Bach

 Idag lyssnar jag på julmusik av Bach. Johann Nikolaus det vill säga. Syssling till Johann Sebastian.

Det dröjer ännu en tid innan årets alla julskivor är genomlyssnade men då kommer mina rekommendationer här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Läs mina texter i Bodenguiden och NSD!

Ni hittar min intervju med Jardar Johansen här.

Lika välklingande som samspelt duo

MUSIK

Kammarmusik och kvinnohistoria

Sofia Sahlin, tvärflöjt, och Asuka Nakamura, piano

Kulturens hus Luleå 22 november klockan 19

Sofia Sahlin, tvärflöjt, och Asuka Nakamura, piano, är en lika välklingande som samspelt duo. Att pianisten tvingats hoppa in med kort varsel hörs knappast.

Jesper Nordins "Departing water" är ett läckert långt stycke där vattnet verkligen hörs i musiken. "Regndroppspreludiet", släng dig i väggen. Likaså Sofia Gubajdulinas "Skogsklanger", där duon tar oss ut i naturen. Anna Bon di Venezias flöjtsonat, skriven som 16-åring, visar vilket musikaliskt underbarn hon var. Underbart framfört. I Ylva Skogs Fem månstycken glänser Nakamura som solist. I Claude Debussys "Syrinx" Sahlin likaså.

Diktläsningen gör att du känner dig förflyttad till en litterär salong med musik i något borgarhem på 1800-talet, där frun i huset spelar piano och dottern flöjt, och en av gästerna deklamerar poesi. Lilla salen i Kulturens hus med kafédukning är en perfekt miljö som skapar en välbehövlig intimitet mellan musiker och publik. Sofia deklamerar dikterna fint.

Hon är även en driven sångerska av gregoriansk kyrkosång. Och en lika driven berättare som driver det något spretiga programmet framåt. Hon är verkligen historiskt kunnig, och historien om Ingegerd Olofsdotter är som given för en storfilm i Hollywood. Kammarmusik och kvinnohistoria är en passande titel på kvällens konsert. För den som är intresserad av kvinnohistoria blir kvällen en nyttig lektion om ett fascinerande livsöde från början av 1000-talet.

Att avsluta konserten med Ukrainas nationalsång kan kännas lite väl mycket plakatpolitik utan substans. Men det fina framförandet tar udden av detta. Angenäm avslutning.

Läs min recension av Pedro Martins i lördagens NSD

Mustig musik med mästerlig Martins

Pedro Martins

Norrbotten big band

Studio Acusticum, Piteå

18 november klockan 19

Årets composer in residence, den unge brasilianske jazzgitarristen Pedro Martins, bjuder ihop med Norrbotten big band på en mustig musik.

Det räcker att höra de inledande tonerna på elgitarr för att vilja få ín en solstol och en paraplydrink. Martins är lika skicklig gitarrist som sångare och låtskrivare. Han är en modern Sivuca. Huskompositören från 2019 Genevieve Artade gör ett bejublat inhopp som kör/duettsångerska kvällen igenom.

Joakim Milder, Norrbotten big bands konstnärlige ledare, dirigerar musikerna som alltid med van hand. Bandets för oss jazzälskande norrbottningar idel välkända namn bjuder på många hörvärda solistinsatser. Att det inte är något mellansnack eller namn på låtarna gör absolut ingenting. Det här är musik med influenser från The Beatles, funk, och givetvis Martins eget hemland med samba och bossa nova. Det bjuds både på snabbare tongångar och lugnare låtar.

En hudnära duett mellan Pedro och Genvieve, som de skrivit tillsammans och då bandet får vila, sticker ut. Martins mjuka sång är i skön kontrast till hans energiska gitarrspel. Att han skyller bristen på mellansnack på blyghet märks inte under konserten. Det var länge sedan Norrbotten big band och gäster var så här spelhungriga.

Slagverkaren Amoy Ribas och trumslagaren Jeremy Stacey är sköna, svängiga nya bekantskaper. Så också trombonisterna Agnes Darelid och Kristian Persson, som båda bjuder på störtsköna solon.

En resa till Brasilien är precis vad man behöver här mitt i mörka november, om än den bara varar i 70 minuter. För att citera Povel Ramel: Underbart är kort, alldeles för kort.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av NKO i gårdagens NSD!

Fantastiskt uruppförande som visar hornets kraft

Norrbottens kammarorkester

Alec Frank-Gemmill, solohornist och dirigent

Studio Acusticum, Piteå

16 november klockan 19

Att bevittna ett uruppförande är alltid lika spännande. Ett extra plus är om tonsättaren själv är på plats. Så är fallet i Piteå när det är urpremiär på Jeremy Thurlows "Crooked consort".

Han berättar under den matnyttiga konsertintroduktionen om verkets tillblivelse. Och hornets historia. Och de olika typerna av horn solisten skall spela på. Han har utökat originalets uppbackning för hornet från stråkkvartett till kammarensemble. Ett fantastiskt stycke musik, där solisten verkligen visar på hornets inneboende kraft. Man hör tydliga ekon från posthorn, jakthorn och militära signalhorn.

Kvällens solist tillika dirigent Alec Frank-Gemmill leder orkestern med den äran och spelar horn så det står härliga till, både i uruppförandet och i Georg Philipp Telemanns hornkonsert. Telemanns "La Bizarre" är en pigg orkestersvit som passar utmärkt ihop med hornkonserten. Barockt bra! Kate Hearne glänser på blockflöjt. Fågelsång på lergökar och fotstamp är läckra inslag. Detta är musik som är totalt omöjlig att inte tycka om och ryckas med av. Perfekt musik för avkoppling.Alec Frank-Gemmill inleder andra halvlek med ett sprittande tal till publiken. Man charmas totalt av kvällens två gästande genomtrevliga engelska gentlemän.

Avslutar kvällen gör Ralph Vaughan Williams "Fantasia över ett Tema" av Thomas Tallis. Ett välklingande stycke som passar kammarorkestern som hand i handske. En fin hyllning till 150-årsjubilaren. Men att återigen få höra Norrbottens kammarorkester under ledning av en man spela verk av tre vita män känns inte särskilt spännande. Men det fråntar inte kvällens slutbetyg. Toppklass rakt igenom.

Johan E. Skogund

Sanger till livet

 Anne Linnet har länge varit en favorit. Hennes nya album är årets bästa hittills alla kategorier och en svårslagen musikalisk prestation. Ihop med Jesper Bo Hansen bakom pianot har hon spelat in 50 egna sånger skrivna de senaste 20 åren fördelade på 4 CD skivor.

Begravningspsalmen På en dag hvor solen skinner rör mig till tårar. Stor konst av bästa sort.

En given kandidat till min skiva att ta med till en öde ö. Ibland är bara ett piano och en röst allt som behövs för att skapa musikalisk magi. Så hudnära sprött och skört att det känns som om man varit med vid inspelningarna.

Svårt att i ord beskriva denna prestation. Mitt sökande efter den ultimata skivan fortsätter men den här tar sig definitivt in på topp 5. Hoppas danskarna tar till sig dessa låtar skrivna till begravning, bröllop och andra högtidsstunder i livet och gör dem till en del av riterna. De förtjänar dem så väl.

Johan E. Skoglund

Mark Knopfler

 Idag lyssnar jag på den andra boxen med Mark Knopflers samlade soloalbum. Han kan verkligen sjung, spela gitarr och skriva låtar så det står härliga till.

Johan E. Skoglund

Musik i Allhelgonatid

 Rubriken på detta blogginlägg var även temat för dagens lunchkonsert  i Överluleå Kyrka. Först avnjöt jag matnyttig spis i form av Elsa Sveders utsökta gulaschsoppa. Sedan musikalisk dito i form av musikerna i Svenska kyrkan Boden som bjöd på en eftertänksam halvtimme med kontemplativ musik av bästa sort. 

Tillägnan med Kjell Sandberg vid flygeln, Brusa högre lilla å med Lena Stenlund uppe på läktarorgeln samt och Come Sunday med Jonas Öberg vid flygeln i fina framföranden. Även ett fint egengjort arrangemang av psalmen Det finns djup i herrens godhet framfördes av Niklas Tornéus på stora läktarorgeln. På den spelade också  Andreas Print ett läckert stycke signerat Alan Hovhaness. Allsången i psalm 172 avslutade allhelgonamusiken.

Tack alla inblandade och medverkande för en mycket givande lunchkonsert. Denna text skrivs full av energi i form av nyladdade batterier.

Johan E. Skoglund

Boris Lyatoshynsky

 Idag lyssnar jag på en finfin box från Naxos där man samlat 3 skivor från underetiketten Marco Polo med Boris Lyatoshynskys kompletta symfonier.

Rysslands pågående invasion av Ukraina gör musiken med den ukrainske tonsättaren än mer relevant.

Johan E. Skoglund