Först kom Friggeboden, sedan Attefallhuset. Om Linhart-igloon blir ett lika välkänt begrepp återstår att se, men en sak är i alla fall säker: Årets invigningskonsert är det häftigaste som undertecknad recenserat någonsin. Alltså strået vassare än förra årets premiär som var det då dittills häftigaste.
Att beskriva känslan när man befinner sig inne i igloon är omöjligt. Den måste upplevas. Det är en säregen resa som all sinnen är delaktiga i. Syn, hörsel, känsel, lukt och även smak bidrar till intrycken. Att sticka ut tungan och smaka på luften är sällan man vill göra under konserter. Här är det helt naturligt.
Kvällens sex musiker sjunger och spelar så det står härliga till. Frosty nights är en tajt ensemble som verkligen får alla sina isinstrument och sångröster att smälta ihop på det mest underbara vis.
Anna-Sara Palo sjunger en gåshudsframkallande Over the Rainbow ur Trollkarlen från Oz. Elin Thorsell spelar ett vackert violinsolo i Majvors polska från Masjävlar. I Bond-temat Skyfall visar även Andreas Eriksson på gitarr, Mattias Sandlund på cello, Thorbjörn Emmoth på bas och slagverkaren Tylor Voelz hur starkt det låter när alla medverkande tar ifrån tårna.
Det bjuds på flera sånger ur Disneys tecknade filmer och det är en hög igenkänningsfaktor, både hos yngre och äldre i publiken som glatt skrålar med i allsången Jag fångade en räv ur Snövit.
Hela programmet inklusive ett extranummer klaras av på en timme, en timme där även ljussättningen är en instrumental del av upplevelsen. Och vis av erfarenheten från förra året så trycks inte jackan mot väggen så att den fryser fast. Se där, ännu et bevis att Ice Music verkligen berör på alla plan.