Läs två texter av mig i Guiden Bodens majnummer!

Jag har intervjuat en skräddare som bor och jobbar i London och kommunens mark- och planavdelning om deras arbete. Finns inte på nätet än men läs gärna papperstidningen!

Johan E. Skoglund

Köpte en skiva från USA

Den skickades som vanligt brev. 9 april får jag ett brev att postnord vill ha betalt moms och tull. Jag swishar summan samma dag. Idag när jag ringer till postnord får jag veta att försändelsen funnits hos mitt postombud att hämta sedan tisdag den 17 april men det har ingen meddelat mig. Sedan dess har jag hämtat flera andra stora brev och paket där. Men tydligen har inte personalen kunnat se detta och passa på att ge mig den.

Nåja, nu skall jag i alla fall bege mig till Coop och hämta ett ex av Bruce Broughtons filmmusik till Disneys tecknade De tre musketörerna.

Märkligt.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Miloš Forman, Aviccii och Verne Troyer, alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Nya skrivjobb

Har jag fått klart med denna vecka. Flera stycken dessutom.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Läs två recensioner av mig i dagens NSD!

Majestätiskt mäktig musik

Sagan om ringen
Symfonisk blåsorkester, dirigent Petter Sundkvist
Kulturens hus, stora salen
Lördagen den 21 april klockan 16.00

Johan de Meijs första symfoni, ”Sagan om Ringen” från 1984 – 1988, är fem spännande satser där det på bästa sätt attraktivt tonmålas upp en bild av de landskap J.R.R. Tolkien skapat. Den månghövdade blåsorkestern, för tillfället ihopsatt, spelar denna filmbildsskapande musik med full bravur rakt igenom.

Detta är majestätiskt mäktig musik när den är som bäst. Mera storvulet än så här kan det knappast bli. Konsertmästaren Magnus Toresson på klarinett och sopransaxofonisten Sigurd Löf bjuder båda på utmärkta soloinsatser.

Maestro Petter Sundkvist lyckas få alla musiker framför hans dirigentpodium att på bästa sätt samspela. Det hörs tydligt att Petter verkligen är sprungen ur blåsmusikmyllan och brinner för att detta skall bli så bra som möjligt.

Mellan de fem satserna har man bjudit in recitatören Börje Ekström som läser Tolkiens originaltexter så att vi får en känsla för det som musiken är tänkt att förmedla. Ett riktigt genidrag. Och extranumret i form av marschen Avskedet till den slaviska kvinnan är fantastiskt.
Svängigare avsked får man leta efter.

Luleå orkesterförenings ordförande Bengt Grahn berättar glädjande nog att denna tradition som förekommit under några år kommer att fortsätta även framöver. Det är så roligt att vårt norrbottniska blåsmusikarv stolt och välklingande förs vidare. Varför ändra på ett vinnande koncept?

En kväll värd att minnas

Norrbotten big band möter Vein
Kulturens hus, lilla salen
Lördagen den 21 mars klockan 19.00

Pianisten Michael Arbenz, basisten Thomas Lähns och trumslagaren Florian Arbenz utgör den schweiziska improvisationstrion Vein. Ihop med ett till tänderna taggat Norrbotten big band bjuds på en kväll som kommer att låta tala om sig länge. Riktigt, riktigt länge.

Florian Arbenz inledande ”Boarding the beat” är ett långt stycke med mycket att upptäcka. Sedan följer ett kortare stycke där Thomas Läns musicerar med enbart trombonsektionen i sin egen kongeniala” Willi’s pool”. Sedan avslutas första set med en urspännande triptyk där kvällens drivne dirigent Joakim Milder arrangerat tre teman för storband och improvisationstrio. Ur Arnold Schönbergs andra kammarsymfoni, Bela Bartoks andra violinkonsert samt Alban Bergs opera ”Lulu”. Detta är musik som är så läcker att ord knappast räcker till för att beskriva vad som sker på scenen.

Efter paus så bjuder Michael Arbenz på två sylvassa egna kompositioner, ”Under construction” och ”Clear light”. För att sedan övergå till rollen som arrangör av andras musik i form av kvällens magnum opus. Maurice Ravels ”Bolero” är nästan söndertjatad men inte när man gör så här. Från den ljuva flöjtinledningen till det avslutande tordönscrescendot – detta är ett skolexempel på hur en jazzslipsten skall dras. Både gäster och storband bjuder på störtsköna spelskickliga solon kvällen igenom.

Att ett valår bjuda på extranumret ”No we can’t but vote for us” är fullkomligt lysande. När Spotify nyligen lanserades på börsen i New York hissade man den schweiziska flaggan utanför börshuset. Här är dock en svensk-schweizisk musikalisk sammanblandning av bästa sort. Att detta skall komma på skiva gör lyckan fulländad.

Idag går Just då på repeat

Adolphson och Falks nya singel inför kommande album och turné inför att fira 50 år sedan de möttes är bästa vårpopen och vårpeppen.

https://www.youtube.com/watch?v=fmij2ExDY8A

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Duo Matilda Streby & Per Olsson i dagens NSD!

Tre par i leken; Succé
Duo Matilda Streby & Per Olsson
Kulturens hus, lilla salen
Tisdag kväll

Om man spelar poker och lägger fram tre par så kommer man att anklagas för fusk. Sådan tur då att pokerreglerna inte gäller i musiken.  Duo Matilda Sterby & Per Olsson är ett perfekt sopran och pianopar. De bjuder på musik av paren Clara och Rober Schumann samt Alma och Gustav Mahler.
Det är kul att få möta båda kompositörerna i de berömda tonsättarparen.
Före paus är det fokus på makarna Schumann. Först fyra av Roberts sånger. Sedan en av Robert Schumanns sånger som Franz Liszt arrangerat där Per Olssons pianospel verkligen är magnifikt. Sedan följer sex sånger av Clara Schumann. Båda makarna Schumanns sånger är aptitretande små läckerbitar för örat.

Efter paus bär det så av in i makarna Mahlers klangvärld. Fröst fem sånger av Alma sedan dito av Gustav.  Almas sånger är mer moderna medan Gustavs är fast förankrade i romantiken. Hans tredje sång till text av Friedrich Rückert, Vid Midnatt är konsertens absoluta höjdpunkt. Här bevisar kvällens sopran Matilda Sterby tydligast varför hon besitter en stämma som inte lämnar något övrigt att önska. Om hon är så bra redan nu kn man bara fantisera om hu fint hon kommer att låta framöver då hennes röst fått mogna ännu mer.

Det finfina mellansnacket bidrar på bästa sätt till kvällens sköna stämning. Det sätter fint in kvällens verk i sina sammanhang och berättar engagerat om parens kärleksliv.  Men även om man som kan tyska hade det varit trevligt med att få sångtexterna, även översatta i programbladet. Men Sterbys diktion är så utmärkt att det går att hänga med hjälpligt ändå.
  Med tre par i leken är given en given succé. Och med en Jussipopdämga som extranummer är lyckan fulländad.

Johan E. Skoglund