Alltid lika inspirerande när de trillar in.
Johan E. Skoglund
torsdag 28 maj 2015
Läs min text i senaste Guiden Boden
Jag är ansvarig för de privatekonomiska frågorna till bankerna. Finns inte på nätet men läs dem gärna i pappersutgåvan.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
måndag 25 maj 2015
Läs 3 recensioner av mig i NSD
Majestätisk Mattei ger maffig Mahler
Peter Matteis förra skiva där han försökte leka Frank Sinatra ihop med Norrköpings symfoniorkester var en riktig besvikelse. Så glädjande då att den nya skivan med samma besättning är i en helt annan klass.
Här Har Mattei valt att återgå till den klassiska mittfåran med tre av Gustav Mahlers älskade sångcykler för solist och orkester. Det är Jochen Rieder som är härföraren i detta hänförande möte.
Matteis röst sitter som en smäck ihop med orkesterns oerhört spelskickliga musiker. Lyssna exempelvis på Rewelge och Der Tambourgesell ur Des Knaben Wunderhorn eller Ich hab ein glühend Messer ur Fahrende Gesellen. Där kommer Peter Matteis kraftfulla stämma till sin fulla rätt. Lika ljuv är barytonen i den smäktande vackra Die zwei Blauen Augen.
Enda minuset är att sångtexterna inte finns tryckta i cd-häftet. Matteis förra skiva gick att köpa på ett av stadens varuhus i Luleå. Sedan dess skivavdelning helt avvecklats tvingas den som vill ha tag i ett exemplar söka sig ut på nätet. Det är det väl värt.
Vi får bara hoppas att vi kan få höra den Majestätiske Mattei i den maffige Mahler i Norrbotten framöver. Det förtjänar både han och publiken.
Välklingande avsked avgående operadirigenten
Ralph Vaughan Williams 3-satsiga English folk song suite är titeln till trotts ett helt instrumentalt verk. De tre satserna är marschen Seventeen come Sunday, intermezzot My Bonny Boy samt avslutande marschen Folk songs from Sommerset. Verket skrevs 1923 för militärorkester och orkestrerades året efter av kompositörens elev Gordon Jacob.
Här möter vi en mästerlig inledning där slagverket sätter det marschlika tempot i första och tredje satserna perfekt, Detta är musik man blir glad av.
Joseph Candeloupes Chants d’Auvergne är en samling i fem serier av 31 folksånger komponerade mellan 1923 och 1930 för sopran och piano eller orkesterackompanjemang, sjungna på occitanska. Kvällens solist, den brittiska sopranen Sarah Fox framför ett urval. Hon har en vacker röst men lite mer personlighet hade absolut inte skadat.
Den vackra Bailèro ligger farligt nära muzak-gränsen. Då är den pigga Källvatten angenämare. Den övergivna och Vaggvisan är så sövande i sina framföranden att man börjar gäspa. Och det var väl inte meningen? De pigga partierna till trotts – detta är tyvärr ett enda långt sömnpiller.
Nej, då blir det mer fart efter pausen. Inte kunde väl Pjotr Tjajkovskij ana när han skrev sin andra symfoni 1872 baserad på tre ukrainska folkmelodier, den lillryska (Lilla Ryssland var då en benämning på Ukraina), att Ryssland och Ukraina skulle vara bittra fiender 143 år senare då den framförs i Kulturens hus. Här är det åka av från första till sista tonen i fyra förtjänstfullt framförda spänstiga satser. Särskilt den sista med sina påträngande partier är något extra. Så skall en symfoni hanteras.
Rumon Gambas distinkta dirigentstil där han hoppar till på på podiet är en fröjd både att se på och lyssna till. Detta är maestrons avskedskonsert, han slutar efter sex år som konstnärlig ledare och chefsdirigent på Norrlandsoperan. Ett mer passande och välklingande avsked får man leta länge efter.
En körkaramellpåse helt utan det där man vill peta bort
Peter Matteis förra skiva där han försökte leka Frank Sinatra ihop med Norrköpings symfoniorkester var en riktig besvikelse. Så glädjande då att den nya skivan med samma besättning är i en helt annan klass.
Här Har Mattei valt att återgå till den klassiska mittfåran med tre av Gustav Mahlers älskade sångcykler för solist och orkester. Det är Jochen Rieder som är härföraren i detta hänförande möte.
