En stor musiker, kompositör och arrangör har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
tisdag 24 november 2015
Bloggen minns Evert Sandin!
Den sjungande lantbrevbäraren har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
måndag 23 november 2015
Läs fråga bankerna i senaste Guiden Boden!
I Guiden Bodens decembernummer, ute nu i papperstidning - finns inte på nätet, är jag ansvarig för e privatekonomiska frågorna till bankerna. Läs dem!
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
Läs min rescension av Norrbottens Kammarorkester i dagens NSD
Musikalisk toppenkväll – trots bara män
Det känns väldigt tråkigt att behöva inleda ännu en recension av Norrbottens kammarorkester med att konstatera att vi har att göra med fyra verk av döda vita europeiska män dirigerat av en nu levande vit europeisk man, men fantasilösheten är faktiskt det första som slår en när man läser programmet.
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
Kvällens konsert inleds med musik av Mendelsohn. Fanny? Ne, givetvis av hennes bror Felix. Se där vad en liten ändring inom familjen kunnat göra för jämställdheten.
Med detta sagt så över till kvällens verk. Ouvertyren Hebriderna är ett programmusikaliskt verk av bästa sort. Ett musikaliskt minne av de stormpiskade skotska öarna såsom Felix upplevde dem efter ett besök där 1829/30.
Hans familj fick ett vykort hemskickat med ouvertyrens inledande toner skrivet på det. Också en semesterhälsning och vilken sådan sen! Här lyckas verkligen musikerna under Pierre-Andre Valade läckra ledning.
Mendelsohn beskrivs ofta som ett musikalsikt underbarn men han kan inte heller ha varit så pjåkig på ålderns höst, om vi får tro programhäftet som vet berätta att ouvertyren färdigställdes 1930, alltså 83 år efter hans död.
På ett annat ställe konstateras vad Bohuslav Martinu gjorde före sin död 1978 - han dog 1959. Då detta inte är första gången dylika plumpar dyker upp i protokollet, förlåt programmet, kanske Norrbottensmusiken till sin kader av folk som kan läsa noter borde foga någon som kan läsa korrektur.
Wagner skrev sin Siegfried Idyll exakt 40 år senare, som en födelsedagspresent till hustrun Cosima på julafton 1870. En liten orkester spelade stycket som bär namn efter deras nyfödde son, i trappuppgången i parets hus. Bättre musikalisk födelsedagspresent får man leta efter.
Bohuslav Martinus Parita för stråkorkester är ett av många nybarockverk från mitten av förra seklet som lyckas gjuta liv i barockens tonvärld. Det är karga och kärva klanger som är riktigt intressanta att få sig till livs.
I Max Bruch dubbelkonsert för viola och klarinett har han lånat klart hörbara partier av Ack värmeland du sköna.
Kvällens solister Kim Hellgren och Robert Ek visar med sitt viola-, respektive klarinettspel än en gång vilka skickliga musiker de är.
Musikaliskt är detta en toppenkväll. Det kan inte en mansdominerad repertoar ändra på. Och tur är väl det.
Johan E. Skoglund
fredag 20 november 2015
Idag lyssnar jag på...
Två småtrevliga vokala jazzskivor som kommit ut under sommaren 2015. Det rör sig om de nya skivorna från Dee Dee Bridgewater och Kurt Elling. Båda har jag haft nöjet att se live med Norrbotten big band. Dee Dee har jag även recenserat.
Kurt Ellings nya CD Passion World är en utmärkt resa jordcen runt med olika språk och instrumenteringar. Vem annars än Kurt gör en vokal jazz-cd med en lieder av Johannes Brahms med U2s pophit where the streets have no name, Björks Carry me joy on the left, Carry my pain on the right, Edith Piaffs La vie en rose och den skotska folkvisan Loch Tay boat song?
Dee Dees album Dee Dee's Feathers Featuring Irvin Mayfield, The New Orleans Jazz Orchestra är lika fin som svängig hyllning till New Orleans och dess jazzmusik med skickliga medmusikanter genomgående i kompet.
Johan E. Skoglund
Kurt Ellings nya CD Passion World är en utmärkt resa jordcen runt med olika språk och instrumenteringar. Vem annars än Kurt gör en vokal jazz-cd med en lieder av Johannes Brahms med U2s pophit where the streets have no name, Björks Carry me joy on the left, Carry my pain on the right, Edith Piaffs La vie en rose och den skotska folkvisan Loch Tay boat song?
Dee Dees album Dee Dee's Feathers Featuring Irvin Mayfield, The New Orleans Jazz Orchestra är lika fin som svängig hyllning till New Orleans och dess jazzmusik med skickliga medmusikanter genomgående i kompet.
Johan E. Skoglund
Flera skrivjobb på G!
Fick i veckan klart med ett nytt skrivjobb. Ett annat jag tidigare utfört fick jag se slutkorr på. Ser mycket lovande ut.
Johan E.. Skoglund
Johan E.. Skoglund
måndag 16 november 2015
Läs min recnesion av New eyes on baroque i dagens NSD!
Barockt bra med Landgren
New eyes on baroque levererar vad titeln antyder, barock-klassiker signerade Johan Sebastian Bach, George Friedrich Händel, Henry Purcell och Antonio Vivaldi serverade i nya fräscha aptitretande arrangemang, med både jazz och folkmusik inblandade.
Det var längesedan en konsert besöktes där stämningen genomgående var så lugn och meditativ. Det är inte bara Bachs Air, känd från Beppes godnattstund i barn-tv som har en hypnotisk inverkan på en. Nej, hela kvällen är som en meditativ bomullsfilt som lägger sig runt dig och värmer upp hela den gråkalla höstkroppen.
Och en stor del av njutningen ligger i spel-, och sångskickligheten. Det är den som gör att detta inte blir till en sockrad muzakpannkaka. Tvärtom! Här är topparna lika många och höga som i Himalaya.
Mr Redhorn himself, Nisse Landgren är förutom en duktig trombonist även en utmärkt mellanpratare. Saxofonisten Jonas Knutson, basisten Eva Kruse och gitarristen Johan Norberg – alla är de ekvilibrister på sina respektive instrument något som hörs i flera storartade soloinsatser under kvällens lopp.
Jeanette Köhn besitter en sopranstämma som är så där vacker att man bara smälter som en chokladbit i byxans bakficka en varm sommardag i ett galonklätt bilbaksäte.
Lägg därtill Skellefteå Kammarkör under Leif Åkesson som med sina stabila stämmor på flera stycken bidrar till att ytterligare höja trivselfaktorn och vi har en synnerligen lyckad kväll. Kammarkören sjunger på egen hand tre Ward-Swingle-arrangemang och visar att det inte bara är i hockeyrinken Skellefteå ger Luleå en match.
Något som går som en röd tråd kvällen igenom är de oerhört vackra arrangemangen och varierade instrumenteringen som gör att dessa eviga klanger får nytt liv.
Lyssna bara på Jonas Knutssons förföriska saxofonspel i extranumret, Bachs Jesu bleibt meine freunde. Saligt är bara förnamnet. En perfekt avslutning på en barockt bra kväll.
Det var längesedan en konsert besöktes där stämningen genomgående var så lugn och meditativ. Det är inte bara Bachs Air, känd från Beppes godnattstund i barn-tv som har en hypnotisk inverkan på en. Nej, hela kvällen är som en meditativ bomullsfilt som lägger sig runt dig och värmer upp hela den gråkalla höstkroppen.
Och en stor del av njutningen ligger i spel-, och sångskickligheten. Det är den som gör att detta inte blir till en sockrad muzakpannkaka. Tvärtom! Här är topparna lika många och höga som i Himalaya.
Mr Redhorn himself, Nisse Landgren är förutom en duktig trombonist även en utmärkt mellanpratare. Saxofonisten Jonas Knutson, basisten Eva Kruse och gitarristen Johan Norberg – alla är de ekvilibrister på sina respektive instrument något som hörs i flera storartade soloinsatser under kvällens lopp.
Jeanette Köhn besitter en sopranstämma som är så där vacker att man bara smälter som en chokladbit i byxans bakficka en varm sommardag i ett galonklätt bilbaksäte.
Lägg därtill Skellefteå Kammarkör under Leif Åkesson som med sina stabila stämmor på flera stycken bidrar till att ytterligare höja trivselfaktorn och vi har en synnerligen lyckad kväll. Kammarkören sjunger på egen hand tre Ward-Swingle-arrangemang och visar att det inte bara är i hockeyrinken Skellefteå ger Luleå en match.
Något som går som en röd tråd kvällen igenom är de oerhört vackra arrangemangen och varierade instrumenteringen som gör att dessa eviga klanger får nytt liv.
Lyssna bara på Jonas Knutssons förföriska saxofonspel i extranumret, Bachs Jesu bleibt meine freunde. Saligt är bara förnamnet. En perfekt avslutning på en barockt bra kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)