Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.
Johan E. Skoglund
måndag 28 november 2011
fredag 25 november 2011
torsdag 24 november 2011
onsdag 23 november 2011
Mycket skrivande och annat på g!
Därför inget bloggande på över en vecka.
Men nu är jag i selen igen.
Johan E. Skloglund
Men nu är jag i selen igen.
Johan E. Skloglund
Recension Eldkvarn De berömdas aveny
Eldkvarns nya album De berömdas aveny bjuder på 12 låtar. Tio skrivna och sjungna av Plura, 2 skrivna och framförda av Carla. Plura kommenterar de senaste årets medieskriverier om droger och kärleksrelationer i välskrivna texter som alltid. Musiken är helt okej men inte mer. Bredbent muskelrock med en Springsteen-saxofon här och där. Någon låt är akustisk.
Detta är ett mellanalbum från gruppen men alltid intressant att få höra den inblandades syn på saken. Carlas låt om en häst är riktigt rolig.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Detta är ett mellanalbum från gruppen men alltid intressant att få höra den inblandades syn på saken. Carlas låt om en häst är riktigt rolig.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Recension Eldkvarn Stans bästa band 1971-2011
Eldkvarn har alltid tillhört favoriterna bland svenska rockband. Om någon undrar vad som står överst på min önskelista i år inför julen 2011 så är svaret självklart: Den stora eldkvarnboxen som släpps i början på december.
Som en aptitretare kommer denna trevliga dubbelsamling som innehåller bandets största hits samlade på två välfyllda cd-skivor. Den som nöjer sig med det mesta av det bästa och inte vill punga ut 800 kronor för boxen gör en rejäl anhalt här. Detta är pop och rock på svenska när den är som allra bäst. Oavsett om man skall somna eller festa är detta det perfekta soundtracket till livet med alla dess med-, och motgångar.
Skall bli spännande att få höra bandets nya skiva som kommer innan denna box där låtarna tydligen skall behandla bla. Pluras sk. Kokainskandal. Alltid lika intressant att få höra berättelsen utifrån huvudpersonens eget perspektiv.
I väntan på nytt album och retrospektiv box är detta perfekt lyssning.
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Som en aptitretare kommer denna trevliga dubbelsamling som innehåller bandets största hits samlade på två välfyllda cd-skivor. Den som nöjer sig med det mesta av det bästa och inte vill punga ut 800 kronor för boxen gör en rejäl anhalt här. Detta är pop och rock på svenska när den är som allra bäst. Oavsett om man skall somna eller festa är detta det perfekta soundtracket till livet med alla dess med-, och motgångar.
Skall bli spännande att få höra bandets nya skiva som kommer innan denna box där låtarna tydligen skall behandla bla. Pluras sk. Kokainskandal. Alltid lika intressant att få höra berättelsen utifrån huvudpersonens eget perspektiv.
I väntan på nytt album och retrospektiv box är detta perfekt lyssning.
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Recension Amelia Gabrile Yared
Gabriel Yared har med Amelia skapt oerhört vackra ljudbilder till filmen om flygarässet Earharts liv. Detta är musik att drömma sig bort till. Från det inledande majestätiska huvudtemat bjuds inte på en enda tråkig sekund. Svävande tongångar som verkligen beskriver det som sker på filmduken . Musik som verkligen låter flyg på alla dess ledder oavsett om man har filmen som den skall beledsaga framför sig. Detta är den sortens filmmusik som är så stor att den fungerar lika bra även om man inte har sett filmen alls.
Alltid lika fascinerande att få höra hur någon tonsatt ett liv och ett livsöde som detta. Svepande orkesterklanger som åkallar de stora vidder där Amelia flög med vissa exotiska instrumentinslag som brukligt är i Libanonfödde Yrades romantiska alster.
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Alltid lika fascinerande att få höra hur någon tonsatt ett liv och ett livsöde som detta. Svepande orkesterklanger som åkallar de stora vidder där Amelia flög med vissa exotiska instrumentinslag som brukligt är i Libanonfödde Yrades romantiska alster.
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Bloggen minns Lasse Brandeby
Lee Pockriss, som skrev bikini-låten, avled även han förra veckan.
Bloggen lyfter på hatten för dem båda!
Johan E. Skoglund
tisdag 15 november 2011
Recension av tre nya countryskivor
Tre amerikanska countryartister har kommit med varsin ny skiva som alla finns i limiterade deluxe-utgåvor. Därför samsa de tre i en recension.
Martina McBride har bytt skivbolag, varit medproducent och bidrag till flera av låtarna på hennes nya skiva eleven. Som vanligt när det gäller Martina är låtarna mer country än pop. En cover på en Train-låt ihop med bandets sångare skvallrar om i vilka marker vi rör oss. Detta är riktigt vassa låtar som sitter som en mutter i ett skruvstäd rakt av. Detta är varken nyskapande eller världsomvändande men likafullt omöjligt att värja sig ifrån. Omedelbara countrypoplåtar i slick produktion är aldrig fel.
Extra kul att Martina skriver personligt om sitt förhållande till varje låt i texthäftet.
Deluxe-utgåvan går bara att få tag på via kedjan Target i USA. Jag budade hem mitt ex hos Tradera. Den bjuder på fyra bonusspår i samma anda som resten av skivan, två musikvideos samt en bakomkulisserna-film från den ena videoinspelningen. Inte oumbärligt på något vis.
Efter några års tystnad efter den monumentala 4-cd-boxen med 43 helt nya låtar är Vince Gill tillbaka med nya skivan Guitarslinger. Långa välskrivna låtar där Vill varit inblandad i skrivandet av alla. Han spelar som vanligt gitarr som en gud och sjunger lika vackert. Låtarna är dock inte särskilt oumbärliga och ett lite mera eget uttryck hade man kunnat önska sig. Deluxe-utgåvan, som bjuder på fyra extra spår är lika lätt att få tag på som den normala så den som ändå skall köpa skivan kan gott lägga några extra kronor på att få den.
En helt okej skiva men inte mer.
Samma känsla får jag när Toby Keiths nya skiva Made in America stoppas in i cd-spelaren. Han har skrivit ett antal lättlyssnade låtar där bristen på humor och substans dock är total. Det är inte dåligt, bara tråkigt. De fyra live-covers som är bonus på den utökade utgåvan är dock helt okej.
Betyg till all tre; JJJ
Johan E. Skoglund
Martina McBride har bytt skivbolag, varit medproducent och bidrag till flera av låtarna på hennes nya skiva eleven. Som vanligt när det gäller Martina är låtarna mer country än pop. En cover på en Train-låt ihop med bandets sångare skvallrar om i vilka marker vi rör oss. Detta är riktigt vassa låtar som sitter som en mutter i ett skruvstäd rakt av. Detta är varken nyskapande eller världsomvändande men likafullt omöjligt att värja sig ifrån. Omedelbara countrypoplåtar i slick produktion är aldrig fel.
Extra kul att Martina skriver personligt om sitt förhållande till varje låt i texthäftet.
Deluxe-utgåvan går bara att få tag på via kedjan Target i USA. Jag budade hem mitt ex hos Tradera. Den bjuder på fyra bonusspår i samma anda som resten av skivan, två musikvideos samt en bakomkulisserna-film från den ena videoinspelningen. Inte oumbärligt på något vis.
Efter några års tystnad efter den monumentala 4-cd-boxen med 43 helt nya låtar är Vince Gill tillbaka med nya skivan Guitarslinger. Långa välskrivna låtar där Vill varit inblandad i skrivandet av alla. Han spelar som vanligt gitarr som en gud och sjunger lika vackert. Låtarna är dock inte särskilt oumbärliga och ett lite mera eget uttryck hade man kunnat önska sig. Deluxe-utgåvan, som bjuder på fyra extra spår är lika lätt att få tag på som den normala så den som ändå skall köpa skivan kan gott lägga några extra kronor på att få den.
En helt okej skiva men inte mer.
Samma känsla får jag när Toby Keiths nya skiva Made in America stoppas in i cd-spelaren. Han har skrivit ett antal lättlyssnade låtar där bristen på humor och substans dock är total. Det är inte dåligt, bara tråkigt. De fyra live-covers som är bonus på den utökade utgåvan är dock helt okej.
Betyg till all tre; JJJ
Johan E. Skoglund
måndag 14 november 2011
Läs tre recensioner av mig I NSD
fredag 11 november 2011
tisdag 8 november 2011
Recension Dale Watson Caryin’ on
Likt Refreshments fortsätter Dale Watsson att oförtrutet ge ut skivor år efter år som I grund och botten bara är variationer på ett och samma tema. Så även låtmässigt. Men när de håller sådan här kvalité som på fjolårsskivan Caryin' on så förlåter man det faktum att några av låtarna är lite väl formulär 1A-akitiga till sin utformning. Som vanligt ett utmärkt komp som placerar Dales röst i centrum.
Varken nyskapande eller eget för fem öre. Men det var nog inte tanken heller.
Watson levererar vad publiken vill ha och bryr sig inte om trender eller låter någon kommersiellt inriktad skivbolagsnisse lägga sig i utformningen av musiken för att gör en mer topplisteampassad och radiovänlig. Bara det är värt ett stort beröm.
Detta är musik gjort med lika mycket kärlek som energi.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Varken nyskapande eller eget för fem öre. Men det var nog inte tanken heller.
Watson levererar vad publiken vill ha och bryr sig inte om trender eller låter någon kommersiellt inriktad skivbolagsnisse lägga sig i utformningen av musiken för att gör en mer topplisteampassad och radiovänlig. Bara det är värt ett stort beröm.
Detta är musik gjort med lika mycket kärlek som energi.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Recension Donny and Marie
Vem kunde ana i början av året att Donny och Marie Osmond skulle släppa en helt okej country-skiva under 2011? Glöm bort de sönderopererade ansiktena de visar upp på bilderna i texthäftet. Strunta i att några riktigt lama covers av ex. vis. I swear smugit sig in. Orignallåtarna är riktigt bra popcountry som sitter som en smäck.
Betyg: JJJ
Johan E. Skoglund
Betyg: JJJ
Johan E. Skoglund
Recension Marty Stuart Ghost tarin the studio-B sessions
Marty Stuart fortsätter att bjuda på sin traditionella country som är så långt från det radiostationera spelar man kan komma. Här har han gått in iden legendariska studio B och spelat in ett knippe oumbärliga låtar.
Hangman är en kuslig sak han skrev ihop med Johny Cash just före dennes död. Några instrumentalspår och några legendarer som gästartister skapar ett av förra årets bästa och mest helgjutna country-album.
Mest är det originallåtar men någon väl vald cover har också lyckats smyga sig in. Som alltid när det gäller Marty sitter text och musik klockrent ihop och kompet och produktionen är så där härligt rå som ramar in hans vildsinta stämma på bästa sätt.
Bättre kan det knappast bli.
Betyg, JJJJJ
Johan E. skoglund
Hangman är en kuslig sak han skrev ihop med Johny Cash just före dennes död. Några instrumentalspår och några legendarer som gästartister skapar ett av förra årets bästa och mest helgjutna country-album.
Mest är det originallåtar men någon väl vald cover har också lyckats smyga sig in. Som alltid när det gäller Marty sitter text och musik klockrent ihop och kompet och produktionen är så där härligt rå som ramar in hans vildsinta stämma på bästa sätt.
Bättre kan det knappast bli.
Betyg, JJJJJ
Johan E. skoglund
måndag 7 november 2011
Bloggen mins Andy Rooney och Papa Bue
1949 började Andy Rooney ppå CBS. 1978 började han på CBS 60 Minutes där han fram till förra hösten levererade inte mindre än 1097 personligt hållna krönikor.
Den danske jazztrombonisten Papa Bue är död. Han ledde under många år sitt tradjazzband viking jazz band.
Andy blev 92 år och Papa Bue 81.
Bloggen lyfter på hatten för dem båda!
Johan E. Skoglund
Den danske jazztrombonisten Papa Bue är död. Han ledde under många år sitt tradjazzband viking jazz band.
Andy blev 92 år och Papa Bue 81.
Bloggen lyfter på hatten för dem båda!
Johan E. Skoglund
fredag 4 november 2011
Recension Striggio Mass in 40 parts
Att 4o personer sjunger en mässa i olika stämmor är väl inte särskilt unikt. Jodå, om varje sångare sjunger varsin unik stämma, alltså 4o olika stämmor då blir det åka av. Ensemblen I Fagiolini under Robert Hollingworths säkra ledning skimrar likt en snödriva i vårsolen på denna magnifika inspelning.
Återupptäckt efter 400 år är Alessandro Striggios mässa i 40 stämmor. Även Thomas Tallis's 40-stämmiga motet Spem in Alium hörs här i en ny version för kör och orkester. Några av Storbritanniens främsta utövare på olika renässansinstrument ackompanjerar lysande de gudabenådade röster som utgöra sångarna. Detta är en himmelskt vacker skiva som ingen älskare av vokalmusik bör vara utan. Man slås vid varje genomlyssning hur läcker både själva kompositionernas uppbyggnad och framförande är. Den bifogade extraskivan innehåller verket i härligt flerkanalsljud och en intressant dvd-film om skivinspelningen. Missa mässan på egen risk!
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Återupptäckt efter 400 år är Alessandro Striggios mässa i 40 stämmor. Även Thomas Tallis's 40-stämmiga motet Spem in Alium hörs här i en ny version för kör och orkester. Några av Storbritanniens främsta utövare på olika renässansinstrument ackompanjerar lysande de gudabenådade röster som utgöra sångarna. Detta är en himmelskt vacker skiva som ingen älskare av vokalmusik bör vara utan. Man slås vid varje genomlyssning hur läcker både själva kompositionernas uppbyggnad och framförande är. Den bifogade extraskivan innehåller verket i härligt flerkanalsljud och en intressant dvd-film om skivinspelningen. Missa mässan på egen risk!
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund
Om att tvingas gå i förtid från konserter, på grund av pressläggningsskäl...
Skriver NSDs chefredaktör och ansvarige utgivare Anders Ingvarsson initierat i dagens NSD när han svarar på en läsarfråga.
Jag har själv otaliga gånger tvingats gå i förväg från konserter och det är aldrig särskilt kul, men en del av yrkesrollen. Att inte hinna få uppleva Tommy Körberg framföra O helga natt under en julkonsert svider långt efteråt för en musikälskare.
Johan E. Skoglund
Jag har själv otaliga gånger tvingats gå i förväg från konserter och det är aldrig särskilt kul, men en del av yrkesrollen. Att inte hinna få uppleva Tommy Körberg framföra O helga natt under en julkonsert svider långt efteråt för en musikälskare.
Johan E. Skoglund
onsdag 2 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)