Matteis röst sitter som en smäck ihop med orkesterns oerhört spelskickliga musiker. Lyssna exempelvis på Rewelge och Der Tambourgesell ur Des Knaben Wunderhorn eller Ich hab ein glühend Messer ur Fahrende Gesellen. Där kommer Peter Matteis kraftfulla stämma till sin fulla rätt. Lika ljuv är barytonen i den smäktande vackra Die zwei Blauen Augen.
Enda minuset är att sångtexterna inte finns tryckta i cd-häftet. Matteis förra skiva gick att köpa på ett av stadens varuhus i Luleå. Sedan dess skivavdelning helt avvecklats tvingas den som vill ha tag i ett exemplar söka sig ut på nätet. Det är det väl värt.
Vi får bara hoppas att vi kan få höra den Majestätiske Mattei i den maffige Mahler i Norrbotten framöver. Det förtjänar både han och publiken.
Välklingande avsked avgående operadirigenten
Ralph Vaughan Williams 3-satsiga English folk song suite är titeln till trotts ett helt instrumentalt verk. De tre satserna är marschen Seventeen come Sunday, intermezzot My Bonny Boy samt avslutande marschen Folk songs from Sommerset. Verket skrevs 1923 för militärorkester och orkestrerades året efter av kompositörens elev Gordon Jacob.
Här möter vi en mästerlig inledning där slagverket sätter det marschlika tempot i första och tredje satserna perfekt, Detta är musik man blir glad av.
Joseph Candeloupes Chants d’Auvergne är en samling i fem serier av 31 folksånger komponerade mellan 1923 och 1930 för sopran och piano eller orkesterackompanjemang, sjungna på occitanska. Kvällens solist, den brittiska sopranen Sarah Fox framför ett urval. Hon har en vacker röst men lite mer personlighet hade absolut inte skadat.
Den vackra Bailèro ligger farligt nära muzak-gränsen. Då är den pigga Källvatten angenämare. Den övergivna och Vaggvisan är så sövande i sina framföranden att man börjar gäspa. Och det var väl inte meningen? De pigga partierna till trotts – detta är tyvärr ett enda långt sömnpiller.
Nej, då blir det mer fart efter pausen. Inte kunde väl Pjotr Tjajkovskij ana när han skrev sin andra symfoni 1872 baserad på tre ukrainska folkmelodier, den lillryska (Lilla Ryssland var då en benämning på Ukraina), att Ryssland och Ukraina skulle vara bittra fiender 143 år senare då den framförs i Kulturens hus. Här är det åka av från första till sista tonen i fyra förtjänstfullt framförda spänstiga satser. Särskilt den sista med sina påträngande partier är något extra. Så skall en symfoni hanteras.
Rumon Gambas distinkta dirigentstil där han hoppar till på på podiet är en fröjd både att se på och lyssna till. Detta är maestrons avskedskonsert, han slutar efter sex år som konstnärlig ledare och chefsdirigent på Norrlandsoperan. Ett mer passande och välklingande avsked får man leta länge efter.
En körkaramellpåse helt utan det där man vill peta bort
Musikhögskolans kammarkör firar sitt 25-års jubileum med att släppa skivan To see a world vilket firades med en releasekonsert under söndagseftermiddagen. Professor Erik Westberg, som ständigt leder denna kör till nya stordåd, har ett lugn hela konserten igenom. Han utstrålar en glädje och en förnöjsamhet som man väl unnar honom. Detta är frukten av många års hårt arbete.
När gamla medlemmar i kören ansluter i två sånger dyker flera personer upp som har framträdande positioner inom Norrbottniskt kultur-, och musikliv. Detta om något är bevis på vilken framgångsrik plantskola Erik åstadkommit med sitt oförtrutna slit för att stärka körmusiken i Norrbotten.
Jubileumsutgåvan av kören går verkligen inte av för hackor. Här sitter alla stämmor och röster så perfekt som bara en samling sångare av denna yttersta klass klarar av att leverera. Oavsett om det rör sig om David Wikanders nationalromantiska tonsättning av Gustav Frödings Kung liljekonvalje eller Sven-David Sandströms beställningsverk, titelmelodin från skivan och konserten. där han tonsatt William Blake.
Pianisten Gabriel Kopparmark står för det angenäma ackompanjerandet i Sven-Eric Johansons Francies samt i Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Johansons tonsättningar ger utsnitten ur William Shakespeares välkända pjäser nytt liv. Särskilt framförandet av den kraftfulla It was a lover and his lass måste framhållas. Stenhammars tonsättning av en Oscar Levertin-dikt är också den en fröjd för örat.
På egen hand briljerar Gabriel Kopparmark när han spelar två underbara pianopreludier av Sergei Rachmaninov. Konsertens program är lika varierat som välsjunget. Det är kul att nya bekantskaper blandas med mer välkända tongångar till en körkaramellpåse helt utan den där godisen man inte gillar och vill peta bort.
Det må vara synd att landstingets sparpaket tvingat Norrbottensmusiken att ge upp planerna på en professionell kör under Erik Westbergs ledning. Men denna fantastiska konsert visar att återväxten i den Norrbottniska körmyllan ändå är säkrad. Tack Erik Westberg, Musikhögskolans kammarkör och Gabriel Kopparmark för detta stärkande styrkebesked.
När gamla medlemmar i kören ansluter i två sånger dyker flera personer upp som har framträdande positioner inom Norrbottniskt kultur-, och musikliv. Detta om något är bevis på vilken framgångsrik plantskola Erik åstadkommit med sitt oförtrutna slit för att stärka körmusiken i Norrbotten.
Jubileumsutgåvan av kören går verkligen inte av för hackor. Här sitter alla stämmor och röster så perfekt som bara en samling sångare av denna yttersta klass klarar av att leverera. Oavsett om det rör sig om David Wikanders nationalromantiska tonsättning av Gustav Frödings Kung liljekonvalje eller Sven-David Sandströms beställningsverk, titelmelodin från skivan och konserten. där han tonsatt William Blake.
Pianisten Gabriel Kopparmark står för det angenäma ackompanjerandet i Sven-Eric Johansons Francies samt i Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Johansons tonsättningar ger utsnitten ur William Shakespeares välkända pjäser nytt liv. Särskilt framförandet av den kraftfulla It was a lover and his lass måste framhållas. Stenhammars tonsättning av en Oscar Levertin-dikt är också den en fröjd för örat.
På egen hand briljerar Gabriel Kopparmark när han spelar två underbara pianopreludier av Sergei Rachmaninov. Konsertens program är lika varierat som välsjunget. Det är kul att nya bekantskaper blandas med mer välkända tongångar till en körkaramellpåse helt utan den där godisen man inte gillar och vill peta bort.
Det må vara synd att landstingets sparpaket tvingat Norrbottensmusiken att ge upp planerna på en professionell kör under Erik Westbergs ledning. Men denna fantastiska konsert visar att återväxten i den Norrbottniska körmyllan ändå är säkrad. Tack Erik Westberg, Musikhögskolans kammarkör och Gabriel Kopparmark för detta stärkande styrkebesked.
torsdag 21 maj 2015
Recension Korngold The adventures of Robin Hood
Naxos väljer att släppa ännu en återutgivning av en filmmusikskiva
som första gången gavs ut I början av 2000-talet på deras fullprisetikett Marco
Polo. Den här gången rör det sig om 82 minuter av den kanske bästa filmmusik
som någonsin skrivits. Erich Wolfgang Korngolds kompletta musik till The adventures
of Robin Hood från 1938. John Morgan har restaurerat scoren och William
Stromberg leder Moskvasymfonikerna i en inspirerande inspelning. Alla marscher
och bågskyttetävlingar illustreras musikmässigt på det mest intrikata vis. Så
här skall läcker musik skrivas och framföras.
Skivan är en fröjd och fest från början till slut. Lägg
därtill ett fullmatat cd-häfte med eoner av information om Korngold, filmens och
musikens tillblivelse samt analyser spår för spår och vi har att göra med en fullkomligt
fenomenal filmmusikfemetta.
Johan E. Skoglund
tisdag 19 maj 2015
Bloggen minns B. B. King
En tvättäkta blueslegend har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten.
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten.
Johan E. Skoglund
Två nya skrivjobb
Fick jag klart med igår. Båda skall utföras denna vecka. Återkommer när dem publicerats så ni kan läsa dem. Kul att få skriva igen.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
onsdag 13 maj 2015
Läs min recension av Luleå Kammarkör i dagens NSD
Ett vårtecken som tänder till på alla Selindrar!
Ett vårtecken lika säkert som blåsippor, videkissar och islossning är Luleå Kammarkörs traditionella vårkonsert. Denna gång gästades man av sopranen Carina Stenberg, Bo Selinder och vokalgruppen Accja.
