Att ge ut sin debutskiva när man är över sextio får väl kategorisera soulsångaren Charles Bradley till dem sent blommande dagens artistrabatt. Han tillhör en kategori artister som bjuder på retro-soul där allt material är ny-, och specialskrivet för rösten i fråga. Två spår är instrumentala där Meehan street band spelar svängigt på egen hand.
Barkley har en sådan där magisk röst som skulle få toppoäng även om han ljudade sig igenom telefonkatalogen. Detta är ett stilrent album som är en provkarta på hur genren skall låta. Blåset är genomgående bra men det finns inga stråkar. Kvinnliga körsångare förekommer däremot.
Varken nyskapande eller eget men samtidigt helt okej.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar