Läs min recension av Marinens musikkår i dagens NSD!

Flaggan i topp och fullt blås

 

Ryktet om min död är betydligt överdrivet sade salig Mark Twain. Ryktet om att Marinens musikkår av besparingsskäl skall läggas ned väntar ännu på sin slutgiltiga bekräftelse.
det var dock en allt anat än nedstämd skara blåsare och slagverkare som under onsdagskvällen intog Kulturens hus stora sal med den äran. Slaviska fantasier stod på programmet och Norrbottningen Petter Sundkvist bjöd ihop med musikkåren under detta tema på ett lika attraktivt som välspelat och varierat program. Petter var även en utmärkt konkonferencier som på ett mycket pedagogiskt vis satte in kvällens musik i sitt sammanhang.

Dmitrij Sjostakovitj Festivalouverytr op. 96, Pjotr Tjajkovskijs Slavisk marsch op 31 och George Enescus Rumänsk rapsodi nr. 1 i A-dur op. 11 är alla storvulna folkloristiskt romantiska verk där kåren verkligen spänner bågen och lyckas skjuta pilen ända in i mål. Det hörs verkligen att vi har att göra med heltidsanställda professionella musiker som verkligen kan sin sak.

Kan sin sak det gör även kvällens solist belgiske trumpetaren Jeroen Berwaerts. Han blåser brallorna av allt och alla i Oskar Böhmes konsert för trumpet och orkester op 18 och likaledes så i Carl Höhnes Slavisk fantasi.
I två franska chansoner får han även ge oss prov på sin ljuva stämma. Tala om en multibegåvning som både sjunger och spelar trumpet ljuvligt.

 

Sista satsen ur Nya världen symfonin op 95, no 9 av Antoni Dvorak avslutar i ett framfröande som inte kan beskriva som annat än ett enda långt triumftåg. Det spelas och dirigeras så det står härliga till.  Publiken applåderar å det kraftigaste och belönas för detta med inte mindre än tre extranummer. Rysk marsch, Den skaviska kvinnans avsked, ryska folksången Björken och Marines musikkårs egen marsch Reginemarsch, alla är de lika välförtjänta som välspelade. Om detta var sista gången vi fick höra marinens musikkår ås var det i alla fall med flaggan i topp!

 

Johan E. Skoglund