Monica Wasberg är som så många gånger förr motorn som får körmaskineriet att väloljat sjunga av vällust till publikens välbehag. Det hörs att det är många timmars övande innan en skara skönsjungande sångare kan få till en sådan stämningsfull stämsång där alla stämmor är i perfekt harmoni. Detta gäller både för kammarkören och Accja. Även om inledande Fire Fire av Thomas Morley svajar betänkligt i vissa partier.
Nej, då är det godare gry i de tre Chansonerna av Claude Debusy. Särskilt den mittersta, Dieu! Qu'il la fait bon regarder med Katarina Grönlund som solist. Zoltan Kodalys vackra Abend med Carian Stenbergs avundsvärda soloprestation.
Ihop med Britt Wennberg bakom pianot sjunger Carina även George Gershwins Summertime och Leonard Bernsteins Glitter and be gay så hjärtat smälter. Och Wiljelm Stenhammars I skogen blir till en liten minoopera i händerna på duo Stenberg och Wennberg.
Kören tar sig an Tonight och Somewhere ur Bernsteins West side story, men där saknas det återigen det där lilla extra man förväntar sig av en kammarkör.
Emil Råbergs Våra hjärtans vilda danser beställdes och uruppfördes vid körens jubileumskonsert i höstas och detta pigga, ljudhärmande verk förtjänar flera framföranden.
Efter paus bjuds på ett fint arrangemang av Bo Selinder på Stings Fields of Gold. En trio kvinnor, både från kammarkören och Accja är solister i Povel Ramels underfundiga Den finska klockan i Anders Jakeus härliga arrangemang.
Sedan hinner Bo Selinder och Accja bara sjunga en och en halv visa om kärlek. Sedan går brandlarmet och lokalen måste utrymmas. Det är underfundiga texter och melodier som verkligen får en att tända till på alla Selindrar när man vandrar ut i vårkvällen.
Johan E. Skoglund
Monica Wasberg är som så många gånger förr motorn som får körmaskineriet att väloljat sjunga av vällust till publikens välbehag. Det hörs att det är många timmars övande innan en skara skönsjungande sångare kan få till en sådan stämningsfull stämsång där alla stämmor är i perfekt harmoni. Detta gäller både för kammarkören och Accja. Även om inledande Fire Fire av Thomas Morley svajar betänkligt i vissa partier.
Nej, då är det godare gry i de tre Chansonerna av Claude Debusy. Särskilt den mittersta, Dieu! Qu'il la fait bon regarder med Katarina Grönlund som solist. Zoltan Kodalys vackra Abend med Carian Stenbergs avundsvärda soloprestation.
Ihop med Britt Wennberg bakom pianot sjunger Carina även George Gershwins Summertime och Leonard Bernsteins Glitter and be gay så hjärtat smälter. Och Wiljelm Stenhammars I skogen blir till en liten minoopera i händerna på duo Stenberg och Wennberg.
Kören tar sig an Tonight och Somewhere ur Bernsteins West side story, men där saknas det återigen det där lilla extra man förväntar sig av en kammarkör.
Emil Råbergs Våra hjärtans vilda danser beställdes och uruppfördes vid körens jubileumskonsert i höstas och detta pigga, ljudhärmande verk förtjänar flera framföranden.
Efter paus bjuds på ett fint arrangemang av Bo Selinder på Stings Fields of Gold. En trio kvinnor, både från kammarkören och Accja är solister i Povel Ramels underfundiga Den finska klockan i Anders Jakeus härliga arrangemang.
Sedan hinner Bo Selinder och Accja bara sjunga en och en halv visa om kärlek. Sedan går brandlarmet och lokalen måste utrymmas. Det är underfundiga texter och melodier som verkligen får en att tända till på alla Selindrar när man vandrar ut i vårkvällen.
Johan E. Skoglund
Från Lindblom till Callas
För några år sedan rapporterdes att det skulle bil film av Anita Lindbloms och Bosse Högbergs förhållande. Noomi Rapace skulle spela sånt är livet sångerskan. Nu blev det av olika anledningar inte så. Men i dagens tidningar kan vi läsa att hon istället skall gestalta operasångerskan Maria Callas i en kommande film. Skall bli spännande att se hur det gestaltar sig.
Johan E. Skoglund
Johan E. Skoglund
måndag 11 maj 2015
Läs min recension av Nya Motettkören i dgaens NSD!
Nya motettkören gav välbehövlig energipåfyllning
Nya Motettkören, Samuel Lind dir.
Luleå Domkyrka
Lördag eftermiddag
Nya Motettkören, Samuel Lind dir.
