Recension Viking truckers Rocking the country

Johan E. Skoglund

Har äntligen blivit klar

med ett större textsjok som plågat mig en tid. Även flera andra skrivjobb är inbokade. Vissa redan färdigställda.

På skivisdan har det kommit oerhört mycket bra musik. Rigmor Gustavsson, Claude Bolling, Joyce Didonato, Jean-Efflam Bavouzet, Benjamin Grosvenor,  Chris de Burgh är bara några av alla trevliga artister som nyligen släppt mycket bra skivor. Och nu väntar årets slutspurt med julskivor från bland annat Weeping Willovs.

Johan E. Skoglund

Recension Jesses New Orleans band Jazz by George

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Jenny Rogneby i senaste guiden Boden

Finns här!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

Den nya Alice Babs boxen med  6 CD-skivor med 129 tidigare outgivna låtar. Recension på bloggen ihop med DVD-boxen som kommer senare i veckan.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Luleå Kammarkör i dagens NSD!

Välklingande tur på sångens vingar

Kvällens utannonserade solist när Luleå kammarkör fyller 50 år, Carina Stenberg, har tyvärr blivit förkyld och får hastigt ersättas av körens egen sopran Åsa Bäcklin. Hon hoppar in med den äran i Mozarts vackra Laudete domminio ur en av hans Vespers. Oerhört vacker sång till Britt Wennbergs majestätiska ackompanjemang bakom flygeln. Även så när de båda har med sig kören i I see you. Temat ur filmen Avatar, skriven av James Horner – och mannen med det för svenskar något lustiga namnet Thaddis "Kuk" Harell.

Knut Håkanssons vackra tonsättning av Erik Axel Karlfeldts Brusala är svensk folkmusik när den är som bäst. Ward Swingles kongeniala arrangemang på Jerone Kerns och Oscar Hammersteins II All the things you are är läckert svängig. Ernst Tochs Geographical fugue likaså. Ola Gjelios Northern lights är modern norsk körmusik av yppersta klass.
Uruppförandet av Emil Råbergs tonsättning av Ulla Ekhs dikt Våra hjärtans vilda danser är ännu ett bevis på att Norrbotten är fullt av skickliga körkompositörer. Hans äldre kollegor Jan Sandström och Torbjörn Paulin bjuder båda på storartade musikupplevelser.
Sandströms jojk Biegga luohte efter Johan Märak är kvällens höjdpunkt. Stefan Svenssons skickliga solosång är pricken över det musikaliska i:et. Paulins två Alf Henrikson-tonsättningar Gravarna i Caere och Äggvietfärg är båda lika korta som charmanta.
Tidigare korister förstärker kören i Johannes Brahms Waldeesnacht och folkvisan Jag blåste i min pipa i arrangemang av Lille Bror Söderlundh där Finn Dahl är skön solist.
Kvällens konferencier Börje Ekström presenterar programmet med den äran. Monika Wasberg som lett kören i 20 år har en stor del i detta formidabla femtioårsfirande.
En passande flygtur till månen i form av Benny Anderssons och Kristina Lugns En skrift i snön får avsluta kvällens mångfacetterade musikaliska resa på sångens vingar.

 

Johan E. Skoglund

Megaboxar

Har på sistone lyssnat på ett antal större boxar både nya och de som har några år på nacken. Kan varmt rekommendera
The RCA Albums Collection, 25 Cd-skivor innehållande lika många album med John Denver samt 

All The Pieces - The Complete Studio Recordings 1971 - 2003 19 skivor med Averege White BAnds all studioalbum samt 2 bonusdiscar med extrtamaterial.

 

The Columbia Masters är 15 album samt en bonusplatta med Earth, wind and fire. The Complete Invictus Recordings: 1969 - 1978 är 9 cd-skivor med Rnb/soul gruppen Chairman of the board. 4 studioalbum, de 3 soloalbum 3 av medlemmarna gav ut samt en dubbel-cd med tidigare outgivet material.

Alla boxarna är sprängfyllda med bra musik och trevliga texthäften med essäer och fyllig information för den musikaliskt nördige. Visst Denver-boxen går på styvt en tusenlapp men då har du å andra sidan allt du behöver med honom. Punkt.

Boxarna rekommenderas varmt till fans av de fyra artisterna. Den med bred musiksmak skaffar alla fyra.

Johan E. Skoglund    

Läs mina recensioner av Kvarett Quennerstedt och Bodens storband i dagens NSD

Plumpt rasistskämt på storbandsgalan

Som vanligt är det folkligt festligt fullsatt när Bodens storband intar Sagateatern för att bjuda på Godkänd kvalitetsunderhållning, för att sno titeln på en av Henrik Dorsins shower.

Gunilla Ask spelar tre härliga altsaxsolon. Håkan Broströms nyskrivna arr på En gång i Stockholm får fram allt de lyriska som även fanns i Monica Zetterlunds klangfulla original. Samma sak när hon ersätter Billie Holidays sonora stämma I You don’tknow what love is. Och The midnightsun never sets är len som bomull för öronen.
Eftermiddagens vokala gäst Olle Strandberg sjunger så det står härliga till Frank Sinatras That’s life med fin körinsats av kvällens tre Andrew sisters-damer, Emma Öhman, Therese Lundberg och Linnea Bäcklund.
I Tom Jones rytmiskt svängiga It’s not unusual, Delilahoch She’s a lady får både Olles röst och hela storbandet sig en svettig workout. Särskilt Anders Unéus bakom sin gitarr och Roger Sandberg på elbas. Den akustiska sprack tyvärr under gårdagens repetition.
På egen hand framför Emma Öhman Goldfinger, Therese Lundberg Diamonds are a girls best friendoch Linnea Bäcklund Tooclose for comfort. Alla riktigt bra. Så också stämsångsinsatsen i Give me some skin, my friendsamt när de förvandlas till HarmonySisters i Konvaljens avsked.
Den som läst recensionerna av senare års konserter vet att stjärngästsolister som Sharon Dyall, Ann-Kristin Hedmark och Claes Jansson verkligen inte gjort bort sig framför bandet. Tvärtom. Men det känns ändå rejälare med två norrbottniska förmågor längst fram på scen. Än en gång bevisas att lokalproducerat är bäst.
Åke Sundberg är som alltid primus motor när det gäller att få hit hemvändande musiker till bandet. Och Nore Sundkvist kommer åter igen hem och leder storbandet på allra bästa vis. Åke dirigerar bandet i ett eget svängigt arrangemang på Brazil där Kjell Vestberg bakom sitt trumset med KV tryckt frampå får slita välförtjänt. Även så i BudyRichMercy, merc, mercydär också Bengt Eks tenorsax ljuder fint.
Eftermiddagens enda smolk i bägaren är det plumpa och grovt rasistiska skämt Åke Sundberg dristar sig till att dra det i övrigt utmärkta mellansnacket. Inte ens på det glada 1950-talet då vitsen utspelar sig var sådant här kul. Men – detta till trots - en härlig höstlördag i oktober kan knappast avnjutas i bättre sällskap.

 

Johan E. Skoglund

 

En underbar kvartett

Expressiv och känslosam musik som är pang på. Kvartett Quennerstedt lyckas med den svåra konsten att göra något mer än bara spela noterna från partituren i ställen framför dem rakt av.
Nej, de fyra spelskickliga och spelsugna musikerna ger musiken de framför ett nytt liv som verkligen hörs i varenda tangenttryckning och i vartenda stråkdrag. Det är sådant här finlir som skiljer ut de kammarmusikaliska axen från vetet och gör dessa tolkningar så njutbara.
Framförandet av Wolfgang Amadeus Mozarts pianokvartett no 1 i G-moll, op. K 478 kan inte beskrivas som annat än mästerligt. Det höga opusnumret skvallrar om att vi här har att göra med en mogen Mozart som är i full blom.
Lyssna bara till det extraordinärt exekverade slutackorden i all de tre olika satserna och hur Håkan Quennerstedts piano fullkomligt flyter fram.
Sedan bjuds på Ludvig van Beethoven i dennes ungdomliga stråktrio i G-dur Op 9 Nr 1. Även om det hörs en viss yster lekfullhet i de tre satserna så är det ändå otvivelaktigt en stor mästare vi här möter. Elna Carr på violin, Sofia Hansen viola och Pelle Hansen på cello är alla exempel på stråkspel när det är som bäst.
Utan att på något vis förta insatsen under Mozart eller Beethoven är det ändå Johannes Brahms Pianokvartett i c-moll op. 60 som är kvällens piece de resistance. Här bjuds på fyra staser solospel på piano, duospel av piano/violin och piano/cello samt pizzicatospel på cello för att nämna några av de intrikata ingredienserna i detta vindlande verk. En utmärkt avslutning för underbara Kvartett Quennerstedt.

 

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Mats Rodin

Att få recensera en dirigent samma vecka som han går bort hastigt i en hjärtattack är en ynnest.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Hjärtats nycklar i dagens NSD!

Nycklar som öppnar själen

Det är kul att Piteå Kammaropera fortsätter med sina kyrkooperor till glädje för den norrländska konsertpubliken. Den här gången är det biskop Martin Lönnebos 80-årsfirande som satts i ord och toner av poeten Ylva Eggehorn och danske tonsättaren Peter Bruun.
Detta är ett fantastiskt stycke modern opera de båda har åstadkommit. Regissören och scenografen Patrik Sörling har skapat en läcker inramning till det spelade och sjungna. I Lars Lidströms läckra ljusdesign så får den läckra dekoren en extra dimension som är en fröjd för ögat.
Musikerna som är baskerbeklädda likt dess ledare Mats Rodin spelar så det står härliga till. Musiken är vacker och riktigt flödar fram precis som sången. De fyra solisterna är alla andäktigt vackra och har röster som är fantastiska. Barytonen Carl Ackerfeldt som jubilaren, tenoren Johan Christenson som unge forskaren och sopranen Mette af Klint är alla fullkomligt lysande.
Men det är ändå mezzosopranen Annastina Malm som är kvällens stora överraskning och utropstecken. Välkommen in i köket är en aria av yppersta klass där samspelet med kören inte går av för hackor.
Hela operan är väldigt lätt att följa då den framförs på den klaraste rena svenska. Efteråt är huvudet fullt av tankar. Tankar som man gärna skulle vilja dela med någon. Så här är ett konkret förslag. Bjud in till kyrkkaffe efteråt i den närbelägna församlingsgården för de som vill prata om vad de nyss upplevt. Och sprid operan vidare till barn och ungdomar. Den är en lysande utgångspunkt för samtal om livet och dess utmaningar, för alla åldrar.
I det innehållsrika och fina programhäftet står att läsa att detta bara är början på en flerårig satsning på nyskriven opera som Piteå Kammaropera valt att göra. Ytterst glädjande nyheter för en operatörstande publik i Norrbotten och Västerbotten. Men de har verkligen satt ribban högt. Vad månne komma sedan när Hjärtats nycklar öppnat upp hela själen på oss åhörare?

 

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Rune Söderquist, George Hamilton IV, Lindsay DePaul, Paul Revere och Roger Blomkvist. Alla har de lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

en massa trevliga englandsimporter såsom Benjamin Grosvenors och Jean-Efflam Bavouzets nya skivor. Sällan har Haydn och Bach, Chopin mfl. låtit så här bra.

Johan E. Skoglund

Prince + facebook = sant? Nja!

Jag har inte facebook. Men om jag någon gång skaffar det skall jag göra som Prince som just skaffat sig en sida på sociala nätverket. Utlysa en Q & A, få in 4000 frågor, svara på en i form an en enda mening och en länk till en vetenskaplig artikel inom akustik.

Johan E. Skoglund

Recension av fyra Intradasläpp

Johan E. Skoglund

Recension av popskivor

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Rolf Nilsén

Idag går tankarna till katten Malin och kollegorna på Kuriren. Roffe var en stor journalist i alla dess bemärkelser.

Johan E. Skoglund

Har fått klart med

flera spännande skrivjobb.

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund