Peter Matteis förra skiva där han försökte leka Frank Sinatra ihop med Norrköpings symfoniorkester var en riktig besvikelse. Så glädjande då att den nya skivan med samma besättning är i en helt annan klass.
Här Har Mattei valt att återgå till den klassiska mittfåran med tre av Gustav Mahlers älskade sångcykler för solist och orkester. Det är Jochen Rieder som är härföraren i detta hänförande möte.
Matteis röst sitter som en smäck ihop med orkesterns oerhört spelskickliga musiker. Lyssna exempelvis på Rewelge och Der Tambourgesell ur Des Knaben Wunderhorn eller Ich hab ein glühend Messer ur Fahrende Gesellen. Där kommer Peter Matteis kraftfulla stämma till sin fulla rätt. Lika ljuv är barytonen i den smäktande vackra Die zwei Blauen Augen.
Enda minuset är att sångtexterna inte finns tryckta i cd-häftet. Matteis förra skiva gick att köpa på ett av stadens varuhus i Luleå. Sedan dess skivavdelning helt avvecklats tvingas den som vill ha tag i ett exemplar söka sig ut på nätet. Det är det väl värt.
Vi får bara hoppas att vi kan få höra den Majestätiske Mattei i den maffige Mahler i Norrbotten framöver. Det förtjänar både han och publiken.
Välklingande avsked avgående operadirigenten
Ralph Vaughan Williams 3-satsiga English folk song suite är titeln till trotts ett helt instrumentalt verk. De tre satserna är marschen Seventeen come Sunday, intermezzot My Bonny Boy samt avslutande marschen Folk songs from Sommerset. Verket skrevs 1923 för militärorkester och orkestrerades året efter av kompositörens elev Gordon Jacob.
Här möter vi en mästerlig inledning där slagverket sätter det marschlika tempot i första och tredje satserna perfekt, Detta är musik man blir glad av.
Joseph Candeloupes Chants d’Auvergne är en samling i fem serier av 31 folksånger komponerade mellan 1923 och 1930 för sopran och piano eller orkesterackompanjemang, sjungna på occitanska. Kvällens solist, den brittiska sopranen Sarah Fox framför ett urval. Hon har en vacker röst men lite mer personlighet hade absolut inte skadat.
Den vackra Bailèro ligger farligt nära muzak-gränsen. Då är den pigga Källvatten angenämare. Den övergivna och Vaggvisan är så sövande i sina framföranden att man börjar gäspa. Och det var väl inte meningen? De pigga partierna till trotts – detta är tyvärr ett enda långt sömnpiller.
Nej, då blir det mer fart efter pausen. Inte kunde väl Pjotr Tjajkovskij ana när han skrev sin andra symfoni 1872 baserad på tre ukrainska folkmelodier, den lillryska (Lilla Ryssland var då en benämning på Ukraina), att Ryssland och Ukraina skulle vara bittra fiender 143 år senare då den framförs i Kulturens hus. Här är det åka av från första till sista tonen i fyra förtjänstfullt framförda spänstiga satser. Särskilt den sista med sina påträngande partier är något extra. Så skall en symfoni hanteras.
Rumon Gambas distinkta dirigentstil där han hoppar till på på podiet är en fröjd både att se på och lyssna till. Detta är maestrons avskedskonsert, han slutar efter sex år som konstnärlig ledare och chefsdirigent på Norrlandsoperan. Ett mer passande och välklingande avsked får man leta länge efter.
En körkaramellpåse helt utan det där man vill peta bort
Musikhögskolans kammarkör firar sitt 25-års jubileum med att släppa skivan To see a world vilket firades med en releasekonsert under söndagseftermiddagen. Professor Erik Westberg, som ständigt leder denna kör till nya stordåd, har ett lugn hela konserten igenom. Han utstrålar en glädje och en förnöjsamhet som man väl unnar honom. Detta är frukten av många års hårt arbete.
När gamla medlemmar i kören ansluter i två sånger dyker flera personer upp som har framträdande positioner inom Norrbottniskt kultur-, och musikliv. Detta om något är bevis på vilken framgångsrik plantskola Erik åstadkommit med sitt oförtrutna slit för att stärka körmusiken i Norrbotten.
Jubileumsutgåvan av kören går verkligen inte av för hackor. Här sitter alla stämmor och röster så perfekt som bara en samling sångare av denna yttersta klass klarar av att leverera. Oavsett om det rör sig om David Wikanders nationalromantiska tonsättning av Gustav Frödings Kung liljekonvalje eller Sven-David Sandströms beställningsverk, titelmelodin från skivan och konserten. där han tonsatt William Blake.
Pianisten Gabriel Kopparmark står för det angenäma ackompanjerandet i Sven-Eric Johansons Francies samt i Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Johansons tonsättningar ger utsnitten ur William Shakespeares välkända pjäser nytt liv. Särskilt framförandet av den kraftfulla It was a lover and his lass måste framhållas. Stenhammars tonsättning av en Oscar Levertin-dikt är också den en fröjd för örat.
På egen hand briljerar Gabriel Kopparmark när han spelar två underbara pianopreludier av Sergei Rachmaninov. Konsertens program är lika varierat som välsjunget. Det är kul att nya bekantskaper blandas med mer välkända tongångar till en körkaramellpåse helt utan den där godisen man inte gillar och vill peta bort.
Det må vara synd att landstingets sparpaket tvingat Norrbottensmusiken att ge upp planerna på en professionell kör under Erik Westbergs ledning. Men denna fantastiska konsert visar att återväxten i den Norrbottniska körmyllan ändå är säkrad. Tack Erik Westberg, Musikhögskolans kammarkör och Gabriel Kopparmark för detta stärkande styrkebesked.
När gamla medlemmar i kören ansluter i två sånger dyker flera personer upp som har framträdande positioner inom Norrbottniskt kultur-, och musikliv. Detta om något är bevis på vilken framgångsrik plantskola Erik åstadkommit med sitt oförtrutna slit för att stärka körmusiken i Norrbotten.
Jubileumsutgåvan av kören går verkligen inte av för hackor. Här sitter alla stämmor och röster så perfekt som bara en samling sångare av denna yttersta klass klarar av att leverera. Oavsett om det rör sig om David Wikanders nationalromantiska tonsättning av Gustav Frödings Kung liljekonvalje eller Sven-David Sandströms beställningsverk, titelmelodin från skivan och konserten. där han tonsatt William Blake.
Pianisten Gabriel Kopparmark står för det angenäma ackompanjerandet i Sven-Eric Johansons Francies samt i Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Johansons tonsättningar ger utsnitten ur William Shakespeares välkända pjäser nytt liv. Särskilt framförandet av den kraftfulla It was a lover and his lass måste framhållas. Stenhammars tonsättning av en Oscar Levertin-dikt är också den en fröjd för örat.
På egen hand briljerar Gabriel Kopparmark när han spelar två underbara pianopreludier av Sergei Rachmaninov. Konsertens program är lika varierat som välsjunget. Det är kul att nya bekantskaper blandas med mer välkända tongångar till en körkaramellpåse helt utan den där godisen man inte gillar och vill peta bort.
Det må vara synd att landstingets sparpaket tvingat Norrbottensmusiken att ge upp planerna på en professionell kör under Erik Westbergs ledning. Men denna fantastiska konsert visar att återväxten i den Norrbottniska körmyllan ändå är säkrad. Tack Erik Westberg, Musikhögskolans kammarkör och Gabriel Kopparmark för detta stärkande styrkebesked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar