Publiken ropar efter mera Ömalm
Torbjörn Ömalms läckra kompositioner är den stora behållningen när han ihop med sin grupp Saajo och författaren Tove Alsterdal gästar Norrbotten big band. Lördagskvällens konsert i Kulturens hus fullsatta lilla sal är den fjärde av tio kvällar i rad man kuskar runt i vårt vinterfagra län.
Joakim Milders och Adam Foreklids fina arrangemang ger verkligen Ömalms stycken en välbehövlig knuff framåt. De får en lyxigare förpackning som passar Norrbotten big band perfekt.
Lyssna bara på avslutande numret som är klippt och skuret som tema till höstens kommande Bond-film. Torbjörn bjuder på flera drivna gitarrsolon och de övriga medlemmarna i hans band är lika skickliga de.
Och storbandet bjuder som alltid på hörvärda soloinsatser signerade Danne Johannsson, Håkan Broström, Arvid Ingberg, Peter Dahlgren och Karl-Martin Almkvist för att nämna några.
Det är musik med influenser både från Finland, Ryssland och givetvis kompositörens hemtrakter i Tornedalen. Vissa stycken är baserade på folkliga visor annat är helt eget.
Stendammslunga är en superb jazzvals. Det här är musik som är som klippt och skuren för att ges ut på skiva när Torbjörn Ömalm målar med en bred musikalisk palett.
Joakim Milder är som alltid när han står framför bandet en fröjd att se. Hans drivna dirigerande för musiken framåt och får kvällens två ensembler att smälta samman på det mest genialiska vis. Att de blivit samspelta under denna turné hörs tydligt. Men att vi inte skall få applådera efter solon känns bara fel.
Konserten heter Det ropar under golvet och det är publiken som med sina starka slutapplåder ropar efter mer magisk musik.
Mark Twain sade en gång: Golf är att förstöra en trevlig promenad. Ja visst ja, Tove Alsterdal var visst med under kvällen. Men varför förstöra en trevlig musikkväll eller recension med att älta hennes ljumma och tyvärr tråkiga recitationsinsats när det är Ömalms översvallande musik som glatt överraskar?
Joakim Milders och Adam Foreklids fina arrangemang ger verkligen Ömalms stycken en välbehövlig knuff framåt. De får en lyxigare förpackning som passar Norrbotten big band perfekt.
Lyssna bara på avslutande numret som är klippt och skuret som tema till höstens kommande Bond-film. Torbjörn bjuder på flera drivna gitarrsolon och de övriga medlemmarna i hans band är lika skickliga de.
Och storbandet bjuder som alltid på hörvärda soloinsatser signerade Danne Johannsson, Håkan Broström, Arvid Ingberg, Peter Dahlgren och Karl-Martin Almkvist för att nämna några.
Det är musik med influenser både från Finland, Ryssland och givetvis kompositörens hemtrakter i Tornedalen. Vissa stycken är baserade på folkliga visor annat är helt eget.
Stendammslunga är en superb jazzvals. Det här är musik som är som klippt och skuren för att ges ut på skiva när Torbjörn Ömalm målar med en bred musikalisk palett.
Joakim Milder är som alltid när han står framför bandet en fröjd att se. Hans drivna dirigerande för musiken framåt och får kvällens två ensembler att smälta samman på det mest genialiska vis. Att de blivit samspelta under denna turné hörs tydligt. Men att vi inte skall få applådera efter solon känns bara fel.
Konserten heter Det ropar under golvet och det är publiken som med sina starka slutapplåder ropar efter mer magisk musik.
Mark Twain sade en gång: Golf är att förstöra en trevlig promenad. Ja visst ja, Tove Alsterdal var visst med under kvällen. Men varför förstöra en trevlig musikkväll eller recension med att älta hennes ljumma och tyvärr tråkiga recitationsinsats när det är Ömalms översvallande musik som glatt överraskar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar