Orbisson som gör en glad i hela kroppen, trotts den tunga texen. Ett läckert dragspel beledsagar Rauls röst.

Come unto me är en ruffig mörk sak med latino-inslag som gör sig ännu bättre på spanska som Ven hacia mi. Stor konst i det lilla.

In anothers arms är en soft gungande ballad om sorg och saknad ljuvligt exekuterad. All over again är glad partymusik med mariachitrumpeter och dragspel så det står härliga till. As Long as there’s love tonight är en blåsbeströdd boogie-sak som får ingång fötterna dirket.

(Call me) When you get to heaven är en 8 minuter lång oerhört vacker ballad med en fabulös damkör inblandad som ihop med Raul skapar ren och skär musikmagi.

Detta är det fulländade soundtracket till sommarens grillfester.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs 2 tetxer av mig i senaste Guiden Boden

Vardagsekonomi, där jag ansvarat för frågorna och Lasse Stefanz/Thomas Deurgen hittar ni här!

Johan E. Skoglund