Eftersom jag sedan 2003 författat cirka hundratalet recensioner får jag ibland frågan – hur skriver du egentigen dina recensioner? Det känns därför relevant att här på bloggen berätta hur det går till.
Vad recenserar du? Som frilansande recensent så bestämmer man inte själv när man skall recensera. Man blir uppringd av sin redaktör på den tidning man arbetar åt och får en förfrågan. Kan du jobba på lördag? Förhoppningsvis är man ledig på lördag och kan tacka ja då att få ynnesten och glädjen att nä en gång recensera är lika kul som varje julafton då man var liten. Det är en obeskrivlig känsla då man sitter där på konserten och med penna och papper i högsta hugg skall få ned några väl valda formuleringar som sedan med datorns hjälp hannar i tidningens tryckpressar och på dess webbsida.
Lång eller kort konsert?
Innan man åker iväg på ett recensionsuppdrag vill i alla fall jag ta reda på några grundläggande saker. Vad består programmet av? En jazzsångerska kan bjuda på 20 låtar i två sett som inklusive paus tar 2,5 timmar medans en klassisk konsert kan bestå av ett enda långt stycke på 40 minuter. Vem spelar? Har artisten någon hemsida med presentation av denne? Om det är klassisk musik+ Vad finns att läsa på om verket och kompositören? http://www.allmusic.com/ är en utmärkt sida för att söka information om verk och kompositörer. Perfekt at skiva ut, och ha med sig i fickan under konserter. Det gäller att vara så förberedd som bara går innan de maratonlopp själva skrivandet kan liknas vid.
Direkt eller indirekt publicering. Det bästa jag vet är lördagskonserter. De skall in i måndagens tidning och då har man på sig fram till söndag lunch att skicka iväg sin text. Sker konserten på alla övriga kvällar blir det snällt att knata iväg till redaktionen eller den egna skrivpulpeten senast 2100 för att få ihop en text för deadline 2200, runt 2500 tecken gärna inklusive bildtexter. Därav att recensioner ofta avslutas med att man tvingats gå i förtid. Att på 45 minuter få ihop en text av de formuleringar man funderat på under konsertens gång är en alltid lika stimulerade adrenalinkick. Hoppar varken fallskärm eller bungyjump men recenserar. Spänningssökandet är detsamma i grund och botten tror i alla fall jag.
Johan E.
tisdag 21 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar