Benny Andersson texten var lite kortare i tidningen pga platsbrist och rubriken var en annan.
Magiskt Marilyn Mazour!
Marylin Mazour & Norrbotten big band
Kulturens hus, lilla salen
Lördag kväll.
Norrbotten big band har verkligen skämt bort sin publik med
synnerligen sköna solsiter på sistone. Lördagskvällens konsert i Lilla salen i
Kulturens hus där man gästades av den dansk-amerikanska slagverkaren Marilyn
Mazour var ändå något alldeles extra ordinärt.
Det bjöds på en uppvisning av sällan skådat slag. I både
första och andra set spelar kvällens solist oavbrutet på olika
lagverksinstrument i över 50 minuter -bara det en prestation i sig självt. At
hon dessutom gör det så egensinnigt och energiskt att städpersonalen efteråt
bör hitta ett flertal tappade hakor i lokalen säger egentligen allt.
Och hon spelar inte bara, nej, hon bjuder även på utsökt
scatsångvid ett tillfälle. Vilken kvinna! Hon spelar på allt överallt, fast
inte samtidigt. Placerad längst fram på scenen är hon helt inbäddad i en rad
olika saker som går att slå på. Alltifrån trummor till en plåthink. De enda som
möjligtvis kan ha något att anmärka på måste i så fall vara arbetsmiljöverket. Man
får ont i armarna bara av att tänka sig att utföra samma prestation som
Marilyn.
Håkan Broström leder bandet med bravur. Han, Adam Forkelid
bakom pianot, Danne Johansson på flygelhorn, Karl-Martin Almkvist på saxofon
och Peter Dahlgren på trombon är härliga solsiter som ofta duellerar med
Marilyns intrikata trumspel. Håkan är även kompositör bakom kvällens alla
välklingande opus utom ett, som Marylin har skrivit. Evert Taubes Byssan Lull
blir till ett exalterat extranummer.
Magiskt Marilyn Mazour!
Onödig
upprepning och för lite orgel.
Benny
Andersson mfl.
Studio
Acusticum, Piteå
Söndag
eftermiddag
Det
skall slås fast med en gång. Alla medverkande under söndagseftermiddagens
konsert i Studio Acusticum är fullblodsproffs rakt ut i fingrarna. Och den nya
orgeln är hur läcker som helst. Med det fastslaget så låt oss bena ur konserten
lite närmare.
Programbladet
är ytterst sparsmakat på information vilket gör att man undrar när första låten
egentligen slutar. Det visar sig vara ett långt sjok som tyvärr är alldeles för
långt. Musikhögskolans kammarkör under Erik Westbergs säkra ledning sjunger
gudabenådat och Gunnar Idenstam spelar orgel likadant. Men det är för många
inryck staplade på varandra.
Gunnars
improvisationer över Abbas Money, Money, Money och Thank you for the music är
mer häftiga än härliga. Likaså hans publikfriande duett med Benny Andersson
bakom pianot i Dancing queen är enkel och chosefri.
Sedan
är det så dags för kvällens uruppförande. Bennys En skrift i snön, med text av
Kristina Lugn, är det perfekta ljudspåret till Änglagård fyra. Collin Nutley
skulle älska att få bildsätta denna nationalromantiska pastisch. Musiken är
enkel och orgeln är tyvärr alltför lite använd. Kristina Lugns text är lysande
men dess djupa budskap trivialiseras till denna glättiga musikbakgrund. Men Orsa
spelmän och Pär Grebacken på diverse blåsinstrument är riktigt
spelskickliga.
Efter
en välbehövlig paus så är det så dags för Benny och Orsaspelmännen att bjuda på
ytterligare folkmusik light signerat Anderson och medlemmarna i bandet. När
Hjortingen framförts ställer sig Benny frågan man som recensent själv har på
tungan hela tiden. Varför skriva ny musik när det redan finns sådan här bra? Du
sa det själv Benny.
Enda
gången det riktigt lyfter under andra akten är Slängpolska efter Byssskalle när
Idenstam medverkar vid orgeln. Annars får den mest stå där som en tom belyst
kuliss under detta set vilket är synd. Ljussättningen med blinkande neon bakom
scenen är ibland också väldigt irriterande.
Som
bonus får vi som extranummer höra kvällens uruppförande ännu en gång. Ett
passande slut. En onödig upprepning på en kväll som i stora delar kändes som en
sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar