När det första stipendiet ur Dorothy Irvings minnesfond delades ut var det på operasångerskans 96-årsdag. Även om hon inte fick fira den i livet var hon i högsta grad närvarande i Stockholms konerthus Grünewaldsal genom ett stort färgglatt porträtt på scenen. De två romanspristagarna sopranen Anna Baek Christensen och pianisten Octavian Leyva Dragomir bjöd på mitt livs största konsertupplevelse.
Och efter att i höst recenserat hundratals konserter i 20 år åt NSDs kultursida vill det inte säga lite.
Deras samspel var av sällan skådat slag. Min tidiga biljettbokning gjorde att jag satt på första raden bästa platsen.
Programmet som pristagarna själv fått utforma bjöd på idel ädel romansgodis. Annas klara stämna har en naturlig pondus som hos Birgit Bilsson. Hon rör sig hemtamt nellan norska, svenska, danska, finska, tyska och engelska. Hennes sceniska persona bara är. Punkt. Sångerna av Grieg, Sibelius, Stenhammar, Nielsen, Bernstein Poulenc, Debussy, Fauré och Hahn berör ända in på bara skinnet. Särskilt ihop ned hennes passande rörelsemönster till sångernas uttryck. De fina mellansacket där sångtexternas innehåll pedagogiskt förklaras väger upp att de saknas i det fina programbladet.
Octavian bjuder på några skickligt framförda sokopianostycken. Han blonnar ut lika mycket där som i rollen som lyhörd ackompanjamtör. Vore jag säg Robert von Bahr hade duon fått skivkontrakt direkt. De 100 000 kronorna de fick vardera är förhoppningsvis fortsättningen på något stort. Början klarade de gallant av igår.
Johan E. Skoglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar