Läs min recension av Hemvärnets musikkår Norrbotten och Peter Asplund i dagens NSD

Ett festligt firande med försmak av jul

Hemvärnets musikkår Norrbotten
Kulturens hus stora sal
söndag eftermiddag

Att musik är ett universellt uttrycksmedel gavs prov på i Kulturens hus stora sal under söndagseftermiddagen då Hemvärnets musikkår Norrbotten firade sitt 40-årskalas. Specialinbjuden gäst på kallaset var Peter Asplund, urskicklig jazztrumpetare som passade på att släppa sinn nya julskiva. Men här bjöds på ett brett program. Alltifrån jazz, i Dizzie Gillespies O shobbe dobee, bekant från Siljabloos repertoar ända till militärmarscher såsom Viktor Widqvist Norrlandsfärger och Nils Lindbergs Torn-Eriks visa, visar på musikanternas breda kunnande.

Magnus Plumpu leder jubilaren med den äran så också Christian Feivik i några välklingande marscher. Asplund berättar målande om det verk han framför. Ibland lite väl mycket. Han bör koncentrera sig på att spela trumpet för när han gör det då låter det riktigt bra. Som i tidigare Torn-Eriks visa där hans lyriskhet spränger alla gränser och man är förflyttad långt bortom tid och rum. Så även det finfina flygelhornspelet i Ted Gärdestads För kärlekens skull som är allt annat än smetig, vilket sådana här framföranden riskerar att bli. Peter sjunger även några låtar och det är som hans mellansnack, det tillför tyvärr inte mycket.

Nej, då är det bättre när hela kåren funkar loss i Jaco Pastorius The Chicken med solon från Sigurd Löf på altsaxofon, Lukas Lindkvist på trummor, Petter Olofsson på elbas Johan Tegheim på elpinao och Peter Asplund på trumpet. Här svänger det så det står härliga till.

John Williams marscher ur Indiana Jones och Star wars blir aldrig tröttsamma, så inte heller i dessa riviga framföranden. I medleyt från West side story och Dixieland Bach visar kåren upp sitt breda spelkunnande med en palett av toner. Inledande festspel av Hugo Alfvén visar att denna kår även bemästrar lite mer avancerad musik. De tre utsnitten från Asplunds nya julskiva känns dock lite väl tidiga.

Kallaser var alldeles för långt men Ett festligt fyrtioårsfirande med ett nöjt födelsedagsbarn var det likafullt.

Johan E. Skoglund