Har fått klart med

ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i senaste Boden Guiden!

Jag har skrivit om Danzfeber och entreprenörskap för SFI-elever.

Finns inte på nätet men läs gärna papperstidningen!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Kurt Rosenwinkel i dagens NSD!

Tíoårskalas ljumt som mellanmjölk

KONSERT
Kurt Rosenwinkel & Norrbotten Big Band, dir. Tim Hagans
Arrangörer: Tim Hagans, och Geir Lysne
Solister: Kurt Rosenwinkel
Kulturens hus
Lördag den 28 januari

Det finns jazzkonserter och så finns det jazzkonserter. Lördagskvällens I Kulturens hus med Norrbotten big band under Tim Hagans ledning hör tyvärr till den förstnämnda kategorin.
Kurt Rosenwinkels mellanmjölksljumma fusion gör inte en fluga förnär. Hans långa gitarrsolon låter exakt likadana oavsett i vilket stycke de kommer. Och storbandets blåsare är oftast helt tysta under dessa. De framförs med rytmsektionen som bakgrund. När bandet kommer in är Kurt mer tystlåten i sitt spel och de skiftande tempoväxlingarna gör att det är som att man lyssnar på två konserter i en, med och utan blås.

Det dröjer länge in i konserten innan vi får höra något solo från bandets blåsare och visst – de spelar utmärkt – men inte ens deras oklanderliga instrumenthantering kan rädda denna kväll.

Det bjuds på åtta kompositioner. Alla lika långa som intetsägande. Sju av Kurt Rosenwinkel och ett extranummer signerat Tim Hagans. Inklusive en femton minuters inledande talparad och paus så tar det hela två timmar och 45 minuter. Vilket är alldeles för mycket. Geir Lysne, norrmannen som står för flera av kvällens arrangemang har gjort dem på tok för spretiga. Fokus saknas.

Och när Tim Hagans inte vill uttala ordet trumpet för att det börjar med efternamnet på USA:s nyvalde president känns det bara märkligt. Detta var en tyvärr alltför tråkig del av Kulturens hus tioårskalas. Och det är ju tråkigt att det var så här tråkigt. Jubilaren hade definitivt förtjänat en bättre hyllning.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Mike Connors, Barbara Hale, John Hurt och  Lennart Nilsson - alla har de lämnat oss.

Bloggen Lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrbotten NEO i dagens NSD!

10 åring som ännu är i framkant

När Norrbotten NEO firar sitt tioårsjubileum gör man det med ett brett spektrum av samtida musik som den nutida konstmusikensemblen framfört under sitt decennium.

En av ensemblens grundare Petter Sundkvist är tillbaka på dirigentpulten denna kväll och han är som vanligt en fröjd att följa när han med sina vana händer leder NEO.

Kvällens sex stycken bjuder på tre beställningsverk av Norrbotten NEO och tre verk av andra tonsättare. Tre av verken är från Norden, resten från övriga världen och könsfördelningen är absolut jämställd.

Inledande norske Rolf Wallin har med ”Age of Wire and String” skapat något helt eget. Även om man inte läst boken av Ben Marcus som den inspirerats av och fåt sin titel ifrån så förstår man att författaren skildrar en speciell värld när man hör musiken. Detta är åtta korta, kondenserade, täta satser. Israeliskan Chaya Czernowins ”Ayre: Towed through plumes, thicket, asphalt, sawdust and hazardous air I shall not forget the sound of” ger en prefekt ljudkuliss över storstaden med sina dova, mörka klanger.

Kaija Saariahs pianotrio ”Light and Matter” är underbart melodisk och I stark kontrast till kvällens två tidigare verk.

Franco Donatonis ”Arpège” bjuder på spännande utflykter I arpeggiots värld.

Sorgen musikaliskt personifierad möter vi I Madeleine Isakssons ”Isär”. Christophe Bertrands ”Satka” är full av läckra crescendon.

Kvällens sju musiker är alla mycket skickliga på sina respektive instrument och som så ofta hos NEO bländas man av deras spel och hantering. En del människor gillar inte alls den musisk som Norrbotten NEO framför och några ifrågasätter om det verkligen är det här som våra skattemedel skall gå till. Denna kritik är bra. Mycket bra. För den dag Norrbotten NEO möts av enbart hyllande applåder är det dags att börja tänka på refrängen. Men där är vi som tur är inte än. NEO lär ligga i framkant under många år än.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Siwert Öholm, Veljo Tormis och Mary Tyler Moore - alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Dagens fynd för en tia

är samlingsskivan MY Lil's run off med den amerikanska country singer-songwritern Howard Crocket. 19 spår och lite över 46 minuter omistlig country inspelad mellan åren 1957 och 1994 då han dog. Ett tjockt texthäfte om hans liv, levene och musik fullt med bilder  och diskografisk information sammanställt av två svenska entusiaster. En riktig liten pärla som inte bör saknas i skivhyllan hos den som gillar klassisk traditionell country.

Johan E. Skoglund