När Norrbotten NEO firar sitt tioårsjubileum gör man det med ett brett spektrum av samtida musik som den nutida konstmusikensemblen framfört under sitt decennium.
En av ensemblens grundare Petter Sundkvist är tillbaka på dirigentpulten denna kväll och han är som vanligt en fröjd att följa när han med sina vana händer leder NEO.
Kvällens sex stycken bjuder på tre beställningsverk av Norrbotten NEO och tre verk av andra tonsättare. Tre av verken är från Norden, resten från övriga världen och könsfördelningen är absolut jämställd.
Inledande norske Rolf Wallin har med ”Age of Wire and String” skapat något helt eget. Även om man inte läst boken av Ben Marcus som den inspirerats av och fåt sin titel ifrån så förstår man att författaren skildrar en speciell värld när man hör musiken. Detta är åtta korta, kondenserade, täta satser. Israeliskan Chaya Czernowins ”Ayre: Towed through plumes, thicket, asphalt, sawdust and hazardous air I shall not forget the sound of” ger en prefekt ljudkuliss över storstaden med sina dova, mörka klanger.
Kaija Saariahs pianotrio ”Light and Matter” är underbart melodisk och I stark kontrast till kvällens två tidigare verk.
Franco Donatonis ”Arpège” bjuder på spännande utflykter I arpeggiots värld.
Sorgen musikaliskt personifierad möter vi I Madeleine Isakssons ”Isär”. Christophe Bertrands ”Satka” är full av läckra crescendon.
Kvällens sju musiker är alla mycket skickliga på sina respektive instrument och som så ofta hos NEO bländas man av deras spel och hantering. En del människor gillar inte alls den musisk som Norrbotten NEO framför och några ifrågasätter om det verkligen är det här som våra skattemedel skall gå till. Denna kritik är bra. Mycket bra. För den dag Norrbotten NEO möts av enbart hyllande applåder är det dags att börja tänka på refrängen. Men där är vi som tur är inte än. NEO lär ligga i framkant under många år än.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar