tisdag 23 november 2021

Weeping Willows

 Nya julskivan Songs of winter är en skön blandning av nio covers och tre egna låtar. Covervalen är både kända och mer okända jullåtar. Magnus Carlsson sjunger som vanligt fantastiskt och de övriga grabbarna i bandet spelar lika bra som alltid. Stråkar och blås förstärker som vanligt vad gäller gruppens musik helheten. Lisa Nilsson bidrar med skön duettsång på två av de egna låtarna. Tidlös julmusik när den är som bäst.

Johan E. Skoglund

Läs min text om pepparkakshus i Bodenguidens decembernummer 2021!

 Hittar ni här.

Johan E. Skoglund

fredag 19 november 2021

Idag lyssnar jag på

 Det bästa jag vet. Skivor fyndade för en tia. Just nu eldig spansk symfonisk musik som får den mörka kalla höstkvällen att kännas varm.

Johan E. Skoglund

måndag 15 november 2021

Läs mina recensioner i NSD!

Ny modern klassiker förgyllde LTU:s jubileumskonsert
LTU:s 50-årsjubileumskonsert inleds med ett digitalt verk för orgel och klarinett framfört på fyra olika platser samtidigt.


MUSIK

Jubileumskonsert

Luleå Tekniska universitet 50 år

Kulturens hus, stora salen

Torsdag 11 november kl 19

Ett dovt verk som påminner om mörka gränder och orosmoln. Kanske pandemin tonsatt. Mer intressant som ett tekniskt lyckat experiment än som unik komposition.

Kvällens specialihopsatta symfoniorkester bjuder sedan på en klassisk ouvertyr när den är som bäst. Ludvig van Beethoven visste precis som maestro Petter Sundkvist och hans musiker hur en musikalisk slipsten skall dras. Egmont är kraftigt schvungfull.

Andrea Tarrodis tonsättning av Sylvia Plaths "Poppies in october" är vackert framförd av Erik Westbergs vokalensemble och Kim Hallgren på viola. Det enda som saknas till kvällens fyra vokala verk är texter i programbladet.

Jan Sandströms kör-version av Johan Märaks jojk "Vuojhna biegga" visar hur man kan ta det personliga i en jojk och göra den pluralistisk med både vokalensemble och kammarkör ihop. Fredrik Högbergs "Why do you dance" är ett spännande verk för viola, vokalensemble och videokoreografi.

Avslutande beställningsverket "Barn av paradis" där Jan Sandström tonsatt Linnea Axelsson blir till en modern variant på "Förklädd gud". Robert Eks klarinett och Katarina Giotas sopranstämma ihop med orkester och körer bjuder på ett framförande som sent skall glömmas. En ny modern klassiker är sannerligen född. Ett extra plus för att kvällens trevliga beledsagare Carina Henriksson läser texten innan.

Efter konserten ses i vimlet en man som en gång frågade "Vad f--n får jag för pengarna?" Han såg inte ut att vara missnöjd med vad han fått ikväll.

Det var det nog ingen i publiken som var.
Johanssons för jazztraditionen vidare
Att äpplet inte faller långt från trädet bevisar bröderna Johansson.


MUSIK

Bröderna Johansson spelar jazz på svenska

Kulturens hus, lilla salen

Fredag 12 november kl 19.30

Anders på kontrabas och Jens på piano förvaltar på bästa sätt arvet efter fadern Jan. En mer älskad svensk jazzskiva än Jans och Georg Riedels "Jazz på svenska" är svårfunnen. Det har till och med gjorts en radiodokumentär om hur dessa 33 minuter och 46 sekunder från 1964 påverkat folk och gör det än idag.

De har båda en finkänslighet i sitt spel som även återfinns hos originalet. Det hörs verkligen i pianospelet och basdito att detta är musik de har haft med sig blodet sedan unga år. Anders är kvällens utmärkta ciceron och får verkligen med sin humor publiken med på noterna. Här bjuds på gamla klassiker som "Ack Värmeland du sköna", "Emigrantvisa", "Berg-Kirstis polska" – signaturmelodin till "Hem till byn" och naturligtvis "Visa från Utanmyra". Många låtar kommer från Dalarna men även utflykter till Jämtland, Medelpad och Ryssland hinns med bland kvällens folkmusikjazzpärlor.

På några låtar tar Anders fram stråken vilket bidrar till en välbehövlig variation. Inför extranumret erkänner Anders villigt att detta är rätt så sövande musik men att publiken av applåderna att döma inte somnat.

Det hade han inte behövt vara orolig för. Detta är förvisso vilsamt och lättlyssnat utan några större åthävor. Men absolut inte sövande muzak.

När det bjuds på sådan här jazz av yppersta klass vill man vara klarvaken och njuta av varenda minut. Två lika spelskickliga som spelhungriga musiker, en flygel och en basfiol, är allt som krävs för en förtrollad afton.

Johan E. Skoglund

onsdag 3 november 2021

Lunchkonsert

 Var på en energipåfyllande lunchkonsert i Öerluleå kyrka idag. Lika trevligt som alltid med god soppa och passande musik i allhelgonatid. Alltifrån Händel till Bernstein. En verklig lisa för själen och magen.

Johan E. Skoglund


Läs min intervju med Anna-Lena Bellqvist i Bodenguiden

 Intervjun med den nyblivna VM-guldmedaljören i styrkelyft hittar ni här.

Johan E. Skoglund

fredag 22 oktober 2021

Läs min recension av Hans Pålsson i dagens NSD!

Lekfullt musikaliskt lyckopiller
Hans Pålsson blev folkkär efter sin medverkan i TV-programmet "I döda mästares sällskap".


MUSIK

Beethoven 250 år

Hans Pålsson, piano

Björksalen, Boden

Torsdag 21 oktober kl 19

Den känslan finns kvar 27 år efter premiären när han spelar ett Beethoven-program. Ludwig van Beethoven gör verkligen skäl för namnet "död mästare". Och även utan en programledare som sparringpartner är Pålsson en utmärkt pedagog när han lotsar publiken genom kvällens program.

1802 komponerades Eroica-variationer, Op. 35, 15 variationer på ett tema som återkom i Eroica-symfonin ett år senare. Lekfullt spelade som här är de ett musikaliskt lyckopiller.

1825 skrev Beethoven sina 6 Bagateller, Op. 126, dedicerade till brodern Nikolaus Johann van Beethoven. Till sin förläggare ansåg han det vara det bästa han komponerat. Och man förstår varför när man hör Hans Pålssons tolkning av detta Ludwigs sista pianoverk. I "Kom till Casino 74" säger en yngre medverkande till Gösta Bernhard: "Jag har hört så mycket om er. Det är bara bagateller. Det är det jag har hört." Vi som hört dessa tolkningar signerande maestro Pålsson vet att de verkligen inte gör skäl för namnet. Detta är allt annat än bagatellartat.

Beethovens 32 pianosonater tillhör sonaternas sonater. Den i C-moll op.

111 är den trettioandra och sista, skriven 1821 till 1822. De två vitt skilda satserna blir till ren och skär magi i Hans händer. En imponerande avslutning på en fantastisk kväll.

Flyhänt bakom flygeln blir Hans Pålsson Beethovens betvingare.

Johan E. Skoglund