Luleå Domkyrka
Lördag eftermiddag
Nya Motettkören har under senare år utkristalliserat sig som en allt klarare lysande stjärna på den norrbottniska körhimlen under sin duktiga dirigent Samuel Lind. Välsjungna konserten Förvårskväll befäste den positionen på alla sätt och vis.
Det blir en tordönsdundrande inledning med fullt ös direkt när man äntrar orgelläktaren och ihop med Markus Wargh bakom pedaler och pipor river av Benjamin Brittens Jubilate Deo in Eb på ett alltigenom översvallande vis. Samma sak i den fina psalmen Vår blick mot helga berget går av Otto Olsson och Edvin Evers.
Sedan spelar Markus Wargh den mäktigt maffiga finalen ur Louis Vienes Orgelsymfoni nr 1, där han får tillfälle att visa upp allt han kan göra med sitt instrument.
Kören bjuder sedan på en bukett acapella-stycken framme i kyrkan som bibehåller den starka stämningen som den tagit med sig ned från orgelläktaren. Felix Mendelsohns Denn Er hat seinen Engeln och Edvard Griegs Ave maris stella exemplifierar romantisk europeisk körlyrik när den är som bäst. Både i komposition och i framföranden.
Så även när man övergår till svenska tonsättare och bjuder på vackra träffsäkra tolkningar i form av bland annat Hjalmar Gullbergs För vilsna fötter, signerad Lille-Bror Söderlund och Helena Nybloms I furuskogen av Wilhelm Peterson-Berger.
Upp till orgelläktaren för ännu en passande psalm samt konsertens grande finale med John Rutters storslagna Te deum. Här får vi återigen hörbara bevis på vilken superkombination kör och orgel är.
Med extranumret Hildor Lundviks tonsättning av Pär Lagerkvists Som ett blommande mandelträd ännu klingandes i öronen lämnas domkyrkan med ny energi i både själ och kropp. Det känns till och med som att regnet håller på att försvinna och solen tittar fram. Tack Nya Motettkören och Samuel Lind för den välbehövliga påfyllningen.
Det blir en tordönsdundrande inledning med fullt ös direkt när man äntrar orgelläktaren och ihop med Markus Wargh bakom pedaler och pipor river av Benjamin Brittens Jubilate Deo in Eb på ett alltigenom översvallande vis. Samma sak i den fina psalmen Vår blick mot helga berget går av Otto Olsson och Edvin Evers.
Sedan spelar Markus Wargh den mäktigt maffiga finalen ur Louis Vienes Orgelsymfoni nr 1, där han får tillfälle att visa upp allt han kan göra med sitt instrument.
Kören bjuder sedan på en bukett acapella-stycken framme i kyrkan som bibehåller den starka stämningen som den tagit med sig ned från orgelläktaren. Felix Mendelsohns Denn Er hat seinen Engeln och Edvard Griegs Ave maris stella exemplifierar romantisk europeisk körlyrik när den är som bäst. Både i komposition och i framföranden.
Så även när man övergår till svenska tonsättare och bjuder på vackra träffsäkra tolkningar i form av bland annat Hjalmar Gullbergs För vilsna fötter, signerad Lille-Bror Söderlund och Helena Nybloms I furuskogen av Wilhelm Peterson-Berger.
Upp till orgelläktaren för ännu en passande psalm samt konsertens grande finale med John Rutters storslagna Te deum. Här får vi återigen hörbara bevis på vilken superkombination kör och orgel är.
Med extranumret Hildor Lundviks tonsättning av Pär Lagerkvists Som ett blommande mandelträd ännu klingandes i öronen lämnas domkyrkan med ny energi i både själ och kropp. Det känns till och med som att regnet håller på att försvinna och solen tittar fram. Tack Nya Motettkören och Samuel Lind för den välbehövliga påfyllningen.
fredag 8 maj 2015
Bloggen minns Rutger Gunnarsson och Errol Brown
Två sjuttiotalshjältar, från ABBAs kompgrupp och från Hot Chocolate har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten.
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten.
Johan E. Skoglund
tisdag 5 maj 2015
Idag lyssnar jag på
Joe Stillgoes New Songs For Old Souls. Alltid lika kul att få upptäcka nya skickliga, duktiga jazzartister.
Har skrivit en engelsk recension av plattan här.
Johan E. Skoglund
Har skrivit en engelsk recension av plattan här.
Johan E. Skoglund
måndag 4 maj 2015
Bloggen minns Ben E. King!
Ännu en soullegendar har lämnat oss.
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)