I ett avsnitt av den tecknade tv-serien Simpsons prövar dottern Lisa på floating. Hon upptäcker då att för en stressad nutidsmänniska är målet med vistelsen i tanken – att bara ligga där utan att tänka på något alls överhuvudtaget – väldigt svåruppnåeligt. Precis så som Lisa Simpson där i flyttanken känner man sig efter en rejäl dos nutida konstmusik i form av den femte och sista (?) Klusterfestivalen.

Från invigningen i Luleå Domkyrka till Mats/Morgans angenäma avslutning i Lilla salen i Kulturens hus går hjärnan för högvarv och alla tankar på att bara låta tanken stänga av sig själv är omöjliga att formera.

Nej, till det som Kluster vill stoppa in i våra öron är vi inte neutrala vare sig vi vill eller inte. Detta är konstnärliga uttryck som berör på flera plan samtidigt.
Ta bara Parlonex timslånga ljudkonst under fredagskvällen. När den tyska trion är som starkast och tätast ljudmässigt känns det rent fysiskt i magen, som vibrerar i takt med musiken.
Festivalens tema slagverk är ett idealiskt val. Alla kan vi trumma lite till mans på bordsskivor och andra lättillgängliga ytor som våra egna huvuden och magar.

Hedersgästen Daniel Saur dyker upp i flera sammanhang. Med mexikanske slagverkskollegan Roberto Hernandez Soto formerar han den intressanta Reactor Percussion Duo. Förstärkta ibland av Robert Eks mäktiga basklarinettspel är de en av festivalens musikaliska höjdpunkter.
Ek och Saur är båda en naturlig del av Norrbotten Neo som fortsätter att år efter år bjuda på relevant och nyskapande musik. En bedrift värd en eloge i sig.

Systrarna Erika och Karolina Öman visar under artistnamnet UmeDuo med sin cello och slagverk/elektronik på en imponerande bredd och spelskicklighet. Vad kan man inte göra med en burk Heinz vita bönor i tomatsås? Mats/Morgans funkiga jazzrockfusion är helt på andra sidan skalan, men lika häftigt översvallande den.

2011 gav rocktrubaduren Lasse Tennander ut en liveskiva med det passande namnet Eremit i ett kollektiv. En titel som lika väl beskriver den femte Klusterfestivalen. Alla medverkande artister är delar av den kollektiva samtida konstmusikscenen men är ändå så unika att de är eremiter, unika i sitt slag. Som besökare är man också en eremit. Var och en med sin unika upplevelse och tolkning av vad man just hört i det kollektiv som kallas för festivalbesökare.